Lupin
Trådstartare
Inte av de vanligaste orsakerna, utan pga allt strul med överbeläggning på sjukhusen här omkring i Skåne. Jag har oroat mig en del, då och då, de senaste månaderna, men när jag slog upp förstasidan på NST imorse blev jag kallsvettig. Jag är själv sjukskriven pga hotande förtidsbörd (pga lättretade och onda sammandragningar) och vad läser jag...jo att mammor och bebisar som behöver extra vård/neonatalvård, som inte klarar av att åka hem direkt efter förlossningen stod det!!!, blir skjutsade runt, runt och ibland över länsgränserna t.o.m. i direkt anslutning till förlossningen.
Sitter nu här med en stor klump i magen och undrar hur det kommer att se ut om ca drygt en månad, jag är ju beräknad till den 5/5 om bebisen vill stanna tiden ut. För ett par månader sedan hoppades jag att det skulle bli bättre med sjukhusstrulet, men det har bara blivit sämre under tiden som gått. Och nu börjar jag bli rädd på allvar för att föda. Jag har dessutom sjukhusfobi och det enda sjukhus jag känner mig någorlunda trygg att föda på är i Helsingborg (där jag även förlöstes första gången). Jag har varit på KLARA-samtal där för snart ett par veckor sedan och BM konstaterade att de har sjukt mycket att göra på förlossningen. Det är kaos rent ut sagt.
Jag skulle aldrig våga föda hemma, jag förlorade 1,5 liter blod utan anledning förra gången. De vet alltså inte varför jag började blöda efter förlossningen, livmodern drog ihop sig som den skulle och moderkakan kom ut hel och fin inom rätt tid. Den enda förklaringen jag kan få (fast alla säger att de vet inte egentligen) är att det gick så fort, trots att jag var 36 fyllda och det var min första förlossning. Ca 5 timmar tog det från första riktiga värken tills att sonen var ute. BM har sagt att det är ökad risk för stor blödning den här gången med, eftersom jag hade en stor och oförklarlig blödning förra gången. Och andra barnet brukar komma ut fortare än det första...
Tidigare var min värsta rädsla att vi inte ska hinna in i tid den här gången, nu är det att vi inte ens kommer att få plats och att någonting hemskt kommer att hända pga det. Antingen med mig eller med bebisen, eller värst av allt med oss båda. Vad i h-e ska jag göra??? Blunda, låtsas som ingenting och hoppas på det bästa???
Sitter nu här med en stor klump i magen och undrar hur det kommer att se ut om ca drygt en månad, jag är ju beräknad till den 5/5 om bebisen vill stanna tiden ut. För ett par månader sedan hoppades jag att det skulle bli bättre med sjukhusstrulet, men det har bara blivit sämre under tiden som gått. Och nu börjar jag bli rädd på allvar för att föda. Jag har dessutom sjukhusfobi och det enda sjukhus jag känner mig någorlunda trygg att föda på är i Helsingborg (där jag även förlöstes första gången). Jag har varit på KLARA-samtal där för snart ett par veckor sedan och BM konstaterade att de har sjukt mycket att göra på förlossningen. Det är kaos rent ut sagt.
Jag skulle aldrig våga föda hemma, jag förlorade 1,5 liter blod utan anledning förra gången. De vet alltså inte varför jag började blöda efter förlossningen, livmodern drog ihop sig som den skulle och moderkakan kom ut hel och fin inom rätt tid. Den enda förklaringen jag kan få (fast alla säger att de vet inte egentligen) är att det gick så fort, trots att jag var 36 fyllda och det var min första förlossning. Ca 5 timmar tog det från första riktiga värken tills att sonen var ute. BM har sagt att det är ökad risk för stor blödning den här gången med, eftersom jag hade en stor och oförklarlig blödning förra gången. Och andra barnet brukar komma ut fortare än det första...
Tidigare var min värsta rädsla att vi inte ska hinna in i tid den här gången, nu är det att vi inte ens kommer att få plats och att någonting hemskt kommer att hända pga det. Antingen med mig eller med bebisen, eller värst av allt med oss båda. Vad i h-e ska jag göra??? Blunda, låtsas som ingenting och hoppas på det bästa???