Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Detta är en vacker och sorglig irländsk folkvisa vid namn Two Island Swans, som gör sig riktigt bra med det traditionella Irländska instrumentet Bohdran. Låten handlar om två svanar - han och hon - som lever fredligt i sin damm. En dag kommer en jägare och sätter en pil i hennes hjärta.
'Til a dread day in November when the searing cold did start,
Stalked the hunter with his bow, he put an arrow through her heart.
Husband come to my side let your feathers warm my pain,
For I feel I will not spend another day with you again.
Sedan lever han i tysthet, vill inte lämna platsen där hon dog, bryr sig inte om andra svanar.
Vanligtvis skrivs ingen låtskrivare ut, det är ju trad arr.
Ibland får den Irländska folkmusikern Christie Moore vara textförfattare.
Problemet är bara att låten inte är irländsk folkmusik - eller att den skulle heta "Two Island Swans".
Eller att Christie Moore skulle vara inblandad i den.
Låten skrevs 1971 av den amerikanska hårdrocksbandet Mountain, under namnet One Last Cold Kiss.
Basisten Felix Pappalardi skrev musiken, och han dåvarande fru Gail Collins skrev texten. Gail tecknade också gruppens skivomslag.
Skulle jag bli ombedd att peka ut den vackraste sångtexten i rockhistorien som jag kände till, vore sannolikheten ytterst stor att det skulle bli just denna:
Two island swans mated for life,
And his faithful heart would not consider any other wife.
For three years peaceful joy midst the rushes of the pond,
Proud and gentle was the loving of the last two island swans.
Their love was like a circle, no beginning and no end,
With his lady by his side a treasure and best friend.
And the pond was all so peaceful with the rising of the sun,
Young and free like the island breeze their life was just begun.
'Til a dread day in November when the searing cold did start,
Stalked the hunter with his bow, he put an arrow through her heart.
Husband come to my side let your feathers warm my pain,
For I feel I will not spend another day with you again.
And the cold winds blow,
He was brave but he's laid low.
By her body in the isle of mist,
I saw him give her one last cold kiss,
One last cold kiss.
Of swans the people talk of only one in this days tide,
They brought him twenty ladies he would take no other bride.
They say he will not move from the place where she did fall,
Once so proud he's beaten now, he will not speak at all.
Jag verkligen älskar Floors liveversion och denna är lite svag i början men jag tycker ändå att denna är snäppet bättre (snälla halshugg mig inte )
Tarjas original gillar jag inte alls
Floor och Yannis hälsar att matte är opartisk hemma
Hundavel & Ras Min hane är krypt och hans ena öra ligger inte riktigt så platt som det borde. Han var billig. Men perfekt för mig som inte närt planer...
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.