schelin_j
Trådstartare
Hejsan!
Nu behöver jag verkligen er hjälp - och det ganska akut... Jag är medryttare på en (underbar) häst men som nu efter ett par månaders ridning har bestämt sig för att testa mig ordentligt. Hon nafsar efter mig i stallet och om vi går ut och går. Hon rusar ut ur boxen så att jag inte hinner säga till henne och när hon står på stallgången bara småbråkar hon... trampar omkring, slår med svansen, lägger öronen bakåt och försöker småbuffas så snart hon kan. När vi skall rida ut vägrar hon att stå still så att jag kan komma upp (näää jag är inte världens smidigaste och hon är en jätte (shire)... så jag måste kliva upp från ett par SJ-pallar) och vi tar ett antal (mellan sju och tretton hittills...) varv runt stallplanen innan hon "fogar sig" i att jag skall upp. Hög tid alltså att göra upp om vem som skall få bestämma - det är ju en ständig kamp just nu och det är inte kul för mig och jag inbillar mig att det inte är så kul för henne heller...
Jag är inte så förtjust i de råd jag fått hittills av folk i min bekantskapskrets - att smälla till rejält med ett hoppspö så snart hon dummar sig - trots att de hävdar att det brukar räcka med ett par gånger innan hästen "ger sig" och betraktar mig som högre i rang. Jag har helt enkelt oerhört svårt att se att slag och tvång skall vara det enda sättet att lösa våra dispyter. Genom att jag inte gör så blir dock hästen bara värre för varje gång jag är där... så nu vet jag inte hur jag skall göra. Försökt läsa lite informativa böcker om horsemanship, lydnadsträning etc men inser att jag inte hinner få den kunskap som krävs för att lösa det akuta problemet såvida jag inte skall sluta rida och återuppta det om sisådär ett par år vill säga :smirk:
Vad i hela fridens namn skall man göra i en sådan här situation? Och om jag nu följer mina bekantas råd att smälla till med pisken när hon dummar sig
har jag då förstört vår relation för alltid? Har ju blivit tvungen att göra det ett par gånger när hon varit riktigt dum - så dum att jag blivit rädd för min egen del (typ börjat kasta sig och bita emot mig när vi varit ute i skogen - då blir jag både rädd att hon skall skada mig och att hon skall rusa iväg och skada sig själv) så då har jag tillfälligt varit tvungen att smälla till (fast jag kan inte förmå mig att slå så hårt, det blir mest ett markerande) och sedan har hon varit hur go som helst. Mitt problem är ju dock att jag vill att hon skall älska mig åtminstone en liten bråkdel av det jag älskar henne...
Sedan vet jag inte hur ni hanterar situationen att ni börjat bli rädda heller - efter allt bråk känner jag mig ganska slut och vill helst slippa fler konflikter (ja jag vet att jag kan sluta rida men SÅÅÅ illa är det inte ännu). Vill dock inte att hästen skall märka hur bekymrad jag är...för då lär jag väl smitta av mig på henne och då blir det väl ännu jobbigare?
Kan någon ge enkla handfasta tips på saker jag kan göra och saker jag skall tänka på - jag är inte någon särskilt hästvan person, har mest ridit på ridskola och det är ju något HELT annat än att ta hand om en "egen" häst... Övningar och framför allt, hur visa vad som är bra respektive dåligt - helst utan ridspö och sporrar? Har inte tillgång till vare sig ridhus eller ridbana utan det finns bara en hage och ett stall - däremot en liten oinhägnad plan i skogen (vändplan för skogsfordon tror jag) så jag törs inte ha henne helt lös i några övningar - utom i hagen då. Har jag ens någon chans att vinna den här rangtävlingen? Känner mig i underläge redan nu
Jag tycker ju att det är så roligt att ha fått en chans att börja rida igen och jag vill verkligen att det skall bli bra - tokälskar hästen för hon har ju visat tidigare att hon kan vara världens raraste storis... men just nu är hon ett monster mot mig och jag vill inte behöva vara ett monster tillbaks - har alltid drömt om en juste relation till en häst, inte en relation byggd på slag och hårda ord, dvs. rädsla från ena parten. Snälla hjälp mig snabbt!!! Ska rida i helgen och jag vill gärna ha några tips med mig då...
Nu behöver jag verkligen er hjälp - och det ganska akut... Jag är medryttare på en (underbar) häst men som nu efter ett par månaders ridning har bestämt sig för att testa mig ordentligt. Hon nafsar efter mig i stallet och om vi går ut och går. Hon rusar ut ur boxen så att jag inte hinner säga till henne och när hon står på stallgången bara småbråkar hon... trampar omkring, slår med svansen, lägger öronen bakåt och försöker småbuffas så snart hon kan. När vi skall rida ut vägrar hon att stå still så att jag kan komma upp (näää jag är inte världens smidigaste och hon är en jätte (shire)... så jag måste kliva upp från ett par SJ-pallar) och vi tar ett antal (mellan sju och tretton hittills...) varv runt stallplanen innan hon "fogar sig" i att jag skall upp. Hög tid alltså att göra upp om vem som skall få bestämma - det är ju en ständig kamp just nu och det är inte kul för mig och jag inbillar mig att det inte är så kul för henne heller...
Jag är inte så förtjust i de råd jag fått hittills av folk i min bekantskapskrets - att smälla till rejält med ett hoppspö så snart hon dummar sig - trots att de hävdar att det brukar räcka med ett par gånger innan hästen "ger sig" och betraktar mig som högre i rang. Jag har helt enkelt oerhört svårt att se att slag och tvång skall vara det enda sättet att lösa våra dispyter. Genom att jag inte gör så blir dock hästen bara värre för varje gång jag är där... så nu vet jag inte hur jag skall göra. Försökt läsa lite informativa böcker om horsemanship, lydnadsträning etc men inser att jag inte hinner få den kunskap som krävs för att lösa det akuta problemet såvida jag inte skall sluta rida och återuppta det om sisådär ett par år vill säga :smirk:
Vad i hela fridens namn skall man göra i en sådan här situation? Och om jag nu följer mina bekantas råd att smälla till med pisken när hon dummar sig
Sedan vet jag inte hur ni hanterar situationen att ni börjat bli rädda heller - efter allt bråk känner jag mig ganska slut och vill helst slippa fler konflikter (ja jag vet att jag kan sluta rida men SÅÅÅ illa är det inte ännu). Vill dock inte att hästen skall märka hur bekymrad jag är...för då lär jag väl smitta av mig på henne och då blir det väl ännu jobbigare?
Kan någon ge enkla handfasta tips på saker jag kan göra och saker jag skall tänka på - jag är inte någon särskilt hästvan person, har mest ridit på ridskola och det är ju något HELT annat än att ta hand om en "egen" häst... Övningar och framför allt, hur visa vad som är bra respektive dåligt - helst utan ridspö och sporrar? Har inte tillgång till vare sig ridhus eller ridbana utan det finns bara en hage och ett stall - däremot en liten oinhägnad plan i skogen (vändplan för skogsfordon tror jag) så jag törs inte ha henne helt lös i några övningar - utom i hagen då. Har jag ens någon chans att vinna den här rangtävlingen? Känner mig i underläge redan nu
Jag tycker ju att det är så roligt att ha fått en chans att börja rida igen och jag vill verkligen att det skall bli bra - tokälskar hästen för hon har ju visat tidigare att hon kan vara världens raraste storis... men just nu är hon ett monster mot mig och jag vill inte behöva vara ett monster tillbaks - har alltid drömt om en juste relation till en häst, inte en relation byggd på slag och hårda ord, dvs. rädsla från ena parten. Snälla hjälp mig snabbt!!! Ska rida i helgen och jag vill gärna ha några tips med mig då...