Jag undrar jag om det ändå inte sitter i huvudet.
Du klassar det här som otillgängligt.
Redan där har du ju bestämt att det är omöjligt.
Och då så kommer det ju inte att hända.
Jag tror inte att det är de ärvda pengarna som avgör utan de kunskaper, förmåga och värderingar som man får med sig i arvet.
Om man kan starta företag och ser det som naturligt att göra så finns förutsättningarna även med ganska så små medel.
Handgrepp och tankemönster är bekanta.
Det finns ett modernt ordspråk.
"Om du ger en rik person 10 000:- så kommer den tillbaka med 100 000:- men om du ger en fattig person 10 000:- så kommer den tillbaka med en ny iPhone."
Men alltså...
Du har tur även på ett annat sätt: Du är inte ung idag.
De senaste 20 åren har bostadspriserna stigit med 150% i Sverige. (Källa:
SEB )
På sidan jag länkar nämns det också att det är svårare att ha råd med boende i stil med det som ens föräldrar haft.
Samtidigt har lönerna, om jag tolkar det hela rätt, ökat med ca 30% på samma tid. (Källa:
SCB )
Är du yngre har du dessutom generellt sett lägre lön än någon äldre med arbetslivserfarenhet. Det blir en enorm skillnad på hur lätt det är att skaffa sig ett billigt boende om du jämför hur det var för 20 år sedan med hur det är nu.
Och så är det svårt att få vettiga jobb. Det är inte "bara att välja" något bättre. Själv jobbar jag deltid nu, och söker efter andra deltidsjobb för att få en bättre inkomst, eller någon typ av heltidsjobb som skulle ge mig bättre förutsättningar än mitt nuvarande. Det är allt annat än enkelt. En vän till mig är i en annan sits: han har fast heltidsanställning sedan flera år tillbaka, men pga dålig lön har vännen ingen riktigt "egen" bostad utan är inneboende. Vännen vill ha ett annat jobb, absolut, men dels är vännen så slutkörd efter jobbet att det knappt finns energi till att äta och ta hand om personlig hygien, än mindre söka jobb, och när vännen väl söker jobb, då kommer hen allt som oftast till intervju men sedan är det tvärstopp. Hen har sökt jobb regelbundet, när energi funnits, i typ 2-3 år nu.
Samtidigt minns jag hur min mor berättat om hur det blev när hennes och min pappas ekonomi kraschade, när de fortfarande bodde ihop. Min far blev arbetslös och eftersom de hade lagt upp lånet på ett inte allt för bra sätt så tvingades de sälja villan de hade. Vad gjorde de då? Jo, flyttade in i varsin lägenhet på samma gata i ett hyresrättsområde. Inga problem. Idag har lägenheterna en kötid på minst(!) 7-8 år. Om man har tur och kan tänka sig de skruttigaste, dyraste lägenheterna i områdena mest kända för droghandel, cykelstölder m.m.
Om man inte ens kan ordna ett boende som gör att man har råd att stoppa undan pengar, hur ska man då ha råd att investera i något? Ha råd att "få det bättre" på ett sätt som du beskriver?