"Rika människor", vilka är de?

Jag tycker inte att bli utsatt för brott som tvång, bedrägeri eller våld är del av att ha sin fria vilja.
Det är att vara brottsoffer och då så blir det på ett annat sätt.

Det är det också om man blir rånad, får sin verksamhet saboterad eller blir utsatt för nätbedrägeri.

När jag talar/skriver om att planera sin tillvaro så är inte olika brott som man kan bli utsatt för inräknat i det.
Inte heller olyckor och sjukdom.
Det är ju händelser som står utanför människors kontroll.
Man kan bara planera det som man kan kontrollera.
Det där får mig att tänka på den gamla tankegången om värdiga och ovärdiga klienter som jag skrivit om tidigare. Ett synsätt på andra människor som jag tycker är förskräckligt, nedlåtande och dömande.
 
Okej, det är ju de ofantligt rika det.
Jag kan nog tycka att över 10 mille är en präktig start som borde hålla vem som helst ekonomiskt oberoende.

Jag började med småpengar och har inte nått särskilt långt med dina mått mätt.
Familjen Bonnier började också med småpengar och de har nått längre.

Det är inte vad ekonomiskt oberoende betyder. Behöver du jobba för ditt uppehälle är du inte det. Du kan ändå vara rik, speciellt ur globalt perspektiv, men ekonomiskt oberoende betyder att du kan leva på en helt passiv inkomst.
 
Så om partnern dör är det dålig planering? Om någon blir manipulerad, utsatt för ekonomiskt/psykiskt/fysiskt våld är det dålig planering?
Nej det är i avdelningen tragiska olyckor och att bli utsatt för brott.

Och där kan ju alla råka illa ut.
Inbrott, rån, stöld, nätbedrägeri och annat förstör också liv.
 
Tycker jag mest ser rika personer i Sverige.
Största delen har ju tom var sitt rum till barnen och ändå relativt få behöver jobba mer än 8h om dagen för att överleva. Få bor i hyddor, går i sandaler på vintern eller ha trasiga kläder Sverige.

Det är förvisso bra att kunna behålla sitt perspektiv, men det är ju inte heller okänt att det finns alldeles för många barn som fryser på grund av att man inte har råd med ordentliga vinterkläder och är hungriga de dagar de inte får skolmat?

Det krävs också en viss nivå av resurser för att kunna vara en del av samhället här. Det här är definitivt inte mitt expertområde, men jag tänker mig att en enklare modell av smartphone tex kan vara bland det viktigaste att äga om man i övrigt kanske till och med är bostadslös?

Jag tycker inte att bli utsatt för brott som tvång, bedrägeri eller våld är del av att ha sin fria vilja.
Det är att vara brottsoffer och då så blir det på ett annat sätt.

Det är det också om man blir rånad, får sin verksamhet saboterad eller blir utsatt för nätbedrägeri.

När jag talar/skriver om att planera sin tillvaro så är inte olika brott som man kan bli utsatt för inräknat i det.
Inte heller olyckor och sjukdom.
Det är ju händelser som står utanför människors kontroll.
Man kan bara planera det som man kan kontrollera.

Och hur kan du då argumentera för att man ska planera? Jag hade definitivt inte tänkt bli kroniskt sjuk strax innan 40, och även om jag hade haft det i bakhuvudet så hade jag inte kunnat göra så mycket för att påverka det? Eller borde jag ha skaffat en partner till vilket pris som helst för att slippa vara ensamstående med svårigheter att orka vanliga hushållssysslor? :confused:

Borde hon som blev lämnad på bar backe av sin partner ha förstått det på förhand och valt en bättre partner? Borde hon som blev misshandlad ha stannat?

Borde han som kom från en familj där ingen hade en utbildning och föräldrarna inte gått i närheten av den utbildning som förväntas här ha fattat att han skulle strunta i att hjälpa till med småsyskon och extrajobb för att istället ta studielån i flera år? Förväntas man veta sånt när man är i tidiga tonåren och vara kapabel att strunta i sin egen familj för att hamna på samma nivå som medelsvensson någon gång i framtiden? Eller ska vi kanske omhänderta alla barn och unga som växer upp i familjer där alla som kan behöver bidra till familjens ekonomi och där man kanske saknar socialt kapital?

Snacka om att ha noll perspektiv på hur samhället ser ut, låter mer som en argumentation från Marie Antoinette... :banghead:

Din mamma hade privilegiet att kunna lära sig flera språk. Min mamma jobbade extra i långvården (som det hette då) på kvällarna, och kämpade med att lära sig engelska som vuxen.

Nu har jag haft förmånen att ändå ha haft föräldrar som krattat manegen för utbildning, men jag är medveten om att det är just en förmån och något som beror på deras ansträngning och vilja. Inte ett läge jag valt för att jag var smart och beräknande som barn. Det finns inte på kartan att de skulle ha kunnat hjälpa mig med läxor eller liknande, men de har satt annat åt sidan för att se till att det funnits böcker, museibesök och transport till och från bibliotek till exempel. :heart Det är inte någon självklarhet i allas uppväxt.
 
Det är förvisso bra att kunna behålla sitt perspektiv, men det är ju inte heller okänt att det finns alldeles för många barn som fryser på grund av att man inte har råd med ordentliga vinterkläder och är hungriga de dagar de inte får skolmat?

Det krävs också en viss nivå av resurser för att kunna vara en del av samhället här. Det här är definitivt inte mitt expertområde, men jag tänker mig att en enklare modell av smartphone tex kan vara bland det viktigaste att äga om man i övrigt kanske till och med är bostadslös?
Jag nekar absolut inte att det inte finns i Sverige men det är inte en stor grupp även om man önskat och ska jobba för att det skulle vara 0.

Kan bara hålla med om att något är otroligt fel när det krävs av samhället att vi måste mer eller mindre äga en smartphone.
 
Det där får mig att tänka på den gamla tankegången om värdiga och ovärdiga klienter som jag skrivit om tidigare. Ett synsätt på andra människor som jag tycker är förskräckligt, nedlåtande och dömande.
Men har människor inte något eget ansvar för sitt liv alls?
Och är det då inte en fråga om just förmågan och kunskaper om det inte fungerar även om inget utifrån har saboterat livet?

För att knyta an till ursprungsfrågan.
Vad är en "rik människa" så är ju även förmågan att skapa sig ett bra liv en egenskap som man får med sig hemifrån och den påverkar i oerhört hög grad.
Det handlar inte bara om att få med sig pengar eller inte utan även om annat.
Kontakter t.ex. och förmågan att skapa dessa
 
Men har människor inte något eget ansvar för sitt liv alls?
Och är det då inte en fråga om just förmågan och kunskaper om det inte fungerar även om inget utifrån har saboterat livet?

För att knyta an till ursprungsfrågan.
Vad är en "rik människa" så är ju även förmågan att skapa sig ett bra liv en egenskap som man får med sig hemifrån och den påverkar i oerhört hög grad.
Det handlar inte bara om att få med sig pengar eller inte utan även om annat.
Kontakter t.ex. och förmågan att skapa dessa

Jag skulle påstå att förutsättningarna som finns där alldeles oavsett hur ens individuella förmåga utvecklas påverkar enormt mycket mer.
 
Och hur kan du då argumentera för att man ska planera? Jag hade definitivt inte tänkt bli kroniskt sjuk strax innan 40, och även om jag hade haft det i bakhuvudet så hade jag inte kunnat göra så mycket för att påverka det? Eller borde jag ha skaffat en partner till vilket pris som helst för att slippa vara ensamstående med svårigheter att orka vanliga hushållssysslor? :confused:
Nu så är ni många som vänder mitt resonemang upp och ner.

Jag försöker igen.

För att bli rik så är det inte bara att ärva pengar som fungerar.
Det fungerar även att ha fått med sig andra egenskaper hemifrån som t.ex. förmåga att planera, kunskaper, ambitioner och en tro på att det är möjligt.
Då så kan man bli rik helt utan något arv i form av pengar.

Ni tar det som att jag påstår att alla kan bli rika bra de planerar rätt.
Och så är ju naturligtvis inte fallet.
Det krävs tur, att hälsan är med och att man inte blir hindrad av andra människor också.
Samt en del annat som är svårt att sätta fingret på.

Vi kan jämföra med idrottare.
De måste både ha de fysiska förutsättningarna inklusive talang och göra massor av jobb med träning och planering för att lyckas.
Och så ha tur och inte bli skadade eller sjuka.
 
Man kan nöja sig med en Motorola för en tusenlapp och sedan investera resten.
Ingen behöver egentligen någon iPhone.

Jag har Motorola....
Men vad BEHÖVER vi egentligen?
Mat av kvalitet som inte gör oss sjuka, en bostad som går att värma upp såpass att vi kan hålla oss vid liv, rent kallvatten, kokmöjligheter och en uppsättning kläder. Allt utöver det är att underlätta livet.
Det är väldigt raljant att säga att man inte behöver en Iphone.
Många behöver smartphones för att lösa jobb och vardagsfix.
Vem behöver en häst? Jag klarar mig utmärkt utan en häst. Men jag skulle aldrig andvända det som nått att göra sig bättre med i en diskussion.
 
Din mamma hade privilegiet att kunna lära sig flera språk. Min mamma jobbade extra i långvården (som det hette då) på kvällarna, och kämpade med att lära sig engelska som vuxen.
Ja precis.
Och det var dit som jag ville komma.

Att ha privilegier och saker i bagaget som inte är just pengar men som ändå spelar en stor roll för den framtida egna ekonomin.
Att de rika inte har blivit rika bara genom att få ett stort arv i pengar som grundplåt utan att det handlar om andra saker.

Och sedan i förlängningen hur dessa saker skall kunna kompenseras kollektivt i samhället.
Men det är en annan diskussion.

Just nu försöker jag reda ut vilka som räknas som "rika människor"?
 
Snacka om att ha noll perspektiv på hur samhället ser ut, låter mer som en argumentation från Marie Antoinette... :banghead:
Ja litet ditåt faktiskt.
Du tänker på det där med bröd antar jag?

Men att skilja ut de ekonomiskt utsatta från de privilegierade är lättare än att skilja ut de "rika människorna" från dem som bara har det allmänt gott ställt.
Eller är det samma människor?
 
Jag har ofta märkt i trådar att det nästan blir nån form av tävling i att behöva ha minst. Lägst matkostnad, lägst klädkonto, billigaste bilen, ha minst omkostnader, ha noll intresse för resor. Det är nästan som att andra som inte lever så är sämre människor.
Det verkar vara mer accepterat att lägga 4000:- i månaden på sin häst än 2000:- på skönhetsvård. Är det fult att lägga 5000:- i mat på sig själv i månaden, köpa en iphone eller ha ett klädkonto på 4000:-?
Anses man som rik om man har den prioriteringen?
 
Jag nekar absolut inte att det inte finns i Sverige men det är inte en stor grupp även om man önskat och ska jobba för att det skulle vara 0.

Kan bara hålla med om att något är otroligt fel när det krävs av samhället att vi måste mer eller mindre äga en smartphone.
Jag tycker nog att det enklaste är att samhället förser alla med en enkel men funktionell smartphone.
De är inte så dyra i sammanhanget.
 
Jag skulle påstå att förutsättningarna som finns där alldeles oavsett hur ens individuella förmåga utvecklas påverkar enormt mycket mer.
Vilka förutsättningar tänker du på då?
Förutom pengar?
Jag tror nämligen inte att det är pengarna i sig som skapar skillnaden utan något annat.
Attityden till utbildning kanske?
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Hej! Gammal användare som vill vara anonym. Pågrund av förändrad ekonomi samt lite annat trassel så har jag sökt bistånd från soc för...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 886
Juridik & Ekonomi Jag vill nästa år försöka ta tag i min ekonomi ordentligt. Jag har alltid varit dålig på att hålla koll på min ekonomi. Förutom de dumma...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
4 021
Senast: Squie
·
Ekonomi & Juridik Jag vet inte om jag ska posta detta under "Vård" eller "Ekonomi och Juridik", men nu blev det det senare. Vi har en ponny sedan 3 år...
Svar
14
· Visningar
1 327
Senast: Grazing
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 576
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp