Rida efter graviditet

[Roheryn]

När började ni rida igen efter graviditet och förlossning? Hur kändes det? Skrittade du bara i början eller red du i alla gångarterna direkt?

Jag hade en "lätt" graviditet med högst måttlig viktuppgång och inga direkta besvär, så jag red långt in i graviditeten (till ca vecka 34-35) och hade sedan en okomplicerad vaginal förlossning med lite bristningar, syddes med 3-4 stygn.

Generellt var jag VÄLDIGT förvånad över hur snabbt kroppen återhämtade sig och kändes som vanligt igen, det tog ungefär två veckor för mig att känna mig kroppsligt återställd (och jag älskade att "få tillbaka" min kropp!)

Jag hade ingen tillgång till häst direkt efter att min dotter fötts, så det tog fem veckor innan jag satt på hästryggen igen, och då red jag som vanligt. Hade hand om en kompis unghäst då och några månader framåt, så det var ju ingen jätteavancerad ridning, men alla gångarter både på ridbana och ute i naturen.

Hur lång tid tog det innan det kändes "som vanligt" igen, alltså så som det var innan graviditeten?

Det kändes "som vanligt" direkt, men mitt uppehåll var ju inte heller jättelångt. Visst hade jag lite träningsvärk, men inte värre än så. Upptäckte dock att säkerhetsväst var väldigt bra för att "hålla in" mjölkstinna amningsbröst Just brösten kändes ju inte som vanligt förrän jag slutat amma!

Känns som om det finns många olika uppfattningar/åsikter inom vården, så det är svårt att få ett bra svar på hur länge man bör vänta med ridningen. Därför söker jag lite personliga erfarenheter i ämnet

Nu kommer jag kanske med en kontroversiell åsikt, men jag tycker inte man kan lyssna på vården vad gäller ridning, om det inte är en sköterska/barnmorska/läkare med egen riderfarenhet. Som du säger finns det så många olika åsikter och det finns ju också många olika sätt att rida. Skillnad på att skritta en runda på en promenadhäst eller att rida terrängprovet i fälttävlan, liksom! Jag tror att det bästa du kan göra är att känna efter hur det känns och känns det bra så kör på! Om något känns konstigt eller gör ont - kontakta vården!

 

[Reville]

Jag red till v.37, sen väntade jag till efter efterkontrollen även att allt hade gått enligt skolboken. Kände ingen stress att börja tidigare, varken jag eller hästarna är något OS-material direkt Under tiden så höll jag igång hästarna med tömkörning, lösgalopp osv. Sen så började jag med kortare rundor i skogen och lyssnade på kroppen helt enkelt

 

[Human]

Jag håller helt med alla som skriver att det viktigaste man kan göra är att lyssna på kroppen. Känns det bra är det bra. Men utmaningen kan ligga i att faktiskt lyssna. Jag upplever att det nästan ligger prestige i att man ska rida så snart som möjligt igen efter förlossning (eller skada, operation etc etc), och att det finns en vana av att bita ihop och fokusera mer på hur härligt det är att rida igen, än på eventuell smärta/obehag.
Jag menar naturligtvis inte att alla som kommer igång tidigt ignorerar sin kropp, absolut inte, utan bara att man ska vara rädd om sin kropp och verkligen lyssna på den, utan att påverkas av när "alla andra" kom igång.

 

[McFlurry]

Du kan inte få låna/hyra hjärtehästen för typ en kortare skrittur eller så gör att känna efter lite? Tänker att skolhästarna inte får så mycket sådant och säkert uppskattar det.

Denna gång var jag uppe och red efter tre veckor, typ en halvtimmes skrittur och det kändes bra direkt. Nu är dottern ett halvår och jag rider som vanligt (om än mycket mindre pga tidsbrist...) sedan länge.

Förra gången provade jag några varv i paddocken efter två veckor, då var jag sydd betydligt mer och det skavde och var inte alls en särskilt angenäm upplevelse, en dryg vecka senare var det mycket bättre och jag kunde rida ut någon timma utan problem.

Men det blir ju väldigt stor skillnad med en egen, snäll, häst där man kan anpassa sig efter dagsformen jämfört med att rida med på en timmes lektion med andra kan jag tänka mig!

Det tror jag tyvärr inte är möjligt, men man kan betala för enskilda lektioner och sen betalar de flesta lektionerna en månad åt gången så jag behöver inte betala en hel terminsavgift som sen brinner inne om det inte känns bra. Och jag har inga problem med att "slösa" bort någon lektionstimme med att bara skritta och även kanske avsluta innan hela timmen gått. Så jag kan ändå anpassa min start bra trots ridskola

Vad hoppfullt att det kändes bra så fort! Det har redan gått 5 veckor från förlossningen och jag syddes bara med några enstaka stygn så tror inte att stygnen ska vara några problem för mig iaf

 

[McFlurry]

Jag håller helt med alla som skriver att det viktigaste man kan göra är att lyssna på kroppen. Känns det bra är det bra. Men utmaningen kan ligga i att faktiskt lyssna. Jag upplever att det nästan ligger prestige i att man ska rida så snart som möjligt igen efter förlossning (eller skada, operation etc etc), och att det finns en vana av att bita ihop och fokusera mer på hur härligt det är att rida igen, än på eventuell smärta/obehag.
Jag menar naturligtvis inte att alla som kommer igång tidigt ignorerar sin kropp, absolut inte, utan bara att man ska vara rädd om sin kropp och verkligen lyssna på den, utan att påverkas av när "alla andra" kom igång.

Kloka ord och jag håller helt med!

 

[McFlurry]

Jag hade en "lätt" graviditet med högst måttlig viktuppgång och inga direkta besvär, så jag red långt in i graviditeten (till ca vecka 34-35) och hade sedan en okomplicerad vaginal förlossning med lite bristningar, syddes med 3-4 stygn.

Generellt var jag VÄLDIGT förvånad över hur snabbt kroppen återhämtade sig och kändes som vanligt igen, det tog ungefär två veckor för mig att känna mig kroppsligt återställd (och jag älskade att "få tillbaka" min kropp!)

Jag hade ingen tillgång till häst direkt efter att min dotter fötts, så det tog fem veckor innan jag satt på hästryggen igen, och då red jag som vanligt. Hade hand om en kompis unghäst då och några månader framåt, så det var ju ingen jätteavancerad ridning, men alla gångarter både på ridbana och ute i naturen.


Det kändes "som vanligt" direkt, men mitt uppehåll var ju inte heller jättelångt. Visst hade jag lite träningsvärk, men inte värre än så. Upptäckte dock att säkerhetsväst var väldigt bra för att "hålla in" mjölkstinna amningsbröst Just brösten kändes ju inte som vanligt förrän jag slutat amma!


Nu kommer jag kanske med en kontroversiell åsikt, men jag tycker inte man kan lyssna på vården vad gäller ridning, om det inte är en sköterska/barnmorska/läkare med egen riderfarenhet. Som du säger finns det så många olika åsikter och det finns ju också många olika sätt att rida. Skillnad på att skritta en runda på en promenadhäst eller att rida terrängprovet i fälttävlan, liksom! Jag tror att det bästa du kan göra är att känna efter hur det känns och känns det bra så kör på! Om något känns konstigt eller gör ont - kontakta vården!

Åh ja, vad jag har njutit och njuter av att få tillbaka kroppen! Jag hade dock en rätt tuff graviditet så känner mig inte helt som vanligt där nere, men blir bättre och bättre hela tiden så jag är hoppfull om att det snart känns helt bra (med hjälp av rätt övningar också såklart) Red lektion en gång i veckan tom mars och dottern är född 1 juli.

Hur brösten kommer kännas ska bli intressant Har inte fått jättestora bröst trots helamning men de är ju klart större än innan graviditeten

Jag håller med dig i din åsikt ang vården, men ibland tvivlar jag på mig själv och tar in för mycket åsikter som jag egentligen inte tror är sanningen. Så jag är mycket tacksam för åsikterna här i tråden - för det behöver ju faktiskt inte vara svårare än att om det känns bra så är det bra!

 

[Flixon]

Jag började rida efter 6 veckor med båda barnen, tror det var efter efterkontrollen. Kände mig rätt bra redan efter några dagar (blev inte sydd så inga stygn att ta hänsyn till) men jag hade rejält med foglossning ungefär halva graviditeten, så jag ville låta kroppen återhämta sig ordentligt även om det kändes bra tidigt. Jag tror på att ta det försiktigt och känna efter, några veckor hit eller dit gör ju inte så mycket i det stora hela.

 

[Hopplan]

Känn efter. Jag red till vecka 36, planerat snitt i veckan 39. Red 2.5 vecka efter och hoppade lite lätt redan då och tävlade hoppning ett par veckor senare. Men det kändes precis som att jag inte varit ifrån det alls. Beror väl lite på typ av häst, satte igång en lite större häst med mer påskjut någon vecka senare och då fick jag däremot lite träningsvärk.

 

[Skrottiskrott]

Det är så enormt olika. Jag hade "okomplicerade/normala" (som det kallas) vaginala förlossningar med grad 2-bristningar, som i och för sig fick sys på många ställen i flera timmar. Hade ont ganska länge efteråt och problem med att hålla tätt. Hade dessutom bäckensmärta, och sedan att bebisarna ville amma i princip hela tiden bidrog ju också till att det tog ett tag att komma upp på hästryggen igen. Ungefär tre månader efter förlossningarna har jag för mig, och då tog jag det väldigt lugnt i början, bara skritt. Lånade en häst i stallet som är lugnare än min för att undvika plötsliga tvära kast med min bäckensmärta. Men såhär i efterhand känns det som en oerhört kort tid i livet. Nu har det snart gått ett år sedan det senaste förlossningen och jag känner mig helt återställd och rider precis som vanligt.

 

[McFlurry]

På söndag blir dottern tre månader - och idag red jag för första gången sen graviditet och förlossning. Det gick mycket bättre än förväntat och det var såå härligt att vara tillbaka uppe på favorithästen igen