Rådvillhetens jubel

[Skreppur]

Jag är osäker om jag lyckats posta detta i rätt prefix nu men jag låter moderaterna i eventuellt felaktig slag flytta på den.

Jag är rådvill. Jag behöver råd. Kloka ord från kloka människor.

Jag har haft turen som har hittat min själsfrände. Vi är så sammansvetsade som man kan bli och våra personligheter speglar av oss på varandra i alla lägen, utan minsta undantag. Han är varelsen jag levt ihop med i alla mina tidigare liv.

För en tid sedan separerade mina föräldrar och de flyttade isär, med ett 50 tal mil. Jag och min häst bytte stad, familj och vi letar för fullt efter våran nya trygga punkt, det går krasst. Vi är båda oerhört vilsna och stressade och denna omställning är nog något av det svåraste vi båda varit med om.

Min häst har inte kommit tillrätta i sitt nya hem. Han är uppstressad och ständigt uppjagad, men han håller alltid sin position och försöker aldrig springa på mig, oavsett om han låser sig och blir panikslagen. Jag kan flytta hans bak/framdel endast med blicken, jag kan flytta honom med hjälp av mina axlars vinklar... även när han stressar upp sig som värst. Jag har alltid kontroll. Våra olikheter är att han är en osäker häst medan jag är lugnet själv, dessa olikheter har tidigare gjort oss oslagbara men nu räcker jag inte till. Jag kan helt enkelt inte överföra mitt lugn till honom och det gör mig brydd och orolig som ledare och vän. Han genomgår samma kris som jag och då jag själv inte vet hur jag ska klara av den kan jag inte hjälpa honom.

Kommer vi att ta oss ur detta med hjälp av tiden? Är det lika svårt för en häst att separera sig från sin familj som det är för oss människor? Tar det tid att komma tillrätta? Det har gått 2,5 månad.

Jag har vid tre tillfällen tagit ut en väldigt duktig tränare som har hjälpt oss litegrann då jag trodde att det var vad vi behövde. Hon var väldigt duktig, men hon kunde inte läsa honom som jag och han är en enmannahäst utan like som inte låter sig domderas av någon utomstående. Jag märkte även att vad hon försökte göra med honom kan jag redan och rent kunskapsmässigt står jag inte handfallen.

Då jag inte kan ljuga för honom kan vara så enkelt att jag behöver gå till en psykolog för att hjälpa mig själv innan jag kan hjälpa honom. Jag försöker att dölja hur jag mår när jag är med honom, jag döljer det så bra att jag själv tror att jag är den starkaste människan på jorden. Jag skulle kunna lura vem som helst, men inte han. Han vet hur jag mår. Han känner på lukten hur jag mår. Han hör hur jag mår och visst kan kan anförtro sin otrygghet till mig men klartsomfullastefan vet han väl att jag inte är förmögen att hjälpa honom. Han själv skulle behöva en psykolog.

Vad jag vill få ut av detta är någon som kan krama om mig och berätta vad som sker just nu.

 

[Skogstrollet]

Sv: Rådvillhetens jubel

Jag hade en svår period under mitt hästägande då jag stod på svajjig mark själv och hade en ganska känslig häst. Jag kan inte analysera i grunden vad som hände men helt klart blev vår relation bättre efter att jag själv gått i terapi. Innan det trodde jag att allt var bra i stallet, men det blev bättre.

Inget funkar så bra som en spegel in i en själv som en häst...

Hitta DIN trygga punkt så att du kan överföra tryggheten på honom. 2,5 mån är inte orimligt länge om även du förändrades i flytten.

 

[Lizzi]

Sv: Rådvillhetens jubel

Jag har haft turen som har hittat min själsfrände. Vi är så sammansvetsade som man kan bli och våra personligheter speglar av oss på varandra i alla lägen, utan minsta undantag. Han är varelsen jag levt ihop med i alla mina tidigare liv.

Grattis, det är underbart att hitta en själsfrände i en häst. Försök att inte ta med dig ditt "kaos" i själen när du kommer till stallet utan lita på "dig själv". Dina tankar är riktiga och din häst förstår dig.Gör det enkelt och inte för mycket. Du har mycket mer kunskap inom dig än vad du tror. Läs om du vill Klaus Ferdinad Hempflings bok dansa med hästar eller hästens själ. Där finns många bra grundläggande övningar om ledarskap och trygghet som du kan göra själv. Du kan din häst bäst å ni är bästa vänner.han litar på dig, det ska du oxå göra.

 

[Yrja]

Sv: Rådvillhetens jubel

Hur en häst hanterar en flytt är nog väldigt individuellt. I vilt tillstånd så är det en stor risk att komma ifrån sin flock men det är också en del av naturen att göra det. En del hästar är väldigt trygga i sig själva och hanterar det bra medan andra förlorar hela sin trygga punkt och blir mer vilsna.

Det vore ju inte så konstigt om din häst bir vilsen när han (efter en flytt) förlorar sin enda trygga punkt utanför sig själv - dvs dig. För som du säger själv märker han att du inte mår bra och att försöka dölja det gör dig bara ännu mer oförutsägbar för honom tror jag. Hempfling skrev att det är i hästen människan ser sig själv så som man faktiskt är inuti. Jag har upptäckt att det ligger mycket i det. Ibland är det inte så lätt att urskilja det, men hästen beteende speglar alltid våran insida på ett eller annat sätt.

Trots att livet har förändrats så är ju fortfarande en sak densamma - ni har ju varandra. Relationen mellan er har inte förändras. Varför tar du inte nytta av det ni har och låter den som är dig trognast i hela världen just nu få trösta dig när du är ledsen? Om det är nån du INTE behöver hålla humöret uppe för så är det ju hästen.

Du upplever att din häst är vilsen och det är han säkert. Men kanske är det inte bara hans egen vilsenhet du ser. Vi vill alltid hjälpa och stötta våra hästar men den här gången kanske du behöver låta honom stötta dig.

 

[Skreppur]

Sv: Rådvillhetens jubel

Kör ett knapplån och svarar till alla. Tack för svaren! Det känns skönt att få det bekräftat som man egentligen vet om men inte tar till sig, att man inte är ensam.

Fascinationen över hur ett djur kan återspegla ens välbefinnande är stor. Innan jag hade min häst hörde jag det pratas mycket om vilket magnifikt verktyg hästen är för att nå sig själv. Jag förstod aldrig riktigt vad de menade. Jag hade aldrig upplevt det och upplever det inte heller med andra hästar. Det var först när jag köpte Laufi som jag blev varse om det. Aldrig hade jag kunnat ana hur omfattande det var!

Jag överväger absolut terapi. Vem ska jag ringa, vem kan koppla mig till rätt person? Vad kostar det?

Laufi är 4 år och går tillsammans med en liten flock unghästar. I början fungerade det mycket bra, de lekte och stojade som aldrig förr men när han började bli varse om att han var äldst och att de andra ställde orimliga krav på honom blev pressen för stor. Han är inte ledartypen. I hans tidigare flock gick det bland annat en nittonårig stor fjordingvalack som jag beundrade högt. Laufi behöver en trygg ledare i flocken. Överväger här att flytta honom.

Jag älskar min häst så oerhört mycket. Jag önskar mig en trygg punkt, en trygg tillvaro och att återfinna vår gemensamma stabilitet.

 

[Babe]

Sv: Rådvillhetens jubel

Vet inte om det är ett vettigt svar du kommer få av mig men jag kan berätta om min erfarenhet.

Mitt sto har alltid ansetts vara ranghög ( av stallkamrater och av hagkompisar) även jag har nog inbillat mig att hon var ranghög. Men i de flockar hon varit i tidigare har det alltid varit oroligt, hon har tagit på sig rollen som ledare fast hon inte var det.

I höstas flyttade vi, en orolig tid för mig och henne. Men då jag hade gått till gården flera gånger innan och ridit i deras paddock för att vänja henne vid miljön och omgivningen så var hon förbered. I den nya flocken fanns det en klar ledare, och min häst fann sig utan besvär i detta. Hon har i det nya stallet slappnat av på ett sätt som tidigare inte fanns i vår värld. Då har hon bott i det gamla stallet i tio år!

Då jag hade inställningen att detta inte blir några bekymmer på grund av att jag vant henne vid miljön innan så tror jag/inbillar jag mig att jag gav självsäkerhet till henne att detta var inget konstigt med flytten. Att hon sen slapp en påtvingad ledarroll gav henne ett inre lugn och gjorde att hon kunde slappna av som häst. Så mycket kul jag har kunnat göra med med "nya" avslappnade häst har jag inte kunnat göra på många år då hon varit på helspänn över varje situation som inträffat. Grämer mig dock över att jag inte flyttat tidigare.

Så mitt råd är, flytta, eller se till att det kommer in en självklar ledarhäst i hagen.

/B