G
Gelatin
Jag har alltid haft ett problem när det gäller ridning. Jag är rädd för att rida själv. Med själv menar jag att vara helt ensam. Jag har ridit i många år, både haft foderhäst och medryttarhäst men aldrig känt mig säker själv.
När jag har någon annan med mig (kvittar vem det är. Behöver inte vara någon till häst utan räcker med att någon står och tittar på) så känner jag mig helt trygg. Väldigt sällan jag är rädd då... Hästen kan skygga, bocka och vara tramsig men jag bara skrattar bort det.
Rider jag samma häst ensam (även om det är en häst jag är van vid) så sitter jag och spänner mig direkt. Slappnar oftast av efter ett tag om hästen är lugn och går bra men alltid finns det en liten tanke gnagandes i huvudet om att hästen snart ska bli rädd för något.
Jag vet inte ens varför jag är rädd egentligen. Eller jo, jag är rädd för att hästen ska bli rädd och att den ska springa iväg. Detta är jag inte rädd för när jag har någon med mig, bara när jag är själv. Skyggar hästen så känns det som att magen ska falla genom stövlarna på mig men sedan slappnar jag av och tänker "Det här gick ju bra ändå."
Till saken hör att ingen tror mig när jag säger att jag är rädd för att rida själv eftersom när de ser mig så är jag alltid tuff och säker, en självklar ledare för hästen. Är erfaren och har även utbildat ett flertal unghästar.
Jag drar mig för att rida när jag är själv, försöker ändå alltid att utmana mig själv lite så att jag klarar mer men nästa gång är jag på ruta ett igen...
Jag kommer ju aldrig kunna rida själv om jag är såhär otrygg!
När jag har någon annan med mig (kvittar vem det är. Behöver inte vara någon till häst utan räcker med att någon står och tittar på) så känner jag mig helt trygg. Väldigt sällan jag är rädd då... Hästen kan skygga, bocka och vara tramsig men jag bara skrattar bort det.
Rider jag samma häst ensam (även om det är en häst jag är van vid) så sitter jag och spänner mig direkt. Slappnar oftast av efter ett tag om hästen är lugn och går bra men alltid finns det en liten tanke gnagandes i huvudet om att hästen snart ska bli rädd för något.
Jag vet inte ens varför jag är rädd egentligen. Eller jo, jag är rädd för att hästen ska bli rädd och att den ska springa iväg. Detta är jag inte rädd för när jag har någon med mig, bara när jag är själv. Skyggar hästen så känns det som att magen ska falla genom stövlarna på mig men sedan slappnar jag av och tänker "Det här gick ju bra ändå."
Till saken hör att ingen tror mig när jag säger att jag är rädd för att rida själv eftersom när de ser mig så är jag alltid tuff och säker, en självklar ledare för hästen. Är erfaren och har även utbildat ett flertal unghästar.
Jag drar mig för att rida när jag är själv, försöker ändå alltid att utmana mig själv lite så att jag klarar mer men nästa gång är jag på ruta ett igen...
Jag kommer ju aldrig kunna rida själv om jag är såhär otrygg!