Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Gripen skrev:Jaha, vad ska man göra med nybörjarna som inte kan rida hästarna i form då, backa ett steg och ställa dem på backen i ridhuset eller?
Jag haller inte med om att grunderna ar att kunna rida hasten i form. Jag vet inte hur det ar i ridskolans varld, men i min varld far man lara sig att halla balansen och kunna sitta pa hasten med en stadig och bra sits innan man borjar med att forsoka "hjalpa" hasten, eller rida den i den "form" som man egentligen vill ha den. En skolad hast ar sjalvbarande och kan ga i en lag form som ar skonsam for kroppen utan att ryttaren som maste "hjalpa" den hela tiden. En ryttare som far lara sig att vara kanslig i handen redan fran borjan, samt lar sig att kunna sitta pa hastryggen med god balans i skritt till att borja med kommer inte att forstora hasten, inte ens gora det obehagligt for den. Nar ryttaren har dessa grunder i skritt kan man forsoka sig pa trav. Och sa vidare. Det ar grunder for mig.
Så du tror att man inte ser missnöje hos en häst som går med inspänning? Det är samma sak som att säga en en häst inte kan gapa för att den har nosgrimma, det är inte sant.
Vad har du da en hjalptygel till? Ar den inte till for att hindra hasten fran att ha huvudet i ett visst lage? Da hasten har huvudet i ett lage dar det inte ar halsosamt att ha det, da ar det nagot som ar fel. Att ta till en hjalptygel ar att ta genvagar,och genvagar ar senvagar
Visst kan man omvandla något negativt till något positivt men när det gäller hjälptyglar har jag svårt att se det positiva. Även om man nu använder hjälptygeln enbart för att förhindra att hästen lyfter upp huvudet för högt och inte för att få in den i en konstgjord form kommer man fortfarande enbart att dölja symptomen på det som är "fel", nämligen ryttaren. Och i att bara dölja symptomen istället för att bota orsaken ser jag inget positivt i.Nej men den kanske sitter korrekt med tanke på vad man är ute efter? Bara för att en sak är konstruerad för ett visst ändamål betyder inte att man måste använda den till det, eller hur? Paragraf 4 i din uppsats får det att låta som att ska man använda en hjälptygel måste den användas till att fuska in hästen i en form som är onaturlig för den, annars ska man inte använda den. Med lite fantasi kanske en negativ sak kan omvandlas till något positivt.
Japp, jag är emot egentligen alla hjälpmedel. Och jag är av den åsikten att det är bättre att ryttaren får gå i den "fallgropen" att hästen går med huvudet högt och blir obekväm att rida om h*n inte kan sitta rätt och slappna av än att h*n lär sig att bara man slänger på en hjälptygel så behöver inte h*n bekymra sig lika mycket om sin sits.Asa_S skrev:Herreminje, detta är bara ännu en i kören "inga hjälpmedel och krokig väg är bättre än hjälpmedel och rak väg". Det behöver inte vara fusk bara för att man undviker fallgropar!
Problemet är bara att när du tömlör eller longerar så har du bara en häst att driva på. På en lektion har du minst 3-4 hästar att driva på om inte uppåt en 7-8 hästar. Personligen anser jag att det är mäkta imponerande om du klarar av att driva på alla dessa hästar på samma sätt samtidigt som om du skulle longera eller tömköra en häst. Sedan vill man ju arbeta med hästen bakifrån och framåt; sätter man på hjälptygeln först och sedan driver blir det för mig att man arbetar hästen framifrån och bakåt...Asa_S skrev:Jag kan spänna in hästen så att den går på samma sätt som när jag tömkör/longerar, och agera drivande som instruktör "isf" ryttaren.
Jag som trodde att man främst red med sätet?! Behöver man ha inspänningstyglar för att rädda hästens mun från ryttarens instabila hand har det definitivt gått för långt (hur nu hjälptyglar kan rädda hästens mun från ostabila händer...). Har ryttaren en ostabil hand slår man en knut på tyglarna och lär ryttaren att sitta rätt innan den får röra tyglarna igen, för det faktum att händerna är ostabila innebär ju att h*n inte sitter bra. Detsamma gäller om man är tvungen att sätta på "gummiskarvar".Asa_S skrev:På så sätt kan jag kontrollera hästen bättre än om den inte är inspänd utan ska förlita sig på ryttarens instabila hand. Jag ser det som samma typ av förskoning, om inte bättre, än att sätta på "gummiskarvar" på tyglarna för att skona hästens mun.
Så en häst kan inte röra sig mjukt och kontrollerat om den inte har hjälptyglar?! (okej, jag drev saken till sin spets...) Tar man saker och ting i elevens tempo blir det inte att man bara kastar över ansvaret till eleven från dag ett. Att låta eleven bara sitta på en häst som blir ledd i skritt för att hitta sin egen balans kallar inte jag för att låta eleven ta hela ansvaret på en gång. Man går inte över till nästa steg innan eleven är redo för det = sitter i balans.Asa_S skrev:Visst ska ryttaren lära sig inverka korrekt på hästen, men jag upplever att de flesta barn-elever, som är vad jag tänker på, lär sig sitta betydligt bättre på hästar som rör sig mjukt och kontrollerat, de lär sig också hur det ska vara och att gradvis ta över kontrollen av hästen snarare än lämnas med det ansvaret från dag 1.
Nu anser jag i och för sig att hjälptyglar är mer "stjälpmedel" än hjälpmedel, men de få fall då hjälptyglar faktiskt kan göra någon nytta är väldigt sällsynta. För att de överhuvudtaget ska komma till nytta måste ryttaren vara väldigt klar över hur de fungerar, varför h*n använder en specifik hjälptygel, själv vara i balans med hästen och kunna anpassa sig efter situationen. Klarar de ridskoleryttare som diskussionen handlar om det? Mitt svar är nej! Som ridlärare kanske man kan klara det med en häst åt gången men inte 4-5 hästar samtidigt.Asa_S skrev:Därmed inte sagt att jag tycker man ska använda hjälptyglar jämt, men man kan inte heller kategoriskt dissa hjälpmedel, i vissa fall gör de nytta utan att vara skadliga och hade i många fall jag sett varit till stor hjälp, rätt använda.
Konstigt resonemang här tycker jag. Man kan alltså inte lära sig att rida korrekt på en gång bara för att man inte har hjälptyglar? När man rider en häst utan hjälptyglar har hästen möjlighet att protestera mot ryttarens "felaktigheter" vilket gör att man på ett mycket tidigt stadium kan upptäcka felaktiga beteenden och ta itu med dem. Felaktigheterna som en elev gör med en häst med hjälptygel syns inte lika väl och därför blir de svårare att upptäcka och därmed finns risken att eleven längre rider på det sättet och får det felaktiga beteendet starkt befäst.Asa_S skrev:Men nej då, istället ska ryttarna harva runt och riktigt befästa ett beteende som tar lång tid att sedan bryta, bara för att man fååår inte använda hjälptyglar, fy och blä.
Vilken väg? Och trots ryttaren? Jag som trodde att elevena skulle lära sig att samarbeta med hästarna...Asa_S skrev:Inse fakta, med de ryttare som ännu inte lärt sig att inverka korrekt på ridskolehästarna är det skonsammare att hjälpa dem hitta vägen trots ryttaren.
Och som sagt så behövs det en hel del kunnande för att använda en hjälptygel och det klarar inte eleverna av och ridläraren kan inte heller klara av att använda hjälptyglarna korrekt om h*n har 4-5 hästar samtidigt.Asa_S skrev:Inte att förglömma också att det faktiskt inte är ryttaren som valt och tillpassat hjälpmedlet, det har faktiskt de hästansvariga på ridskolan gjort.
En liten liknelse om kommunikation; vilket sätt tror du är lättast att kommunicera på och man får de tydligaste och renaste signalerna från varandra på: att vi skulle träffas och sitta i samma rum och prata eller att vi sitter och skriver här på bukefalos? För varje extra teknisk eller mekanisk sak som man lägger till i kommunikationen desto fler möjliga "felmeddelanden" kommer det att bli.Asa_S skrev:Det är ju faktiskt för att ha så ren och tydlig kommunikation med hästen som möjligt de används.
Nej, man kan inte gå runt och vara en pessimist hela tiden för det skulle bli jobbigt för både en själv och folk runtomkring. Men sannolikheten att det blir fel när man använder hjälptyglar är mycket stor. Bra mycket mindre sannolikhet att det blir fel är det däremot om eleven redan från början får lära sig att läsa hästens protester och rätta sig efter dem istället för att eleven sitter i god tro att de gör rätt när ridläraren döljer hästens protester med hjälptyglar.Asa_S skrev:Slutsats: Användandet av hjälptyglar ska individ- och situationsanpassas och kan visst missbrukas, men man kan inte utgå från att det är så det kommer att bli.
saen skrev:Att ridskolorna vill bota orsaken hoppas jag verkligen! Men det är ytterst svårt för en nybörjare att veta att den egentligen sitter och drar i tyglarna, är helt obalanserad och så vidare när man sätter på hjälptyglar som, om de inte helt tar bort, åtminstone dämpar hästens protester så att de inte syns och märks såväl. Och om eleven tror att allt är frid och fröjd, kommer den då att säga att h*n behöver träna mer på sitsen? Och för ridläraren blir det också svårare att se om eleven inte sitter och inverkar på ett bra sätt!
Sedan går det faktiskt att lära elever att rida på ett sådant sätt att det skonar både ryttare och häst redan under den första lektionen. Det handlar helt enkelt om att börja på rätt steg och att inte fortsätta på nästa steg förrän det första fungerar bra.
/Sara