Hej!
Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas.
Hon är bara 2 år gammal, har sedan hon kom hem till oss som valp varit extremt rädd och försiktig. Hon är inte nyfiken, endast rädd, för allt men mest för det som låter och eller rör sig snabbt. Hon skäller extremt mycket på det som gör henne rädd och gör utfall. När jag sitter i soffan och hon ligger och sover så har hon gjort utfall mot mina barn, hon studsar upp till stående, skäller, och ibland springer hon fram till dem och skäller frenetiskt. Jag har tidigare trott att det hade med hennes rädsla att göra, att hon blir överraskad och skäller, men en tanke har dykt upp att hon kanske vaktar mig (jag är hennes favorit här hemma även om övrig familj oftare ger henne mat och fysisk + psykisk träning). Inomhus skäller hon och springer fram och tillbaka mellan fönstren när hon ser en människa, barnvagn, bil, cykel, ja you name it. Den enda gången hon är lugn är om hon får sova under täcket i matte och husses säng på natten.
Vi har fokuserat på social träning för vår hund, sakta men säkert gå från en tyst skog till att vara bland saker som rör sig. I början var det löv och gräs, senare nya människor och hundar. Hon går inte ihop med nya människor, hon skäller som en galning. Hon gör likadant mot nya hundar men det är ingen hund som reagerat med aggressivitet mot henne så jag tror inte hon visar aggressiva signaler utan mer rädda. Vi aktiverar hennes hjärna genom att dessutom träna sök och promenader på nya ställen med nya dofter.
För en månad sedan hände det som inte får hända, hon gjorde ett fullskaligt utfall och högg veterinären (som enbart satt sig ner på golvet i rummet med rygg/sida vänd mot hunden). Veterinären kunde inte göra undersökning och ta prover, vilket jag fick göra istället.
Förra veckan hände detta ytterligare en gång, en god vän till familjen (vuxen) kom hem till oss när hunden var ensam med hundvakten, de hälsade på varandra och hunden fick lite kli på rumpan som hon brukar få och tycker om. När vår vän skulle ta på sig skorna står hunden och tittar på, rätt var det är flyger hon fram 3 meter och hugger vännen i handen. Inget blod, men rispor.
Jag och min man har kommit överens om att vi inte kan ha det så här. Vem ska bli biten nästa gång? Våra barn? Men frågan är, är det omplacering eller avlivning? Jag har en tid hos veterinär för en fysisk undersökning och ett samtal kring detta men det är ett tag kvar och det är det enda jag kan tänka på. Hur hade ni tänkt?
Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas.
Hon är bara 2 år gammal, har sedan hon kom hem till oss som valp varit extremt rädd och försiktig. Hon är inte nyfiken, endast rädd, för allt men mest för det som låter och eller rör sig snabbt. Hon skäller extremt mycket på det som gör henne rädd och gör utfall. När jag sitter i soffan och hon ligger och sover så har hon gjort utfall mot mina barn, hon studsar upp till stående, skäller, och ibland springer hon fram till dem och skäller frenetiskt. Jag har tidigare trott att det hade med hennes rädsla att göra, att hon blir överraskad och skäller, men en tanke har dykt upp att hon kanske vaktar mig (jag är hennes favorit här hemma även om övrig familj oftare ger henne mat och fysisk + psykisk träning). Inomhus skäller hon och springer fram och tillbaka mellan fönstren när hon ser en människa, barnvagn, bil, cykel, ja you name it. Den enda gången hon är lugn är om hon får sova under täcket i matte och husses säng på natten.
Vi har fokuserat på social träning för vår hund, sakta men säkert gå från en tyst skog till att vara bland saker som rör sig. I början var det löv och gräs, senare nya människor och hundar. Hon går inte ihop med nya människor, hon skäller som en galning. Hon gör likadant mot nya hundar men det är ingen hund som reagerat med aggressivitet mot henne så jag tror inte hon visar aggressiva signaler utan mer rädda. Vi aktiverar hennes hjärna genom att dessutom träna sök och promenader på nya ställen med nya dofter.
För en månad sedan hände det som inte får hända, hon gjorde ett fullskaligt utfall och högg veterinären (som enbart satt sig ner på golvet i rummet med rygg/sida vänd mot hunden). Veterinären kunde inte göra undersökning och ta prover, vilket jag fick göra istället.
Förra veckan hände detta ytterligare en gång, en god vän till familjen (vuxen) kom hem till oss när hunden var ensam med hundvakten, de hälsade på varandra och hunden fick lite kli på rumpan som hon brukar få och tycker om. När vår vän skulle ta på sig skorna står hunden och tittar på, rätt var det är flyger hon fram 3 meter och hugger vännen i handen. Inget blod, men rispor.
Jag och min man har kommit överens om att vi inte kan ha det så här. Vem ska bli biten nästa gång? Våra barn? Men frågan är, är det omplacering eller avlivning? Jag har en tid hos veterinär för en fysisk undersökning och ett samtal kring detta men det är ett tag kvar och det är det enda jag kan tänka på. Hur hade ni tänkt?
Men hur många sådana hem finns det, som är tillräckligt hundkunniga för att klara av en sådan hund och ge den en bra tillvaro, OCH dessutom vill skaffa omplaceringshund OCH tycker det verkar toppen att ta emot en hund med aggressionsproblematik istället för en av alla tusentals harmoniska och balanserade hundar som behöver nya hem där ute?
