Rätt som det är så blir det fel...

[dressyrtant]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Hoho, här har du en som burit ut ungar från affärer

Och vi handlar nästan alltid med båda barnen.

Sällar mig till skaran. Jag är ju ensam med mina tre så logiskt nog måste jag även handla med alla tre rätt ofta. Kanske skräckscenario för nån att gå till affär/köpcenter med 7-åring, 5-åring och 2-åring. Men (och ni som inte tror mig, detta ÄR sant) de tittar inte ens åt godishyllan. Det är som om den inte existerar.
Jag är INTE främmande för att lämna en full kundvagn mitt i affären och släpa ut tre ungar därifrån om de blir stökiga.
Det vet de.

Annars på tal om att man ska veta vad man säger; ja, det är sant. Och man kan med fördel tala om för barnen exakt vad man ska köpa innan man går in i affären. Tala om om det är lördag eller annan dag som är enda godisdagen. Tala om exakt vad de får välja, om de får välja nåt. Tala om ifall det är en sådan dag som man ska köpa bara mat. Isåfall kanske barnen kan få välja vilket bröd man ska ha el dyl. Så vet de redan innan vad som gäller = man slipper onödigt tjafs.

 

[bananabambi]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Det där med att våga lämna en full vagn och gå är ju optimalt. Men det kan ju vara ganska svårt om man bor långt från affärer och har få möjligheter att handla.

 

[FeelingGreen]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Jag brukar inte heller låta bli att tillrättavisa barnen när vi handlar. Det vore ju förödande inför nästa besök i affären...

Dock skulle jag aldrig lämna en full kundvagn för att åka ifrån affären. Maten, som jag inte betalt för, blir förstörd (i alla fall kylvarorna). För mig skulle det kännas som stöld från affärsinnehavaren...

 

[bananabambi]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Det jag skulle kunna se mig själv göra är att säga till butikspersonalen att jag återkommer och fortsätter handla så snart jag kan. Men man vet ju ändå inte hur läng tid det tar innan man kommer tilbaka, kylvarorna hinner kanske tina ändå

 

[FeelingGreen]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Ja, det hade man väl fått göra... och hoppas på snabb återkomst.

- Jag kommer igen - ska bara låsa in barnen i bilen. OBS! Inte!

Som tur är har jag aldrig behövt ta ställning i frågan. Mina barn är inte alltid några änglar , men just i affärer har de varit trevliga för det mesta!

 

[dressyrtant]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Dock skulle jag aldrig lämna en full kundvagn för att åka ifrån affären. Maten, som jag inte betalt för, blir förstörd (i alla fall kylvarorna). För mig skulle det kännas som stöld från affärsinnehavaren...

Promise. Har inte första gången effekt, har andra gången det. Sen behöver man inte göra det mer.
Man måste ju hur som haver igenom kassan när man ska ut, och så säger man till där att det blev akut barnkris och det står en kundvagn med varor borta vid mjölken eller var det nu är, och att man inte kommer att köpa dem, ursäkta för besväret. Jösses, inte haka upp sig på såna detaljer. Det finns alltid mer än en anställd i en affär.

 

[mimus]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Det där med att våga lämna en full vagn och gå är ju optimalt. Men det kan ju vara ganska svårt om man bor långt från affärer och har få möjligheter att handla.

Min granne fick nog en dag i affären.

Hennes små döttrar bråkade och tjöt i affären om vad de vill ha till middag. Mamman hade bestämt kött, den ena dottern tjöt för hon ville ha blodpudding, den andra tjöt för hon ville ha spagetti.

Kan säga att det var inte första gången.......

Nåväl, min granne röt till så det skallade i kyldisken, lämnade all mat hon hade i vagnen, hämtade blodpudding och spagetti och köpte ENDAST det.
Redan då hade barnen tystnat.

Hem och lagade middag på endast blodpudding och spagetti.......

Efter den händelsen så hade hon inget trassel längre.

 

[mimus]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Det där med att våga lämna en full vagn och gå är ju optimalt. Men det kan ju vara ganska svårt om man bor långt från affärer och har få möjligheter att handla.

Min granne fick nog en dag i affären.

Hennes små döttrar bråkade och tjöt i affären om vad de vill ha till middag. Mamman hade bestämt kött, den ena dottern tjöt för hon ville ha blodpudding, den andra tjöt för hon ville ha spagetti.

Kan säga att det var inte första gången.......

Nåväl, min granne röt till så det skallade i kyldisken, lämnade all mat hon hade i vagnen, hämtade blodpudding och spagetti och köpte ENDAST det.
Redan då hade barnen tystnat.

Hem och lagade middag på endast blodpudding och spagetti.......

Efter den händelsen så hade hon inget trassel längre.

 

[FeelingGreen]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Man måste ju hur som haver igenom kassan när man ska ut, och så säger man till där att det blev akut barnkris och det står en kundvagn med varor borta vid mjölken eller var det nu är, och att man inte kommer att köpa dem, ursäkta för besväret.

Misstänkte att det var så man fick göra...

Nuuuu är jag lugn & fin igen...

 

[dressyrtant]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Så bra, vill ju inte ge folk rytmstörningar.
Och dessutom: jag lovar att det funkar.

 

[FeelingGreen]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Om något kul är inplanerat - informera inte ditt (lilla) barn för tidigt! Väntan blir ju jättelång!! Och skulle planerna ändras blir det jättetråkigt!!

Småbarn har ju svårt med tidsbegrepp. Det är väl därför väntan kan kännas så oändlig för dem.

 

[ameo]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

EXAKT!

Samma sak med "bestraffningar"...

Att hota med indraget lördagsgodis är alldeles för abstrakt för ett litet barn. Det måste vara något som är betydligt mer överblickbart tidsmässigt...
"Klä på dig NU, annars måste vi stanna hemma från simmis för vi hinner inte dit innan de andra barnen åkt hem! typ.
(Ja, jag HAR stannat hemma från simmis när de har bråkat med mig)

 

[FeelingGreen]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Precis!

Egentligen gäller det väl även inplanerade saker, som barnet tycker är tråkigt.

Min lill-tjej (8 år) tycker inte om att gå till tandläkaren, precis. Därför nämner jag det dagen före besöket, så slipper hon fundera på det lång tid före. Det har funkat bra.

 

[Bubbla]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Knapplån...

Angående vad man kallar sig själv och barnet, har en kompis, de har fyra barn.

Jag var hemma hos dem och pekade på hans syster och frågade, vem är det? Han sa namnet på systern, jag fortsatte med de andra i rummet och frågade och han svarade med vad de hette. Sen pekade jag på honom själv och frågade; vem är det? Varpå han helt självklart svarade "JAG"! Så det kan slå över åt andra hållet med...

 

[Bubbla]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Precis!

Egentligen gäller det väl även inplanerade saker, som barnet tycker är tråkigt.

Min lill-tjej (8 år) tycker inte om att gå till tandläkaren, precis. Därför nämner jag det dagen före besöket, så slipper hon fundera på det lång tid före. Det har funkat bra.

Fast detta beror ju helt på barnet. Min äldsta dotter har alltid behövt lång tid på sig att förbereda sig för såna saker. Man har varit tvungen att diskutera och prata igenom ev. scenarier i flera dagar innan för att hon inte ska slå bakut totalt.

Än idag, som 12-åring kan det bli helt fel; som härom veckan när jag trodde att hon bara skulle kolla att tänderna inte gått tillbaka för mycket efter att tandställningen skulle tas ut, visade det sig att hon skulle genomgå en hel undersökning med röntgen och allt....som slutade i tårar...hon var helt enkelt inte mentalt förberedd för detta.

 

[FeelingGreen]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Stämmer säkert att det varierar från barn till barn.

Sen finns det föräldrar som inte informerar i förväg alls. Det skulle vara helt fel för mina barn. (Jag är en informativ mamma... )

För att återknyta till mitt tandläkar-exempel: När jag var ca 8 år var jag hos tandläkaren för att laga hål i tänderna. Av någon anledning gick inte min mamma med mig in. Tror nog inte att det uppmuntrades/godkändes av personalen. Tandläkaren fick då för sig att sätta bedövningssprutan i munnen på mig utan att säga ifrån först. Rena överfallet! Jag blev jätterädd och kämpade emot, med ett väldigt långt och fult sår över haka och hals till följd. Jag ville inte dit något mer...

Ironiskt nog var jag inte spruträdd (innan attacken), så det hade gått jättebra om han bara förberedde mig på sprutan...

 

[Bubbla]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

EXAKT!

Samma sak med "bestraffningar"...

Att hota med indraget lördagsgodis är alldeles för abstrakt för ett litet barn. Det måste vara något som är betydligt mer överblickbart tidsmässigt...
"Klä på dig NU, annars måste vi stanna hemma från simmis för vi hinner inte dit innan de andra barnen åkt hem! typ.
(Ja, jag HAR stannat hemma från simmis när de har bråkat med mig)

Det här tycker jag är intressant och precis vad jag också hävdar.

Men i vår lilla by är det en mamma som har börjat införa ett system med just bestraffningar av typ "inget lördagsgodis", "inga rosa kläder på tre dagar", "ingen saga på kvällen". Detta till barn på 3 och 5 år. Själv tycker jag att det är helt vansinnigt, men ett par andra mammor tycker att det är sååå bra och har hakat på. Jag undrar vad man tror att man uppnår? Systemet är hämtat från boende för barn med problem, dvs betydligt mycket större barn och där fungerar det...

 

[Brandgul]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Jag säger: "skynda dig och spring in till de andra"

Man fåååår inte springa inomhus

Nej, dumma mig...

Varför kan jag aldrig säga: GÅ in till de andra

 

[Lambi]

Sv: Rätt som det är så blir det fel...

Sällar mig till skaran. Jag är ju ensam med mina tre så logiskt nog måste jag även handla med alla tre rätt ofta. Kanske skräckscenario för nån att gå till affär/köpcenter med 7-åring, 5-åring och 2-åring. Men (och ni som inte tror mig, detta ÄR sant) de tittar inte ens åt godishyllan. Det är som om den inte existerar.

En till, men nu är ju mina inte små längre

Men visst minns man hur en del undrade hur man kunde göra det när man hade en 2-åring en 4-åring och en 6-åring osv.

Jag ser det som att det handlar om min tid, din tid och vår tid. I affärer var det vår tid ibland men oftast min tid. Andra gånger var det din tid.

Ett tips om man har problem med att göra saker i lugna former är att prommenera mycket med strikta regler där man förklarar att det är viktigt att hålla i vagnen/handen för att det är trafik. Sen blir barnen så vana att de själva alltid håller i vagnen eller handen. Tryggt och bra!