Rastips: En lapphund utan fäll&skäll?

[Happimess]

Jaha! Va bra att du sa det. Jag har läst på en del på SKK och rasklubbarnas hemsidor men tycker faktiskt det är rätt svårt att bedöma aktivitetsnivån utifrån det som står där. Och i många forum diskuteras aktivitetsnivån mer utifrån den egna rasen, inte olika raser emellan.

Både Aussie och Mas behöver mycket mer än bara att hänga med familjen i skog och mark. Finns säkert vissa enstaka individer som skulle nöja sig med det, men de är nog verkligen undantag. Jag är rätt aktiv i MAS-kretsarna och så gott alla jag känner/känner till med MAS tränar någon gren fokuserat eller har väldigt aktiva vardagsliv. Skulle säga att de är ljusår från aktiveringen som en finsk lapphund nöjer sig med, så det finns nog andra mer lämpliga raser för er.

Nu vet jag inte vad du menar med att vallhundarna är "mjuka" mentalt, men de vallhundar jag haft (MAS och Tervueren) har varit allt annat än mjuka. Visserligen har de varit fantastiskt fina familjemedlemmar med mycket kärlek, men att hantera deras mentalitet har verkligen varit en fråga om balansgång och extrem timing och proaktiva beteenden. Inte så mjukt och tillbakalutat, alltså, utan något man får jobba med aktivt.

 

[snorp]

Min kompis har finsk lapphund och jag har schipperke. Vill du ha en mindre ras med mindre päls som går att träna och tävla utan att kräva massor men som likt lapphundar har en del egna idéer så kan schipperke kanske vara ett alternativ.

 

[_Taggis_]

Min kompis har finsk lapphund och jag har schipperke. Vill du ha en mindre ras med mindre päls som går att träna och tävla utan att kräva massor men som likt lapphundar har en del egna idéer så kan schipperke kanske vara ett alternativ.

Skriver under på den Dock kan de ju vara rätt skälliga...

mvh fd schipperkeägare med erfarenhet av finsk lapphund i familjen.

 

[Bison]

Ja, jag uttryckte mig nog otydligt. Det är kanske inte så mycket fällandet som pälsvården som har varit momentet. Alla hundar fäller väl på något vis. Ja, Spaniel kanske inte är helt dumt. Jag har mest sett Spaniel som en sällskapshund, men antar att de större raserna också kan hänga med på aktiva skogspromenader och kortare löprundor? Grannen har en king charles, men den verkar inte ha särskilt mycket ork i benen.

Aktiva skogspromenader och kortare löprundor klarar alla hundar.
Jag sprang 5 km några dagar i veckan med min Pekingese
Nu är han 13 år men så sent som i höstas var han med oss upp på Omberg och sprang över stock och sten i två timmar.

Jag skulle kolla på Löwchen

 

[Igelkott_]

Hallå!
Jag dammar av denna gamla tråden då jag åter går i samma tankar. Efter att jag skrivit sist skaffade vi en dvärgpudel. På pappret är det helt rätt! Vi håller honom kortklippt så pälsvården är minimal i vardagen. Fäller inte, är smart och träningsintresserad.

Men på något vis känns han liksom inte som en hund. Han känns mer divig katt. Mer sur och översittande än glad och tillgiven. Han ogillar de flesta och vill helst bara vara ensam med mig… Vet inte om det är hans personlighet eller pudeln som ras, men jag saknar fortfarande lappisarnas glada svansar på morgonen.

Har börjat fundera över att skaffa en till om något år och undrar om det finns någon ras som har lika lättskött päls men samtidigt är mer hundig alltså mer tillgiven, öppen och glad mot alla människor. Mindre vakt. Kanske en större ras. Gärna lugn inne men aktiv ute, som lappisarna var.

 

[Lingon]

Hallå!
Jag dammar av denna gamla tråden då jag åter går i samma tankar. Efter att jag skrivit sist skaffade vi en dvärgpudel. På pappret är det helt rätt! Vi håller honom kortklippt så pälsvården är minimal i vardagen. Fäller inte, är smart och träningsintresserad.

Men på något vis känns han liksom inte som en hund. Han känns mer divig katt. Mer sur och översittande än glad och tillgiven. Han ogillar de flesta och vill helst bara vara ensam med mig… Vet inte om det är hans personlighet eller pudeln som ras, men jag saknar fortfarande lappisarnas glada svansar på morgonen.

Har börjat fundera över att skaffa en till om något år och undrar om det finns någon ras som har lika lättskött päls men samtidigt är mer hundig alltså mer tillgiven, öppen och glad mot alla människor. Mindre vakt. Kanske en större ras. Gärna lugn inne men aktiv ute, som lappisarna var.

Det låter inte som de pudlar jag träffat och som finns i släkten. De är väldigt glada när man kommer på besök!

 

[Igelkott_]

Det låter inte som de pudlar jag träffat och som finns i släkten. De är väldigt glada när man kommer på besök!

Så det är bara jag som fått ett måndagsexemplar? Vår pudel börjar skälla så fort någon rör sig på gatan framför vår tomt. Han avskyr gäster och vi har fått träna ordentligt för att han ska finna sig i att gå ut med min man. Under 8år med två lapphundar såg jag aldrig att de blev sura, inte en enda gång. Pudeln morrar och visar tänder var och varannan dag. Inte som att han blir arg eller aggressiv. Bara allmänt missnöjd med situationen…Han har liksom mer integritet. Ska ha sig egen plats i sängen. I soffan. Får hela tiden träna med det där.

 

[Grazing]

Så det är bara jag som fått ett måndagsexemplar? Vår pudel börjar skälla så fort någon rör sig på gatan framför vår tomt. Han avskyr gäster och vi har fått träna ordentligt för att han ska finna sig i att gå ut med min man. Under 8år med två lapphundar såg jag aldrig att de blev sura, inte en enda gång. Pudeln morrar och visar tänder var och varannan dag. Inte som att han blir arg eller aggressiv. Bara allmänt missnöjd med situationen…Han har liksom mer integritet. Ska ha sig egen plats i sängen. I soffan. Får hela tiden träna med det där.

Låter som dom pudlar jag träffat på också...utan någon enstaka som varit väldigt utåt och glad åt allt och alla.

 

[Liran]

Så det är bara jag som fått ett måndagsexemplar? Vår pudel börjar skälla så fort någon rör sig på gatan framför vår tomt. Han avskyr gäster och vi har fått träna ordentligt för att han ska finna sig i att gå ut med min man. Under 8år med två lapphundar såg jag aldrig att de blev sura, inte en enda gång. Pudeln morrar och visar tänder var och varannan dag. Inte som att han blir arg eller aggressiv. Bara allmänt missnöjd med situationen…Han har liksom mer integritet. Ska ha sig egen plats i sängen. I soffan. Får hela tiden träna med det där.

Gilla är för målande beskrivning, inte för hund med besvärande mycket idéer.

 

[Igelkott_]

Låter som dom pudlar jag träffat på också...utan någon enstaka som varit väldigt utåt och glad åt allt och alla.

Menar du att du tycker de flesta pudlar är folkskygga som min? Han är ju väldigt mycket enmanshund.

 

[Mkb]

lappisar

Det här blir smått off topic men har sett den här förkortningen/ändelsen några gånger här nu på forumet av flera olika personer och tidigare tänkt att "jag ska inte kommentera det här" för jag förstår att det menas väl men nu kan jag ändå inte hålla mig.

Är det bara jag som upplever det här ordet/förkortningen som något lite smått respektlöst? Jag vet att det förstås inte är menat så, därför behöver jag ingen förklaring om intentioner, och -is är dessutom ett mycket vanligt suffix så att ordet uppstår är inget konstigt i sig. Utan jag tror problemet blir att suffixet ofta kan ha en känsla av diminutiv, dvs att det är en förminskningsform som ibland kan uppfattas som nedsättande eller som en barnslig omskrivning för något. Det i kombination med det att ordet "lapp" är rejält omdiskuterat även i sådant som djurs artnamn och på sikt kanske även hundars rasnamn. Därför skaver det här lite för mig, men det kanske å andra sidan bara är jag som överreagerar.

 

[Lingon]

Så det är bara jag som fått ett måndagsexemplar? Vår pudel börjar skälla så fort någon rör sig på gatan framför vår tomt. Han avskyr gäster och vi har fått träna ordentligt för att han ska finna sig i att gå ut med min man. Under 8år med två lapphundar såg jag aldrig att de blev sura, inte en enda gång. Pudeln morrar och visar tänder var och varannan dag. Inte som att han blir arg eller aggressiv. Bara allmänt missnöjd med situationen…Han har liksom mer integritet. Ska ha sig egen plats i sängen. I soffan. Får hela tiden träna med det där.

Är du säker på att det är bara integritet och inte osäkerhet? I släkten finns det en pudel som införskaffades som omplacering som unghund. Han skällde och betedde sig allmänt illa mot folk han inte kände. Men med träning så älskar han nu när det kommer gäster. De gjorde så här: när gästerna kom så fick de vänta utanför huset. De fick hundgodis och tydliga instruktioner. Inte titta på honom. Inte klappa honom. Men om han kommer fram ge en godisbit. Utan att titta på honom. Det gick väldigt snabbt för honom att lära sig att gäster är positivt och härligt! För hans del berodde nog hans beteende på att han inte lärt sig hur han förväntades bete sig så då löste han situationen på egen hand och då blev det inte bra. Träffar man honom nu kan man inte se att han varit så osäker innan. Men alla individer är olika, även hundar.

 

[Lingon]

Det här blir smått off topic men har sett den här förkortningen/ändelsen några gånger här nu på forumet av flera olika personer och tidigare tänkt att "jag ska inte kommentera det här" för jag förstår att det menas väl men nu kan jag ändå inte hålla mig.

Är det bara jag som upplever det här ordet/förkortningen som något lite smått respektlöst? Jag vet att det förstås inte är menat så, därför behöver jag ingen förklaring om intentioner, och -is är dessutom ett mycket vanligt suffix så att ordet uppstår är inget konstigt i sig. Utan jag tror problemet blir att suffixet ofta kan ha en känsla av diminutiv, dvs att det är en förminskningsform som ibland kan uppfattas som nedsättande eller som en barnslig omskrivning för något. Det i kombination med det att ordet "lapp" är rejält omdiskuterat även i sådant som djurs artnamn och på sikt kanske även hundars rasnamn. Därför skaver det här lite för mig, men det kanske å andra sidan bara är jag som överreagerar.

Det är väl samma som mellis, dagis, föris, osv. Ändelsen -is anses vara förgulligande men många tyckervockså att det ofta låter rätt fånigt.

 

[Igelkott_]

Det här blir smått off topic men har sett den här förkortningen/ändelsen några gånger här nu på forumet av flera olika personer och tidigare tänkt att "jag ska inte kommentera det här" för jag förstår att det menas väl men nu kan jag ändå inte hålla mig.

Är det bara jag som upplever det här ordet/förkortningen som något lite smått respektlöst? Jag vet att det förstås inte är menat så, därför behöver jag ingen förklaring om intentioner, och -is är dessutom ett mycket vanligt suffix så att ordet uppstår är inget konstigt i sig. Utan jag tror problemet blir att suffixet ofta kan ha en känsla av diminutiv, dvs att det är en förminskningsform som ibland kan uppfattas som nedsättande eller som en barnslig omskrivning för något. Det i kombination med det att ordet "lapp" är rejält omdiskuterat även i sådant som djurs artnamn och på sikt kanske även hundars rasnamn. Därför skaver det här lite för mig, men det kanske å andra sidan bara är jag som överreagerar.

Jag har aldrig ens tänkt tanken att någon skulle bli stött specifikt av förkortningen lappis eftersom rasen ändå heter finsk lapphund. Att specifikt i mitt inlägg här ta bort lapp ur namnet (utan att göra en officiell namnändring) skulle ju göra så att ingen förstår vilken ras som avses. Det är liksom ett större problem än mitt inlägg. Sedan säger jag ingenting om huruvida man borde byta namn på rasen, det är säkert helt rätt men blir ju svårt för mig att kalla de för något annat än Finsk lapphund.

Att jag skrev lappis här var egentligen ren lathet för att det är mycket längre att skriva ”mina finska lapphundar”. Och alla jag känner som har lapphundar säger så.

Men jag tar det till mig och ska ändra mitt språkbruk framöver tack

 

[valpköpare]

Har också haft finsk lapphund och hade inga problem med fällandet eller pälsen. Speciellt inte när jag jämför med schäferpäls. Då menar jag korthårig schäfer också. De har ju också underull som behöver borstas men det värsta är ju att det känns som att de fäller de där täckhåren hela tiden och det fastnar som berget i tyger och kräver konstant dammsugande. Lapphundspälsen fäller ju främst i perioder och var enkel att plocka upp då det ansamlades som tussar på golvet. Så jag föredrar lapphundspälsen alla dagar i veckan, dessutom oerhört mysig att gosa med. Enda nackdelen med pälsmängden är när man ska leta fästingar, svårare att hitta men de flesta sätter sig ändå runt ansikte och ljumskar där pälsen är kortare och glesare. Särskilt smutsig tyckte jag inte att den blev heller, tycker skiten verkar rinna av och vi badade honom sällan.

Däremot skällandet skriver jag under på. Min hund var tokskällig och det var den egenskapen som drev mig till vansinne och som gör att jag inte vågar köpa en lapphund igen. Sen håller jag med om att de inte är helt lättmotiverade till träning. Där märker jag enorm skillnad på t.ex. schäfern som verkar nästan otröttlig och konstant pockar på uppmärksamhet. Så det beror på vad man söker, finns ju ett stort spann mellan lapphund och schäfer också. Väldigt intressant att se hur olika de är och fungerar, kan se för- och nackdelar med båda.

 

[Sel]

Så det är bara jag som fått ett måndagsexemplar? Vår pudel börjar skälla så fort någon rör sig på gatan framför vår tomt. Han avskyr gäster och vi har fått träna ordentligt för att han ska finna sig i att gå ut med min man. Under 8år med två lapphundar såg jag aldrig att de blev sura, inte en enda gång. Pudeln morrar och visar tänder var och varannan dag. Inte som att han blir arg eller aggressiv. Bara allmänt missnöjd med situationen…Han har liksom mer integritet. Ska ha sig egen plats i sängen. I soffan. Får hela tiden träna med det där.

Det låter verkligen inte som de mellanpudlar jag hängt med. Brorsan och exet födde/föder upp och har haft tokmånga pudlar! Alla har varit supertrevliga, pigga, sällskapliga och glada.
En nära vän har också haft ett gäng, ibland två samtidigt och de har också varit himla fina. Någon lite skällig men de har verkligen bara varit sällskapshundar och de har väl inte brytt sig så mycket om det.
Första avelshanen de hade pissade inne i främmande hus men var annars en kul typ.

Synd att det inte blev riktigt som ni tänkt er.

 

[hundtant]

Det här blir smått off topic men har sett den här förkortningen/ändelsen några gånger här nu på forumet av flera olika personer och tidigare tänkt att "jag ska inte kommentera det här" för jag förstår att det menas väl men nu kan jag ändå inte hålla mig.

Är det bara jag som upplever det här ordet/förkortningen som något lite smått respektlöst? Jag vet att det förstås inte är menat så, därför behöver jag ingen förklaring om intentioner, och -is är dessutom ett mycket vanligt suffix så att ordet uppstår är inget konstigt i sig. Utan jag tror problemet blir att suffixet ofta kan ha en känsla av diminutiv, dvs att det är en förminskningsform som ibland kan uppfattas som nedsättande eller som en barnslig omskrivning för något. Det i kombination med det att ordet "lapp" är rejält omdiskuterat även i sådant som djurs artnamn och på sikt kanske även hundars rasnamn. Därför skaver det här lite för mig, men det kanske å andra sidan bara är jag som överreagerar.

Det finns många -isar jag får eksem av, dock inte lappis. Kanske beror det på att jag har en pappis som jag gärna kallar det, eftersom jag även får eksem av det svenska uttalet av papillon. (Det är tur att jag inte har phalène, ogillar det svenska uttalet där också men fallis skulle ju låta rätt skumt)

 

[Stergo]

Hallå!
Jag dammar av denna gamla tråden då jag åter går i samma tankar. Efter att jag skrivit sist skaffade vi en dvärgpudel. På pappret är det helt rätt! Vi håller honom kortklippt så pälsvården är minimal i vardagen. Fäller inte, är smart och träningsintresserad.

Men på något vis känns han liksom inte som en hund. Han känns mer divig katt. Mer sur och översittande än glad och tillgiven. Han ogillar de flesta och vill helst bara vara ensam med mig… Vet inte om det är hans personlighet eller pudeln som ras, men jag saknar fortfarande lappisarnas glada svansar på morgonen.

Har börjat fundera över att skaffa en till om något år och undrar om det finns någon ras som har lika lättskött päls men samtidigt är mer hundig alltså mer tillgiven, öppen och glad mot alla människor. Mindre vakt. Kanske en större ras. Gärna lugn inne men aktiv ute, som lappisarna var.

Om samma storlek och liknande pälstyp är ok så har jag en Bichon Frisé som är superöppen med människor. De ska vara glada, sociala människor som gillar främlingar, vilket stämmer med de som jag träffat. De blir lätt jättetråkiga när folk bara håller dem för sällskap utan aktivering. Men å andra sidan är det ju en skön reaktion för ägarna som mest vill h en liten maskot som går runt hemma.

Min fungerar som en glad allroundhund som hänger med på ridturer, vandringar, joggingturer och som tycker veckans höjdpunkt är när vi är på öppen träning på brukshundsklubben där vi kör rallylydnad. Hon är jätterolig när hon upptäcker att saker är kul, men har också en supertydlig avknapp och kan typ somna var som helst eller ställa om från träning till gos på 1 min

 

[Breaktown]

Det finns många -isar jag får eksem av, dock inte lappis. Kanske beror det på att jag har en pappis som jag gärna kallar det, eftersom jag även får eksem av det svenska uttalet av papillon. (Det är tur att jag inte har phalène, ogillar det svenska uttalet där också men fallis skulle ju låta rätt skumt)

OT men hur är det svenska uttalet av phalène? Har svårt att föreställa mig något annat än det franska

 

[hundtant]

OT men hur är det svenska uttalet av phalène? Har svårt att föreställa mig något annat än det franska

Falén. Man vänder på accenten och får ett långt e.