Rädd

[Vixiepixie]

För ungefär ett tag sen tog jag upp ridningen efter ett uppehåll på ca 6 år, och går på ridskola en gång i veckan. Jag har väl alltid varit lite försiktig och feg av mig när det kommer till ridningen men nu är jag rädd varje gång. I stallet är det inga större problem men så fort jag sitter upp blir jag verkligen livrädd, blir helt stel och kan knappt andas. Att jag spänner mig så mycket hjälper såklart inte balansen vilket gör att jag blir ännu räddare och spänner mig ännu mer... Det lossnar lite efter ett tag och man kommit igång, men spänner mig fortfarande. Är väl framförallt rädd för att tappa kontrollen, ramla av och lite höjdrädd haha... Att jag får rida storhästar oftast i modell större hjälper inte heller, känner mig bekvämare på de lite mindre, och när jag red förut hade jag i princip bara ridit ponny, men är ganska lång så förstår också att det är jag som blir tilldelad jättehästarna.

Det hela har blivit en jobbig grej som jag går och har ångest för större delen av veckan, ofta avbokar jag nu också vilket gör att jag får dåligt samvete dels för att jag känner mig som en mes, dels för att jag lagt mycket pengar på det. Är verkligen jätteledsen över hur det blivit. Vill egentligen inte sluta, drömmer ju fortfarande om att ha en egen häst någon dag, men känns ändå som att jag borde sluta. Någon annan som har/haft liknande problem? Eller någon som har lite tips på hur man kan lösa det? Att ta privatlektioner kanske skulle vara bättre?

 

[Blimblom]

Jag har varit rädd, och kan fortfarande bli det, även om det är mycket bättre nu än vad det har varit. För mig har det hjälp att våga prata om det Nu har jag egen häst, och blir jag rädd hoppar jag av och går. Ju mer jag rider, ju färre och kortare sträckor går jag, och ju längre vågar jag sitta kvar fast hästen blir spänd/rädd/för pigg för min smak xD

Kanske om du berättar för ridläraren att du är rädd, men känner dig säkrare på mindre hästar? Om du inte gjort det redan vill säga
Jag hade nog tagit några privatlektioner, där du verkligen har tid med ridläraren, så att denna kan stötta dig ordentligt!

Du är iaf absolut inte ensam om detta!

 

[tuaphua]

För ungefär ett tag sen tog jag upp ridningen efter ett uppehåll på ca 6 år, och går på ridskola en gång i veckan. Jag har väl alltid varit lite försiktig och feg av mig när det kommer till ridningen men nu är jag rädd varje gång. I stallet är det inga större problem men så fort jag sitter upp blir jag verkligen livrädd, blir helt stel och kan knappt andas. Att jag spänner mig så mycket hjälper såklart inte balansen vilket gör att jag blir ännu räddare och spänner mig ännu mer... Det lossnar lite efter ett tag och man kommit igång, men spänner mig fortfarande. Är väl framförallt rädd för att tappa kontrollen, ramla av och lite höjdrädd haha... Att jag får rida storhästar oftast i modell större hjälper inte heller, känner mig bekvämare på de lite mindre, och när jag red förut hade jag i princip bara ridit ponny, men är ganska lång så förstår också att det är jag som blir tilldelad jättehästarna.

Det hela har blivit en jobbig grej som jag går och har ångest för större delen av veckan, ofta avbokar jag nu också vilket gör att jag får dåligt samvete dels för att jag känner mig som en mes, dels för att jag lagt mycket pengar på det. Är verkligen jätteledsen över hur det blivit. Vill egentligen inte sluta, drömmer ju fortfarande om att ha en egen häst någon dag, men känns ändå som att jag borde sluta. Någon annan som har/haft liknande problem? Eller någon som har lite tips på hur man kan lösa det? Att ta privatlektioner kanske skulle vara bättre?

Har du berättat för din ridlärare att du är så rädd?

Jag har haft rätt mycket ridrädda elever just iom att jag jobba mycket med "bökiga hästar". Och den rädslan sitter ju ofta kvar även då hästen blivit trevlig.

Många vågar inte tala om att de är rädda. Vissa tränare som dessutom då kanske har en hel grupp att hålla koll på kan missa att ryttaren är rädd om den inte säger det. Och tyvärr skäms många över det och tom nekar när man som tränare lyfter frågan.
Det är ändå rätt vanligt upplever jag och absolut inget att skämmas för. Ska man kunna få hjälp och bli fri från rädslan måste man vara öppen med det i sin relation till sin tränare.

Är man riktigt rädd så kan privatlektioner med fokus på det vara till väldigt stor hjälp.
Man kan diskutera kring vad det egentligen är man är rädd för, vad skrämmer en, vad tror man ska ske etc. Och sen få knep för att säkerställa att de sakerna inte sker.
För många handlar ju rädslan om att mista kontrollen. Det går ju tex att i skritt medans tränaren går bredvid träna på att rida hästen avspänd på tygeln och på hjälperna(dvs den väntar på vad du säger att den ska göra och gör endast det och inget annat eget påfund).
Många blir lugnare när hästen är på tygeln och inte höjer huvudet och glor på saker. Många blir lugna när de vet att de själva kan se till att hästen går där, avspänt och med fokus på dem.

Sen är ju ofta balansen/sitsen väldigt viktig för att känna sig trygg. Har du god balans och är följsam så känns det inte läskigt om hästen studsar till eller det går fort etc.
På en privatlektion kan du be om att få jobba med just det, att hitta balans, avspänning och följsamhet.

Det är ju egentligen en jättemärklig sak vi gör då vi rider. Och alla har vi ju fötts med instinkter att gripa och stänga till vår framsida om vi blir rädda. I ridningen ska man tvärtom slappna av och öppna upp. Klart det känns konstigt då man är ovan!

Lycka till med din ridning och hoppas du kan få god hjälp av din tränare!

 

[Krans]

Gillade heller aldrig att rida ridskolans jättehästar....Blev också stressad av att rida i ett litet trångt ridhus på jättehäst. Finns det andra alternativ än just den ridskolan? Tänker på islandshästar , om det finns ngn sådan kursverksamhet nära dig?Ridning ska ju vara ngt man VILL göra, det är inget måste.Mvh Pony 4-ever

 

[Oknytt]

Det är okej att vara rädd. Finns en tråd här på Buke förresten där vi rädda ryttare kan samlas och få prata av oss samt få råd och tips.

Privatlektioner är super. Nu har jag ju egen häst, men när jag bytte från en som totalkvaddade mitt självförtroende pö om pö så att jag till slut nästan grät bara av tanken att hoppa upp och skritta ett varv till en annan som är helt underbart snäll (dock väldigt ung och grön) så satt rädslan tyvärr fortfarande kvar. Minns i början fick jag panik bara av att nya hästen skrittade på lite snabbare hemåt Vågade inte trava ens och absolut inte galoppera! Var med på en dressyrträning (hade extreeeeemt låga förväntningar) med en helt fantastisk instruktör som efter tjugo minuter fokuserat arbete lyckades få mig att slappna av mer och mer och till slut att både trava och galoppera utan drama. Jag hoppar av ibland och leder hästen en stund om jag blir rädd nu, men börjar sakta men säkert bygga upp förtroendet för honom (och han för mig!). Det får (och kanske måste) få ta tid när man är rädd och det finns absolut inget skamligt i det. Ridning ska ju trots allt vara roligt ☺

 

[Lager]

För ungefär ett tag sen tog jag upp ridningen efter ett uppehåll på ca 6 år, och går på ridskola en gång i veckan. Jag har väl alltid varit lite försiktig och feg av mig när det kommer till ridningen men nu är jag rädd varje gång. I stallet är det inga större problem men så fort jag sitter upp blir jag verkligen livrädd, blir helt stel och kan knappt andas. Att jag spänner mig så mycket hjälper såklart inte balansen vilket gör att jag blir ännu räddare och spänner mig ännu mer... Det lossnar lite efter ett tag och man kommit igång, men spänner mig fortfarande. Är väl framförallt rädd för att tappa kontrollen, ramla av och lite höjdrädd haha... Att jag får rida storhästar oftast i modell större hjälper inte heller, känner mig bekvämare på de lite mindre, och när jag red förut hade jag i princip bara ridit ponny, men är ganska lång så förstår också att det är jag som blir tilldelad jättehästarna.

Det hela har blivit en jobbig grej som jag går och har ångest för större delen av veckan, ofta avbokar jag nu också vilket gör att jag får dåligt samvete dels för att jag känner mig som en mes, dels för att jag lagt mycket pengar på det. Är verkligen jätteledsen över hur det blivit. Vill egentligen inte sluta, drömmer ju fortfarande om att ha en egen häst någon dag, men känns ändå som att jag borde sluta. Någon annan som har/haft liknande problem? Eller någon som har lite tips på hur man kan lösa det? Att ta privatlektioner kanske skulle vara bättre?

Säg till din ridlärare så att hen vet att du är nervös. Då kan hen stötta dig.

Jag tror att privatlektioner kan vara jättebra, där du får fokusera på dig själv, din känsla och få hjälp med det i olika situationer. På lektioner med många ryttare så går mycket energi åt att hänga med i lektionen och du kanske inte får riktigt chansen att komma till ridning i din egen takt.

Rädsla är inget att skämmas för, men det är synd om den dominerar över glädjen du får ut av hästeriet.