Jag har skrivit här förut att vi köpte en valp i november och vi har nu två spaniels. Gamla hunden är fem år.
Vi har nu fått jätteproblem med unghundens reaktivitet och jag börjar känna mig uppgiven.
Det gick bra med valpen i början lyhörd, läraktig följsam osv. Jobbig som valpar är förstås. Eftersom vi visste att det är lätt att fastna i hundmötesproblematik var vi jättenoga på promenaderna att göra allting rätt och inte låta valpen springa fram till andra hundar och människor hur som helst. Hundarna har från början lekt mycket här hemma så vi har inte sett något behov av andra lekkamrater. Det gick ändå hyfsat bra till i maj-juni ungefär. Vi kunde avleda vid hundmöten det blev inte kaos. Sista månaden har unghunden varit hemsk.
Så vi har ändå fastnat i reaktivitet och utbrott vid hundmöten. Vi har tränat med hundtränare (seriös inte hokus pokus) med godis ,med att ta ut avståndet mm
Största problemet som jag ser det är att hon lyckas dra igång vår äldre hund som hänger på. Går jag bara med äldre hunden så sköter hon sig. Stökar unghunden hänger den äldre ibland på. Så nu har vi två hundar som jag inte vill gå ut med samtidigt pga allt stök som kan uppstå.
Sista månaden har allt blivit värre. Idag fick hon ett utbrott och min man råkade få ett finger emellan och blev biten. (Inte allvarligt).Han kom hem uppgiven. Hon är tio månader nu. Är det någon här inne som kan ge något hopp eller som löst en liknande sistuation?
Att gå ut med dom var för sig är förstås inte hållbart i längden.
Och nej tror inte hundarn är understimulerade. Dom får både motion o hjärngympa. Har pratat med uppfödaren och den metod hen rekommenderar vill vi inte använda.
Nu är jag uppgiven och ledsen. Det här går inte. Ska vi behöva omplacera en hund som vi vill ha och som är bra på alla andra sätt?
Vi har nu fått jätteproblem med unghundens reaktivitet och jag börjar känna mig uppgiven.
Det gick bra med valpen i början lyhörd, läraktig följsam osv. Jobbig som valpar är förstås. Eftersom vi visste att det är lätt att fastna i hundmötesproblematik var vi jättenoga på promenaderna att göra allting rätt och inte låta valpen springa fram till andra hundar och människor hur som helst. Hundarna har från början lekt mycket här hemma så vi har inte sett något behov av andra lekkamrater. Det gick ändå hyfsat bra till i maj-juni ungefär. Vi kunde avleda vid hundmöten det blev inte kaos. Sista månaden har unghunden varit hemsk.
Så vi har ändå fastnat i reaktivitet och utbrott vid hundmöten. Vi har tränat med hundtränare (seriös inte hokus pokus) med godis ,med att ta ut avståndet mm
Största problemet som jag ser det är att hon lyckas dra igång vår äldre hund som hänger på. Går jag bara med äldre hunden så sköter hon sig. Stökar unghunden hänger den äldre ibland på. Så nu har vi två hundar som jag inte vill gå ut med samtidigt pga allt stök som kan uppstå.
Sista månaden har allt blivit värre. Idag fick hon ett utbrott och min man råkade få ett finger emellan och blev biten. (Inte allvarligt).Han kom hem uppgiven. Hon är tio månader nu. Är det någon här inne som kan ge något hopp eller som löst en liknande sistuation?
Att gå ut med dom var för sig är förstås inte hållbart i längden.
Och nej tror inte hundarn är understimulerade. Dom får både motion o hjärngympa. Har pratat med uppfödaren och den metod hen rekommenderar vill vi inte använda.
Nu är jag uppgiven och ledsen. Det här går inte. Ska vi behöva omplacera en hund som vi vill ha och som är bra på alla andra sätt?