Ryggopererad?

[Cettan]

Jag stelopererade 13 kotor för en och en halv månad sedan. Har fruktansvärt ont och kan bara vara uppe ur sängen korta stunder. Nu undrar jag, är det någon mer här som har gjort något likande men för lite längre sedan? Jag är stolt hästägare och åtminstonde var jag seriöst satsande dressyrryttare innan operationen. Skulle vilja veta om det går att komma tillbaka till "vanlig" ridning efter en så omfattande operation och i vilken grad det går. Jag inser att jag inte kommer att kunna rida på mycket länge, först måste ju ryggen läka, men sen kanske?
Jättetacksam om du ville dela med dig av dina erfarenheter.
//Renée

 

[tgd]

OJ! 13 kotor!! Vad föranledde denna omfattande steloperation?

 

[Cettan]

Ryggkotorna hade växt ihop och var dessutom missformade. Det påmminde lite om "kissing spines". Tanken var att de skulle operera 5-7, men efter att de sövt mig upptäckte de att de var tvugna att ta några till. Men, men, jag är på bättringsvägen och det går åt rätt håll iallafall. Men jag undrar när och om och hur jag kommer att kunna rida igen. Var och hälsade på min häst för första gången igår efter operationen och nu är jag ju mer ridsugen än någonsin.

 

[mirjada]

Oj, det lät inte kul....

Jag är en sån där som väntar på att jag ska bli så dålig så att dom kan operera. Dom vill inte operera mig förrän jag inte har nått att förlora.
Och min operation skulle ev vara att steloperera 3 kotor....
Om dom måste göra detta så kommer jag troligast inte att kunna forsätta rida...
Men det kanske beror på var det sitter...
Min skada sitter långt ner i ryggen L4-L5 + S1....

Men 13 kotor är jätte mycket...
Vad har doktorerna sagt om ridning åt dig?

 

[Funfair]

Hej!
Äntligen en tråd som jag kan svara på!
Jag har opererat sammanlagt 16 ryggkotor på grund av min scolios (-95, -96 och -99).
Idag rider jag två hästar om dagen (med motionsrider mest) och det går bra. Det jag kan uppleva som lite svårt är att sitta ner i sadeln i trav då det ibland kan stöta i ryggen pg.a bortopererade diskar mellan kotorna. Men har man en häst med bra gångarter och tänker på att slappna av, så brukar det lindra lite.

Min doktor rekommenderade mig 6 månaders vila innan jag fick sätta igång på "riktigt". Under tiden jag väntade så var jag ute och gick mycket med hästen och fick på så sätt motion, för det är ofta bättre att röra på sig, då ryggen läker fortare och man känner att man är igång lite.

Och jag anser att det går att komma tillbaka. Visst, jag har ont och det värker om jag är uppe en hel dag. Men jag mockar och bär hö som vanligt. Det man kan tänka på är att man inte ska ta i för mycket, utan man känner ungefär hur mycket man klarar av.

En positiv sak är att man blir rak i ryggen, så man sitter inte och säckar på hästen.

Hoppas du har fått lite hopp om framtiden och det går bra att PM:a eller maila om du har fler frågor.

mvh Frida

 

[tgd]

Hej Mirjada!

Varför skall du steloperera tre kotor? Vad är felet? Vad har du för bekymmer av "felet"? Hur mycket sämre måste du bli?

Jag har en disk förstörd långt ner (mellan L4 och L5) och det är också tal om steloperation.

Har en bekant som har steloperarat en par kotor efter en olycka där han bl.a. krossade (?) en kota och han är i full gång och tävlingskör med sin snöskoter och han är ändå en bit över 40 så jag tar för givet att det då skall gå bra att fortsätta rida.

 

[mirjada]

Jag har 3 kotor som är komprimerade 2 v dessa är även missformade. Diskarna mellan dessa kotor har "jäst ut" typ som ett rejält disk bråck men det kommer aldrig att bli bra av sig själv.
Vad jag har för bekymmer...
Jag tappar kännseln i låret och foten såfort jag blir lite sämre än vad jag är normalt, diskarna trycker på nervkanalerna på båda sidor men det är höger sida som jag är sämst i. När jag är "normal" så känns det som om jag har små kryp på fötterna hela tiden.
Jag har ont i ryggen hela tiden(mer eller mindre), men jag blir ännu sämre om jag inte rider eller om jag rider med skänklarna.
Så jag kämpar med att skola min häst efter min förmåga, och just nu har jag väldiga motgångar.
På nått sätt så har denna skada även lyckats sprida sig uppåt så jag är även svag i höger arm och har domningar i fingrarna och ont i nacke och axel.
Jag har kronisk muskelinflammation från låret och upp i nacken.
Ortopeden sa: Vi vill inte operera dig förrän du inte har nått att förlora på en operation. När jag har konstant kännsel bortfall eller blir förlamad tappar kännskan för att veta när jag behöver gå på toa mm
Han sa också att jag kommer att måsta operera mig tillslut efter som att jag kommer att bli sämre och sämre men hur lång tid det kommer att ta innan jag är så dålig kan dom inte säga. När jag skadade mig så trodde dom att jag skulle måsta operera mig inom 5år och nu har jag hållt mig fungerande i 12år.
Ännu så länge så har det iaf inte blivit nå skador(som dom kan se) på nervkanalerna. Men det kan dom inte svara på om det kommer att bli eller inte. Ortopeden trodde inte att det skulle vara möjligt för mig att fortsätta att rida efter en operation, men jag fick inte nån riktig förklaring på varför.

 

[domino]

Hej! När jag var 14 år opererade jag ryggen för min scolios. Större delen av ryggen är stelopererad (jag är opererad från nacken till svanskotan) men jag vet inte hur många kotor extakt, men rätt många! Idag är jag 26 och rider varje dag. Jag har ridit sedan 4 årsålder och jag trodde aldrig att jag skulle kunna rida igen efter operationen. Men 2 år efter operationen provade jag och det gick bra, om än väldigt ringrostig men det gick. Jag blev lite trött i ryggen men jag blev så glad över att jag visst kunde rida igen och skaffade då medryttarhäst och succesivt byggdes musklerna i ryggen upp igen och när jag kom på efterkoll till min läkare sa hon att jag var rörligare i ryggen än jag borde, mycket tackvare ridningen så hon tyckte jag skulle fortsätta. Idag har jag egen häst, eller har han på foder än men går det som planerat blir han min efter sommaren Jag får ju alltid sitta upp från en pall etc och jag är väl inte supersmidig men jag har järnvilja så det har gått bra för mig och jag klarar allting själv. Så visst finns det hopp, jag tror att du kan komma tillbaka, absolut!

Hoppas det kommer gå lika bra för dig! Och du ge inte upp i första taget! Lycka till!

 

[PAC]

Såg att detta är en äldre tråd, men detta var intressant.

Jag tillbringade mitt liv fram till 25 år som "normal" människa, sedan bytte jag till "onormal" efter en frontalkrock med bil och utan bälte. Jag har fått lite kotor skadade i nacken efter det, men är inte opererad alls på dessa 11 år.

Jag var skolad ryttare sedan barnsben, och som sådan har jag även blivit avslängd många gånger av pållar, eller själv trillat av av ren utmattning i benen på långritter, det har varit ridhusväggar, hoppbanehinder, stenmur, oljefat, träd och så vanlig paddockmark.

Strax efter olyckan var jag i Halland och ute och motionsred en springgalen f.d ridskoleponny på landsorten. Han tog bettet på grusraksträcka och hade tygtyglar som jag bokstavligen blödde ifrån så som de skavde. Dagen efter var det motionsridning av en gigantisk hög juniordressyrhäst. De var som natt och dag i uppfostran och gång. Han hoppade jag över en mur med, och jag höll andan för om jag åkte av visste jag att det skulle göra jädrans ont i nacken. Nu behövde jag inte oroa mig, för han var som att åka buss på även i hoppen.

Två år efter olyckan började jag på skola igen för skoj skull och allt gick bra tills jag fick gamlingen Mustang, som bestämde sig för att leva upp till namnet just den dagen. På volten fann jag mig uppe på hans hals, han bockade lite snygg mitt upp i allt. Jag kunde ju inte hänga på halsen, så jag bestämde mig för att låta mig glida ner och av honom, och ta markkänningen med vänster sida av kroppen. Det var inte bekvämt att göra det, för jag var lite paralyserad i överarmarna och nacken ett tag efter. :-)

Jag har då kommit fram till att det går utmärkt att rida, så länge hästen inte skickar av mig. Nu talas det också om operation av mina nackkotor, och jag har frågat för det innebär att rörligheten blir inskränkt, och den behöver jag ju för att kunna vända på huvudet så man ser saker.

Hur många av er har åkt av med operationer? Och hur har det gått då?

 

[IngelaH]

Jag har fått femte halskotan utbytt mot plugg från höften och är stelopererad 4-6 halskotan. Men eftersom jag har haft överrörliga leder och ben sen födseln, så är jag NÄSTAN ordinär i mina rörelser ändå.

Min neurokirurg blev grön i ansiktet när jag sa att jag tänkte skaffa häst. Men han gick med på det, bara jag ger sjutton i att ramla av eller hoppa. Jag kan bli totalförlamad från halskotorna och nedåt, eller bli nedgrävd en meter under mark.

Jag har ännu inte blivit avkastad. Men Tima hoppar och studsar rätt bra, när man tvingar igenom något hon inte tycker är kul. Det går bra. Härom året kom det en moped bakom rumpan på oss när vi var ute och skrittade med en unghäst som tömkördes. Unghästen drog iväg och Tima hängde på. Eftersom jag visste att det fanns taggrådshärvor, plogar, harvara och diverse besvärliga saker uppe på stallplan, valde jag att lägga mig på mage över Timas hals, glida ur sadeln och släppa taget. Tima bromsade upp ett halvt steg och jag dumpade i backen. Det kändes inte mer än de gångerna jag glömmer lyfta fötterna i skogen och blir liggande över en granruska. Iofs, var jag öm och blålila på ena höften och axeln i ett par dagar.

 

[PAC]

Det är väl tänkt att öppna mig framtill och sätta en platta på framsidan över C4, kanske då från C3 till C5. Jag har inte träffat någon än med plattor fram, bara sådana med plattor bak.
Vet inte om han ville ta ut disken där emellan, och sätta in korg eller vad han arbetar med för material. Denna kirurg är dock bra, för jag tror att om jag säger att jag har tänkt att ha detta och detta livet efteråt, och då måste det vara si och så stötdämpande material du byter ut disken med - så tror jag att han kollar igenom vad det finns för material. Han är i Tyskland denna.

Ja, hörrudu, hur kan man undvika att ramla av om det händer?
Jag halkade i snön när jag skulle göra något så oskyldigt som att slänga sopor här hemma!
Och slänga sopor skall ju vara riskfritt!

Är det Tima som är på din bild?

 

[IngelaH]

Jajamen. Om du går in under min användarpresentation hittar du till min hemsida. Och där kan du läsa om hästar, och olyckan, operationen och livet därefter i min dagbok.

 

[PAC]

Oj, jag har läst så mycket jag orkar ... jösses, vilken historia, först kotorna, sedan en 17 årig häst med idéer och så en fölunge på det ... och så mockar du, longerar, hanterar hö och åker buss också. :-)

Jag skall erkänna att mocka det går fortfarande, men inte fort och ännu långsammare om det är bädd och inte halm. Sedan är sadlar lite jobbiga, tunga, att få upp om det är en hög häst. Jag har gått något som heter Kroppbalansering för häst på GGI och vi övade på travhästar. Eftersom jag redan är kort fick jag stå på en drickaback så jag nådde ryggen på en som var ganska så hög, men så flyttade den på sig medan jag knådade

Detta var dock väldigt intressant och nu har jag lite att fundera över.

 

[domino]

Jag har ramlat av en 4-5 gånger sen jag opererades. En gång fick jag en spricka i en ryggkota men det läkte av sig själv. Har aldrig fått ont de andra gångerna dock!

 

[PAC]

Skall bara säga att det är härligt att se så många jklar-anamma-personer, om jag får uttrycka mig så.

Herregud, inte nog med att jag då och då varit ute och hopplat runt med skadorna, utan operationer, så fick jag även för mig en så där 5 år efter att jag också skulle börja i Kung Fu. Och det gjorde jag! En aningens mycket koordineringsproblem i början, men sedan gick det bättre. Samma år höll jag i en biljardpinne för första gången, och inte nog med att jag blev riktigt duktig på det, så gjorde även det susen för koordinering, och så började jag spela softboll (påminner om baseboll).
Allt det där har varit tokigt, men bra, för jag har lärt mig hur jag fungerar numera - och även lärt mig att "lyssna" på min rörelse och musklerna, och hur jag liksom programmerar in i muskelminnet en rörelse genom att göra långsamt och upprepat.
Öva upp "tryggheten" i kroppen igen, eller vad man skall kalla det för.

Många har tyckte jag är galen, och många har jag träffat som avstår för det kan ju göra ont eller gå galet.
Jag är lite tvärtom, jag skall alltid prova först, det är ju först när jag provat som jag kan säga något om det.

Man får nog bli lite egensinnig och ta tiden på sig att arbeta ut/komma fram till sitt eget sätt.

Så det är superhärligt att läsa att det finns de som är ute och hopplar runt de med

 

[domino]

Får ideligen höra det, "klarar du det verkligen med din rygg", "vänta så ska jag hjälpa dig med det där". Har alltid vart sån att om jag behöver hjälp så frågar jag om det. Älskar att prova på nya saker, och ser inte ryggen som något jinder, jag menar man får ju prova, går det inte så går det inte!

 

[Cettan]

Tack så mycket för alla svar. Skönt att höra att det finns fler där ute som har gjort ungefär samma sak som jag och som fortfarande rider efter det. Det har nu snart gått 10 månader sen min operation och jag har ganska nyligen fått hem min häst igen och vi har redan varit ute och tävlat i dressyr tom. Tävlingsnarkoman som jag är... Klart att allt har blivit mycket svårare och det gör ju fortfarande väldigt ont, men jag tror faktiskt att ryggen mår bra av att rida. Det känns som att det går åt rätt håll nu iallafall. Vi har ju tom blivit placerade. Än så länge har jag ioförsig inte åkt av, vi får se hur det går när den dagen kommer. Men jag ska försöka klammra mig fast så gott det går för även om läkarna säger att jag blir totalförlamad eller som någon så fint utryckte det "nedgrävd en meter under jorden" om jag åker av eller om det händer något annat så tänker jag inte ge upp ridningen. Det är ju den som är mitt liv. Det blev ett riktigt svamligt inlägg det här. Hoppas ni får ut något vettigt av det iallafall. Och alla ni som har gjort illa er på något sätt och fått höra att ni aldrig mer kommer att kunna rida. Ge inte upp! Det gjorde inte jag och det funkar faktiskt.
Kram/BambiRenée

 

[taccotad]

Sv: Re: Ryggopererad?

Hejsan! Nu är det exakt 2 veckor sedan jag blev opererad. 4 kotor stelopererade. Th12-L3.
Jag är väldigt förvånad över hur bra jag mår! Trodde att första tiden skulle vara hemsk, inte klara av att ta sig ur sängen själv, inte kunna gå utan hjälp osv.
Men jag går upp vid 8 varje morgon, utan hjälp. Sköter mig helt själv. Går utan kryckor, inte helt ok hållning än men jag jobbar på det. Jag är uppe från 8 till 13-14 nån gång, då vilar jag ca 2 timmar, sen är jag uppe till 20 ungefär sen ligger jag i sängen och tittar på tv resten av kvällen. Under tiden jag är uppe är jag i stallet, går runt i huset och plockar, lagar lite mat, idag gick jag en litenlitenliten runda med hunden.
Självklart har jag ont, men det är ändå så pass bra att jag tycker det är ok! Det är lite krångligt att plocka upp saker från golvet, men tar jag bara det lugnt och sätter mig på huk så är det inga problem!
I morse gav jag hö till hästarna, överlycklig!
Hade aldrig klarat av att ta mig upp på hästen och inte heller klarat av att rida.
Har åkt bil flera gånger, visst det är ingen överdrivet trevlig upplevelse, men jag lider absolut inte!
Ville bara skriva av mig lite, då det känns som jag är väldigt förvånad. Hade ju trott att första tiden skulle vara hemsk och jag knappt skulle kunna vara uppe.

 

[Cettan]

Sv: Re: Ryggopererad?

grattis till att operationen gick så bra! Två veckor efter min operation låg jag fortfarande kvar på sjukhuset neddrogad mot smärtorna. Jag kunder fortfarande inte ta mig ur sängen själv och knappt gå med hjälp av gåstol. Önskar att det gått lika bra för mig som för dig. Första gången jag kunde åka bil var 2,5 månad efter op. Och det var ingen kul upplevelse. Men nu är jag tillbaka i sadeln igen. Hoppas du kommer upp på pållen du också snart. Men med den takten du verkar ha så är du uppe på nolltid. Lycka till i fortsättningen!

 

[taccotad]

Sv: Re: Ryggopererad?

grattis till att operationen gick så bra! Två veckor efter min operation låg jag fortfarande kvar på sjukhuset neddrogad mot smärtorna. Jag kunder fortfarande inte ta mig ur sängen själv och knappt gå med hjälp av gåstol. Önskar att det gått lika bra för mig som för dig. Första gången jag kunde åka bil var 2,5 månad efter op. Och det var ingen kul upplevelse. Men nu är jag tillbaka i sadeln igen. Hoppas du kommer upp på pållen du också snart. Men med den takten du verkar ha så är du uppe på nolltid. Lycka till i fortsättningen!

Tackar! Jag du, är själv väldigt förvånad över hur bra och snabbt allting gått! Första veckan var hemsk!! Har aldrig varit med om något värrre. Trodde aldrig jag skulle kunna gå igen.... Men allt vände väldigt fort. Men det borde ju vara ganska stor skillnad på att operera så många kotor som du gjorde, jag har "bara" stelopererat 4 st. Nu är det 3 veckor sen jag opererades och jag mår faktiskt ganska bra. Kan väl inte påstå att jag mår så bra som jag brukar, men med tanke på omständigheterna så kunde jag nog inte mått bättre.
Fick för dåligt smärtstillande på sjukhuset. Hade fått information om att jag skulle få morfinpump, men det blev ingen. De tyckte jag mådde för bra. Fick morfin i benet några gånger om dagen + att jag fick nån sorts tabletter. Det var totalt omöjligt att ta sig upp själv, jättejobbigt att gå och sitta, hade väldigt ont hela tiden. Dagen innan hemfärd kom de på att jag hade "för" ont så då fick jag nya tabletter, oxycontin och nån annan. Dessa gjorde underverk!

Hur länge gick du på smärtstillande?