Rädda ryttare

[suisyola]

Sv: Rädda ryttare

har aldrig varit -men på har däremot blivit mer och mer försiktig när det gäller hästar jag inte känner

 

[Tekla]

Sv: Rädda ryttare

Man kan bli rädd av att göra saker för sällan oxå!
Har aldrig gillat att hoppa, men inte varit speciellt rädd.
Under en längre period var så många hästar på min ridskola antingen halta eller för gammla för att hoppa, och därför blev de lektionerna inställda.....
Efter det har jag varit hopprädd...Har provat att hoppa privathästar som vanligtvis tävlas i 120 hoppning, men är fortfarande lika rädd när hindren ligger på 70-80 som jag vet att hästen klarar utan problem......

 

[mandalaki]

Sv: Rädda ryttare

Jag tror att det är klokast att du försöker få bukt med din rädsla innan du skaffar häst. Även en äldre stabil häst kan genomgå en förvandling i händerna på en rädd ryttare.

Jag är i slutfasen (hoppas jag) av en lång period av rädsla efter ett par jobbiga avramlingar. Jag har varit SKITRÄDD - för att rida min egen häst .

Det har varit en tuff process, jag har fått bearbeta mycket och nu är det bättre. I början knöt det sig bara mer och mer ju mer jag red. Och min någorlunda stabila häst blev naturligtvis ett nervknippe :smirk:.

Så försök göra nåt åt rädslan innan du skaffar häst. Annars riskerar det bara att bli värre. Du måste liksom veta att du behåller kolugnet när en katt rusar fram ur en buske och hästen kastar sig runt och försöker kuta hem. Så länge du sitter och oroar dig för att den där katten ska rusa fram grejar du inte upp en sån situation. Är min erfarenhet :smirk:.

 

[Jane_Done]

Sv: Rädda ryttare

Det där med förvangling är intressant. Någon som har nån erfarenhet av en absolut kolugn häst, något som ingenting kunde rubba fattningen på?

/Jane

 

[IngelaH]

Sv: Rädda ryttare

Jag var med om en stallolycka för några år sedan, som ledde till krossad nackkota, som försköts mot ryggmärgen, vilket har lett till en bestående ryggmärgsskada.

Jag har kämpat mig tillbaka via rollator, krycka och ständiga stallbesök, med varningar från neurokirurg att inte rarmla av och hoppa om jag börjar med häst igen.

Naturligtvis började jag med häst igen, jag köpte mig en egen.

Det går upp och ner med hästandet. Jag tar hand om min häst 365 dagar om året i stort sett om jag inte har en helgs semester eller migrän... Men ridningen kan gå upp och ner.

Det kan räcka att Tima hittar på ngt hyss... backar, studsar eller hoppar över bommar på marken i stället för att skritta lugnt.. Då kan jag skippar ridningen, både en, två, tre dagar och mer... Sen kan det ta veckor innan jag vågar sitta upp igen. Men i stallet är jag och longera eller gå ut och gå med henne är OK.

Mitt sätt att bearbeta rädslan är att skriva dagbok. Jag har skrivit dagbok på nätet sedan hästolyckan 1999... I början gjorde jag klumpinlägg om olyckan och det som kom efter. Men från 9 november 2001 har jag skrivit dagbok DAGLIGEN. Det var då jag köpte Tima.

Dagbok är himla bra, där ser jag upp- och nergångar... Små grejer, som peppar mig att stegra min målsättning och så vidare... Min målsättning när jag köpte Tima, var att ha en "arbetskamrat" att gå ut och gå med, för att någon gång våga skritta runt ett gärde... Idag, är vi i full gång, med skogsridning, skritt, trav och galopp, dressyrträning för instruktör i akademisk ridkonst, "vanlig" dressyrträning med nästa mål att mönstra för funktionshindrade tävlingsryttare med egen häst 16 oktober i Strömsholm, debutera med egen häst på seriedressyr på ridskolan där jag jobbar i november... Sedan blir det väl att sikta på OS i Peking...

Med avbrott, för tillvälliga rädslesvackor... Idag bland annat var det bomhoppning i stället för travbommar... *suck*

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Rädda ryttare

Men jag känner ingen rädsla längre. Den försvann så fort jag åter satt i sadeln. *Puts väck* Det som gjort mig så rädd är att jag aldrig satt upp efter den sista vurpan.

Min fjorda blev halt 1 veckoa senare och sedan gick veterinären igenom henne och vi lät henne vila ett bra tag och sedan så fick vi rekomendationer att ta det lugnt med henne eventuellt låta mindre ryttare rida henne.

Så jag är inte rädd för att en älg eller katt ska hoppa ur busken. Det var bara det där innan man var uppe åter i sadeln. Det kändes ljuvligt att sitta där! Lektion nr 2 gick ännu bättre.

Min plan är att först ta en häst på foder och rida för instruktör.
Har fått ett par erbjudande om foderhästar och dessa pållar känner jag bra till.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Rädda ryttare

Men jag ser till att använda säkerhetsstigbyglar numera!

 

[mandalaki]

Sv: Rädda ryttare

Ah, jag trodde att du fortfarande var rädd. Men då fattade jag fel.

Att börja med foderhäst är ju jättebra. Funkar det inte kan man lämna tillbaka den.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Rädda ryttare

Nej rädslan för att sitta i sadeln försvann så fort man vågade ta steget upp. Trodde att jag skulle vara fjant hela tiden men så blev det inte.

 

[Kulla123]

Sv: Rädda ryttare

Hej, jag är just nu inne i en skit period, jag vågar inte längre rida ut på min häst. Jag är tillomed rädd för att tömköra henne ute... Hon är rädd för motorcyklar,moppar mm, vilket jag vet så jag blir rädd bara jag hör en och då blir hon ännu värre.... Cirkeln är sluten. I dag orkade jag inte rida alls...

Suck

 

[mellanozten]

Sv: Rädda ryttare

Jag har nog aldirg varit rädd men alltid haft stor respekt med mig i ryggsäcken! Jag har varit med om en del olyckor och det kan jue bero på att jag alltid fått eller provat de hästar som är lite lätt "galna". Jag skulle en vanlig dag rida ut med min "kolega" från stallet (jobbade båda två i samma dressyrstall) med en valack på 5 år och en hingt på 3. jag fick hjälp av mid chef att hoppa upp på honomoch vi red iväg men då kommer en privatryttare förbi med sin häst som var skimmel jag vet inte varför men nästan alla hingstar är galna i skimmlar! så han började ju takta och greja, så jag försöker få honom att bara gå frammåt,m en mitt framför ridbanan så fick han spelet han ställde sig rätt upp på bakbenen och började bocka satan och kasstar sig in i lyktstolpar och grejer och in i buskar! mmm lilla jag var sååå glad!! hör minna skrika från ridbanan att jag skulle klammra mig fast och min chef som skriker att jag måste få fram honom!! till slut får jag fram honom men min kolega som red valacken han inte med så hingsten styannar igen och gör repris av allt!!!
Just då började jag känna ngt panik inte för att jag skulle skada mig utan jag satt på en hingst som skulle gå bruksprovet och som fick högsta gångarts poängen på tre års testet, så det enda jag fick panik över var att jag skulle trilla av och en hingst skulle springa med sadel värd typ 40.000 och själva honom bland ston och massa andra hästar!!! Men red ut honom dagen efter utan problem!!

I september 07 så så fick jag även en häst över mig var dock inte den fösra gången men det lilla stoet skulle vara här på tillridning och jag bad givetvis om att få ta hand om den! Jag och min chef longerade den ett litet tag, sedan hängde vi på henne i några gånger (var en tre åring som var inriden) för vi visste inte riktigt hur länge sedan ngn suttit på henne senats. Men hon verkade lugn så min chef sa att jag skulle prova att hoppa upp, satte i en foten i stigbygeln och hoppade försiktigt upp. sod stilla ett litet tag och allt kändes bra, hästen och jag var lugna inga problem! så vi gick ett typ halvt varav i ridhuset. Sen sa vi att det räckte så jag skulle hoppa av, men precis innan så ställer hon sig rätt upp på bakbenen och jag känner hur vi trillar bakårt. hör kmmin chef skrika att jag ska hoppa av men kommer inte ur sadeln då den var ngt för liten så jag får hästen över mig! hon ligger så att hon har båda sina framben på var sin sida av mitt huvud så jag ligger raklång under henne, hon ligger alltså då på rygg. så antagligen han hon snurra sig ett halvt varv innan vi landade.....Då trodde jag faktiskt att det var slut med mig kännde hovar averallt men tills lut kunde jag rulla därifrån! tur var så blev jag inte ksadad fblev bara enormt mörbultad!! Men efter ett par minuter då vi har lugnat ner oss lite så hänger jag på henne igen för att jag ville inte att det skulle sluta så....och det gick kanon!! och det satte faktiskt inga spår jag vet inte varför men ngn stans så vet jag att det är jue inte deras mening med att skada oss människor utan allt är jue olyckor oftast.....

Men man känner att säkerheten på tävlingar inte alltid är så bra. Som på breeders gick jag med hingsten och där jag gick så vart det ston och andra hongstar. även mammor med sina barn i barnvagnar! innan jag fick gå över vägen till parkeringen så fick jag vänta bakom ett sto vilket inte var så jätte roligt då han började chowa lite men precis brevid så gick det människor med barnvagnar och lite till. Då kunde jag bli rädd inte till mig själv utan åt de andra som kunde bli nersparkade eller ngt i fall min hings skulle flippa ut!!! så både människor och hästar skulle gå på samma "stig" till parkeringen och stigen var knappt 3 meter bred och där skulle man mötas med hingstar och ston!! tycker det är lite dåligt i och med att don pratar om säkerheten hela tiden!

Men man ska alltid ha stor respekt för dessa djur och framför allt sunt förnuft och kunnande!!

 

[Totola]

Sv: Rädda ryttare

*kl*
Idag red jag ut en kortis på hästen som delvis skapade min uterittsrädsla!
Gick lugnt och fint. Säkert 40 minuter för en kilometer kusen stannade och tittade mest hela tiden. Och testade att vända lite då och då, ryckte till för lite vatten som droppade osv. Men det gick bra!
Satt och småsjöng och pratade med pållen och kliade bara på halsen när den stannade och drev på efter ett litet tag.
Man måste ha en rackarns massa tålamod så jag gör det bara med gott om tid, hyfsat fint väder och ett bra humör...
Nu känns den lättare att rida ut på än andra hästen eftersom den "bara" stannar och försöker vända någon enstaka gång, hellre stopp var 5:e meter och segskritt däremellan änfullt ös-skritt som övergår i trav och tvärnitar/kast åt sidan/man känner att hästen bara vill skena iväg närsomhelst när man är uterittsrädd

 

[Mirrejones]

Sv: Rädda ryttare

Hej!

Jag har funderat lite över det här med rädsla i vår annars så underbara hästvärld.
För visst är det väl så att vi alla har varit rädda vid något tillfälle, och vi vet hur det känns; hemskt! Man tappar kontrollen och vet plötsligt inte längre hur man ska bete sig.

Jag var själv med om en slags "olycka" vilket helt ändrade min inställning till hästar och tvingade mig till att lära mig mer om dem genom att först och främst läsa litteratur om hästbeteende och liknande. Det var förstås jobbigt, och är det fortfarande i vissa situationer, men OJ vad jag har lärt mig!

Jag tänkte att det vore intressant att få höra lite om egna erfarenheter vad det gäller att vara "hästrädd", vad som hände, vad ni gjorde, hur ni hanterade det då och efteråt, för att slutligen komma över rädslan.
Tips och trix helt enkelt!

Förra året när jag hade en D - ponny på foder och red med en annan tjej så blev de lite rodeo i gallopen :smirk: Hästen blev glad över att komma ut och sträcka på sej ordentligt tror jag. Red på en skogsväg som bara bjöd in till gallop, han gick jättefint först men nåja. rodeo är roligare tyckte han nog :smirk:

Hur som helst drog han iväg och jag kom ur balans, jag landade under honom och han trampade mej med sina båda framhovar i korsryggen då de tog några sekunder att ramla och allt hann jag bli rätt skraj, men försökte landa på ett bra sätt. Vilket misslyckades ganska regält. skrek te när han trampade mej också. kunde inte andas, var nästan i lite chocktillstånd

Men direkt efter mitt 'lilla avfall' hoppade jag upp igen och red hem. Har fortfarande ont i ryggen med rider och har aldrig blivit direkt rädd för att rida. Fast jag hoppas inte de händer igen för nu rider jag en häst på över 170 och de skulel bli lite högt att trilla av ifrån

 

[IngelaH]

Sv: Rädda ryttare

Denna tråd är från 2004. Det vill säga. Den är FYRA ÅR GAMMAL. Idag finns problem som gäller RYTTAREN i första hand, under hästmänniska. Där kan ni hitta flera trådar om ridrädsla och liknande formuleringar.

Med vänliga hälsningar

IngelaH
moderator