Sv: Religiös skolavslutning
Diskussionen är väldigt intressant att följa, och det har framförts många bra argument både för och emot skolavslutningar i kyrkan. Jag tycker ändå på något sätt att man missat en del, eftersom det knappast finns någon bakgrund till detta med i diskussionen. Det är nog ändå viktigt att komma ihåg att den svenska skolan har en lång tradition tillsammans med Svenska Kyrkan. Att den allmänna folkskolan ens kom till år 1842 har vi kyrkan att tacka för. Redan i 1686 års kyrkolag hade lagstadgats att barn skulle undervisas i kristendom, genom husförhör, skriftemål och konfirmation.
Senare (1723) bestämdes att det var föräldrarnas uppgift att lära barnen att läsa, främst vissa kristendomsstycken men även några andra av de få texter som fanns tillgängliga för allmänheten vid denna tid. Detta gjorde, att Sverige tidigt hade en befolkning med hög läskunnighet.
När folkskolan infördes, 1842, var läsningen ett viktigt inslag. Katekesen var den huvudsakliga läroboken (som ju handlar om frågor kring tio Guds bud). Ofta var det dessutom så, att kantorn i församlingen också var lärare i skolan. Det var kyrkans män som undervisade under lång tid. Att vi därför, i ett sedan länge till största delen kristet land, har skolavslutningar i kyrkan är kanske inte så konstigt. Också många av loven bygger ju på firandet av kristna högtider, såsom jullov, påsklov och allhelgonahelgen. Det finns också andra lov, t ex sportlovet som har en betydligt yngre tradition (kokslov, infört under andra världskriget).
Beträffande religionsundervisningen har den ju, av naturliga skäl, varit helt inriktad på kristendom och hette också under lång tid Kristendomskunskap. I grundskolans läroplan 1969 byttes fokus och man började undervisa om religionen istället för i densamma.
Religionsfriheten i landet kom ju sent, 1951. Idag heter ämnet som bekant religionskunskap och skall ju, tursamt nog, innefatta olika religioner, men fortfarande måste man komma ihåg skillnaden på att undervisa om en religion och att undervisa i dito. F ö kan elever med särskilda skäl befrias från religionsundervisningen - under förutsättning att ett annat samfund övertar den funktionen.
Skolverket föreskriver att skolavslutningarna skall vara öppna för alla elever, och inte ha en allt för ensidig påverkan av den ena eller den andra religionen. Man säger också, att skolavslutning i kyrkan är försvarligt om tonvikten läggs på traditioner och inte på religiösa inslag. Även här är det möjligt för elever att i undantagsfall befrias från skolavslutningen (som generellt sett är obligatorisk). Det finns egentligen inga hinder för att en präst håller i avslutningen, men den skall samtidigt inte ha formen av en Gudstjänst.
I SvD uttalade sig skolminister Jan Björklund nyligen (18/12-07) om skolavslutningarna och menar att de gärna får hållas i kyrkan. Han menar, vilket ju är riktigt, att både jul och påsk är såväl en kristen högtid, såväl som en del av vårt svenska kulturarv.
Björklund fortsätter: "Samtidigt får det inte vara så att någon tvingas till religionsutövning. Ingen ska tvingas att avge trosbekännelse eller läsa en bön under en skolavslutning. Men man kan vara i kyrkan, ha en kyrklig inramning och till och med en präst som berättar om varför vi firar julen och hur den firas."
Det är som synes en svår balansgång. Å ena sidan skall skolan hålla sig neutral i religionsfrågor, å andra sidan skall skolan vårda det kulturella arvet och våra traditioner. Gränsen är kanske hårfin, men jag tycker nog att det egentligen inte finns något som hindrar att man firar skolavslutningar och liknande i kyrkan. Utan kyrkan hade vi antagligen inte haft någon skola alls. Men frågan är knappast ny. Tänk på att Sverige var ett katolskt land före 1521.