Sv: Rhodesian Ridgeback.
*KL*
Vilken underbart underhållande tråd
Det efterfrågades lite mer ödmjukhet och självkritik inom rasen RR, jag hoppas att jag kan bidraga med lite av den varan och inte framstå som en "lättstött rasförespråkare"
Dessutom äger jag "minst en RR" så förhoppningsvist kan mina åsikter tilldelas någon sorts relevans hos både lägren i tråden.
Jag har levt med RR i snart 10 år och när familjen planerades att utökas med en till hund var valet självklart...en till RR blev det. Jag älskar rasen och har under åren träffat många mycket trevliga individer som representerar rasen väl. Med viss risk för att mitt minne är något selektivt tror jag inte att jag har träffat mer än några enstaka individer som jag inte har tyckt om.
Trots detta måste man ju erkänna att det alltid finns utrymme för förbättringar. Jag älskar min gamla tik men när vi skulle leta efter en ny valp fanns det en del egenskaper som jag absolut ville ha mer av, framförallt förighet och kamplust.
RR är ingen brukshund och ska inte heller vara det men en viss arbetsvilja är ändå nödvändig om man vill kunna jobba med denna veka och svårmotiverade ras, de gör inte vad som helst hur många gånger som helst för en köttbulle
Dessutom behöver de få använda skallen en del för att inte hitta på egna hyss. En understimulerad RR är inte rolig att ha att göra med.
Glädjande nog har det hänt en del inom rasen genom åren. Det är numera inte alls svårt att hitta uppfödare som avlar fram mer arbetsvilliga RR utan att göra avkall på exteriör, mentalitet, friskhet eller rasstandard.
När vi köpte vår första tik för snart 10 år sedan var de RR-ägare som arbetade med sina hundar ganska lätträknade. Måååånga utställningshundar fanns det dock. Under flera års tid var vi det enda RR-ekipage på lydnadstävlingar och agilitytävlingar i våra trakter. Idag är det helt annorlunda, rena RR-mingel på alla sorters tävlingar!
Jag hade förmånen att för några år sedan vara åskådare när RR-klubben hade en tvådagars Mental-helg i med Barbro Börjesson. Resutatet där var ganska entydigt! Många hundar hade problem med rädslor och avreaktion och vid sidan av testbanan hade många hanhundar problem med relationen till andra hanar!
Här tycker jag nog att Swat slår huvudet på spiken och lyckas peka ut de huvudsakliga problemen som rasen brottas med, förutom allergier i viss mån.
Tack vare att fler och fler uppfödare pushar för att deras valpköpare ska genomföra MH finns det numera en möjlighet att på sikt få bukt med både rädslor och hanhundsaggressivitet inom rasen. Dessutom upplever jag att det numera pratas mer öppet om dessa problem jämfört med för 10 år sedan.
Jag tycker att det finns mycket positivt inom den seriösa RR-aveln idag och hoppas att rasens ökade popularitet (med nya "uppfödare" som poppar upp som svampar ur jorden som följd) inte kommer att förstöra vår underbara ras.
För att summera mitt orerande...RR är i mitt tycke en jättetrevlig hund, generellt sett både frisk och stabil. Är man spekulant på RR tycker jag absolut att man ska vara noga med att kolla upp mentalitet och friskhet hos de tänkta föräldradjuren, syskon, tidigare kullar mm mm (fast gör man inite det ändå om man letar valp oavsett ras?) och framförallt se till att man får tag på en engagerad uppfödare som är öppen och ärlig med både förtjänster och brister inom rasen. Man bör också vara helt på det klara med vad det är för typ av hund man vill ha och vad man har tänkt sig att göra med hunden. Jag tror inte att RR är rätt ras för alla, precis lika lite som schäfer, pekinges, bulldogg, collie, borderterrier, .....ja, ni fattar.
Godnatt från nöjd matte med 2 RR
