Nån mer som är rädd för att rida men gör det ändå? Jag rider på ridskola två gånger i veckan och har alltid en klump i magen - vilken häst får jag idag? Nån som jag vet att jag klarar av eller nån som jag tycker är lite otäck att rida? Ska jag behöva gå till läkaren och få valium för att våga rida? Hur hanterar man en sådan rädsla? Det är ju inte så att hästarna är jättefarliga, helt vanliga ridskolehästar som alla andra rider. Bara jag som är så osäker...
- Hästmänniskan
- Trådstartare marsve
- Startdatum
Sv: Rädd?
Jag är ocksa rädd för att rida. Har egen häst och benen känns som gele varje gang jag ska rida, även om han är hur snäll som helst och vi litar pa varandra. Har i princip alltid varit rädd, vet inte när det började eller varför och det spelar ingen roll vilken häst jag rider.
Min egen personliga metod för att vaga mig upp i sadeln är att intala mig själv att jag inte behöver rida. Ingen kommer dömma mig om jag inte rider och eftersom jag alltid rider ensam i skogen finns det ingen som ser mig. När den pressen som säger att jag maste rida försvinner brukar den värsta nervositeten släppa.
Eftersom du rider pa ridskola tycker jag du ska tala om för din ridlärare att du är rädd. Att folk är rädda är inget ovanligt och det finns nog ingen ridlärare som inte haft minst en elev sm varit rädd.
Jag är ocksa rädd för att rida. Har egen häst och benen känns som gele varje gang jag ska rida, även om han är hur snäll som helst och vi litar pa varandra. Har i princip alltid varit rädd, vet inte när det började eller varför och det spelar ingen roll vilken häst jag rider.
Min egen personliga metod för att vaga mig upp i sadeln är att intala mig själv att jag inte behöver rida. Ingen kommer dömma mig om jag inte rider och eftersom jag alltid rider ensam i skogen finns det ingen som ser mig. När den pressen som säger att jag maste rida försvinner brukar den värsta nervositeten släppa.
Eftersom du rider pa ridskola tycker jag du ska tala om för din ridlärare att du är rädd. Att folk är rädda är inget ovanligt och det finns nog ingen ridlärare som inte haft minst en elev sm varit rädd.
Sv: Rädd?
Har försökt prata med ridläraren men hon fattar inte. Jag har försökt förklara vilka hästar jag känner att jag klarar av och vilka jag vill undvika. Men reglerna är såna - man ska ha en ny häst varje gång. Ibland känner jag bara för att vända när jag ser vilken häst jag ska ha, men jag VILL ju rida. Usch vad jobbigt!
Har försökt prata med ridläraren men hon fattar inte. Jag har försökt förklara vilka hästar jag känner att jag klarar av och vilka jag vill undvika. Men reglerna är såna - man ska ha en ny häst varje gång. Ibland känner jag bara för att vända när jag ser vilken häst jag ska ha, men jag VILL ju rida. Usch vad jobbigt!
Sv: Rädd?
Hejsan.
Läser ditt inlägg och känner verkligen igen mig
Har varit med om div "åkturer" med olika hästar så mitt förtroende för hästar över lag är lite lågt.
Jag är absolut ingen erfaren ryttare fast jag till och från "åkt" på hästar i flera år. Säger åkt eftersom jag aldrig har gått på ridskola och verkligen lärt mig att rida, fören nu.
Är nu inne på min sjätte termin och har fortfarande fjärilar i magen. Funderar ibland varför jag utsätter mig för detta, men jag vill ju verkligen lära mig att rida och uppleva denna magiska känsla dom flesta har med sin häst eller med sin ridning.
Det som har hjälpt mig är att jag på min ridskola hittat en häst som med sitt lugn och trygga ärliga sätt gjort att jag har blivit mer avslappnad och liiite säkrare i mitt samspel med hästar. Till saken hör att vi väljer själv efter tur ordning vilken häst vi önskar rida och min prins är ca 1.73 hög och lite tung att rida + att mina ridkompisar vet om min rädsla och ofta låter mig få honom Han har gett mig all trygghet som jag har nu. Han + min dotters varmblod som är bland det snällaste att sitta på.
Till hjälp har jag också min dotter som har hållit på med hästar i flera år. Hon är mitt stöd och är alltid med mig och hennes lugn smittar av sig så nu känns det inte riktigt lika hemskt längre.
Har du ngn kompis som är hästvan som kan följa med ? För mig är det lugnande bara av att veta att min dotter är med. Och det smittar av sig även på min ridning, känns mycket tryggare och säkrare.
När jag skrittar ut på min dotters häst så har jag bestämt mig för att om jag blir rädd så kliver jag bara av och leder hem. Känns också mycket bättre när jag har bestämt mig för det redan från början. Nu har det nästan aldrig hänt eftersom bara beslutet gör att det känns lugnare och tryggare. Men rädd är jag ändå ofta, funderar på allt som kan hända men som inte händer, tack och lov
Jag tycker att du ska lyfta detta med din rädsla med din ridlärare igen och fråga om du inte kan få rida samma häst under en period. En som du känner dig trygg och lugn med. Eller byta mellan dom som känns bäst och få slippa dom som gör dig mest rädd och osäker.
Inte så många vettiga lösnigar som jag har gett dig Men jag hoppas verkligen
att du kan få någon form av hjälp från din ridskola så att du kan känna dig tryggare och tryggare med tiden, ge inte upp bara
Hejsan.
Läser ditt inlägg och känner verkligen igen mig
Har varit med om div "åkturer" med olika hästar så mitt förtroende för hästar över lag är lite lågt.Jag är absolut ingen erfaren ryttare fast jag till och från "åkt" på hästar i flera år. Säger åkt eftersom jag aldrig har gått på ridskola och verkligen lärt mig att rida, fören nu.
Är nu inne på min sjätte termin och har fortfarande fjärilar i magen. Funderar ibland varför jag utsätter mig för detta, men jag vill ju verkligen lära mig att rida och uppleva denna magiska känsla dom flesta har med sin häst eller med sin ridning.
Det som har hjälpt mig är att jag på min ridskola hittat en häst som med sitt lugn och trygga ärliga sätt gjort att jag har blivit mer avslappnad och liiite säkrare i mitt samspel med hästar. Till saken hör att vi väljer själv efter tur ordning vilken häst vi önskar rida och min prins är ca 1.73 hög och lite tung att rida + att mina ridkompisar vet om min rädsla och ofta låter mig få honom
Han har gett mig all trygghet som jag har nu. Han + min dotters varmblod som är bland det snällaste att sitta på. Till hjälp har jag också min dotter som har hållit på med hästar i flera år. Hon är mitt stöd och är alltid med mig och hennes lugn smittar av sig så nu känns det inte riktigt lika hemskt längre.
Har du ngn kompis som är hästvan som kan följa med ? För mig är det lugnande bara av att veta att min dotter är med. Och det smittar av sig även på min ridning, känns mycket tryggare och säkrare.
När jag skrittar ut på min dotters häst så har jag bestämt mig för att om jag blir rädd så kliver jag bara av och leder hem. Känns också mycket bättre när jag har bestämt mig för det redan från början. Nu har det nästan aldrig hänt eftersom bara beslutet gör att det känns lugnare och tryggare. Men rädd är jag ändå ofta, funderar på allt som kan hända men som inte händer, tack och lov
Jag tycker att du ska lyfta detta med din rädsla med din ridlärare igen och fråga om du inte kan få rida samma häst under en period. En som du känner dig trygg och lugn med. Eller byta mellan dom som känns bäst och få slippa dom som gör dig mest rädd och osäker.
Inte så många vettiga lösnigar som jag har gett dig
Men jag hoppas verkligenatt du kan få någon form av hjälp från din ridskola så att du kan känna dig tryggare och tryggare med tiden, ge inte upp bara
Sv: Rädd?
Jag rider fast jag är rädd.
Jag har nu under 1 års tid ridit hos en som har försäljnings- och avelsstall.
Under denna tiden har jag fått arbeta mycket av mina rädslor med hjälp av tid, tålamod, uppmuntrande och egen motivation.
Jag har kunnat stå och titta på när dom rider hästarna första veckan för att se att hästen verkligen är snäll, stallägaren har lärt sig vilken typ av hästar som passar mig och min rädsla.
Jag har själv lärt mig att acceptera min rädsla och att jag kan faktiskt göra bara det jag vågar och tycker är kul.
Jag tycker numera att galoppera och hoppa är otäckt - därför gör jag inte det förrän jag själv verkligen vill för det ska vara roligt att rida och det är långt ifrån roligt att vara rädd.
Kanske är lättare för dig att hitta en medryttarhäst?
Då får du rida samma häst varje gång, ni lär känna varandra och har möjlighet att bygga upp ovärderlig ömsesidig tillit.
Jag rider fast jag är rädd.
Jag har nu under 1 års tid ridit hos en som har försäljnings- och avelsstall.
Under denna tiden har jag fått arbeta mycket av mina rädslor med hjälp av tid, tålamod, uppmuntrande och egen motivation.
Jag har kunnat stå och titta på när dom rider hästarna första veckan för att se att hästen verkligen är snäll, stallägaren har lärt sig vilken typ av hästar som passar mig och min rädsla.
Jag har själv lärt mig att acceptera min rädsla och att jag kan faktiskt göra bara det jag vågar och tycker är kul.
Jag tycker numera att galoppera och hoppa är otäckt - därför gör jag inte det förrän jag själv verkligen vill för det ska vara roligt att rida och det är långt ifrån roligt att vara rädd.
Kanske är lättare för dig att hitta en medryttarhäst?
Då får du rida samma häst varje gång, ni lär känna varandra och har möjlighet att bygga upp ovärderlig ömsesidig tillit.
Sv: Rädd?
Har alltid varit harig och har nu en egentligen rätt snäll och harmlös pålle som har till ovanan att när han blir rädd så sänker han ryggen och liksom skuttar fram i nån sorts jämfota galopp som är väldigt svår att sitta kvar i. Han är lite rädd för ljud bakifrån och hoppen kommer alltid helt överraskande, så jag sitter och spänner mig lite och liksom väntar på dom hoppen. Det är en ond cirkel som är svår att bryta och han känner garanterat att jag är spänd och då blir han nog ännu mera på sin vakt. Rider ändå nästan varje dag och ofta förbi massa läskiga ställen med både ljud och rörelse av olika slag, men rider aldrig ut ensam på honom efter han nästan skrämt livet ur mig när han såg kor för första gången. Då tvärvände han bara och sprang för livet. Inbillar mig att han kommer att reagera likadant även vid nästa träff med nåt läskigt och okänt.
Har efter alla år med hästar fått inse att det är faktiskt lite riskabelt med både ridning och hantering på grund av storlek och det faktum att de är flyktdjur och att man bör vara på sin vakt och väl medveten om riskerna. Det är inget att skämmas för att man är lite rädd och känner respekt för hästar, det är bara ett sunt sätt att reagera.
Har alltid varit harig och har nu en egentligen rätt snäll och harmlös pålle som har till ovanan att när han blir rädd så sänker han ryggen och liksom skuttar fram i nån sorts jämfota galopp som är väldigt svår att sitta kvar i. Han är lite rädd för ljud bakifrån och hoppen kommer alltid helt överraskande, så jag sitter och spänner mig lite och liksom väntar på dom hoppen. Det är en ond cirkel som är svår att bryta och han känner garanterat att jag är spänd och då blir han nog ännu mera på sin vakt. Rider ändå nästan varje dag och ofta förbi massa läskiga ställen med både ljud och rörelse av olika slag, men rider aldrig ut ensam på honom efter han nästan skrämt livet ur mig när han såg kor för första gången. Då tvärvände han bara och sprang för livet. Inbillar mig att han kommer att reagera likadant även vid nästa träff med nåt läskigt och okänt.
Har efter alla år med hästar fått inse att det är faktiskt lite riskabelt med både ridning och hantering på grund av storlek och det faktum att de är flyktdjur och att man bör vara på sin vakt och väl medveten om riskerna. Det är inget att skämmas för att man är lite rädd och känner respekt för hästar, det är bara ett sunt sätt att reagera.
S
sumile
Sv: Rädd?
För mig var det så att jag började rida som mogen tant - och jag var jätterädd.
Flickorna på ridskolan fattade inte att jag inte kunde sadla och inte visste hur jag skulle göra i ordning hästen - vi skulle också absolut ha ny varje gång.
När hästen sparkade ut efter mig så att hovarna slog i väggen så det gnistrade om det sa ridläraren att jag måste visa vem som bestämmer - men talade aldrig om hur, gallopera tredje lektionen (där jag självklart flög i backen så det durade om det)... efter 3 terminer där jag till slut hade svindel varje gång jag skulle upp - gav jag mig, med ridskolan alltså.
Började "åka häst" med snälla kompisar - fick efter några år erbjudandet att köpa egen (unghäst) och gjorde slag i saken. Köpte 2 stk (underbara maken ville göra mig sällskap, han hade inte heller ridit förr), byggde egen liten stall, tog på clinics för att lära markhantering och sedan privat ridundervisning i 3 månader, 3 gånger i veckan. "ni har unghästar, ni får någon lite svårare och stönig - och sedan ska vi träna balans" sa instruktören....
Nu har jag RIDIT i 10 år på mina egna 2...., skogsridning, bryr mig inte om tävling, pensionär som jag är. Vi red in dem själv - och visst, de kunde ha varit bättre skolade såklart - men rider gör jag. och njuter......
Och jag är aldrig rädd längre - växte så att säga med uppgiften - kusarna och jag lärde oss tillsammans.
Acceptere INTE ett lågt säkerhetstänk hos din ridlärare....
de pengarna jag la ut på enskild undervisning var bra utgifter - i motsättning till ridskolans terminsavgifter, rädsla och risk för alvarliga skador.
För mig var det så att jag började rida som mogen tant - och jag var jätterädd.
Flickorna på ridskolan fattade inte att jag inte kunde sadla och inte visste hur jag skulle göra i ordning hästen - vi skulle också absolut ha ny varje gång.
När hästen sparkade ut efter mig så att hovarna slog i väggen så det gnistrade om det sa ridläraren att jag måste visa vem som bestämmer - men talade aldrig om hur, gallopera tredje lektionen (där jag självklart flög i backen så det durade om det)... efter 3 terminer där jag till slut hade svindel varje gång jag skulle upp - gav jag mig, med ridskolan alltså.
Började "åka häst" med snälla kompisar - fick efter några år erbjudandet att köpa egen (unghäst) och gjorde slag i saken. Köpte 2 stk (underbara maken ville göra mig sällskap, han hade inte heller ridit förr), byggde egen liten stall, tog på clinics för att lära markhantering och sedan privat ridundervisning i 3 månader, 3 gånger i veckan. "ni har unghästar, ni får någon lite svårare och stönig - och sedan ska vi träna balans" sa instruktören....
Nu har jag RIDIT i 10 år på mina egna 2...., skogsridning, bryr mig inte om tävling, pensionär som jag är. Vi red in dem själv - och visst, de kunde ha varit bättre skolade såklart - men rider gör jag. och njuter......
Och jag är aldrig rädd längre - växte så att säga med uppgiften - kusarna och jag lärde oss tillsammans.
Acceptere INTE ett lågt säkerhetstänk hos din ridlärare....
de pengarna jag la ut på enskild undervisning var bra utgifter - i motsättning till ridskolans terminsavgifter, rädsla och risk för alvarliga skador.
Sv: Rädd?
Du det är jätte, jättemånga som är rädda. Jag har själv kämpat med rädsla - jag har alltid haft rädsla "i botten" sen en olycka när jag var elva år, som jag liksom "red bort" under några år genom att rida på samma ställe och på samma hästar.
Sen hade jag ett 25-årigt uppehåll från ridningen och när jag började igen var jag rädd för ALLT. Nu har det försvunnit mycket, jag är inte rädd överlag utan blir bara rädd i vissa situationer där jag känner att jag kan tappa kontrollen. Modig blir jag aldrig, men jag är inte längre speciellt begränsad av rädsla.
Min uppfattning är alltså att man aldrig blir av med sin rädsla men att man kan få den att bli mindre störande. Det som man måste göra är samla på sig goda ridupplevelser, så att man kan liksom "stapla" dom ovanpå rädslan. Så att när man tänker på ridningen får man en positiv känsla, och inte i första hand känner rädsla.
Du måste rida trygga hästar och göra saker du känner att du klarar av - backa gärna bandet till en lägre nivå så att du får vara duktig ett tag.
Jobba gärna med sitsen - känner man sig trygg o balanserad i sadeln känner man sig trygg överlag.
Sen håller jag med iNHALE, en ridlärare som inte har respekt för elevers rädsla är en usel lärare. Boka tid med den där läraren och tala om att du behöver hjälp med rädslan och att det funkar inte att hen bara struntar i den.
Annars - byt ridskola. Ska du jobba med rädsla måste du faktiskt få rätt förutsättningar, och dom som du har nu är helt fel.
Sist men inte minst - man ska inte sätta etiketten på sig själv "Jag är en rädd ryttare" för det är förödande. Man ska säga "jag har inte lärt mig att fixa att rida den sortens häst" eller "jag tycker det är obehagligt när jag inte känner att jag har kontroll" eller, som MikaTela skrev, "jag tycker det är otäckt att hoppa". Då har man satt ett konkret namn på problemet, så kan man jobba med just det problemet i stället för att sitta o fokusera på sig själv.
Du det är jätte, jättemånga som är rädda. Jag har själv kämpat med rädsla - jag har alltid haft rädsla "i botten" sen en olycka när jag var elva år, som jag liksom "red bort" under några år genom att rida på samma ställe och på samma hästar.
Sen hade jag ett 25-årigt uppehåll från ridningen och när jag började igen var jag rädd för ALLT. Nu har det försvunnit mycket, jag är inte rädd överlag utan blir bara rädd i vissa situationer där jag känner att jag kan tappa kontrollen. Modig blir jag aldrig, men jag är inte längre speciellt begränsad av rädsla.
Min uppfattning är alltså att man aldrig blir av med sin rädsla men att man kan få den att bli mindre störande. Det som man måste göra är samla på sig goda ridupplevelser, så att man kan liksom "stapla" dom ovanpå rädslan. Så att när man tänker på ridningen får man en positiv känsla, och inte i första hand känner rädsla.
Du måste rida trygga hästar och göra saker du känner att du klarar av - backa gärna bandet till en lägre nivå så att du får vara duktig ett tag.
Jobba gärna med sitsen - känner man sig trygg o balanserad i sadeln känner man sig trygg överlag.
Sen håller jag med iNHALE, en ridlärare som inte har respekt för elevers rädsla är en usel lärare. Boka tid med den där läraren och tala om att du behöver hjälp med rädslan och att det funkar inte att hen bara struntar i den.
Annars - byt ridskola. Ska du jobba med rädsla måste du faktiskt få rätt förutsättningar, och dom som du har nu är helt fel.
Sist men inte minst - man ska inte sätta etiketten på sig själv "Jag är en rädd ryttare" för det är förödande. Man ska säga "jag har inte lärt mig att fixa att rida den sortens häst" eller "jag tycker det är obehagligt när jag inte känner att jag har kontroll" eller, som MikaTela skrev, "jag tycker det är otäckt att hoppa". Då har man satt ett konkret namn på problemet, så kan man jobba med just det problemet i stället för att sitta o fokusera på sig själv.
Sv: Rädd?
Många bra svar har du fått!
Du är långt i från ensam! Jag trivs allra bäst med min egna häst eller ponnyer. Stora hästar är läskiga Jag har oxå insett att mina önskemål har ändrats med åren. Nu vill jag bara ha min egna häst och allt vad det innebär, innan red jag på alla 4-benta som behövde ridas och uppskattade det jättemycket då. Var sak har sin tid
Många bra svar har du fått!
Du är långt i från ensam! Jag trivs allra bäst med min egna häst eller ponnyer. Stora hästar är läskiga
Jag har oxå insett att mina önskemål har ändrats med åren. Nu vill jag bara ha min egna häst och allt vad det innebär, innan red jag på alla 4-benta som behövde ridas och uppskattade det jättemycket då. Var sak har sin tid 
Sv: Rädd?
Precis så känner jag nästan varje vecka också. Jag gör väl inget åt det utan tragglar igenom halvtimman före lektionen ändå, halvt illamående ibland (om jag haft "otur" med häst). Det som räddar mig är att jag vet att när jag väl kommer igång och rider så går det över.
När jag rider själv när jag hyr häst däremot känns det inte alls så. (möjligtvis lite nervös för jag VILL att det ska gå bra, men ju inte kan veta i förväg om det gör det) Men då vet jag ju att jag kan anpassa ridningen helt efter hur det känns och inget hindrar mig från att lunka i skritt en timma om jag vill det
Låter ju däremot inte alls trevligt att du inte kan få slippa de hästar du tycker är obehagligast. Iofs kan det givetvis vara så att det blir bättre om du blir tvungen att vänja dig vid alla hästar, men det kan också slå fel och ta bort glädjen betydligt mer. Och det är det ju inte värt.
Precis så känner jag nästan varje vecka också. Jag gör väl inget åt det utan tragglar igenom halvtimman före lektionen ändå, halvt illamående ibland (om jag haft "otur" med häst). Det som räddar mig är att jag vet att när jag väl kommer igång och rider så går det över.
När jag rider själv när jag hyr häst däremot känns det inte alls så. (möjligtvis lite nervös för jag VILL att det ska gå bra, men ju inte kan veta i förväg om det gör det) Men då vet jag ju att jag kan anpassa ridningen helt efter hur det känns och inget hindrar mig från att lunka i skritt en timma om jag vill det
Låter ju däremot inte alls trevligt att du inte kan få slippa de hästar du tycker är obehagligast. Iofs kan det givetvis vara så att det blir bättre om du blir tvungen att vänja dig vid alla hästar, men det kan också slå fel och ta bort glädjen betydligt mer. Och det är det ju inte värt.
Sv: Rädd?
Tack för alla svar!
Byta ridskola är ingen möjlighet, de som finns inom lämpligt avstånd är värre. Jag valde den här för att den har flera "bra" hästar (dvs såna som jag törs rida...) vilket inte de andra hade.
Skaffa egen häst är tyvärr ekonomiskt omöjligt. Medryttarhäst vore en bra möjlighet men jag vill gärna komma igång mer med ridningen innan jag satsar på det.
Jag får helt enkelt stå på mig och förklara att jag är en kund och ska ha den service jag vill ha!
Tack för alla svar!
Byta ridskola är ingen möjlighet, de som finns inom lämpligt avstånd är värre. Jag valde den här för att den har flera "bra" hästar (dvs såna som jag törs rida...) vilket inte de andra hade.
Skaffa egen häst är tyvärr ekonomiskt omöjligt. Medryttarhäst vore en bra möjlighet men jag vill gärna komma igång mer med ridningen innan jag satsar på det.
Jag får helt enkelt stå på mig och förklara att jag är en kund och ska ha den service jag vill ha!
Sv: Rädd?
Det är inget orimligt krav att ställa heller, att man vill vara trygg och slippa "sitta av" lektionen på mitten för att man inte vågar rida den häst man blivit tilldelad!
Jag grät mig ofta genom lektioner på ridskola, har alltid varit rädd!
Men för typ 1,5 år sedan (tror jag det är) kom hästen som skulle komma att bli min "räddning"!
Jag har alltid varit rädd för att vistas på öppna fält med häst, hoppa, rida ut ensam, galoppera (främst utomhus) osv.
Men det var något väldigt speciellt med henne, något nästan magiskt!
Första gången vi red på öppet fält galopperade vi (med sällskap) jag blundade och höll krampaktigt i manen...tills jag upptäckte att det gick ju! Och det var ROLIGT, helt underbart! Vilken känsla!
Vågade t.om. galoppera över fälten ensam!
Den sommaren blev det många "busrejs" över fält (ja naturligtvis under kontrollerade former) och det slutade även med att jag faktiskt vågade hoppa på ett av dem!
Dessutom hoppade jag bana i ridhus med henne, hindrena var ca 40-50cm men jag var säker, jag skulle hoppa.
Trots att jag "visste" att hon brukade kunna gasa på rejält...men inte...hon hoppade så lugnt och snällt, min ängel
Tappade stigbyglarna i en kombination och blev jätterädd...men insåg att jag hade 3 alternativ:
Tvärstanna hästen och mest troligt flyga ensam över hindret
Svänga undan och gå samma öde till mötes
Eller hoppa, och hoppas på det bästa...
Så vi hoppade...och jag satt kvar!
Men då började tokan bocka istället... Fast jag klarade det också, och efteråt sken hela jag av lycka...
Jag var rädd med henne en gång tror jag, då red vi över en å (det var läskigt, men det gick det med) och sedan på en smal stig med elstängsel på sidan...då kom hon på att hon blev rädd...3 ggr t.om.
Men jag vågade bestämma mig för att vi skulle förbi, då gick hon till slut!
Älskade, underbara häst...(ursäkta, lång novell)
Men jag skulle förmodligen vara lika rädd igen om jag började på ridskola, i grupp.
Du kan inte ta privatlektioner?
Fråga om du får ha "fegsnöre"?
Hur som helst, lycka till - och du, du är verkligen LÅNGT ifrån ensam!
Stå på dig!
Det är inget orimligt krav att ställa heller, att man vill vara trygg och slippa "sitta av" lektionen på mitten för att man inte vågar rida den häst man blivit tilldelad!Jag grät mig ofta genom lektioner på ridskola, har alltid varit rädd!
Men för typ 1,5 år sedan (tror jag det är
) kom hästen som skulle komma att bli min "räddning"!Jag har alltid varit rädd för att vistas på öppna fält med häst, hoppa, rida ut ensam, galoppera (främst utomhus) osv.
Men det var något väldigt speciellt med henne, något nästan magiskt!
Första gången vi red på öppet fält galopperade vi (med sällskap) jag blundade och höll krampaktigt i manen...tills jag upptäckte att det gick ju! Och det var ROLIGT, helt underbart! Vilken känsla!
Vågade t.om. galoppera över fälten ensam!
Den sommaren blev det många "busrejs" över fält (ja naturligtvis under kontrollerade former) och det slutade även med att jag faktiskt vågade hoppa på ett av dem!
Dessutom hoppade jag bana i ridhus med henne, hindrena var ca 40-50cm men jag var säker, jag skulle hoppa.
Trots att jag "visste" att hon brukade kunna gasa på rejält...men inte...hon hoppade så lugnt och snällt, min ängel
Tappade stigbyglarna i en kombination och blev jätterädd...men insåg att jag hade 3 alternativ:
Tvärstanna hästen och mest troligt flyga ensam över hindret
Svänga undan och gå samma öde till mötes
Eller hoppa, och hoppas på det bästa...
Så vi hoppade...och jag satt kvar!
Men då började tokan bocka istället...
Fast jag klarade det också, och efteråt sken hela jag av lycka...Jag var rädd med henne en gång tror jag, då red vi över en å (det var läskigt, men det gick det med) och sedan på en smal stig med elstängsel på sidan...då kom hon på att hon blev rädd...3 ggr t.om.
Men jag vågade bestämma mig för att vi skulle förbi, då gick hon till slut!
Älskade, underbara häst...(ursäkta, lång novell)
Men jag skulle förmodligen vara lika rädd igen om jag började på ridskola, i grupp.
Du kan inte ta privatlektioner?
Fråga om du får ha "fegsnöre"?
Hur som helst, lycka till - och du, du är verkligen LÅNGT ifrån ensam!
Stå på dig!
Sv: Rädd?
Vad roligt att du har hittat glädjen med att rida! Har haft en sån häst där jag var medryttare, hon var helt underbar men hon är inte tillgänglig längre tyvärr.
Privatlektioner är en bra idé, jag har kollat men det är svårt att få det att funka med mina och ridskolans arbetstider. Men när det funkar ska det bli av!
Lycka till i fortsättningen!
Vad roligt att du har hittat glädjen med att rida! Har haft en sån häst där jag var medryttare, hon var helt underbar men hon är inte tillgänglig längre tyvärr.
Privatlektioner är en bra idé, jag har kollat men det är svårt att få det att funka med mina och ridskolans arbetstider. Men när det funkar ska det bli av!
Lycka till i fortsättningen!
Sv: Rädd?
Jag har också varit rädd ibland genom åren, speciellt efter mitt långa hästuppehåll. Nu rider jag mest min egen häst, en ponny som jag köpte som tvååring för nio år sedan och sedan red in själv. Det kan hända att jag hamnar i en osäker situation men då sitter jag av och går vid sidan om. Jag bryr mig inte längre.
Men jag håller med de som tycker att du har en oförstående ridlärare. Det snabbaste sättet att bli säker måste ju vara att bara rida de hästar du känner dig trygg med. Och kanske samma häst varje gång/flera gånger i rad så att du slipper oroa dig för vilken du ska rida. Jag hade nog försökt kräva det, om det passar för de andra i gruppen.
För några år sedan red jag en lång period i en vuxengrupp där de flesta av oss red ridskolans hästar. Vi hade en jättebra ridlärare som verkligen förstod hur det kan kännas att vara vuxen elev. Barnen "tvingade" hon att göra vad hon sa till dem men hon hade ngn regel om att om man var över 20 (eller liknande) så fick man själv bestämma ex om och hur högt man skulle hoppa. På dessa lektioner red jag nästan alltid samma häst, ett litet arabsto. Jag var den enda som alltid red samma häst och en av anledningarna var säkert att ingen annan ville rida henne men en annan att jag helt enkelt tyckte det passade mig bäst.
Lycka till med ridningen!
Jag har också varit rädd ibland genom åren, speciellt efter mitt långa hästuppehåll. Nu rider jag mest min egen häst, en ponny som jag köpte som tvååring för nio år sedan och sedan red in själv. Det kan hända att jag hamnar i en osäker situation men då sitter jag av och går vid sidan om. Jag bryr mig inte längre.
Men jag håller med de som tycker att du har en oförstående ridlärare. Det snabbaste sättet att bli säker måste ju vara att bara rida de hästar du känner dig trygg med. Och kanske samma häst varje gång/flera gånger i rad så att du slipper oroa dig för vilken du ska rida. Jag hade nog försökt kräva det, om det passar för de andra i gruppen.
För några år sedan red jag en lång period i en vuxengrupp där de flesta av oss red ridskolans hästar. Vi hade en jättebra ridlärare som verkligen förstod hur det kan kännas att vara vuxen elev. Barnen "tvingade" hon att göra vad hon sa till dem men hon hade ngn regel om att om man var över 20 (eller liknande) så fick man själv bestämma ex om och hur högt man skulle hoppa. På dessa lektioner red jag nästan alltid samma häst, ett litet arabsto. Jag var den enda som alltid red samma häst och en av anledningarna var säkert att ingen annan ville rida henne men en annan att jag helt enkelt tyckte det passade mig bäst.
Lycka till med ridningen!
Sv: Rädd?
kl
Förstår din känsla! Och det är inget fel ,rädsla är självbevarelsedrift,utan den hade vi aldrig klarat oss
Själv har jag en unghäst som jag har blivit rädd för,utan fog för han har inte gjort något ,bara jag som helst plötsligt har börjat att tvivla på mig själv & tänka för mycket.
kl
Förstår din känsla! Och det är inget fel ,rädsla är självbevarelsedrift,utan den hade vi aldrig klarat oss
Själv har jag en unghäst som jag har blivit rädd för,utan fog för han har inte gjort något ,bara jag som helst plötsligt har börjat att tvivla på mig själv & tänka för mycket.
Sv: Rädd?
Jag är en riktigt feg skit ibland Det var värst på ridskolan - och jag är fortfarande lite "skadad" från min uppväxt där.
Värst blev det när jag - som hopprädd - skulle bli placerad i ny grupp inför höstterminen. Min ridlärare ville ge mig en utmaning eftersom jag hade vuxit ifrån min ordinarie grupp, så hon placerade mig i en hoppspecial, högsta nivån.
Jag genomled läsåret med hjärtat i halsgropen. Åkte av säkert tjugo gånger. De snälla läromästarna gick inte med på våra lektioner, för de var ju förbehållna de lägre grupperna. Men hey, att klara av ett 1.20-hinder på en het häst för att vara hopprädd är kanske inte helt illa pinkat. Det botade däremot INTE min hopprädsla, det blev snarare bara värre eftersom jag förknippade hoppning med hjärtklappning och ångest.
Min rädsla har blivit bättre successivt sedan jag slutade på ridskolan vid 17-18 års ålder. Jag har ridit coola pensionärer, tagit in hästar om 3-4 stycken samtidigt från hagen UTAN att bli nedsprungen, biten eller sparkad. Jag har fått umgås med hästar och rida utifrån mina premisser, helt enkelt. Det har stärkt mitt självförtroende och faktiskt även gjort mig mer morsk inför att hantera hästar jag annars var rädd för. Jag litar ju på att jag fixar det nuförtiden
Ibland behöver man en liten push. Men det ska vara vid rätt tillfälle och i rätt utsträckning.
Jag är en riktigt feg skit ibland
Det var värst på ridskolan - och jag är fortfarande lite "skadad" från min uppväxt där. Värst blev det när jag - som hopprädd - skulle bli placerad i ny grupp inför höstterminen. Min ridlärare ville ge mig en utmaning eftersom jag hade vuxit ifrån min ordinarie grupp, så hon placerade mig i en hoppspecial, högsta nivån.
Jag genomled läsåret med hjärtat i halsgropen. Åkte av säkert tjugo gånger. De snälla läromästarna gick inte med på våra lektioner, för de var ju förbehållna de lägre grupperna. Men hey, att klara av ett 1.20-hinder på en het häst för att vara hopprädd är kanske inte helt illa pinkat.
Det botade däremot INTE min hopprädsla, det blev snarare bara värre eftersom jag förknippade hoppning med hjärtklappning och ångest. Min rädsla har blivit bättre successivt sedan jag slutade på ridskolan vid 17-18 års ålder. Jag har ridit coola pensionärer, tagit in hästar om 3-4 stycken samtidigt från hagen UTAN att bli nedsprungen, biten eller sparkad. Jag har fått umgås med hästar och rida utifrån mina premisser, helt enkelt. Det har stärkt mitt självförtroende och faktiskt även gjort mig mer morsk inför att hantera hästar jag annars var rädd för. Jag litar ju på att jag fixar det nuförtiden
Ibland behöver man en liten push. Men det ska vara vid rätt tillfälle och i rätt utsträckning.
Sv: Rädd?
Om det inte går att byta ridskola kanske det finns en annan ridlärare som du har förtroende som du kan byta till?
Det måste ju ligga i ridskolans intresse att eleverna fortsätter att rida. Och det hör man ju i ordet ridSKOLA att det är ett ställe där man ska LÄRA eleverna något, och det gör man inte om grundkänslan hos eleven är rädsla.
Hästar är fantastiska djur, men är man rädd är ridning förfärligt. Har själv egen häst och tycker efter en avramling att hoppning är ganska läskigt. Har löst det genom att ha en förstående tränare som hoppar min häst för att han ska få fortsätta hoppa och få hoppa med en trygg ryttare och sen rider jag själv markarbete, där jag ibland höjer upp bommarna lite - när jag har en bra dag - och höjer på så vis mitt eget självförtroende några centimeter varje gång.
Lycka till med ridningen!
Om det inte går att byta ridskola kanske det finns en annan ridlärare som du har förtroende som du kan byta till?
Det måste ju ligga i ridskolans intresse att eleverna fortsätter att rida. Och det hör man ju i ordet ridSKOLA att det är ett ställe där man ska LÄRA eleverna något, och det gör man inte om grundkänslan hos eleven är rädsla.
Hästar är fantastiska djur, men är man rädd är ridning förfärligt. Har själv egen häst och tycker efter en avramling att hoppning är ganska läskigt. Har löst det genom att ha en förstående tränare som hoppar min häst för att han ska få fortsätta hoppa och få hoppa med en trygg ryttare och sen rider jag själv markarbete, där jag ibland höjer upp bommarna lite - när jag har en bra dag - och höjer på så vis mitt eget självförtroende några centimeter varje gång.
Lycka till med ridningen!
Liknande trådar
Hästmänniskan
Hej! Jag är 12 år och älskar hästar! Min dröm är att ha en egen ponny. Jag har ridit i ungefär 7 år på ridskola. Och just nu rider jag...
Senast: Häst_
·
Hästmänniskan
Har börjat ridskola för nybörjare (ingen erfarenhet) och gått 3 tillfällen, överväger att sluta då jag inte känner mig välkommen. Första...
Senast: Brynja
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Malin Andersson: ”Ridsport för alla – eller?”
- Hästnyheter Jag känner det hade varit en stor skaderisk för en rullstolsburen ridlärare. Tänk om en häst blir rädd och ridläraren inte kan flytta...
- Freazer
- Svar: 1
- Visningar: 49
- Hästnyheter
-
Ponny dödad av varg- Hästnyheter Klart du får skydda. De stängsel som är godkända funkar ju, och om du vill ansök aom skyddsjakt får du se om dina djur tills det blir...
- Sel
- Svar: 60
- Visningar: 2 628
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Valet i USA- Samhälle Det går bra nu! Trump nominerar Dr Oz till en lite för viktig post...
- EmmaBovary
- Svar: 1 595
- Visningar: 59 097
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Stillsam sysselsättning?- Hundträning En annan sak vi gjorde var att åka till något ställe där det var mycket folk. Vi körde till en park som hade parkering nära. Då blev det...
- Hund!
- Svar: 11
- Visningar: 693
- Hund
Hästrelaterat
-
Bildtråd- Svar: 31
- Visningar: 1 711
- Hästmänniska
-
Sabotage?
- Anläggning X hyr en stallplats i Mellansverige och har på senare tid upplevt en del problem med sabotage och märkliga händelser som påverkar X och...
- Equestrianvibe
- Svar: 13
- Visningar: 612
- Hästmänniska
-
WE-tråden- Övr. Grenar Jag är WE-domare och detta med teknik+speed räknas som En start (om jag nu inte tänker helt galet). Dvs en domare får döma 40 ekipage I...
- Fiorano
- Svar: 515
- Visningar: 47 177
- Grenar
