Ibland hjälper jag en tjej som tigger utanför en affär här i närheten. Det vill säga ger lite pengar eller betalar varor. Inte så ofta dock. Innan jul betalade jag en lite större summa och samma sak idag (idag kändes det dock väl mycket...)
Men jag känner mig så falsk när jag hjälper henne. För det känns som att jag gör det för att jag har svårt att säga nej och inte för att jag egentligen vill. Och hon är så tacksam och jag borde väl vilja hjälpa henne? Jag undrar om jag skulle känna annorlunda om jag själv hade en större inkomst?
Kanske skulle det också kännas annorlunda om vi hade en vanlig vänskapsrelation?
Jag känner mig så skyldig som inte vill hjälpa henne och som att jag på något vis lurar henne när jag ändå gör det.
Alltså jag vill inte ens föreställa mig hur det skulle vara att tvingas sitta och tigga på det viset. Jag har det bättre på så många sätt och ändå så tycker jag att det blir svårt.
Men jag känner mig så falsk när jag hjälper henne. För det känns som att jag gör det för att jag har svårt att säga nej och inte för att jag egentligen vill. Och hon är så tacksam och jag borde väl vilja hjälpa henne? Jag undrar om jag skulle känna annorlunda om jag själv hade en större inkomst?
Kanske skulle det också kännas annorlunda om vi hade en vanlig vänskapsrelation?
Jag känner mig så skyldig som inte vill hjälpa henne och som att jag på något vis lurar henne när jag ändå gör det.
Alltså jag vill inte ens föreställa mig hur det skulle vara att tvingas sitta och tigga på det viset. Jag har det bättre på så många sätt och ändå så tycker jag att det blir svårt.
