Riddargrupp för bara killar

M
Men jag säger
Barn 1 är duktigt och tycker om att trava och galoppera mycket.
Barn 2 är duktigt och tycker inte om att trava och galoppera mycket.

Barn 2 är försiktigare än barn 1 och vill -rida långsammare i tempo, inte -lära sig mindre.

Om man dessutom kan komprimera lektionerna och göra dem roligare tycker jag rimligen ridlärare ska göra det, alla ridlärare.
Har du ett konkret tips på hur man ska lägga upp undervisningen för att den som bara vill skritta ska lära sig lika mycket som den som tränar på att kontrollera hästen i alla gångarter?

Jag har inte tänkt i de banorna innan så jag är nyfiken på hur du tänker dig att undervisningen borde se ut för att barn som känner som ditt barn ska uppskatta ridlektionen mer.
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Men varför skulle de känna sig utsatta? Min äldste började rida i höstas, han har aldrig ens noterat att han är den ende killen.

Det är väl naturligtvis på individbasis hur känsliga barn är för att vara den ende X eller Y i gruppen. Precis som det är på individbasis om man "vågar" lyfta tyngder bland herrar eller behöver en speciell damavdelning. Det lär också vara på individbasis om flickorna noterar det eller inte.

Sen har det förstås inte varit ett problem med helt vanliga ridlektioner för honom, fattar inte riktigt varför killar skulle behöva någon sorts specialpedagogik? Det är ju massor man behöver lära sig i början - snarare än att det är tråkigt så är det ibland alldeles för mycket att tänka på och göra samtidigt. Och då har de ändå inte gjort mer avancerade saker än att skritta och trava medan en vuxen går bredvid och har hästen i grimskaft. Det är ändå massor - sitsen, vägarna, balansen, hjälperna... Bara att sitta i en korrekt lodrät sits med korrekt handställning är en utmaning när man är nybörjare. Plus att man ska lära sig den lätta sitsen och att rida lätt. Och sen ska hästen ha rätt tempo, och sen ska man styra hästen...

Tycker man det är tråkigt, så är det kanske helt enkelt så att man inte gillar ridning så mycket. Alla kan ju inte gilla allt.

Exakt du kör lite på den biten, om man tycker det är tråkigt så ska man sluta med ridning och börja med fotboll istället. Pojke eller flicka. Jag känner en tre fyra flickor vars föräldrar har häst i annat land och som rider mycket där, men vägrar rida på ridskola eftersom det är för tråkigt. Självklart är det möjligt att de inte ska rida såklart. Men det kan också vara någonting som går att justera.

Mitt barn är ju lite så faktiskt, så han borde nog sluta rida eller förtjänar inte att få rida. Han tycker jättemycket om när ridläraren gör banor och lite äventyr av lektionerna. Inte rida snabbare (han vill inte rida snabbare alls) men mer caprilli, rida serpentiner där, cirkel där, gå över bom där. Så vi har bytt från en ridskola där man red ett varv, över bommarna, ett varv, över bommarna. Ett varv, trava fyra steg, ett varv, trava fyra steg. Till en där man rider serpentiner, volt, bommar, trava fyra steg. osv.
 
Killar i samma grupp är bra. Ofta tycket jag dock att de killar som rider är rätt obrydda? De umgås inte mer med de andra killarna i gruppen bara för att de är killar utan verkar rida för att det är kul...
Men det är ju ändå positivt om flera killar rider att de kan vara i samma grupp.
Här vill man nog locka killar som annars inte skulle rida. De som tycker det är jobbigt att vara ensam kille och kanske försvara ridningen på skolan. Det är säkert ett sätt att få fler ridande elever.
 
Mmm men jag tycker nog inte att det alls är samma sak. Och vi hade också det systemet, barn som syntes mer fick flytta upp och barn som syntes mindre red kvar år efter år. Jag skulle ju ridit kvar i nybörjar 1 än idag om jag inte bytt dagar osv.

Men det jag säger är inte samma sak. Du säger såhär.

Barn 1 är duktig och ska få flytta upp en grupp och lära sig galoppera mera.
Barn 2 har inte lyckats lära sig allting och ska vara kvar i sin grupp en termin till.

Men jag säger
Barn 1 är duktigt och tycker om att trava och galoppera mycket.
Barn 2 är duktigt och tycker inte om att trava och galoppera mycket.

Barn 2 är försiktigare än barn 1 och vill -rida långsammare i tempo, inte -lära sig mindre.

Om man dessutom kan komprimera lektionerna och göra dem roligare tycker jag rimligen ridlärare ska göra det, alla ridlärare.

Men i ditt exempel vet man ju inte om Anton kan trava, sitta ner i traven tillräckligt bra och rida lätt eftersom han inte vågar trava. Vågar man inte trava så kan man det ju inte. Man kan ju oftast inget förrän man tränat på det. Man vet att Anton är duktig i skritten och troligtvis skulle lära sig traven snabbt. Men eftersom han inte vågar så kan han ju inte.

Ta mig själv som jämförelse: Jag har hoppat 90 cm som högst. Höjd på hindren var inte prioritet på ridskolan och hoppning är inte min favoritgren i ridsporten. Men jag hade säkert kunna hoppa högre med lämplig häst. Men eftersom jag inte vågat prova kan ingen säga att jag kan hoppa högre än så. Man kan säga att jag är redo att börja träna på det men inte mer. ta ditt exempel: Anton är mer än redo för att börja träna på att trava men vågar inte. Därför kan ingen säga att han kan lika mycket som Ida som vågar och har tränat på det.
 
Har du ett konkret tips på hur man ska lägga upp undervisningen för att den som bara vill skritta ska lära sig lika mycket som den som tränar på att kontrollera hästen i alla gångarter?

Jag har inte tänkt i de banorna innan så jag är nyfiken på hur du tänker dig att undervisningen borde se ut för att barn som känner som ditt barn ska uppskatta ridlektionen mer.
Nej jag menade inte att mitt barn skulle rida just i den långsamma gruppen. Jag mer kör ett teoribygge om att vissa barn kanske kan göra precis som i den här "pojkgruppen" då att komprimera och ha det fartigare utan att utmana säkerhetsaspekterna. Men att det kanske inte bara ska få vara pojkar som är med i den gruppen och att det kanske inte ska vara enda alternativet för pojkar att "vara riddare" eller enda alternativet för barn som vill rida utan att den vanliga ridgruppen så som den är nu älskas av många barn.

Utan jag kan se att det är möjligt att det finns utrymme för -riddargrupper och -vanliga ridgrupper på ridskolor, men inte utifrån ett pojke/flicka perspektiv.

Jag tror inte i längden att det går att lära sig rida lika mycket utan att galoppera, trava och hoppa. Men jag menar att vissa barn tycker det är roligare att galoppera, trava och hoppa än andra barn tycker. I förlängningen antar jag att de då blir duktigare, om det inte är några "viktiga grunder" som hoppas över när "undervisningen komprimeras". (Det blir ju då här pojkarna som blir "duktigare")

När det gäller "lära sig" utan att "galoppera mycket" så antar jag att jag tycker att tex caprillibanor kan ge en del. Dvs att fokusera på att göra saker noggrant tex. Hela svenska ridskolan går ju mycket ut på att "lära sig" utan att "galoppera mycket". Dvs den "långsammare gruppen" jmf med "riddargruppen" är den "vanliga" ridskolan.

jmf med när jag tex ridit på engelsk ridskola som ung tonåring, på ridläger. Vi på vår ridskola körde skänkelvikningar men galopperade mycket lite, på volt, och bara med fattning från trav och avsaktning till trav, de körde inga skänkelvikningar men var mycket mer noga med exakt var saker hände och fattade tex galopp från skritt och gjorde avsaktningar till skritt, hoppade högre -enstaka exempel. Olika men båda mot ett mål om att lära sig rida.
 
Senast ändrad:
Men i ditt exempel vet man ju inte om Anton kan trava, sitta ner i traven tillräckligt bra och rida lätt eftersom han inte vågar trava. Vågar man inte trava så kan man det ju inte. Man kan ju oftast inget förrän man tränat på det. Man vet att Anton är duktig i skritten och troligtvis skulle lära sig traven snabbt. Men eftersom han inte vågar så kan han ju inte.

Ta mig själv som jämförelse: Jag har hoppat 90 cm som högst. Höjd på hindren var inte prioritet på ridskolan och hoppning är inte min favoritgren i ridsporten. Men jag hade säkert kunna hoppa högre med lämplig häst. Men eftersom jag inte vågat prova kan ingen säga att jag kan hoppa högre än så. Man kan säga att jag är redo att börja träna på det men inte mer. ta ditt exempel: Anton är mer än redo för att börja träna på att trava men vågar inte. Därför kan ingen säga att han kan lika mycket som Ida som vågar och har tränat på det.
Fast i mitt exempel var jag mycket noga att poängtera att Anton inte var redo att galoppera...
Han är kanske inte jättesugen på riddargruppen, utan vill rida i vanliga.. trots att han är pojke. (Han kanske rent av tycker riddare är tråkiga). Ida däremot älskar riddare.

Självklart måste man försiktigt övertyga honom om att trava om det ska bli någonting av det. Redo för trav är han rimligen och med rätt ponny och många små försök tycker han nog snart det är roligt.
 
Fast i mitt exempel var jag mycket noga att poängtera att Anton inte var redo att galoppera... Självklart måste man försiktigt övertyga honom om att trava om det ska bli någonting av det. Redo för trav är han rimligen och med rätt ponny och många små försök tycker han nog snart det är roligt.

Jag nämnde inget om galoppen. En ryttare som inte ens vågar trava är inte redo för galopp. I mina ögon är Ida och Anton på helt olika nivå i ridningen. Sen kan säkert Anton bli lika duktig som Ida men är man rädd tar det längre tid.
 
Jag nämnde inget om galoppen. En ryttare som inte ens vågar trava är inte redo för galopp. I mina ögon är Ida och Anton på helt olika nivå i ridningen. Sen kan säkert Anton bli lika duktig som Ida men är man rädd tar det längre tid.
Vilket för oss rakt i en cirkel till början av diskussionen.

Visst kan det väl få finnas riddarlektioner, många barn tycker säkert det är roligt. Men är det någonting som ska delas upp just på kön? Eller någonting man kan få välja själv som barn att vara med i eller inte.

@Andromedae
1) Vadå "Killarna vill att det ska hända lite mer saker."? Vad händer med killar som inte vill det? Eller tjejer som kanske gillar full fart? Varför stereotyp?
2) Vadå komprimera undervisningen? Behöver inte pojkar samma undervisning som flickor? Är det inte hästhanteringen och undervisningen som är det viktiga på en ridskola? Om undervisningen kan komprimeras utan att det går ut på kvalitén - varför görs det inte med flickor också? Varför är det viktigare att pojkar får en rolig och enkel grupp där "det händer lite mer saker"?

@Cherarriduracell
Jag är av samma åsikt. Varför bromsa tjejers utveckling om man har så snälla hästar att det går att låta killar galoppera efter bara ett fåtal lektioner. Varför ska tjejer lalla runt termin in och termin ut när killarna erbjuds en chans att komma "tre år" på två terminer?

Exakt så som de säger. Varför är det just för pojkar att få gå lite snabbare fram i hastighet på hästen, och för flickor att skritta och trava mer och längre innan de får prova. Varför får inte barnet själv välja stil på lektion istället för kön. Varför måste Anton galoppera mer och fortare än Ida och vara med på riddarlektionen, varför måste Ida gå långsammare fram, när de inte vill det. Hur duktig Anton än blir kanske han inte vill bli "uppflyttad" till "riddarlektionerna" han kanske vill rida "vanlig" lektion.

Det kanske går för en ridskola att ha "riddarlektion" utan att det är lektioner alla måste "flyttas upp till". Utan vissa får välja, om de vill, pojke eller flicka.
 
Senast ändrad:
det står ingenstans, det var en egen reflektion. Utifrån mina upplevelser av att ha undervisat på fem olika ridskolor är det väldigt ovanligt att man ens galopperar första året utan det är ofta efter 2-3 år normalgruppen är mogen för det, utefter vad jag sett. Riddargruppen galopperade första året.

Det är ingen som sagt att riddarträningen inte är ridundervisning, det jag vänt mig mot är snabbkursen som killar får medan tjejer förväntas gilla att lalla runt och inte ha så snabb utveckling.
2-3 år normalt för att galoppera? De flesta börjar nog det långt tidigare än efter 3 år. På min gamla ridskola börjar de galopp andra terminen och någon ridskola där de generellt vänta till de folk har ridit 2-3 år har jag inte hört talas om.
 
2-3 år normalt för att galoppera? De flesta börjar nog det långt tidigare än efter 3 år. På min gamla ridskola börjar de galopp andra terminen och någon ridskola där de generellt vänta till de folk har ridit 2-3 år har jag inte hört talas om.
Det beror kanske lite på upplägget? På vår ridskola rider de fortfarande med ledare termin 3, så de lär ju inte galoppera tidigare än så.

När jag själv började rida så galopperade vi andra terminen, och red bara med ledare första månaden eller så. Det var rätt läskigt, som jag minns det, ponnyerna for iväg ibland, och vi trillade av. Att verkligen lära mig sitta korrekt fick jag lära mig långt senare, som vuxen.

Jämfört med sonens ridundervisning, där trillar ingen av, och det är mycket säkrare. Mer fokus på en bra grundsits och balans. Det blir ändå svårt när ovana föräldrar och barn ska hantera och göra i ordning ponnyerna. Även om man haft en massa teoriundervisning är många av de vuxna rädda, och ponnyerna känner av det och blir stressade och sura.
 
2-3 år normalt för att galoppera? De flesta börjar nog det långt tidigare än efter 3 år. På min gamla ridskola börjar de galopp andra terminen och någon ridskola där de generellt vänta till de folk har ridit 2-3 år har jag inte hört talas om.
Vd jag mins så började jag prova på lite första terminen. Likaså nåt litet otäckt hinder med, det var nog hela högt som tre bommar på varandra! Vad spännande det var!
 
Barn är barn. De ska inte behandlas som könade varelser eller utifrån förlegade könsnormer. Deras kön är totalt oviktigt när handlar om fritidsaktiviteter. Jag blir så arg när jag läser sådant dravel som i artikeln och jag var vansinnig på den kollegan jag hade som särbehandlade varenda kille som kom in i stallet. Vi hade många och långa diskussioner om det.
Barn är barn och det som ska avgöra hur de bemöts är deras individuella behov, inget annat.
Killar som uppfostrats i den manliga könsnormen kan säkerligen få problem i stallet om han kör det racet där. Killar som inte är det eller inte gör det, får oftast inga som helst problem att smälta in utan har lika lätt eller svårt som vilket barn som helst att komma med i gemenskapen.
 
Det är väl naturligtvis på individbasis hur känsliga barn är för att vara den ende X eller Y i gruppen. Precis som det är på individbasis om man "vågar" lyfta tyngder bland herrar eller behöver en speciell damavdelning. Det lär också vara på individbasis om flickorna noterar det eller inte.



Exakt du kör lite på den biten, om man tycker det är tråkigt så ska man sluta med ridning och börja med fotboll istället. Pojke eller flicka. Jag känner en tre fyra flickor vars föräldrar har häst i annat land och som rider mycket där, men vägrar rida på ridskola eftersom det är för tråkigt. Självklart är det möjligt att de inte ska rida såklart. Men det kan också vara någonting som går att justera.

Mitt barn är ju lite så faktiskt, så han borde nog sluta rida eller förtjänar inte att få rida. Han tycker jättemycket om när ridläraren gör banor och lite äventyr av lektionerna. Inte rida snabbare (han vill inte rida snabbare alls) men mer caprilli, rida serpentiner där, cirkel där, gå över bom där. Så vi har bytt från en ridskola där man red ett varv, över bommarna, ett varv, över bommarna. Ett varv, trava fyra steg, ett varv, trava fyra steg. Till en där man rider serpentiner, volt, bommar, trava fyra steg. osv.
Jag har inte sagt ett ljud om att man ska börja med fotboll. Men om man inte tycker klassisk ridning är kul, så tycker jag det är en bra idé att göra ngt annat istället, ja.

Om det är så att man bara skrittar runt utan att göra något så tänker jag att ridskolan är ganska dålig, och inte passar något barn.

Om barnet däremot tycker det är tråkigt att lära sig sitta korrekt och inverka med korrekta hjälper, utan hellre vill ösa runt lite friare, då tänker jag att klassisk ridning, den typ som leder till dressyr och banhoppning, kanske inte riktigt passar just det barnet. Det betyder ju inte att man skrittar runt utan att göra något, man jobbar med sitsen, handställningen, tygellängden, att hästen går i rätt tempo, osv. Kanske travar en långsida, övar på att rida lätt och hitta balansen i det så att handen är stilla, öva på att sitta ner, öva på lätt sits, osv. Rida lätt med korrekt, stilla hand är väl så svårt för barnen i sonens grupp, i vilket fall.

Självklart har det inte med kön att göra, vad man tycker är roligt. Däremot skulle jag säga att det delvis kan vara uppfostransrelaterat hur jobbigt man tycker det är att vara enda i sitt kön - om barnet inte uppmuntrats att bygga sin identitet på kön, så spelar det ju ingen större roll om det man gör är ”tjejigt” eller ”killigt”. Om det inte är så viktigt om man själv är tjej eller kille, så är det troligen inte så viktigt om andra är tjejer eller killar heller.
 
Självklart har det inte med kön att göra, vad man tycker är roligt. Däremot skulle jag säga att det delvis kan vara uppfostransrelaterat hur jobbigt man tycker det är att vara enda i sitt kön - om barnet inte uppmuntrats att bygga sin identitet på kön, så spelar det ju ingen större roll om det man gör är ”tjejigt” eller ”killigt”. Om det inte är så viktigt om man själv är tjej eller kille, så är det troligen inte så viktigt om andra är tjejer eller killar heller.
Tvärtom, en osäkerhet i könsidentitet förstärker behovet av att dela in saker i ”tjejigt” eller ”killigt”.
 
Tror visserligen inte på att dela upp grupper. Men - just i början var det hopplöst att som kille få plats i stallet. Jag var inte den där poppis grabben som tjejerna glodde efter, vilket gjorde att jag var besvärlig och ivägen när de ville gulla med sin älsklingshäst. Det var som att jag som grabb var minsan inte intresserad av att pyssla med hästen. De dagar när alla grabbar i gruppen var med så var det inget tjafs, vi hade dessutom manlig ridlärare de där första åren, och det förbättrade det betydligt när han var i tjänst.
Så just där i början hade det nog vart bra med grabbgrupp för att få komma in i det. Sen var det ett och annat som gjorde att det blev lite pinsamt när tjejerna var med, för att inte tala om när man hade kvinnlig ridlärare som inte tycktes begripa det besvärliga i att klämma nötterna när man tappat balansen när hästen tvärnitat framför det lilla hindret. Att sitsen och hållningen blev lite extra viktig som förebygande åtgärd.
Men likaförbaskat - ska det gå att ha killgrupper så behövs marknadsföring och koncepttänk - vilket säkert skulle kunna locka fler tjejer med.
Vad var det för ”tjafs” som blev när det var få killar?

För det låter annars som den där tröttsamma gamla fördomen om att det bara blir tjafs om tjejer gör något tillsammans utan killar som är med och styr upp.

Och, om du inte är så välbekant med den kvinnliga anatomin, så gör det svinont om hästen nitar och man smäller klitoris i framvalvet också. Så även kvinnliga ridlärare torde vara välbekanta med att tvärnit kan innebära ett smärtsamt möte med sadeln.

Sen kanske man tycker det är lite pinsamt att berätta att det var det som hände när man ser stjärnor när hästen stannade, men det torde gälla oavsett kön. Eller minns du det som att tjejerna i gruppen skrek ”Aj, jag slog i klitoris!” när hästen vägrade? Gissningsvis inte. Men jag lovar att det hände ibland.
 
Tvärtom, en osäkerhet i könsidentitet förstärker behovet av att dela in saker i ”tjejigt” eller ”killigt”.
Absolut inte. Att man vet vilket kön man har betyder inte att man behöver bygga sin identitet på det. Jag vet t ex att jag är blåögd, men jag delar inte in saker i ”blåögda” och ”brunögda” för det, eller funderar på om andra blåögda också gör sånt som jag gillar, eller om det jag gör är tillräckligt ”blåögt”.

Man kan vara väldigt säker på vilket kön man har, utan att bygga sin identitet på det. Ungefär som att man kan vara väldigt säker på hur lång man är, utan att bygga sin identitet på det.
 
Vd jag mins så började jag prova på lite första terminen. Likaså nåt litet otäckt hinder med, det var nog hela högt som tre bommar på varandra! Vad spännande det var!
Förr, i mitten av artonhundratalet, fanns det ridlärare som började med att eleverna under longering skulle klara kasta en boll i luften samtidigt som de hoppade hinder i alla gångarter och utan stigbyglar. Läste det i C.G. Wrangels Handbok för hästvänner.
 
Absolut inte. Att man vet vilket kön man har betyder inte att man behöver bygga sin identitet på det. Jag vet t ex att jag är blåögd, men jag delar inte in saker i ”blåögda” och ”brunögda” för det, eller funderar på om andra blåögda också gör sånt som jag gillar, eller om det jag gör är tillräckligt ”blåögt”.

Man kan vara väldigt säker på vilket kön man har, utan att bygga sin identitet på det. Ungefär som att man kan vara väldigt säker på hur lång man är, utan att bygga sin identitet på det.
Du har helt enkelt fel, empirin visar det mycket tydligt.
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Jag håller med om att det verkar väldigt trevligt att försöka få in så många killar som möjligt tillsammans i grupper istället för att ha dem en och en här och var på ridskolan. Så de inte känner sig utsatta.
Känner sig utsatta?
---------------
Jag tycker själv att grupperna bör indelas efter ålder, kunskap och intressen och inte något annat. Men ridskolor lever under en ekonomisk verklighet så i slutändan är det väl vad som efterfrågas som styr.
 
På den ridskolan jag red innan på hade de en speciell prova på grupp för killar på lördagar, sen har jag ridit ihop med flertalet killar i mina ridgrupper och de har varit nöjda med en helt vanlig lektion.

Edit: Oj, såg nu att titeln var riddargrupp, jag läste ridgrupp. :o
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Hästnyheter På torsdagen testade ungdomssektionen i Gamleby ridklubb en för klubben helt ny tävlingsform: tvåbenshoppning. Gensvaret blev bra. ...
Svar
0
· Visningar
340
Senast: Gunnar
·
  • Artikel Artikel
Hästnyheter Gamleby ridklubb hade på onsdagen bjudit in banbyggaren Sara Brink för att prata om hur man kan förbättra sina tävlingsresultat genom...
Svar
0
· Visningar
386
Senast: Gunnar
·
  • Artikel Artikel
Hästnyheter För några år sedan var Gamleby ridklubb nära en konkurs. Men tack vare bidrag från Sparbanksstiftelsen lyckades klubben vända trenden...
Svar
0
· Visningar
553
Senast: Gunnar
·
  • Artikel Artikel
Hästnyheter Höjdpunkten på sommarlovet för många ryttare är att få åka på ridläger. Stall Sten, Loftahammar, har många återvändare. ... Källa / Läs...
Svar
0
· Visningar
1 016
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp