Religionens särställning

[tanten]

Uttryckte mig nog lite slarvigt, det var kotym för gifta kvinnor samt tjejer i giftasmogen ålder att bära sjal eller hatt i kyrkan, på samma sett som män och pojkar skulle ta av sina huvudbonader när de klev in genom dörren till vapenhuset.

Det är mycket möjligt att Svenska kyrkan var på väg att överge dessa traditioner långt tidigare än Norska kyrkan, men då jag konfirmerades i Norge -78 var det fortfarande kotym.

Nej, inte kutym. Inte i Svenska kyrkan i alla fall. Någon mycket ortodox församling??
De flesta var barhuvade på 60-70-talet. Män definitivt, och kvinnor oftast. Med skillnaden att om kvinnor bar hatt så behölls den på. Fast det var mest mycket gamla kvinnor som gick i hatt.

Vet inte varifrån du fått det?

De berättelser jag mött i den vägen har handlat om 1900-talets början. På landsbygden.

 

[Raderad medlem 6459]

Väldigt sen på bollen tänkte jag kommentera själva trådstarten. Jag är väldigt splittrad faktiskt i SAS-hijab-röran. Å ena sidan kan jag inte alls se problemet med att vissa anställda bär turban eller hijab eller dylikt i denna typ av tjänst. Å andra sidan kan jag inte tycka att det är diskriminering i och med att man inte tillåter några religiösa symbolen - oavsett om de är kristna eller muslimska eller vad som helst. Hade ett halsband med kors varit OK men inte slöja, ja, då hade jag reagerat. Men nu tänker jag mest att det var klantigt av SAS att inte vara tydliga med det från början i rekryteringen.

Sen - jag drar väldigt mycket öronen åt mig när jag ser hur systematiskt och organiserat det här har pushats av den här tjejen och hennes vänner i media. Jag ser verkligen inte odelat positivt på att man i vissa grupper har en sån oförmåga att problematisera slöjan, och undrar lite över vad som varit drivkraften i detta.

Typ så. Men jag kan ju vara ute och cykla såklart.

 

[skogaliten]

Som vanligt otroligt mycket sktisnack om just hijaben kontra män kontra kvinnors eget val. Tycker det avhandlats i så många trådar att jag inte orkar gå in och argumentera om det. Ser dock inget problem alls i bilderna ovanför. Gör man det ska man nog fundera om det inte är ens eget främlingsfientliga samvete som talar...

Jag håller inte med om främlingsfientligheten!

För nu faller du precis i den fällan, som @stjarnhimmel gillrade med sin trådstart...

Alltså "religionens särställning"...

Som ateist, blir jag mer och mer militant, ju mer någon/några hävdar att det sekulära samhället ska rucka på sig för religiösa påbud.

Nej, jag skulle aldrig vilja anställa någon som inte kan jobba på söndagar (eller någon annan dag) för att det är vederbörandes religiösa högtidsdag. Eller som vill gå ifrån jobbet, mitt under arbetsdagen, utanför ordinarie raster, för att utföra religiösa ritualer. Eller som måste bära särskilda kläder för att visa upp sin grupptillhörighet med en viss religion.

Religion ska hållas privat, hemma.

För övrigt vill jag slippa se den alls. Jag vill ha frihet från all religion.

 

[skogaliten]

Väldigt sen på bollen tänkte jag kommentera själva trådstarten. Jag är väldigt splittrad faktiskt i SAS-hijab-röran. Å ena sidan kan jag inte alls se problemet med att vissa anställda bär turban eller hijab eller dylikt i denna typ av tjänst. Å andra sidan kan jag inte tycka att det är diskriminering i och med att man inte tillåter några religiösa symbolen - oavsett om de är kristna eller muslimska eller vad som helst. Hade ett halsband med kors varit OK men inte slöja, ja, då hade jag reagerat. Men nu tänker jag mest att det var klantigt av SAS att inte vara tydliga med det från början i rekryteringen.

Sen - jag drar väldigt mycket öronen åt mig när jag ser hur systematiskt och organiserat det här har pushats av den här tjejen och hennes vänner i media. Jag ser verkligen inte odelat positivt på att man i vissa grupper har en sån oförmåga att problematisera slöjan, och undrar lite över vad som varit drivkraften i detta.

Typ så.

Som jag sa i ett tidigare inlägg:

Man måste undersöka vilka som ligger bakom, precis som i fallet med barnmorskan...

 

[landsbygdsbo]

Tack för att ni han före, så slapp jag leta fram bilderna och argumenten

Kan ju även tillägga att Engelska (läs Brittiska) polisen alltid har tillåtit hinduer att bära sina "turbaner" i tjänsten, med alla de "säkerhets problem" dessa 25 meter långa tygstycken innebär ...

Jag har själv jobbat extra som vakt. Skulle aldrig, säger aldrig gå in i en het situation med en halsduk om halsen. Vilket jag misstänker att varken svensk eller utländsk polis heller skulle göra. Vad det gäller Sikhernas huvudbonader

så är de fast lindade kring överdelen av huvudet och inte runt halsen. Skulle ngn greppa tag i den så får killen den i näven, inget mer, möjligvis det långa håret också. Tar man tag i en schalett så går det nästan inte att undvika ett perfekt stryptag som i praktiken slår ut bäraren av schaletten
Att man i militären sedan länge använt "Huvor" av olika slag är väl inget nytt..som flamskydd.
Sedan, kan man ju tycka att det ser rätt löjligt ut att bära 2 huvudbonader. Och som den kvinnliga piloten bära både hjälm och schal är ju om inte annat så jävligt varmt...

 

[Myrten]

Ifrågasättas visst, kräva att man ska slippa klack känns inte ok då arbetsgivaren har rätt att bestämma uniformen

Att ha högklackat kan vara skadligt, dels eftersom fötter och rygg påverkas, dels eftersom det är högre risk att ramla, snava, vricka sig etc med höga klackar.

Tycker du inte att det är ganska rimligt att arbetstagare ifrågasätter en del av uniformen som faktiskt kan vara skadlig för arbetstagaren? Speciellt som detaljen inte har någon praktisk betydelse för arbetet? Att den endast gäller de delar av personalstyrkan som är av ett visst kön visar ju med all önskvärd tydlighet att det inte finns någon mening för utförandet av jobbet att ha klack.

Vad säger arbetsgivaren om en anställd ådrar sig skador som kan föras till att hon varit tvungen att ha högklackat? Att år 2017 kräva att potentiellt skadliga attribut ska tas bort ur anvisad klädsel är verkligen fullt motiverat!

[...]
Det är inte mer än 15-20 år sedan att det krävdes att alla tjejer och kvinnor täckte håret vid en gudstjänst i Sverige och Norge ...

Flera har redan påpekat att det här är helt galet och jag har samma erfarenhet. Det gäller dessutom inte bara Svenska kyrkan. Min familj var frikyrklig, så jag har tillbringat en hel del tid i Missionskyrkan som barn. Det var på 70-talet och inte sjutton täckte kvinnor håret. Äldre damer hade väl hatten kvar på inne i kyrkan om de bar hatt, men det var väl det också. Min mycket religiösa mormor, född 1897, slutade använda huvudbonad när hon förlorade en mycket av sitt hår på hjässan i bältros omkring 1970. Hon skaffade peruk och i och med den så behövde hon inte huvudbonad för värmens skull. Alltså struntade hon i det. Även i kyrkan.

 

[vallhund]

Under de tre år jag gick på en kristen folkhögskola såg jag bara nån enstaka äldre dam med huvudbonad i form av hatt, började där 1969.
Kören som var obligatorisk sjöng i kyrkan under högmässan varje söndag.

 

[Cambrie]

Jag håller inte med om främlingsfientligheten!

För nu faller du precis i den fällan, som @stjarnhimmel gillrade med sin trådstart...

Alltså "religionens särställning"...

Som ateist, blir jag mer och mer militant, ju mer någon/några hävdar att det sekulära samhället ska rucka på sig för religiösa påbud.

Nej, jag skulle aldrig vilja anställa någon som inte kan jobba på söndagar (eller någon annan dag) för att det är vederbörandes religiösa högtidsdag. Eller som vill gå ifrån jobbet, mitt under arbetsdagen, utanför ordinarie raster, för att utföra religiösa ritualer. Eller som måste bära särskilda kläder för att visa upp sin grupptillhörighet med en viss religion.

Religion ska hållas privat, hemma.

För övrigt vill jag slippa se den alls. Jag vill ha frihet från all religion.

Tja, jag har ett guldkors (som oftast inte döljs eftersom jag ofta har urringat) och skiter ärligt talat högaktningsfullt om du stör dig på det eller inte. Använder ofta hijab i muslimska länder också. Med guldkorset väl synligt. Ingen som bryr sig faktiskt...

 

[Cambrie]

Va?
Det är det argument jag mött från troende när jag sagt att jag är ateist. Ungefär som att idén om att inte tro på en högre makt är komplett omöjlig.

NEJ. Man måste inte tro på "något".

Vore intressant att se dig utveckla vad vi ateister i så fall tror på. Kan du göra det?

Nä, det är min uppfattning... Tror man inte på något så tror man inte på något och då har man ju den tron att man inte tror på något. För min del är det så enkelt. Sedan är det upp till vem som helst om den håller med mig eller inte, där känner jag att det inte finns något rätt eller fel huruvida jag känner så eller inte. Men särskilt religiös är jag inte, använder både hijab i muslimska länder, har ofta mitt guldkors runt halsen och har judiska ljusstakar i fönstren för att de är fina... Kunde inte bry mig mindre om andras tro, varesig det är på en gud, tio gudar, satan eller ingenting.

 

[tanten]

Nä, det är min uppfattning... Tror man inte på något så tror man inte på något och då har man ju den tron att man inte tror på något. För min del är det så enkelt. Sedan är det upp till vem som helst om den håller med mig eller inte, där känner jag att det inte finns något rätt eller fel huruvida jag känner så eller inte. Men särskilt religiös är jag inte, använder både hijab i muslimska länder, har ofta mitt guldkors runt halsen och har judiska ljusstakar i fönstren för att de är fina... Kunde inte bry mig mindre om andras tro, varesig det är på en gud, tio gudar, satan eller ingenting.

Resonemanget skaver hos mig. Kanske är jag överkänslig...

Jag tror inte på jultomten. Min vetskap om att det inte existerar en fet man som far omkring med renar i rymden en dag om året är inte en tro. Jag bryr mig inte det minsta om jultomten. Även om jag använder bilden av den där fete gubben under en period om året. Som clipart-dekorationer på affischer och informationsblad t.ex.

Kanske är det så att jag med "tro" tänker att man måste ha det i sin begreppsvärld och förhålla sig till det? Jag förhåller mig inte alls till religionen och gudar. De finns inte..

Detta känns väldigt långt borta från tro?

 

[Cambrie]

Resonemanget skaver hos mig. Kanske är jag överkänslig...

Jag tror inte på jultomten. Min vetskap om att det inte existerar en fet man som far omkring med renar i rymden en dag om året är inte en tro. Jag bryr mig inte det minsta om jultomten. Även om jag använder bilden av den där fete gubben under en period om året. Som clipart-dekorationer på affischer och informationsblad t.ex.

Kanske är det så att jag med "tro" tänker att man måste ha det i sin begreppsvärld och förhålla sig till det? Jag förhåller mig inte alls till religionen och gudar. De finns inte..

Detta känns väldigt långt borta från tro?

Ja, troligen är det så enkelt att vi definierar tro som olika saker. Jag har ett väldigt avslappnat sett att se på religion, så länge det inte kränker andra människors rättigheter struntar jag i om man vill ha diverse kläder på sig eller andra utsmyckningar till exempel... Jag synonimerar (känns felstavat?) inte heller tro med någon form av gudstro utan mer att man tror liksom - inte veta.
För min del tror ju du då att jultomten inte existerar. Det tror inte jag heller.

Tydligare exempel är ju till exempel döden. De flesta tror ju att något händer efter döden, vissa tror ju att de snälla kommer till paradiset och de onda till helvetet (abrahamitiskt troende), jag tror ju på viss reinkarnation till exempel, men många tror ju att det bara blir svart, livet är här och nu och sedan blir det svart liksom, sedan finns vi inte mer (tänker på golits tråd bland annat där många gav uppseende av att tro att det blir slut). För mig handlar ju det om en tro, oavsett om du tror att allt är slut när vi dör eller om du tror att vi kommer till paradiset eller om du tror att vi föds till grodor i nästa liv så tror du ju på något, för det är ju inget du kan veta liksom... Så om du inte tror på en gud, elller ödet, eller på något annat så skulle ju jag säga ändå att det är en tro, att man tror inte att det finns något att tro på...

Aja, jag kan inte förklara det bättre. Jag håller med dem som säger att det inte är en religion att vara ateist, däremot anser jag att man har sin tro i alla fall, till exempel på att allt upphör efter döden...

 

[Anders]

Däremot liknar Humanisternas trossystem en religion, i sitt motstånd mot religion.

"Humanisternas idéprogram
Förbundet Humanisterna i Sverige har fastställt ett idéprogram. I det presenteras den sekulära humanismen som begrepp och som livsåskådning, samt Humanisternas uppfattningar i ett antal centrala politiska frågor. Du kan ladda ner Humanisternas idéprogram som PDF här.

——————————————————————————————————————————–

Humanisterna är en organisation vars verksamhet syftar till att främja den sekulära humanismen som livsåskådning (i idéprogrammet fortsättningsvis kallad ”humanism”) och de etiska och politiska ställningstaganden som följer ur denna.

I idéprogrammet redovisas Humanisternas övergripande idéer och ställningstaganden i aktuella frågor. Idéprogrammet revideras när förutsättningarna förändras genom ny kunskap och nya lagar. Humanisternas verksamhetsprioriteringar redovisas i en verksamhetsplan.

Förbundsstyrelsen och lokalavdelningar verkar i enlighet med idéprogrammet."
http://humanisterna.se/humanisternas-ideprogram/

Jag kan inte se att de har ett trossystem i religiös betydelse, då skulle man tex. också kunna säga att politiska partier liknar religioner.

 

[tanten]

Ja, troligen är det så enkelt att vi definierar tro som olika saker. Jag har ett väldigt avslappnat sett att se på religion, så länge det inte kränker andra människors rättigheter struntar jag i om man vill ha diverse kläder på sig eller andra utsmyckningar till exempel... Jag synonimerar (känns felstavat?) inte heller tro med någon form av gudstro utan mer att man tror liksom - inte veta.
För min del tror ju du då att jultomten inte existerar. Det tror inte jag heller.

Tydligare exempel är ju till exempel döden. De flesta tror ju att något händer efter döden, vissa tror ju att de snälla kommer till paradiset och de onda till helvetet (abrahamitiskt troende), jag tror ju på viss reinkarnation till exempel, men många tror ju att det bara blir svart, livet är här och nu och sedan blir det svart liksom, sedan finns vi inte mer (tänker på golits tråd bland annat där många gav uppseende av att tro att det blir slut). För mig handlar ju det om en tro, oavsett om du tror att allt är slut när vi dör eller om du tror att vi kommer till paradiset eller om du tror att vi föds till grodor i nästa liv så tror du ju på något, för det är ju inget du kan vetal liksom... Så om du inte tror på en gud, elller ödet, eller på något annat så skulle ju jag säga ändå att det är en tro, att man tror inte att det finns något att tro på...

Aja, jag kan inte förklara det bättre. Jag håller med dem som säger att det inte är en religion att vara ateist, däremot anser jag att man har sin tro i alla fall, till exempel på att allt upphör efter döden...

Vi får enas om att vara oense

 

[stjarnhimmel]

Jag

Ja, troligen är det så enkelt att vi definierar tro som olika saker. Jag har ett väldigt avslappnat sett att se på religion, så länge det inte kränker andra människors rättigheter struntar jag i om man vill ha diverse kläder på sig eller andra utsmyckningar till exempel... Jag synonimerar (känns felstavat?) inte heller tro med någon form av gudstro utan mer att man tror liksom - inte veta.
För min del tror ju du då att jultomten inte existerar. Det tror inte jag heller.

Tydligare exempel är ju till exempel döden. De flesta tror ju att något händer efter döden, vissa tror ju att de snälla kommer till paradiset och de onda till helvetet (abrahamitiskt troende), jag tror ju på viss reinkarnation till exempel, men många tror ju att det bara blir svart, livet är här och nu och sedan blir det svart liksom, sedan finns vi inte mer (tänker på golits tråd bland annat där många gav uppseende av att tro att det blir slut). För mig handlar ju det om en tro, oavsett om du tror att allt är slut när vi dör eller om du tror att vi kommer till paradiset eller om du tror att vi föds till grodor i nästa liv så tror du ju på något, för det är ju inget du kan veta liksom... Så om du inte tror på en gud, elller ödet, eller på något annat så skulle ju jag säga ändå att det är en tro, att man tror inte att det finns något att tro på...

Aja, jag kan inte förklara det bättre. Jag håller med dem som säger att det inte är en religion att vara ateist, däremot anser jag att man har sin tro i alla fall, till exempel på att allt upphör efter döden...

Jag tror att många som inte har en tro inte ens har reflekterat och om man skulle fråga om tro skulle man troligtvis få en axelryckning och ett svar att personen inte bryr sig. Medan en ateist har tagit medveten ställning.
Om man inte bryr sig har man ingen relation till tro eller religion medan ateisten tagit avstånd?

 

[Cambrie]

Jag tror att många som inte har en tro inte ens har reflekterat och om man skulle fråga om tro skulle man troligtvis få en axelryckning och ett svar att personen inte bryr sig. Medan en ateist har tagit medveten ställning.

Tja kanske. För min del är det inte svårare än att ordet tro är när man inte vet.

 

[stjarnhimmel]

Tja kanske. För min del är det inte svårare än att ordet tro är när man inte vet.

Men tänker du att man alltid har en relation till tro?

 

[Anders]

Sen finns det uppfattningen att "Gud" är allt och allting, till skillnad från den personliga guden inom kristendomen, islam osv. Är det förenligt med ateism?

 

[skogaliten]

Tja, jag har ett guldkors (som oftast inte döljs eftersom jag ofta har urringat) och skiter ärligt talat högaktningsfullt om du stör dig på det eller inte. Använder ofta hijab i muslimska länder också. Med guldkorset väl synligt. Ingen som bryr sig faktiskt...

Har jag sagt att jag stör mig på ett kors i guldkedja? Under kläderna, ibland synligt?

Jag stör mig på den rätt som religiösa anser vara given, att religionsfrihet skulle innebära en självklar rätt att i allehanda sammanhang, som t.ex. på arbetsplatser, i skolor/inom utbildningsväsendet i stort, eller i andra offentliga sammanhang, genom klädsel eller särskilda rättigheter ska få torgföra och visa upp sin religion.

Nu har jag ju gått i skola i Frankrike, förutom i Sverige, i Frankrike har man under lång tid varit mycket noggrann med att se till religion (även religiös klädsel, inklusive munkdräkt eller nunnedräkt) hålls utanför skolan, och istället inom det privata. En del av min bild om hur ett sekulärt samhälle kan/bör agera är antagligen format från Frankrike.

Det intressanta är, att många skolor med gott anseende på grund- eller gymnasienivå i Frankrike drivs av religiösa organisationer (exempelvis katolska nunne- eller munkordnar), och det finns ingen trosrelaterad undervisning där, ämnet religion som i "religionsvetenskap" finns dock. Munkar och nunnor går helt civilklädda till jobbet, och drar på sig religiös klädnad när arbetsdagen är slut och eleverna gått därifrån.

 

[Manza]

Ja, troligen är det så enkelt att vi definierar tro som olika saker. Jag har ett väldigt avslappnat sett att se på religion, så länge det inte kränker andra människors rättigheter struntar jag i om man vill ha diverse kläder på sig eller andra utsmyckningar till exempel... Jag synonimerar (känns felstavat?) inte heller tro med någon form av gudstro utan mer att man tror liksom - inte veta.
För min del tror ju du då att jultomten inte existerar. Det tror inte jag heller.

Tydligare exempel är ju till exempel döden. De flesta tror ju att något händer efter döden, vissa tror ju att de snälla kommer till paradiset och de onda till helvetet (abrahamitiskt troende), jag tror ju på viss reinkarnation till exempel, men många tror ju att det bara blir svart, livet är här och nu och sedan blir det svart liksom, sedan finns vi inte mer (tänker på golits tråd bland annat där många gav uppseende av att tro att det blir slut). För mig handlar ju det om en tro, oavsett om du tror att allt är slut när vi dör eller om du tror att vi kommer till paradiset eller om du tror att vi föds till grodor i nästa liv så tror du ju på något, för det är ju inget du kan veta liksom... Så om du inte tror på en gud, elller ödet, eller på något annat så skulle ju jag säga ändå att det är en tro, att man tror inte att det finns något att tro på...

Aja, jag kan inte förklara det bättre. Jag håller med dem som säger att det inte är en religion att vara ateist, däremot anser jag att man har sin tro i alla fall, till exempel på att allt upphör efter döden...

Ordet finns inte, det är nog därför

 

[tanten]

Tja kanske. För min del är det inte svårare än att ordet tro är när man inte vet.

Fast i min värld blandar du då två begrepp. Dels verbet att tro och substantivet en tro. För mig är de skilda saker.

Jag tror att jag kommer att vara fri från min förkylning imorgon. - jag vet inte men antar
Jag har en tro på människors godhet. - jag är övertygad om