Ridlägerminnen

[Raderad medlem 149639]

Jag är ny här på bukefalos. Detta blir min första tråd (förutom en tråd där jag bara presenterade mig lite kort). Så om jag gör nåt fel eller bryter mot några regler så är det bara att säga till!

Jag tänkte att det vore roligt med en tråd där vi kan dela ridlägerminnen! Det kan vara vilka minnen som helst: roliga, sorgliga, tokiga eller vad som helst.

De minnen jag kom på först var ett pinsamt minne, ett roligt minne och ett läskigt minne:

1. Jag älskade hallonsoda när jag var barn, och under ridlägerveckan fick jag dricka hur mycket läsk jag ville. En dag när vi låg och latade oss i våningssängarna så fick jag ett infall att titta in i den nästan fulla flaskan (en 1,5 liters petflaska). Så jag satte flaskan mot ögat och vände den upp och ner. Jag behöver nog inte förklara hur det gick... Ni har nog bättre logiskt tänkande än jag hade.

2. Det var en varm sommar, och gården vi bodde på under ridlägret låg mitt i skogen, utan någon sjö inom gångavstånd. Så då fick jag och mina kompisar en idé att gå genom skogen till terrängbanan, där det fanns ett vattenhinder. Så vi promenerade flera kilometer för att komma till terrängbanan, där vi svalkade oss i vattenhindret. Det var brun gyttja och c.a. 40 cm djupt.

3. Första åren jag var på ridläger var jag väldigt liten, så min mamma tyckte att det var tryggast att jag åkte på blandade läger, med både barn och vuxna. Vi barn och ungdomar brukade göra massa bus, som t.ex. att rita på varandra när vi sov. En natt så ville vi göra ett modigare bus, så vi smög upp på ovanvåningen där det låg en gubbe och sov. Pirriga så sprutade vi grön färg på honom från en sprayflaska. Problemet var att han vaknade och blev RASANDE!!!! Mina kompisar hann "rädda sig själva" genom att rusa ner för trappan. Men jag var yngst och inte lika snabb. Så jag försökte gömma mig bakom ett hörn på ovanvåningen. Men gubben hittade mig, och jag fick ensam ta emot hela utskällningen.

Hoppas att ni vill berätta era minnen!

 

[Tokyo]

Åh jag fick åka på ett "riktigt" veckolångt ridläger när jag var 12 och jag har många fina minnen därifrån, men många av dem har bleknat sedan dess. Det var skratt och bus och såklart härliga hästar överallt!

Jag var länge väldigt rädd för att galoppera och på ridlägret blev jag tilldelad ett maffigt och energiskt kallblodssto. En häst som kanske egentligen inte passar en lite harig 12-åring, men det blev så rätt! Med henne galopperade jag genom skog och över ängar och hade så himla roligt, jag fick så mycket självförtroende av den fina hästen. Drygt 10 år senare var jag hemma i min hemby för sommaren och blev frågad av en av min mammas vänner om jag kunde tänka mig vara hästvakt åt deras två hästar över en helg. Cyklade till deras gård för att bekanta mig med hästarna och oj så chockad jag blev när det var min gamla ridlägerhäst som stod där i hagen. Lite grå i pannan hade hon hunnit bli men samma fina häst än och jag fick en supermysig helg med en gammal vän.

På ridlägret träffade jag också mitt livs första fullblod. Han var inte med i ridlägerverksamheten under vår vecka, men jag kommer ihåg att jag smög bort till hans box eller hage så ofta jag kunde för att titta på honom. En eldröd fuxvalack med eleganta linjer, ett ädelt, vackert huvud och stora, kloka ögon. Och han hade så där delikat och mjuk sammetspäls som bara fullblod kan ha. Jag tyckte det var något så speciellt med honom. Inte bara var han den vackraste hästen på jorden, men han rörde sig också med en finess och grace jag inte sett hos någon annan häst. Verkligen en sagohäst! Sedan dess har jag träffat och ridit många fullblod och jag tycker fortfarande det är något helt magiskt med dem. Jag kan än idag bli barnsligt pirrig när jag ser ett fint fullblod, och då tänker jag ofta på den röda hästen från ridlägret. Min drömhäst kommer nog alltid vara ett fuxfärgat fullblod...

 

[Glimra]

Minns inte hur gammal jag var men runt 12 kanske? Fick ha en shettis som hette Pompe, ursöt men kanske inte lämplig för just mig. Han hade en bästis som han gärna ville vara med så vid ett tillfälle tryckte han sig förbi mig i boxen och skyndade sig förbi alla för att ta sig till kompisens utebox. Vid en uteritt hamnade vi nästan längst bak, det dög inte, så han bestämde sig för att dra och sprang förbi hela ledet till kompisen längre fram. Hade absolut ingenting att säga till om På avslutningen skulle vi i grupp rida ett synkroniserat program (har glömt vad det heter) och vi hamnade ständigt efter eftersom han var minst och hade korta ben

 

[Raderad medlem 149639]

Åh jag fick åka på ett "riktigt" veckolångt ridläger när jag var 12 och jag har många fina minnen därifrån, men många av dem har bleknat sedan dess. Det var skratt och bus och såklart härliga hästar överallt!

Jag var länge väldigt rädd för att galoppera och på ridlägret blev jag tilldelad ett maffigt och energiskt kallblodssto. En häst som kanske egentligen inte passar en lite harig 12-åring, men det blev så rätt! Med henne galopperade jag genom skog och över ängar och hade så himla roligt, jag fick så mycket självförtroende av den fina hästen. Drygt 10 år senare var jag hemma i min hemby för sommaren och blev frågad av en av min mammas vänner om jag kunde tänka mig vara hästvakt åt deras två hästar över en helg. Cyklade till deras gård för att bekanta mig med hästarna och oj så chockad jag blev när det var min gamla ridlägerhäst som stod där i hagen. Lite grå i pannan hade hon hunnit bli men samma fina häst än och jag fick en supermysig helg med en gammal vän.

På ridlägret träffade jag också mitt livs första fullblod. Han var inte med i ridlägerverksamheten under vår vecka, men jag kommer ihåg att jag smög bort till hans box eller hage så ofta jag kunde för att titta på honom. En eldröd fuxvalack med eleganta linjer, ett ädelt, vackert huvud och stora, kloka ögon. Och han hade så där delikat och mjuk sammetspäls som bara fullblod kan ha. Jag tyckte det var något så speciellt med honom. Inte bara var han den vackraste hästen på jorden, men han rörde sig också med en finess och grace jag inte sett hos någon annan häst. Verkligen en sagohäst! Sedan dess har jag träffat och ridit många fullblod och jag tycker fortfarande det är något helt magiskt med dem. Jag kan än idag bli barnsligt pirrig när jag ser ett fint fullblod, och då tänker jag ofta på den röda hästen från ridlägret. Min drömhäst kommer nog alltid vara ett fuxfärgat fullblod...

GUD vilka fina minnen! Tack för att du ville berätta! Du berättade på så vackert sätt om det eldröda fullblodet, så att det kändes som att man var där. Jag kände igen mig i dina känslor också. Jag älskar också fullblod. Och är extra svag för fuxar, efter att ha ridit ett underbart fuxsto en gång. Det var bara en provridning (hon var för dyr insåg vi), men ändå kommer jag aldrig glömma henne.

 

[Raderad medlem 149639]

Minns inte hur gammal jag var men runt 12 kanske? Fick ha en shettis som hette Pompe, ursöt men kanske inte lämplig för just mig. Han hade en bästis som han gärna ville vara med så vid ett tillfälle tryckte han sig förbi mig i boxen och skyndade sig förbi alla för att ta sig till kompisens utebox. Vid en uteritt hamnade vi nästan längst bak, det dög inte, så han bestämde sig för att dra och sprang förbi hela ledet till kompisen längre fram. Hade absolut ingenting att säga till om På avslutningen skulle vi i grupp rida ett synkroniserat program (har glömt vad det heter) och vi hamnade ständigt efter eftersom han var minst och hade korta ben

Åh tack för att du ville berätta! Ridlägerminnen är så fina och speciella att man kommer att minnas dem hela livet (hoppas jag i alla fall). Så det är så roligt att höra om andras minnen!! Jag känner igen det med att bli tilldelad en ponny som inte är så lämplig egentligen. Men jag får skylla mig själv, för jag önskade samma ponny varje ridläger, trots att jag ramlade av honom om och om igen.

 

[Grazing]

Åh ridläger vad jag saknar dom. Har nog knappt ett enda dåligt minne av alla ridlägerår.

 

[Efwa]

Jag fick höra en morgon runt frukostbordet att jag och bästa kompisen skulle på ridläger. Hennes pappa kände en annan pappa som rekommenderade ett på Gotland.
"Det heter Sindarve och har bara fjordingar", sa han.

Jag såg ut som ett frågetecken. Hade ingen aning om att de planerat, bokat och fixat. Jag visste inte heller vad en fjordhäst var för något. Vi hade ju bara gått på ridskola några år och på den tiden fanns ju inte google.

Jag har idag fyra fjordhästar med min hästpartner och glömmer aldrig mina fantastiska år på Sindarve. Bara bra minnen. Det bästa mina och hennes föräldrar kunde ha gjort.

 

[Raderad medlem 149639]

Åh ridläger vad jag saknar dom. Har nog knappt ett enda dåligt minne av alla ridlägerår.

Samma här! Vad roligt att det verkar vara fler än jag som minns ridlägren som nåt väldigt speciellt.

 

[Raderad medlem 149639]

Jag fick höra en morgon runt frukostbordet att jag och bästa kompisen skulle på ridläger. Hennes pappa kände en annan pappa som rekommenderade ett på Gotland.
"Det heter Sindarve och har bara fjordingar", sa han.

Jag såg ut som ett frågetecken. Hade ingen aning om att de planerat, bokat och fixat. Jag visste inte heller vad en fjordhäst var för något. Vi hade ju bara gått på ridskola några år och på den tiden fanns ju inte google.

Jag har idag fyra fjordhästar med min hästpartner och glömmer aldrig mina fantastiska år på Sindarve. Bara bra minnen. Det bästa mina och hennes föräldrar kunde ha gjort.

Wow! Tack för att du ville berätta. Jag har tyvärr bara "känt" en fjording. Men de är jättefina!! Den fjording jag kände stod på ridskolan när jag var liten. Hon tyckte det var tråkigt att gå på lektion i ridhuset. Men en gång åkte några ponnyer och elever från ridskolan på tävling (fälttävlan). Min kompis tävlade med fjordingen, och där på terrängbanan blev hon som en annan häst. Hon blev så pigg och glad ute i naturen!!

 

[skiesabove]

Fick åka på ridläger sommaren efter 6:an (ridit på ridskola innan dess).

Det var ett riktigt drömläger med jämnåriga, lagom stort, och vi hade lagom mycket frihet och ansvar.

Varma minnen från hoppa i spånhögen, långa uteritter och doften/stanken av myggmedlet (det där som fanns förut som luktade både typ bacon och citronella men var oerhört effektivt), och hästen...

Hon var den första som jag träffat som blev Hästen med stort H. Rödskimmel sto, perfekt i storlek, perfekt personlighetsmatchning. Jag var så himla kär i henne.

På avslutningen red vi kadrilj till Dancing Queen och jag kan fortfarande inte lyssna på den låten utan att börja gråta.

Hon var nämligen till salu, men vi skulle flytta utomlands...

 

[Raderad medlem 149639]

Fick åka på ridläger sommaren efter 6:an (ridit på ridskola innan dess).

Det var ett riktigt drömläger med jämnåriga, lagom stort, och vi hade lagom mycket frihet och ansvar.

Varma minnen från hoppa i spånhögen, långa uteritter och doften/stanken av myggmedlet (det där som fanns förut som luktade både typ bacon och citronella men var oerhört effektivt), och hästen...

Hon var den första som jag träffat som blev Hästen med stort H. Rödskimmel sto, perfekt i storlek, perfekt personlighetsmatchning. Jag var så himla kär i henne.

På avslutningen red vi kadrilj till Dancing Queen och jag kan fortfarande inte lyssna på den låten utan att börja gråta.

Hon var nämligen till salu, men vi skulle flytta utomlands...

Åååååh Jag började nästan gråta när jag läste. Så otroligt glada och fina minnen, men också sorgligt. De hästar man haft i sitt liv som varit "hästen med stort H" kommer man aldrig glömma...

 

[Roxy]

Jag fyllde 15 år den sommaren och hade ridit ett tag och hade lyckan attt få åka på mitt 4 ridläger, socialen hade betalat eftersom jag var placerad sen en tid tillbaka så det var ingen självklarhet att få åka och det var så skönt att få åka i väg en vecka från allt strul.
Min mormor körde mig och min mamma var med en stund när vi blev tilldelade hästar och jag fick stallets fjording.. jag som var van vid mer sportiga hästar fnissade lite men fick då höra att det är en pigg fjording.
Min mormor och mamma gick och tittade på den och tänkte att jag fått en lugn sävlig häst och åkte tryggt där ifrån. På mitt första ridläger fick jag en hård smäll i huvudet och huvudvärk i 4 månader så de tyckte det kändes riktigt bra.
Visade sig vara rent antagande och fördom för de var verkligen en pigg fjording och rörde sig riktigt lätt och smidigt, inte som man kan föreställa sig ett kallblod som seg och klumpig.
Jag gillade hästar med fart i och hade hjättekul men så en dag när vi var på uteritt hade vi stött på ett ekipage i skogen en man på en häst och då tyckte ridläraren som själv inte satt till häst att han kunde galoppera med oss och leda flocken.
Jag som tyckt vi hade fått galoppera lite för lite sa åt hohom att galoppera snabbt.. i fattningen gjorde jag först en halvhalt för att inte komma för nära hästen framför strax efter ser jag plötsligt marken komma farandes mot mitt ansikte och hamnar smärtsamt i backen. Hade blivit avbockad.
Gruppen stannar och mannen kommer ridande och undrar om det gick för snabbt?
Jag sitter surt upp så ska vi försöka igen, gör en ny fattning och gör en kullerbytta över hästens huvud när nosen dras ner mellan frambenen och jag landar på baken sittandes framför ponnyn och känner en hästhov i ryggen innan jag ser den gula rumpan galoppera iväg utan mig ännu en gång. Efter det skrittar vi hem.
Fick ett skrapsår på armen som var hjärtformat som jag har kvar ett ärr än idag 23 år senare.
Ett fint minne, gillade faktiskt den ponnyn väldigt mycket.
På avslutningen när min mamma och mormor får se hur ponnyn for runt som en "vansinnig" enligt dem under vår hopprunda och jag visade upp mitt sår och fick pris för veckans bästa blåmärke en rihjäl lårkaka jag fått under första avsittningen sa min mamma att hade hon sett detta på förhand hade hon stoppat mig i bilen och åkt där ifrån.
I bilen på väg hem sa jag lite hoppfullt "Det går att hyra Nelly.." blev ingenting med det.
En sådan ponny möter man nog bara en gång i livet, väldigt speciell och passade mig som hand i handske.

 

[Raderad medlem 149639]

Jag fyllde 15 år den sommaren och hade ridit ett tag och hade lyckan attt få åka på mitt 4 ridläger, socialen hade betalat eftersom jag var placerad sen en tid tillbaka så det var ingen självklarhet att få åka och det var så skönt att få åka i väg en vecka från allt strul.
Min mormor körde mig och min mamma var med en stund när vi blev tilldelade hästar och jag fick stallets fjording.. jag som var van vid mer sportiga hästar fnissade lite men fick då höra att det är en pigg fjording.
Min mormor och mamma gick och tittade på den och tänkte att jag fått en lugn sävlig häst och åkte tryggt där ifrån. På mitt första ridläger fick jag en hård smäll i huvudet och huvudvärk i 4 månader så de tyckte det kändes riktigt bra.
Visade sig vara rent antagande och fördom för de var verkligen en pigg fjording och rörde sig riktigt lätt och smidigt, inte som man kan föreställa sig ett kallblod som seg och klumpig.
Jag gillade hästar med fart i och hade hjättekul men så en dag när vi var på uteritt hade vi stött på ett ekipage i skogen en man på en häst och då tyckte ridläraren som själv inte satt till häst att han kunde galoppera med oss och leda flocken.
Jag som tyckt vi hade fått galoppera lite för lite sa åt hohom att galoppera snabbt.. i fattningen gjorde jag först en halvhalt för att inte komma för nära hästen framför strax efter ser jag plötsligt marken komma farandes mot mitt ansikte och hamnar smärtsamt i backen. Hade blivit avbockad.
Gruppen stannar och mannen kommer ridande och undrar om det gick för snabbt?
Jag sitter surt upp så ska vi försöka igen, gör en ny fattning och gör en kullerbytta över hästens huvud när nosen dras ner mellan frambenen och jag landar på baken sittandes framför ponnyn och känner en hästhov i ryggen innan jag ser den gula rumpan galoppera iväg utan mig ännu en gång. Efter det skrittar vi hem.
Fick ett skrapsår på armen som var hjärtformat som jag har kvar ett ärr än idag 23 år senare.
Ett fint minne, gillade faktiskt den ponnyn väldigt mycket.
På avslutningen när min mamma och mormor får se hur ponnyn for runt som en "vansinnig" enligt dem under vår hopprunda och jag visade upp mitt sår och fick pris för veckans bästa blåmärke en rihjäl lårkaka jag fått under första avsittningen sa min mamma att hade hon sett detta på förhand hade hon stoppat mig i bilen och åkt där ifrån.
I bilen på väg hem sa jag lite hoppfullt "Det går att hyra Nelly.." blev ingenting med det.
En sådan ponny möter man nog bara en gång i livet, väldigt speciell och passade mig som hand i handske.

Tack för att du ville berätta! Gud vad det var spännande att läsa din berättelse. Jag har också känt en fjording som var otroligt pigg - och jättebra på att hoppa. Hon var väldigt slö och seg att rida när hon gick på lektion i ridhuset. Hon tyckte att det var tråkigt. Men ute i naturen blev hon helt annorlunda!