Jag tror man måste vara försiktig när man tränar de här momenten speciellt när hästen känner sig trängd. Jag har gjort det du beskriver med min häst en gång när han fick för sig att han inte ville gå bredvid mig vid grindhålet, för han tyckte att marken var för lerig, och istället sprang som en dåre och släpade mig i leran.
Jag överdriver inte om jag säger att jag blev sk*targ. Jag gick och hämtade ett spö och hade ett grimskaft som jag skulle fösa hästen med. Jag stod emellan grindhålet och hästen och han hade bara en sak i skallen, att komma in i boxen så fort som möjligt.
Jag är övertygad om att det var det faktum att jag var så arg som gjorde att jag inte blev livrädd för min häst då. Han är inte högre än 1,54 men just då såg han ut som en drake, med ögonvitor som lyste och näsborrar som var stora som dasslock.
Det enda jag krävde av min häst i det ögonblicket var, först och främst att han skulle stå still, och i andra hand ville jag att han skulle backa för mina hjälper (=lyftade händer och att jag gick emot honom).
Jag riktigt såg att han övervägde om han skulle springa rakt över mig eller stå kvar, han har faktiskt sprungit på mig när han har blivit löshoppad och jag har stått i vägen.
Min poäng är att jag anser mig ha en bra relation med min häst, jag kan få honom att gå fram varsomhelst och gå upp på i princip vadsomhelst. Han går även in i transporten om jag ber honom (utan att jag går före) och han utmanade mig när jag pressade honom. Jag tycker inte man ska ge sig in i liknande övningar med sin häst om man anser sig ha problem med tilliten mellan sig själv och hästen, definitivt inte om man är ovan.
Jag har hanterat en hel del stolliga hästar men ingen har skrämt mig så som min egen har gjort, och det tror jag beror på rasens självständighet. Nordsvenskar är helt underbara djur om de litar på en, men de kan bli monster om de inte litar på sin ryttare/ägare/skötare och istället tar över situationen.
mvh Jessica
