Fast om det är iordninggjort och räknas som anläggning gäller inte allemansrätten. Precis som om nån anlägger en ridbana kan inte folk använda den hur som helst och mena att allemansrätten gäller. Det är ju därför det går att ta ut avgifter för skidspår.
Spåret i min by är ett vanligt motionsspår under barmarkssäsongen. På vintern är det skidspår som är avgiftsbelagt att vistas på (och då har vi inte ens konstsnö på det spåret).
Då måste det vara extremt tydligt att allemansrätten inte gäller, samt att åkandet skulle vara avgiftsbelagt.
I turisttäta områden, där fjällkapitalisterna hela tiden vill tjäna pengar, så försöker de ta betalt, men då handlar det ju om särskilda områden där det ofta också finns faciliteter som raststuga, ordningsställd grillplats, toalett m.m.
De vanligaste skidspåren i största delen av Sverige, där turister lyser med sin frånvaro, och naturlig snö "finns ibland", saknar faciliteter och finns nära samhällets kommunala idrottsplats, spårcentrum för joggingspår eller i frekvent använda naturområden för allmän rekreation. Ibland dras det upp skidspår på golfbanan.
Där finns sällan eller aldrig spårkort eller betalning. Ofta görs spåren av entusiaster från den lokala skidklubben.
Det är också ovanligt att alla joggingspåren eller stigarna skulle förvandlas till skidspår. Oftast skapas en längre och en kortare slinga för skidåkning.
Dessa områden delas typiskt med folk som promenerar med hundar, barnvagnar och barn eller joggare,kanske går också en eller flera ridleder i området. Mer än 20-30 cm snö är ovanligt söder om Mälaren ungefär, likaså är det ovanligt att snön ligger mer än några veckor i taget.