Rivalitet mellan (äldre) syskon

emma-vsm

Trådstartare
Behöver lite feedback från kattkunniga angående beteende.

Jag och min sambo övertog ett hus för ett halvår sedan, och fick även överta två katter, som vi nu är fodervärdar åt. Katterna är systrar, tre år gamla och kastrerade. De har alltid bott ihop och alltid i detta hus och när vi flyttade in verkade de vara väldigt bra vänner. Ibland sov de tillsammans men mer och mer började den ena katten sova med oss i sängen, hon var lite mer social än sin syster.
Tidigare ägaren släppte ut dem några timmar per gång men vi har låtit dem gå in och ut som de vill (vi bor på landet och det är på det sättet vi vill ha katt, både för katternas skull och av praktiska skäl). Under sommaren har de varit borta ett dygn, ibland två och den ena katten var borta som mest 5 dagar (då blev vi ganska oroliga eftersom de inte är vana att vara ute så mycket).
Nu har den andra katten varit borta i nästan två veckor och idag såg jag henne på fältet utanför huset, gåendes åt andra hållet, bort från gården. Hämtade hem henne och hon var lite hungrig men verkade må bra i övrigt.

Vi har märkt en del förändringar i katternas beteende gentemot varandra. Vid ett tillfälle fräste den ena på den andra, vilket hon enligt ägaren aldrig gjort tidigare. Detta var dock när vi samtidigt hade en annan katt på gården och vi tänkte att vår ena katt kanske var i affekt mot den främmande katten.
De är också mycket noga med att inte vara med oss samtidigt, ligger den ena hos oss i sängen eller soffan, går den andra antingen iväg eller så lägger den sig och den första går.

Kan katter som vuxit upp med varandra helt plötsligt bli rivaler? Kan deras långa utevistelser bero på att den ena eller andra inte känner sig välkommen hemma eller är det helt enkelt så att de är glada över att vara ute och på äventyr?

Katterna är ID-märkta i örat men jag skulle gärna se att de även får halsband, hur brukar katter som inte är vana med halsband reagera?

Tacksam för bollning!

/Emma
 
Katter blir mentalt vuxna någon gång mellan 2-4 års ålder, och då kan konflikter av den här typen uppstå. Det gick bra att dela revir när de var unga, men som vuxna vill de ha egen plats. Jag vet tyvärr inte om man kan lösa det på något annat sätt än att ge dem så mycket resurser att de aldrig behöver gå i resursförsvar. Räcker inte det kan det vara vettigt att fundera på omplacering.

Det kan också vara en konflikt som är triggad av ett yttre hot, men då brukar det komma plötsligt. Ett ökat avstånd som kommer smygande tyder mer på att de är stressade av att dela revir.
 
Tack för ditt svar.

Kan behovet av eget revir ha koppling till att de är ute mer? Att reviret utomhus måste delas (jaktrevir?)?
Kan beteendet bero på att de har bytt ägare?

Vi har inte märkt att de är elaka mot varandra, mer att de undviker varandra mer nu än i början.

Vad menar du med resurser?

Jag hoppas verkligen att vi inte behöver omplacera en av dom..
 
Kan vara att de är ute mer, för att upplevda hot utifrån (andra katter tex) genererar spänningar som de tar med sig mot varandra. Ägarbyte kan också vara stressande. Katter visar ofta stress med väldigt diffusa tecken så det kan vara lurigt.Det kan också vara en ren mognadsfråga. Det händer med jämna mellanrum att katter som varit goda vänner eller åtminstone tolererat varandra bra med tiden ogillar närvaron av den andra katten. Jag har för mig att @mandalaki råkade ut för det med sina katter. Min fodervärd hade två hanar som var som humle & dumle när den ena var ung. Numera tål de knappt varandra. Att en av dem var fertil och den kastrerade dessutom blev stressad när fodervärden fick barn gjorde knappast saken bättre, och nu ser det ut som att omplacering är enda tänkbara lösningen i längden :(.

101209TF02.jpg

110116FT01.jpg
 
Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter @Sassy
Bra info för oss som är nybörjare :)

Vi får väl helt enkelt avvakta och se hur det utvecklar sig och ifall omplacering är enda lösningen så får det ju vara så.

När de båda är inne är det just nu inga problem egentligen, mer än att de är på olika ställen i huset oftast. Problemet är ju ifall de försvinner från gården av just denna anledningen.
 
Resurser i katters fall är mat-, vatten, sov- och utkiksplatser tex. Ha matskålar åtskilda, toaletter på olika ställen, så många attraktiva sovplatser att det alltid finns ett bra alternativ ledigt. En Feliway-dosa i väggen kan också underlätta.

Har de kattlucka? Det kan faktiskt vara ett stressmoment, eftersom katten vet att även inomhusreviret är "öppet". Testa i så fall om förra ägarens rutiner verkar fungera bättre.

Jag har som väl är sluppit den här typen av problem hemma, så jag har inte jättemånga förslag. På mina är det dock tydligt att de även om de oftast befinner sig i en korathög har delar av hemmet som bevakas som enskild egendom. Stolarna är Majas, och definitivt pallen (så mycket Majas att även pallarna hemma hos mina föräldrar går under benämningen "Maja-pall"), elementsängen och pappersklösbrädan är Elises, och filtar och kongar tillhör Paxi.
 
Ja @Sassy Du kommer ihåg helt rätt. MIna två kullbröder som växte upp ihop blev med åren rena fienderna - så till den grad att jag fick avliva den ene som tioåring, de led så av varandras närvaro.

Det här känner jag så oerhört väl igen:

De är också mycket noga med att inte vara med oss samtidigt, ligger den ena hos oss i sängen eller soffan, går den andra antingen iväg eller så lägger den sig och den första går.

Så gjorde mina också, de sista åren. Låg en hos mig i sängen kom den andre inte dit förrän brorsan gått därifrån. Eller så stirrade han bort brorsan. På samma sätt avlöste de varann på sin innätade balkong.

Ovänskapen mellan dem kom väldigt gradvis och precis som Sassy säger, med subtila tecken.

Men: mina katter var innekatter, alltså med mycket mer begränsat revir än dina katter som får gå ut. Mina gossar skavde mot varann precis hela tiden.

Med utekatter gissar jag att den där osämjan kan gå på två sätt: antingen funkar det mellan katterna just för att de kan gå ut och inte behöver skava på varann i onödan. Eller så jagar den mer dominanta katten bort den andra från reviret.
 
@Sassy Dina korathögar :love:

Det där med enskild egendom känner jag väl igen. Att min mobbade katt inte bröt ihop tidigare än han faktiskt gjorde var nog den stora klösmöbelns förtjänst. När elake brorsan jagade honom kunde han alltid fly upp dit, möbeln var hans, elakingen kom aldrig efter. Dessutom var "mattes knä vid köksbordet" den mobbades revir, medan "mattes knä vid tv:n" var elakingens.

Inte ens när den mobbade katten fått fara till himlen gick elakingen upp på klösmöbeln. Däremot tog han över reviret mattes knä vid köksbordet.

GUD VAD JAG SAKNAR KATT :arghh:
 
Resurser i katters fall är mat-, vatten, sov- och utkiksplatser tex. Ha matskålar åtskilda, toaletter på olika ställen, så många attraktiva sovplatser att det alltid finns ett bra alternativ ledigt. En Feliway-dosa i väggen kan också underlätta.

Har de kattlucka? Det kan faktiskt vara ett stressmoment, eftersom katten vet att även inomhusreviret är "öppet". Testa i så fall om förra ägarens rutiner verkar fungera bättre.

Jag har som väl är sluppit den här typen av problem hemma, så jag har inte jättemånga förslag. På mina är det dock tydligt att de även om de oftast befinner sig i en korathög har delar av hemmet som bevakas som enskild egendom. Stolarna är Majas, och definitivt pallen (så mycket Majas att även pallarna hemma hos mina föräldrar går under benämningen "Maja-pall"), elementsängen och pappersklösbrädan är Elises, och filtar och kongar tillhör Paxi.

De har inte kattlucka, vi brukar släppa ut och i när vi är hemma helt enkelt. Några gånger har vi haft ett fönster öppet som de kan gå ut och in genom. Förra ägaren (eller ja, nuvarande eftersom vi är fodervärdar) släppte ut när hon var hemma och såg till att de kom in efter några timmar, vilket känns omöjligt nu när de lärt sig att komma och gå som de vill (vet inte hur hon lyckades heller).

Bra tips att ha olika matplatser och olika platser för lådorna, ska genast fixa :)
Sovplatser har de sina speciella redan (fast nu när katt 1 var borta har katt 2 tagit hennes plats i sängen, vi får väl se hur det blir..)
 
@Sassy Dina korathögar :love:

Det där med enskild egendom känner jag väl igen. Att min mobbade katt inte bröt ihop tidigare än han faktiskt gjorde var nog den stora klösmöbelns förtjänst. När elake brorsan jagade honom kunde han alltid fly upp dit, möbeln var hans, elakingen kom aldrig efter. Dessutom var "mattes knä vid köksbordet" den mobbades revir, medan "mattes knä vid tv:n" var elakingens.

Inte ens när den mobbade katten fått fara till himlen gick elakingen upp på klösmöbeln. Däremot tog han över reviret mattes knä vid köksbordet.

GUD VAD JAG SAKNAR KATT :arghh:

Kan katterna ta en människa som sin enskilda egendom? En av våra har tytt sig väldigt mycket till mig (hon som varit borta nu).

En annan sak vi märkt under det här halvåret att den andra katten ändrat personlighet ganska radikalt från när vi flyttade in (kanske berodde på omställningen), från att vara lite rädd och hålla sig i sin soffa och sova mest hela dagarna, till att vara ute mycket, vara mer gosig och social och inte alls lika lättskrämd.

Rivaliteten och revirhävdandet behöver alltså inte alltid vara fysiskt och med bråk? Det kan vara subtila tecken som att de mest undviker varandra?
 
Katten som varit borta jamar väldigt mycket mer nu än hon brukar göra. Syrran är inte hemma så jag har inte kunnat observera dom tillsammans sedan hon kom hem.
 
Kan katterna ta en människa som sin enskilda egendom? En av våra har tytt sig väldigt mycket till mig (hon som varit borta nu).

En annan sak vi märkt under det här halvåret att den andra katten ändrat personlighet ganska radikalt från när vi flyttade in (kanske berodde på omställningen), från att vara lite rädd och hålla sig i sin soffa och sova mest hela dagarna, till att vara ute mycket, vara mer gosig och social och inte alls lika lättskrämd.

Rivaliteten och revirhävdandet behöver alltså inte alltid vara fysiskt och med bråk? Det kan vara subtila tecken som att de mest undviker varandra?

För mina började det med undvikandet. Eller rättare sagt: det var nog då jag upptäckte det. Hade jag varit mer uppmärksam hade jag förmodligen lagt märke till osämjan tidigare.

Ett annat tidigt tecken var att de slutade slappna av. Det syntes på deras kroppsspråk att de var på spänn mot den andre i mycket högre grad än tidigare. De slogs mer, de brukade somna på varsin sida av mig i sängen och jag vaknade allt oftare av att de slogs (elakingen försökte rida den mobbade för att visa vem som bestämde), elakingen försökte stjäla ur brorsans matskål, den mobbade katten började kissa på den elakes liggplatser osv. Jag höll isär matplatserna, hade tre kisslådor på olika ställen, använde Feliway osv. Men det höll ändå inte i längden.
 
Förresten, glömde en grej: jag undrar om det inte kajkade ur mellan mina katter när den ene fick FORL. Han blev försvagad och då tog den andre chansen att klättra och ta befälet. Också en sån där sak som kan göra att det kantrar mellan två katter som tidigare varit superkompisar.
 
Missia har alltid varit "min" katt och Tassa var först mest mammas och sedan helt och hållet pappas. När pappa gick bort såg jag till att gosa med båda osv. Efter ett tag bestämde sig Tassa för att min särbo var husse, basta! Hon är fortfarande social med mig men det märks att hon är lugnare när hon har "sin" person, även om han inte bor här.

Missia har blivit tryggare och socialare, speciellt sedan mamma hamnade på hemmet. Det förvånar mig inte, på slutet när hon var hemma kunde hon vara aggressiv och kastade ett par gånger saker mot katter (som inte träffade).

Det om något visar hur dålig hon är, min mamma älskar katter över allt annat :(

Mina katter har aldrig kommit överens, de tolererar varandra bara. Huset är så stort att de har sina egna ställen och de är utekatter så det är nog därför det fungerar.
 
Det kanske är töntigt att gilla alla svar nu med den nya gilla-knappen, men jag ÄLSKAR Buke för att man får så kloka svar och snabbt dessutom :love:

Tack!
 
Katterna är ID-märkta i örat men jag skulle gärna se att de även får halsband, hur brukar katter som inte är vana med halsband reagera?

Tacksam för bollning!

/Emma
Halsband bör du inte ha på katterna utan övervakning, risken finns att dom fastnar med det någonstans, både om dom är inne i något och kryper för att sedan inte komma ut eller uppe i ett träd och vill det sig riktigt illa så blir dom hängande :(

/Camilla
 
Ja jag har förstått att det är en risk men tänkte att det kanske finns halsband som är mindre riskabla (gissar), det är ju väldigt många katter som har det. Vad är alternativet? De har som sagt tatueringar (suddiga) i örat nu.
 
Mina erfarenheter av halsband med ställbart säkerhetsspänne är att problemet är att katterna klär av varandra, så jag har svårt att tro att ett sådant ska kunna orsaka en allvarlig olycka.
 

Liknande trådar

Övr. Katt Hej, Har precis skaffat två kattungar (Maine Coon). Den ena flyttade in tre veckor före, M, och H kom 3 veckor efter och är således tre...
Svar
5
· Visningar
1 621
Senast: MissFideli
·
Hundträning Vi har två hundar, en OEB och en OEB/Bully. Tikar, uppvuxna tillsammans, nu 1,5 och 1,3 år. De skulle ha kastreras efter första löp men...
10 11 12
Svar
220
· Visningar
15 792
Senast: Lhas
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
4 417
Övr. Katt Hej! Vår ena katt har tyvärr gått bort och tänker nu på den katt vi har kvar och hur vi kan göra det så bra som möjligt för honom och...
Svar
15
· Visningar
2 470
Senast: KNUTEN
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp