Jag som då ÄR inne i ponnyvärlden med allt vad det innebär även på högre nivå har inga som helst problem att varken förstå första eller andra exemplet i krönikan eller att man måste sälja sina ponnyer. Bara för att en ponnyryttare i stunden är besviken och behöver tröstas innebär det inte att denna inte älskar sin ponny, bara för att den vill tävla innebär det inte att det inte är svårt att byta ponny. Sunt tänk snarare, ponnyn får komma till en familj där den förhoppningsvis får göra det den tycker är roligt och ryttaren får förhoppningsvis en ponny som fungerar bättre på tävlingar. Att däremot fortsätta dra runt med en ponny som inte vill tävla eller är för svår för ryttaren tycker jag skulle vara beklämmande.
När det kommer till att sälja - nej - det är inte lätt. Vi ska sälja B-ponnyn nu som ryttaren är för stor för. Man kan tycka vad man vill om det men faktum kvarstår: Den krassa ekonomiska verkligheten gör att man inte kan samla på ponnyer, min dotter älskar sina ponnyer, hon kommer gråta floder när den säljs, men hon älskar att tävla. Det kommer hon inte kunna göra på sin B-ponny. Han älskar också att tävla förresten, han skulle dö av tristess av att bara gå i en hage och gå ut på skogspromenader.
För att man säljer en ponny behöver det inte betyda att den behandlas som slit och släng. Jag tror snarare de flesta ponnyer behandlas hundra gånger mycket bättre än många av de som säger sig värna om hästar och använder sig av ur och skur, barfotametoder och andra märkliga saker runt sina hästar om jag ska vara ärlig. Idag har vi inte heller stall där hästarna står i flera år, vi själva står inackorderade. Hästar kommer och hästar går. Att tro att det är realitet att hästarna går tillsammans år ut och år in är naivt tycker jag, det funkar kanske för vissa med egen gård men långt ifrån alla har det, men det kanske ska bli krav på egen gård också då om man ska ha häst?
