Rättar du andras stavfel?

[tanten]

Sv: Rättar du andras stavfel?

KL

För mig är det en väldigt stor skillnad att skriva sådant som sänds ut med ett företag eller en organisation som avsändare, allt som är "officiella sammanhang" kontra det som skrivs med mig själv som avsändare.

Vi ska också komma ihåg vi idag nog skriver mer än vi någonsin i historien skrivit!

Det räcker med att gå tillbaka 20 år så var skrivande inte något som var man gjorde dagligen. Nu skriver alla. ALLA. Vi skriver SMS, mail, på nätforum som det här. Vi skriver på våra datorer, surfplattor och mobiler.

För inte så länge sedan begränsades skrivandet till handskrift eller skrivmaskin, och skrivmaskin var det inte alla som behärskade.

De flesta skrev i skolan men efter det var det många som inte skrev mer än möjligen inköpslistor... Kanske något enstaka brev någon gång. Och julhälsningar, födelsedagskort och annat kortfattat.

Helt enkelt lever vi nu i en skrivande tid utan motstycke i historien.

Jag vågar påstå att fler skriver bra idag än tidigare - helt enkelt för att vi övar mer.
Det fanns dyslektiker, samt rent usla skribenter, även tidigare. Men tröskeln var högre för att uttrycka sig i skrift. De som hade svårt att skriva - eller trodde sig ha svårt att skriva -de uttryckte sig helt enkelt inte i skrift.

Numera - tack och lov!! - skriver även dyslektikerna. Så även de usla skribenterna. Och då ser vi det. Sålunda kan språkpoliser som jag förfasas och muttra...

Men nog är det väl fantastiskt att i stort sett alla har möjlighet att uttrycka sig i skrift nuförtiden!?

 

[Dandylinn]

Sv: Rättar du andras stavfel?

Kl

Jag är en rättare, minst sagt till folk som jag känner och ser jag något som inte ser bra ut i textform så säger jag till, men jag säger inte till vem som helst när som helst. Som i detta fallet skulle jag absolut säga till, på ett snällt sätt för det handlar ändå om något som måste vara rätt.
Visst jag kan känna mig hemsk och som värsta språkpolisen ibland, men jag tänker lite som så att jag hjälper förmodligen personen för att jag "lägger mig i"också. För mig handlar det således inte om att jag vill tro mig vara bättre än någon annan..verkligen inte.

Som tidigare nämnt så är vi alla bra på olika sätt och olika saker. Det är väl bra? Det finns så mycket som jag inte kan och som jag känner mig värdelös på om jag blir ombedd att göra något eller att jag försöker mig på något jag inte är bra på! Jag tänker bara på hur det kan se ut på arbetsplatser och visst känner vi alla lite vemod ibland inför arbetsuppgifter vi kanske kan men ändå så känner vi att vi är dåliga på det (och faktiskt kanske är också) men det ska göras och det är ganska självklart att man blir rättad om man gör fel eller att det blir fel. Däremot skulle aldrig en arbetsuppgift delas ut om det är tvunget att bli rätt på en gång och det är inget personligt, framförallt inget man ska ta personligt.

Jag kan förstå att det är väldigt jobbigt att ha problem med att skriva, men å andra sidan så tycker jag inte att det är hela världen, det går ju att göra sig förstådd ändå. Även om man kanske ser lite av att läsa hur en del skriver.

Ska det ut i offentligt rum det som skrivits så är det självklart att det ska se korrekt ut samt rättas där det behövs och det handlar inte om att man vill trycka ner någon som kanske har skrivsvårigheter, utan anledningen är helt enkelt att via text så handlar det om så himla mycket mer än bara hur det är skrivet, man ska tolka det som skrivs också med bla känslouttryck och därigenom blir intrycket av hur det är skrivet så otroligt viktigt eftersom att tolkningen blir svårare om det är "fel"skrivet och ja tyvärr, man stör sig på det.
Texter som är svårlästa är jobbiga att läsa eftersom att man hakar upp sig på saker och tappar fokus.

Som exempel så kan text se väldigt känsloladdat ut..om man skriver "MEN SNÄLLA, DU tror väl inte att jag inte kommer ihåg middagen???" så uppfattas det ganska aggressivt jämfört med om någon skriver: "Men snälla, du tror väl inte att jag inte kommer ihåg middagen?" Det är också saker som är ganska vanligt, att det blir feltolkningar på så vis.

Det blir stora skillnader i hur text tolkas, likaså vid särskrivningar av ord..som helt plötsligt kan få andra innebörder.

Texter som blir för långa, inte uppdelade i meningsbyggnader, inga punkter, stora bokstäver osv blir också väldigt svåra att läsa. Många gånger blir det så jobbigt att läsa att man dessutom helt och hållet omedvetet missar det viktiga i texten för att hjärnan får för jobbigt att urskilja allt.

Men i övrigt håller jag med, man behöver inte påpeka det jämt utan det räcker om tillfället är rätt valt.

 

[hastflicka]

Sv: Rättar du andras stavfel?

Tror du att det är kocken som skriver den officiella menyn som skickas till potentiella kunder?

Det beror Val pa hur stor catering firman ar?f

KL

För mig är det en väldigt stor skillnad att skriva sådant som sänds ut med ett företag eller en organisation som avsändare, allt som är "officiella sammanhang" kontra det som skrivs med mig själv som avsändare.

Vi ska också komma ihåg vi idag nog skriver mer än vi någonsin i historien skrivit!

Det räcker med att gå tillbaka 20 år så var skrivande inte något som var man gjorde dagligen. Nu skriver alla. ALLA. Vi skriver SMS, mail, på nätforum som det här. Vi skriver på våra datorer, surfplattor och mobiler.

För inte så länge sedan begränsades skrivandet till handskrift eller skrivmaskin, och skrivmaskin var det inte alla som behärskade.

De flesta skrev i skolan men efter det var det många som inte skrev mer än möjligen inköpslistor... Kanske något enstaka brev någon gång. Och julhälsningar, födelsedagskort och annat kortfattat.

Helt enkelt lever vi nu i en skrivande tid utan motstycke i historien.

Jag vågar påstå att fler skriver bra idag än tidigare - helt enkelt för att vi övar mer.
Det fanns dyslektiker, samt rent usla skribenter, även tidigare. Men tröskeln var högre för att uttrycka sig i skrift. De som hade svårt att skriva - eller trodde sig ha svårt att skriva -de uttryckte sig helt enkelt inte i skrift.

Numera - tack och lov!! - skriver även dyslektikerna. Så även de usla skribenterna. Och då ser vi det. Sålunda kan språkpoliser som jag förfasas och muttra...

Men nog är det väl fantastiskt att i stort sett alla har möjlighet att uttrycka sig i skrift nuförtiden!?