Redo för egen häst?

[Ella_2001]

Hej!
Är en 15-årig tjej som drömmer om en egen häst tillsammans med min 23-åriga storasyster.

Jag har ridit i ett år på ridskola, älskar att ta hand om de olika hästarna och känner att mitt självförtroende ökar varje gång. Jag har utvecklats snabbt från att vid första lektionen knappt våga leda den lugnaste hästen i stallet till att idag kunna hantera de suraste hästarna med lugn men bestämd hand.

Min syster har ridit på ridskola från att hon var 7 år till ca 13, hade sedan "den klassiska pausen" och började ta lektioner igen vid 20 års ålder. Hon hade sedan en ridtravare på foder som jag följde med till varje dag och fick hjälpa till att ta in de andra hästarna. Det var här mitt hästintresse växte och detta fick mig att börja på ridskola ca ett år senare.

Det ekonomiska har vi planerat och kommit överens om hemma, pappa betalar inköpspriset, mamma de rullande kostnaderna och min syster och jag utrustningen.

Sen jag började rida har jag för första gången hittat något som jag riktigt älskar, det känns som om hästar alltid varit det som jag ska ägna mig åt. Jag har inga andra fritidsaktiviteter än ridningen som jag har en gång i veckan vilket till min frustration är alldeles för lite! Jag har utvecklats mycket under det senaste året men vet att jag skulle kunna lära mig så mycket mer, inte bara i ridningen utan främst om hästhållning, med en egen häst som min syster och jag sköter om varje dag och rider 4-5 dagar i veckan. Jag vill fortsätta gå i ridskola och även rida privatträningar som de erbjuder.

Vi tänker oss en maxad d-ponny / liten stor häst (valack) som är lugn och trygg i all hantering, lättriden med lagom mycket motor, tävlat lite, en riktig läromästare främst i hoppningen då det är där mitt intresse finns.

Vi har ett bra inackorderingsstall ca 10 min bort (med bil) som har fina ridvägar och miljöer, stor paddock och ridhus.

Anledningen då till att jag startar denna tråd är för att jag tvivlar på min kunskap och förmåga att ha en egen häst. Jag är övertygad att jag, med en höst som stämmer in på våra kriterier, kan få bra vana i hanteringen av hästen. Jag är ivrig att utvecklas och lära mig mer om hästar och allt som hör till, men är inte säker på att kunskapen min syster och jag har nu, är tillräcklig. På ridskolan lär vi oss knappt någonting om hästhållning, så jag tror inte att bara fortsätta rida på ridskola kommer ta mig någonvart kunskapsmässigt heller. Jag läser väldigt mycket på internet men vet fortfarande inte om det är nog.

En foder/medryttarhäst är ju det bästa alternativet nu egentligen, men har inga kontakter och det är med foder/medryttarhästar där jag bor.

Så vad tycker ni, är jag redo för en egen häst? Om inte, hur ska jag göra för att bli det?

Har äntligen hittat det jag tycker är allra roligast, mysigast och härligast, det som jag vill spendera varje dag på.

//Ella

 

[Smulu]

Fråga din ridlärare om det finns någon möjlighet för dig att hjälpa till med skötseln av hästarna på ridskolan. Eller om hen vet någon som behöver hjälp.
Du ska väl på ridläger i sommár? Där får du ha en häst nästan som din egen under en vecka. Tillbringa mycket tid på ridskolan, kika på andra som rider o s v
Kontakta ungdomssektionen, du kanske kan hjälpa till vid deras arrangemang på något vis. Visa intresse så kanske du lär känna någon du kan hjälpa.

Be dina föräldrar att sätta ut en annons där ni som familj söker en häst att hjälpa till att sköta om, lära er hos, när du har gått på ridskolan ett par år till.

Ni är inte redo ännu.

Jag hade medryttarhäst under några års tid, skötte om henne och red 3 dar / vecka. Innan dess hade jag ridit på ridskola ett flertal år. Jag bedömde min kunskap som för låg att ha egen häst även om jag ibland fick ta ansvar för in och utsläpp / och fodrade /gav hö till min medryttarhäst samt de andra hästarna i stallet. Jag var inte redo för egen häst eftersom min kunskap var för låg.

 

[Efwa]

Ni är inte redo ännu.

Ooops, jaha............det var väldigt definitivt måste jag säga.

Det går inte att säga så här över internet om ni är eller inte är redo än.
Vår familj skaffade egen häst när jag var 14 och min syster var 11 år gamla och dessutom en unghäst som var endast grundutbildad.

Jag hade gått på ridskola men aldrig skött deras hästar, inte haft foderhäst bara gått tre år på ridläger.
Var vi redo? Ja, det var vi.
Syster var inte lika intresserad och föll väl bort några år men har man bara bra föräldrar med sunt förnuft (mina kunde inget om hästar i allmänhet och inget om att ha häst i synnerhet) och bra människor runt om.

Vi hade fantastiska människor runt oss som delade med sig på ett bra sätt utan värdering. Bra föräldrar som tog ansvar för hästen men det var vi som fick göra allt jobb. Jag tror inte min pappa eller mamma någonsin tagit i en grep och mockat en box. Men de hade stenkoll på att det gjordes.

Så, man kan vara beredd fast man inte vet om det och man kan vara fullständigt oförberedd på vilket jobb det är. Det viktiga är ansvarskänslan och att om man inte klarar det eller vill mer, så ska hästen ändå vara välskött, säljas eller tas bort till den dagen man inte längre vill ha häst.
Det finns allt för många som inte vill och sedan skiter i hästen istället för att ta ansvar.

Ingen blir någonsin färdiglärd och alla har brister i sin kunskap. Man kan fortfarande bedöma sin kunskap för låg men ändå klara av att ha häst om man har rätt människor runt sig.

 

[AnnDerry]

Hej!
Är en 15-årig tjej som drömmer om en egen häst tillsammans med min 23-åriga storasyster.

Jag har ridit i ett år på ridskola, älskar att ta hand om de olika hästarna och känner att mitt självförtroende ökar varje gång. Jag har utvecklats snabbt från att vid första lektionen knappt våga leda den lugnaste hästen i stallet till att idag kunna hantera de suraste hästarna med lugn men bestämd hand.

Min syster har ridit på ridskola från att hon var 7 år till ca 13, hade sedan "den klassiska pausen" och började ta lektioner igen vid 20 års ålder. Hon hade sedan en ridtravare på foder som jag följde med till varje dag och fick hjälpa till att ta in de andra hästarna. Det var här mitt hästintresse växte och detta fick mig att börja på ridskola ca ett år senare.

Det ekonomiska har vi planerat och kommit överens om hemma, pappa betalar inköpspriset, mamma de rullande kostnaderna och min syster och jag utrustningen.

Sen jag började rida har jag för första gången hittat något som jag riktigt älskar, det känns som om hästar alltid varit det som jag ska ägna mig åt. Jag har inga andra fritidsaktiviteter än ridningen som jag har en gång i veckan vilket till min frustration är alldeles för lite! Jag har utvecklats mycket under det senaste året men vet att jag skulle kunna lära mig så mycket mer, inte bara i ridningen utan främst om hästhållning, med en egen häst som min syster och jag sköter om varje dag och rider 4-5 dagar i veckan. Jag vill fortsätta gå i ridskola och även rida privatträningar som de erbjuder.

Vi tänker oss en maxad d-ponny / liten stor häst (valack) som är lugn och trygg i all hantering, lättriden med lagom mycket motor, tävlat lite, en riktig läromästare främst i hoppningen då det är där mitt intresse finns.

Vi har ett bra inackorderingsstall ca 10 min bort (med bil) som har fina ridvägar och miljöer, stor paddock och ridhus.

Anledningen då till att jag startar denna tråd är för att jag tvivlar på min kunskap och förmåga att ha en egen häst. Jag är övertygad att jag, med en höst som stämmer in på våra kriterier, kan få bra vana i hanteringen av hästen. Jag är ivrig att utvecklas och lära mig mer om hästar och allt som hör till, men är inte säker på att kunskapen min syster och jag har nu, är tillräcklig. På ridskolan lär vi oss knappt någonting om hästhållning, så jag tror inte att bara fortsätta rida på ridskola kommer ta mig någonvart kunskapsmässigt heller. Jag läser väldigt mycket på internet men vet fortfarande inte om det är nog.

En foder/medryttarhäst är ju det bästa alternativet nu egentligen, men har inga kontakter och det är med foder/medryttarhästar där jag bor.

Så vad tycker ni, är jag redo för en egen häst? Om inte, hur ska jag göra för att bli det?

Har äntligen hittat det jag tycker är allra roligast, mysigast och härligast, det som jag vill spendera varje dag på.

//Ella

Har ni pratat med inackorderingsstallet?
Är ni beredda att betala för den hjälp ni kommer att behöva?
Jag vet några enstaka fall där nybörjare köpt häst och stallat upp hos kunniga tränare och sedan betalat för att få den hjälp de behövde. Det har fungerat bra, men verkligen inte varit gratis. Hästägarna har dock lärt sig snabbt och det verkar vara en trevlig start på det egna hästägandet. Men som sagt har det varit dyrt. Att börja som skötare i andra stall tar längre tid men är ett betydligt billigare sätt att lära sig.

 

[stjarnhimmel]

Hej!
Är en 15-årig tjej som drömmer om en egen häst tillsammans med min 23-åriga storasyster.

Jag har ridit i ett år på ridskola, älskar att ta hand om de olika hästarna och känner att mitt självförtroende ökar varje gång. Jag har utvecklats snabbt från att vid första lektionen knappt våga leda den lugnaste hästen i stallet till att idag kunna hantera de suraste hästarna med lugn men bestämd hand.

Min syster har ridit på ridskola från att hon var 7 år till ca 13, hade sedan "den klassiska pausen" och började ta lektioner igen vid 20 års ålder. Hon hade sedan en ridtravare på foder som jag följde med till varje dag och fick hjälpa till att ta in de andra hästarna. Det var här mitt hästintresse växte och detta fick mig att börja på ridskola ca ett år senare.

Det ekonomiska har vi planerat och kommit överens om hemma, pappa betalar inköpspriset, mamma de rullande kostnaderna och min syster och jag utrustningen.

Sen jag började rida har jag för första gången hittat något som jag riktigt älskar, det känns som om hästar alltid varit det som jag ska ägna mig åt. Jag har inga andra fritidsaktiviteter än ridningen som jag har en gång i veckan vilket till min frustration är alldeles för lite! Jag har utvecklats mycket under det senaste året men vet att jag skulle kunna lära mig så mycket mer, inte bara i ridningen utan främst om hästhållning, med en egen häst som min syster och jag sköter om varje dag och rider 4-5 dagar i veckan. Jag vill fortsätta gå i ridskola och även rida privatträningar som de erbjuder.

Vi tänker oss en maxad d-ponny / liten stor häst (valack) som är lugn och trygg i all hantering, lättriden med lagom mycket motor, tävlat lite, en riktig läromästare främst i hoppningen då det är där mitt intresse finns.

Vi har ett bra inackorderingsstall ca 10 min bort (med bil) som har fina ridvägar och miljöer, stor paddock och ridhus.

Anledningen då till att jag startar denna tråd är för att jag tvivlar på min kunskap och förmåga att ha en egen häst. Jag är övertygad att jag, med en höst som stämmer in på våra kriterier, kan få bra vana i hanteringen av hästen. Jag är ivrig att utvecklas och lära mig mer om hästar och allt som hör till, men är inte säker på att kunskapen min syster och jag har nu, är tillräcklig. På ridskolan lär vi oss knappt någonting om hästhållning, så jag tror inte att bara fortsätta rida på ridskola kommer ta mig någonvart kunskapsmässigt heller. Jag läser väldigt mycket på internet men vet fortfarande inte om det är nog.

En foder/medryttarhäst är ju det bästa alternativet nu egentligen, men har inga kontakter och det är med foder/medryttarhästar där jag bor.

Så vad tycker ni, är jag redo för en egen häst? Om inte, hur ska jag göra för att bli det?

Har äntligen hittat det jag tycker är allra roligast, mysigast och härligast, det som jag vill spendera varje dag på.

//Ella

Kan ni inte prata med inackorderingsstallet och höra om ni kan få hjälpa till där? Jag tror att om man bara ridit på ridskola innan så är det bra att lära sig att göra de vanliga sysslorna. Framförallt för att se vad det innebär och för att se om du tycker det är kul. Att ha häst är så mkt mer än bara stunden då man rider. Det är mycket annat jobb och ansvar och jag tror det är bra att känna på det innan man köper.

 

[hetluft]

Din syster har tidigare haft foderhäst. Ni har tänkt igenom situationen väl. Ni har en ekonomisk plan. Jag tycker att det låter som om ni skulle kunna ta väl hand om en häst. Din syster är vuxen, era föräldrar är stöttande och ni har hittat ett inackorderingsstall. Så länge ni är beredda på att ta emot hjälp och råd låter det som i mina öron att ni är redo. Ett stort förnuft, vilja och tillgång till hjälp från erfarna hästmänniskor kommer man mycket långt med. Fundera över om ni vill hyra en snäll ponny/häst från ett professionellt uthyrningsföretag, ha foderhäst eller köpa egen. Det finns flera seriösa försäljningsstall som hyr ut hobbyhästar innan köp. Kan det vara ett alternativ? Så gjorde jag när jag skaffade häst. Jag hade nog mindre kunskap än vad ni har tillsammans men det var aldrig några problem. Uppstod funderingar så frågade jag tränare, veterinär eller stallkompisar. Jag började med att hyra min häst från ett försäljningsstall på Visingsö. Köpte henne sedan efter 3 månader men hade haft alternativet att fortsätta hyra eller lämna tillbaka om det inte fungerade.

Det låter som er önskan efter en egen häst är stor. Är ni beredda att ta ansvar över ett liv och lägga den tid som krävs så tycker jag att ni ska våga satsa på det. Livet är kort och hittar man något man brinner för är det värt att våga!

 

[Neia]

Köpte min häst när jag inte var redo på ''papper'' eller hur man ska utveckla det. Var inte nån bra ryttare, kunde inte så mycket mer än basgrejor (hade väl lite hum generlt då jag hjälpte till med sysslor och ridning av en privathäst) men jag hade inte ridit tillräckligt med lektioner för att egentligen köpa en egen. Men vad jag haft och har är kunniga människor runt omkring mig som svarat på mina frågor om jag haft några.
Jag ångrar ingenting. Har lärt mig så sjukt mycket om både hästar och mig själv och hur mycket jag faktiskt klarar av.
Jag gjorde väl inte som alla rekommenderar att man ska göra men det har gått bra ändå. Dock kände jag hästen sedan innan så jag visste vad jag fick (halvt outbildad surt sto som inte passade in nånstans) det jag vill komma till är att man kan faktiskt lära sig efter vägen också. Det viktiga enligt mig är att man är öppen och lyssnar på dom med erfarenhet och har kunniga människor omkring en som man litar på och kan fråga om det är nåt.

Jag tror ni är redo men finns ju andra lösningar också som foderhäst om man vill prova först

 

[Efwa]

Det är väl som med att skaffa barn. Ska man vänta till man kan allt och har pengar nog så skulle nog ingen skaffa barn.

Man kan ju aldrig tillräckligt och har alltid slut på pengar då man lever efter sina tillgångar (oftast).

 

[TinyWiny]

Om ni är redo beror på var man lägger ribban. Personligen anser jag att man bör kunna räkna foderstat, ha koll på hovvård, de vanligaste sjukdomarna, hur man bedömer hästens hull och när det är dags att ringa veterinär. Jag tycker att man bör kunna så mycket att man inte sväljer det omgivningen påstår med hull och hår utan kan bedöma rimligheten i det folk säger. Jag hade inte velat förlita mig på andra (icke yrkesmänniskor inom just det område jag behöver råd om och även där behöver man vara skeptisk ibland) utan vill ha ett hum själv för att kunna söka den kunskap jag behöver i det specifika fallet och kunna kolla upp om det någon säger är rimligt eller inte. Jag tycker också att man bör ha koll på och kunna läsa hästens kroppsspråk och kunna förmedla till hästen vad man själv önskar av henom. Dessutom behöver man en rejäl buffert för alla oförutsedda utgifter en häst gärna drar med sig. Ny sadel, veterinärvård osv. Andra anser att det räcker med ett brinnande intresse och tillräckligt med pengar. Vi lägger alla ribban olika högt och bara du kan bestämma var du lägger din.

 

[stjarnhimmel]

Om ni är redo beror på var man lägger ribban. Personligen anser jag att man bör kunna räkna foderstat, ha koll på hovvård, de vanligaste sjukdomarna, hur man bedömer hästens hull och när det är dags att ringa veterinär. Jag tycker att man bör kunna så mycket att man inte sväljer det omgivningen påstår med hull och hår utan kan bedöma rimligheten i det folk säger. Jag hade inte velat förlita mig på andra (icke yrkesmänniskor inom just det område jag behöver råd om och även där behöver man vara skeptisk ibland) utan vill ha ett hum själv för att kunna söka den kunskap jag behöver i det specifika fallet och kunna kolla upp om det någon säger är rimligt eller inte. Jag tycker också att man bör ha koll på och kunna läsa hästens kroppsspråk och kunna förmedla till hästen vad man själv önskar av henom. Dessutom behöver man en rejäl buffert för alla oförutsedda utgifter en häst gärna drar med sig. Ny sadel, veterinärvård osv. Andra anser att det räcker med ett brinnande intresse och tillräckligt med pengar. Vi lägger alla ribban olika högt och bara du kan bestämma var du lägger din.

Jag håller med samtidigt är det svårt att ha koll på allt det. Visst jag fick mkt av det i och med att jag var medryttare i ett bra stall men många av de sakerna som att ha koll på hovvård etc kan vara svårt att få även som medryttare. En sån sak som hovvård kan det också finnas många olika åsikter om och för att värdera det och bilda sin egen uppfattning så måste du ha träffat många olika hovslagare och diskuterat med många olika samt sett olika verkningar etc.
Och visst vore det det bästa. Men jag tror det blir lite väl höga krav.

 

[Kyo]

Om du är redo för egen häst eller inte går inte för oss att bedöma såhär via internet, och rent krasst har jag träffat hästmänniskor som är "nya" i gamet som har skaffat sig mer uppdaterad kunskap än än vissa som sysslat med hästar i hela sina liv.

Jag tycker väl personligen att den viktigaste aspekten i all form av djurägande är att man vet vad man inte kan och att man klarar av att söka de kunskaperna när de behövs. Jag tänker också att man visst kan vara redo för egen häst efter ett år på ridskola om man sett till att omge sig med den kunskapen man själv ännu saknar - men att man ändå känner sig såpass trygg att man inte behöver ha ett förkläde med sig varje minut i hästens närhet.

Det svåra med djur är att det inte finns en exakt guide som säger: "Så här gör man, punkt slut!" utan i mångt och mycket handlar det om att hitta sin egen väg med djurets välfärd i fokus. Mycket som var sant för 25 år sedan när jag började med hästar är förlegat idag, därför är det viktigt att vara öppen inför att de kunskaper man har kanske faktiskt inte är de rätta - och rätt som det är har man hållit på med hästar i 20 år och stöter på en ny häst med andra krav än man är van vid som sätter hela ens kunskapsregister på ända. Man lär sig ständigt som djurägare - det farliga är inte att se sina begränsningar - det farliga är att tro att man inga har!

När jag skaffade min första häst t.ex var jag (och är än) vansinnigt påläst om fodermedel och sårvård var något jag hade i ryggraden men jag kunde inte på rak arm peka ut en mild hälta, var min brist ett problem? Nej, för jag såg till att ha stöd och hjälp omkring mig. Kunde det ha blivit problem? Absolut - även de mest kunniga hästägarna kan stå med skygglappar i områden de inte har fördjupat sig i, kunskap kommer med tid och det viktigaste är att aldrig ta på sig skygglapparna till att börja med.

 

[Shinrin]

Några goda aspekter som jag personligen anser är att försöka se ur den framtida hästens perspektiv:
- Boende; kommer den ha hästar att umgås med och stora hagar att röra sig på? (om inackorderingsstallet har stora ytor så är det toppen!)
- Mat; hur pass bra kunskap har du och din syster när det gäller utfodring av hästen? Kan ni ta hjälp av någon om ni känner er osäkra?

Sedan tror jag det kan vara bra att läsa på lite om vanliga sjukdomar för hästar för att få en grundkunskap när det gäller hälsa. Desto mer du umgås med en häst, desto lättare kommer det bli att se ifall något är på tok om man är uppmärksam.

Ridmässigt skulle jag personligen värdera god balans och hästsinne som viktigast, alltså att man inte rycker eller drar hårt i munnen utan försöker vara mjuk och känslig. De flesta hästarna är känsliga av sig trots allt.

Livet är en resa och ingen är perfekt, men man kan försöka förbereda sig och ge så goda förutsättningar som möjligt. Sedan är det bara att hoppa på tåget och tuta fram, man blir aldrig fullärd.

 

[Lovisaleonora]

Med ett bra yrkesnätverk går det. Då menar jag främst hovslagare och veterinär, kunniga hästmänniskor att fråga vad gäller dagliga spörsmål som särbehandling, beteende och foderstat t ex. Om du inte själv kan tillpassa utrusning hade jag lagt till sadelutprovare och någon som är duktig på hästmunnar (för bettinpassning).

Du behöver inte kunna allt, men du måste obevekligen veta vem som kan och ha råd och tillgång att rådfråga dessa. Ju mer du ställs inför (granska fakta) desto kunnigare blir du.

 

[Kyo]

Med tanke på @Lovisaleonora 's inlägg, här belyser hon en punkt som är så väldigt viktig och som många verkar glömma bort: Ofta krävs fler yrkeskompetenser än en för att kunna ge ett djur korrekt omvårdnad. En veterinär är inte per automatik specialiserad på tand/mun-problem, foderrådgivning eller ens alla specifika sjukdomar en häst kan drabbas av. Lite för ofta tycker jag fortfarande man hör argument som "Men min veterinär sa.." och bara för att det kommit från en veterinär är det plötsligt sant.

Bryter jag benet går jag till läkaren, utöver det kanske jag även får hjälp med sjukgymnastik och det är ju oftast en annan expert än själva läkaren som hjälper mig med det - sen går jag ju inte till läkaren om jag slagit av en tand utan då är det ju tandläkaren som gäller. Det samma gäller djur, man har ju oftast inte en veterinär efter ett par år i sporten, utan en veterinär (kanske två eller tre tillochmed), en hovslagare, en tandläkare osv.

Lyhörd och kritisk, det kommer man långt med.

 

[Marlin]

Med tanke på att din syster är 23 år och har haft foderhäst tidigare, ni har en ekonomisk plan, era föräldrar är med och stöttar (kanske inte med kunskap men ekonomiskt)
Ni kommer att stå i ett inackorderingsstall med flera (förhoppningsvis några som är kunniga) som ni kan rådfråga, men se till att ni söker information från flera ställen, det är inte alltid den som låter självsäker och bestämd som har dom klokaste tankarna!
Ni kommer automatiskt komma i kontakt med hovslagare och veterinärer som vanligtvis gärna svarar på frågor, se bara till att ställa dom och känn dig aldrig dum om det är något du inte förstår.
Jag tycker att du verkar både mogen och förståndig och tror att du och din syster kommer att klara av detta galant!!
Lycka till!
PS Leta tills det känns som helt rätt häst, provrid flera gånger! DS

 

[TinyWiny]

Jag håller med samtidigt är det svårt att ha koll på allt det. Visst jag fick mkt av det i och med att jag var medryttare i ett bra stall men många av de sakerna som att ha koll på hovvård etc kan vara svårt att få även som medryttare. En sån sak som hovvård kan det också finnas många olika åsikter om och för att värdera det och bilda sin egen uppfattning så måste du ha träffat många olika hovslagare och diskuterat med många olika samt sett olika verkningar etc.
Och visst vore det det bästa. Men jag tror det blir lite väl höga krav.

Det är just för att det finns så många åsikter som man måste ta reda på sin egen. Man är som djurägare alltid ansvarig och vet man då inte hur hästen bör se ut som nyskodd eller när hen behöver skos om så blir det jättesvårt! Då står man där om man har otur med en häst som är halt pga undermålig hovvård. Det är inte jättesvårt att lära sig. Går man på en ridskola finns det många hästar, de har olika typer av hovar som dessutom är på olika ställen i sina skoningsintervaller. Man kan be personalen att de gör en teorilektion av det. Att man får visat för sig att såhär ser Brunte ut när han är nyskodd, titta på det här och det här, så ska det se ut. Såhär ser Bettan ut i mitten av skoningsperioden och såhär ser Glenda ut när hon behöver skos om. Har man lite öga så ser man snart och ihop med en duktig hovslagare (verkligt duktig alltså, ingen skopåspikare som man tar för att hen är billig) som man kan ha en bra och öppen kommunikation med så lär man sig snart att se på sin egen häst. Precis som med allt annat gäller det att vara med, vara nyfiken, ställa frågor och ha koll på vad som görs.

 

[Ella_2001]

Tack för alla svar, uppskattar det väldigt mycket!!

 

[Masse]

Jag vill förutom vad som många skrivit innan om nätverket runt om som är guld värt säga detta:
Det faktum att du ställer frågan i den här tråden talar för att du är redo för du har tänkt igenom och insett att du inte kan allt.
Ingen kan allt och hur länge man än har hållit på med hästar behöver man då och då fråga och ta hjälp av andra. En som inte är redo är den som verkligen tror att den kan allt.

 

[TinyWiny]

Jag vill förutom vad som många skrivit innan om nätverket runt om som är guld värt säga detta:
Det faktum att du ställer frågan i den här tråden talar för att du är redo för du har tänkt igenom och insett att du inte kan allt.
Ingen kan allt och hur länge man än har hållit på med hästar behöver man då och då fråga och ta hjälp av andra. En som inte är redo är den som verkligen tror att den kan allt.

Min fetning. Så sant! Jag blir alltid rädd för vad det kommer dra med sig av lidande för både häst och människa när jag hör och läser om de som anser att de kan allt. Jag tänker också, så tråkigt det måste vara att tro att det inte finns mer att lära! För det är ju så fantastiskt med hästar. Man kan aldrig någonsin bli fullärd Det finns alltid ny kunskap, ny forskning och nya rön att ta till sig Gammal kunskap behöver omvärderas, kasseras helt eller tänkas om kring.

 

[Grazing]

Tycker det låter som att ni är redo att skaffa häst, det mesta lär man sig efterhand som man stöter på det. Man måste inte kunna allting innan.