Rescues (utbruten från Ni som tagit hund från Rumänien)

För det första ser inte verkligheten ut så. Det finns inte är krav på antikroppstest. För det andra finns det betydligt fler aspekter än enbart risk för rabies när det gäller import av gatuhundar. Rabies är bara ett problem av många.
Att en organisation inte antikroppstestar pga att det inte finns ett lagkrav tycker jag är skäl nog att välja bort den och söka sig till en annan. Sen vet jag inte hur många av dessa hundar som verkligen är gatuhundar? (side note)
 
Att en organisation inte antikroppstestar pga att det inte finns ett lagkrav tycker jag är skäl nog att välja bort den och söka sig till en annan. Sen vet jag inte hur många av dessa hundar som verkligen är gatuhundar?
De flesta organisationer antikroppstestar inte. De flesta ser inte ens till att hundarna har fullgott rabiesskydd.
Lägger till att ett av problemen ju är att flera hundar inte är gatuhundar, utan uppfödda i hundfabriker för att tjäna pengar.
Organisationerna måste ta mer ansvar. Läste du ens debattartikeln jag länkade till?
 
Men är en rescue så mycket billigare? Jag har hört summor som är de samma som renrasiga hundar. Får man dessutom en hund med svåra rädslor och eventuellt svåra sjukdomar som man inte kan kolla upp risken för känns det betydligt enklare och säkrare att köpa en renrasig hund i Sverige.

(Kanske läge att bryta ur tråden?)
Tänker du på generellt på rescue eller på mitt köp?

Generellt är jag lite emot att dela in det i svart eller vitt. Min svågers renrasiga jakthund är tex mer hos veterinären än vad min blandras är. Det är inte för att min blandras är friskare och hans renrasiga är sjukare. Jag tycker vi kan lämna den myten, en hund kan bli sjuk oavsett ursprung.

Ja, många rescue är billigare och långt ifrån alla kommer in med svåra rädslor eller sjukdomar. Det gör att det finns en marknad för dem, eftersom nån känner nån som tagit in en frisk och trevlig hund. På den hundklubb jag åkt till ibland går det tex en tjej som har flera rescue som hon tränar med där, och även jourhem för de som kommer hit innan de har fått hem. Nu tog vi inte in från den organisationen, utan från en annan.
 
(Kanske läge att bryta ur tråden?)
Tänker du på generellt på rescue eller på mitt köp?

Generellt är jag lite emot att dela in det i svart eller vitt. Min svågers renrasiga jakthund är tex mer hos veterinären än vad min blandras är. Det är inte för att min blandras är friskare och hans renrasiga är sjukare. Jag tycker vi kan lämna den myten, en hund kan bli sjuk oavsett ursprung.

Ja, många rescue är billigare och långt ifrån alla kommer in med svåra rädslor eller sjukdomar. Det gör att det finns en marknad för dem, eftersom nån känner nån som tagit in en frisk och trevlig hund. På den hundklubb jag åkt till ibland går det tex en tjej som har flera rescue som hon tränar med där, och även jourhem för de som kommer hit innan de har fått hem. Nu tog vi inte in från den organisationen, utan från en annan.
Rent allmänt tänkte jag mest, de jag har hört om som har tagit hem rescuehundar har betalt 10 000 - 15 000 och jag har hittills inte hört någon som har varit problemfritt. Jag ser inga problem med att hitta en renrasig hund i Sverige där man åtminstone kan följa höfter, armbågar och andra saker som rasklubbarna har bestämt. Sen finns det absolut dyrare renrasiga hundar men generellt sett.

Att vilken hund som helst kan bli sjuk tar jag för självklart, men jag vill minimera riskerna för medfödda problem. Det känns väldigt mycket att köpa grisen i säcken genom att köpa en rescuehund, visst det kan finnas individer som är friska och trevliga men det finns inget man kan kontrollera.
 
Jag har börjat misstänka att de rumänska gatuhundarna är uppfödda i syfte att bedra godtrogna människor. En bekant tog hem en.
Den sades vara gatuhund, cirka 6 månader gammal, men från en kull som funnits på sheltret med sin mamma. Andra kullsyskon levererades samtidigt.
Alltså hade den aldrig levt på gatan...och borde då socialiserats. Hade den levt på gatan så hade den ju knappast varit tillfångatagen med sin kull...och sin mamma.

Det gick åt helsicke direkt. Osäker och bet efter folk. Blodiga diareer. Kostade multum i vetrinärkostnader och avlivades inom ett år.
Fruktansvärt trauma för en fantastisk människa som ville göra gott.

Fast den har ju växt upp på ett sheltret, där får dem ingen social kontakt, dem får mat, vatten och tak över huvudet, och skyddas emot farorna på gatan, men det finns ingen som läger tid på att umgås och socialisera hundarna. Dem bor även trångt och med andra hundar som hittas på gatan så smittor och sjukdomar sprids i massor.
 
Vi adopterar barn. Djur köper vi eller övertar kostnadsfritt. Och visst finns det många inhemska hundar som behöver nya hem, men det finns utrymme för att både ta hand om hundar som behöver nya hem och för seriös uppfödning.

*Knapplån*
Det är ju också så att ju fler som hjälper till och stöder seriös uppfödning, läser på och gör sin hemläxa innan köp, desto färre hundar kommer att hamna i hundstall och liknande. :) Lösningen ligger liksom inte i att tömma hundstallen gång på gång, utan att arbeta mot att färre och färre hundar ska hamna där.
 
De flesta organisationer antikroppstestar inte. De flesta ser inte ens till att hundarna har fullgott rabiesskydd.
Lägger till att ett av problemen ju är att flera hundar inte är gatuhundar, utan uppfödda i hundfabriker för att tjäna pengar.
Organisationerna måste ta mer ansvar. Läste du ens debattartikeln jag länkade till?
Självklart måste både organisationer (och köpare) ta ansvar och som jag sa tidigare tycker jag att organisationer som inte antikroppstestar går bort, oavsett om det finns ett lagkrav eller inte. Jag hittade artikeln du länkade till, men det finns inget i innehållet jag motsätter mig?

Organisationen min import är ifrån har ett nära samarbete med det utländska sheltret (som fö är välkänt både inom och utanför landet). Hundarna är noga utvärderade och matchningen med köpare är verkligen spot on, vilket är en av anledningarna till att jag med stor sannolikhet kommer gå via dem igen när det blir dags för nästa hund. Om det då blir är svensk eller utländsk återstår att se.
 
Rent allmänt tänkte jag mest, de jag har hört om som har tagit hem rescuehundar har betalt 10 000 - 15 000 och jag har hittills inte hört någon som har varit problemfritt. Jag ser inga problem med att hitta en renrasig hund i Sverige där man åtminstone kan följa höfter, armbågar och andra saker som rasklubbarna har bestämt. Sen finns det absolut dyrare renrasiga hundar men generellt sett.

Att vilken hund som helst kan bli sjuk tar jag för självklart, men jag vill minimera riskerna för medfödda problem. Det känns väldigt mycket att köpa grisen i säcken genom att köpa en rescuehund, visst det kan finnas individer som är friska och trevliga men det finns inget man kan kontrollera.

Har aldrig hört talats om så höga summor, blir nyfiken på vilken/vilka organisationer det är. Har flera bekanta som tagit in hundar utan problem, och som anpassat sig fort. Därför vågade vi chansa eftersom jag bara stött på folk som inte haft problem. Vi fick som sagt problem, men ett problem vi hade kunnat få av svensk hund, där uppfödaren är oseriös.

Största skillnaden med att ta in en rescue är att man oftast inte träffar hunden innan köp. Min närmaste erfarenhet av renrasiga är inom den ras vi haft och som vi fått avliva flertal hundar före 4 års ålder av olika anledningar. Olika linjer, olika uppfödare men samma ras.
En ras som varken kollar höfter, armbågar eller andra saker som rasklubbar bestämt. Vet för många år sen när en släkting röntgade höfterna på sin hund för hon tyckte det var viktigt, men uppfödaren blev sur för hon ansåg att det kunde skada hennes uppfödning om hunden fick dåliga höfter. Hunden fick A-höfter, och då svängde uppfödaren till att istället berätta för alla att hunden var röntgad med godkända höfter.
 
*Knapplån*
Det är ju också så att ju fler som hjälper till och stöder seriös uppfödning, läser på och gör sin hemläxa innan köp, desto färre hundar kommer att hamna i hundstall och liknande. :) Lösningen ligger liksom inte i att tömma hundstallen gång på gång, utan att arbeta mot att färre och färre hundar ska hamna där.

Håller med dig, men icke att förglömma så har uppfödare också ett ansvar att stötta sina valpköpare, och i den mån det går hjälpa till att omplacera om hunden inte kan bo kvar. Räcker att kolla blocket där många "tonårshundar" och äldre valpar omplaceras för ändrade familjeförhållanden.

Hade TS köpt sin hund av en seriös uppfödare så hade hen fått stöd och råd därifrån istället för att söka efter det på internet.
 
Håller med dig, men icke att förglömma så har uppfödare också ett ansvar att stötta sina valpköpare, och i den mån det går hjälpa till att omplacera om hunden inte kan bo kvar. Räcker att kolla blocket där många "tonårshundar" och äldre valpar omplaceras för ändrade familjeförhållanden.

Hade TS köpt sin hund av en seriös uppfödare så hade hen fått stöd och råd därifrån istället för att söka efter det på internet.

Asolut är det så! Jag undrar dock hur många som annonserar ut sina renrasiga valpar/unghundar på blocket som ens hört av sig till uppfödaren först och sagt att de har problem.
 
Asolut är det så! Jag undrar dock hur många som annonserar ut sina renrasiga valpar/unghundar på blocket som ens hört av sig till uppfödaren först och sagt att de har problem.

I mitt inlägg så syftar jag på alla uppfödare, blandraser och renrasiga. Det är för lätt att köpa en blandras jämfört med en renrasig vilket absolut visar sig på blocket och hundstall. I mina ögon har uppfödaren en stort ansvar att hitta ett bra hem oavsett vad valpen har för ras/raser. Sen har man som köpare också ett ansvar, men det är sällan alla har det. En barndomsvän köpte en blandras av dobermann/rottweiler och schäfer för att ha som familjehund. Hunden avlivades vid 1,5 års ålder då han bet sönder inredningen och sjövild. Detta är drygt 25 år sen men tyvärr förekommer det än idag. Folk vet inte alltid vad de köpt, och det är vanligare inom blandrasvärlden än inom renrasiga att det blir helt fel.
 
Min misstanke när det gäller många renraser som omplaceras efter bara någon månad är att den nya ägaren inte vill blanda in uppfödaren utan sälja den för att tjäna en slant på det.
Jag tror att skam är en väldigt stor del också. Man vågar inte erkänna för uppfödaren att man tröttnade på valpen efter x antal veckor. Seriösa uppfödare säljer ju bara till hem de upplever som bra och seriösa, om köparen då har lurat uppfödaren genom att måla upp en bild av sig själv och sitt hundliv som inte stämmer så kan det ju vara jobbigt att erkänna för uppfödaren att det bara var ett luftslott.
 
Tycker dock att kollar man blocket så visst finns det en del renraser till omplacering, men majoriteten av omplaceringarna är ju blandisar, så jag tror nog att många renrasköpare faktiskt hör av sig till uppfödaren om det skulle strula.

Långt ifrån alla som köpt från en seriös uppfödare hör av sig om de lessnar. Har själv fått veta omvägar att en uppfödning hamnat på blocket :mad:
 
Har aldrig hört talats om så höga summor, blir nyfiken på vilken/vilka organisationer det är. Har flera bekanta som tagit in hundar utan problem, och som anpassat sig fort. Därför vågade vi chansa eftersom jag bara stött på folk som inte haft problem. Vi fick som sagt problem, men ett problem vi hade kunnat få av svensk hund, där uppfödaren är oseriös.

Största skillnaden med att ta in en rescue är att man oftast inte träffar hunden innan köp. Min närmaste erfarenhet av renrasiga är inom den ras vi haft och som vi fått avliva flertal hundar före 4 års ålder av olika anledningar. Olika linjer, olika uppfödare men samma ras.
En ras som varken kollar höfter, armbågar eller andra saker som rasklubbar bestämt. Vet för många år sen när en släkting röntgade höfterna på sin hund för hon tyckte det var viktigt, men uppfödaren blev sur för hon ansåg att det kunde skada hennes uppfödning om hunden fick dåliga höfter. Hunden fick A-höfter, och då svängde uppfödaren till att istället berätta för alla att hunden var röntgad med godkända höfter.

Jag har inte frågat vilka organisationer det handlar om utan har enbart kommit in på kostnader, många gånger för att köparen har sagt att det är så mycket billigare än köpa hund i Sverige och då har jag frågat vad de har betalt. Som sagt, jag har bara träffat såna som har haft problem av olika slag men det är säkert väldigt olika.

Jag vet inte om skillnaden är så otroligt stor, min förra hund träffade jag första gången när vi hämtade, vi hade mycket kontakt innan men det var uppfödaren som bestämde vilken valp som gick vart. Nuvarande hund träffade vi en gång innan, men även där var det uppfödaren som beslutade vem som fick vilken valp.
Jag har rent krasst inte tittat på så många olika raser, jag har varit ute efter en arbetande hund och där finns det höfter, armbågar och jaktprov att titta på och man får en bra bakgrund. Sen finns det absolut renrasiga rasklubbar som har stora problem men jag ser inte att det skulle vara något som egentligen har med renrasaveln att göra.

Jag har tyckt att jag har fått avliva för tidigt med båda mina tidigare, den första fick cancertumörer i hela kroppen så där fanns det inte så många alternativ men han blev 8, min andra visade sig vara ett måndagsexemplar med många fel och blev även han bara 8. Nuvarande har A höfter och ua armbågar men vi diskuterade ändå avlivning i januari efter en skada. Nu bestämde vi oss för att ändå försöka och det är jag lycklig för idag med en hund som är i fin form.

Jag förespråkar verkligen inte renrasavel som avlar på sjuka hundar eller blundar för avelsfel, men jag anser att det är bra att kunna kontrollera bakgrunden.
 
Såg på fb nu att det va en rumänsk gatuhund som skulle omplaceras efter bara några dagar i Sverige pga att hunden bitit alla i familjen och orginisationen inte gav nått stöd.. Bara en tillfällighet eller kan det vara från samma "laddning" månntro?
 
Såg på fb nu att det va en rumänsk gatuhund som skulle omplaceras efter bara några dagar i Sverige pga att hunden bitit alla i familjen och orginisationen inte gav nått stöd.. Bara en tillfällighet eller kan det vara från samma "laddning" månntro?

Undrar hur många hem den hunden kommer passera igenom och ångestbitas i innan någon inser vansinnet med den här typen av tilltag. :cry:
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej, Vill kanske mest skriva av mig eller få lite tips kanske! Min kille är snart 1 år. Jag tycker vi har god kommunikation för det...
Svar
9
· Visningar
920
Senast: inverterad
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 557
Senast: fixi
·
Hundträning Hej alla hundmänniskor! Jag skulle behöva råd! Har precis blivit jourhem åt en 4 årig kille från Rumänien då de som adopterade honom...
2
Svar
33
· Visningar
3 919
Senast: Myrten
·
Ridning Hej! Lite smått så tänkte jag börja med att berätta att jag har ridit i tre år, där jag började min resa på ett ridgymnasium. (...
Svar
5
· Visningar
715
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp