ameo
Moderator
Sv: Råd om A-B ponny som 1:a häst sökes
Det viktiga när det handlar om små ponnyer, oavsett ras, som barn ska lära sig på är att de är välhanterade från början, så att de åtminstone respekterar även mindre människor och inte springer rakt över dem. Att de inte bits, helst inte ens om barnen stoppar in fingrarna i munnen på dem. Att de helt enkelt är väl grundhanterade och har ett bra psyke, det kommer man långt med.
Ponnyn på bilden ovan är en stor variant och förra ägaren (vuxen modell smal 165 cm) har ridit den en del själv och utbildat den, så den är välskolad men egentligen aningen för pigg för mindre ryttare - därav jaktkandaret i munnen på den.
När man söker små ponnyer på annons upptäcker man att de bra exemplaren säljs på nolltid och de mindre bra examplaren beskrivs inte sällan som "bättre barnponnyer än de egentligen är", för att locka köpare. Men när man börjar luska närmare så får man veta att "den kan bitas ibland" eller "den bockar av ryttaren när man galopperar" och liknande.
Shettisar generellt är "mycket häst i behändig förpackning", men därmed inte sagt varken att den nödvändigtvis är särskilt svårhanterad eller att det är så enkelt som att köpa en shettis så är allt frid och fröjd och fläskpannkaka... Det är intelligenta hästar, som möjligen hade varit bättre barnponnyer om de varit lite mer korkade , nu lär de sig dumheter minst lika fort som bra saker och det är viktigt att se till att de inte får chansen att lära sig det mindre bra...
Det finns lika många varianter bland shettisar som det gör bland andra raser. Jag har tre ridande barn och en hel hög ridbara shettisar på gården och de är alla olika. Det finns pigga, lata och ögontjänare. Det finns busiga, lugna och ögontjänare. Det finns väluppfostrade, välutbildade och ouppfostrade odågor. (och ögontjänare...)Tycker inte din dotter att shettisar är "svår / mycket envis ", har hört att de är en häst i miniformat och ingen lämplig barnponny. Finns ett tidigare inlägg som antydde det.
Det viktiga när det handlar om små ponnyer, oavsett ras, som barn ska lära sig på är att de är välhanterade från början, så att de åtminstone respekterar även mindre människor och inte springer rakt över dem. Att de inte bits, helst inte ens om barnen stoppar in fingrarna i munnen på dem. Att de helt enkelt är väl grundhanterade och har ett bra psyke, det kommer man långt med.
Ponnyn på bilden ovan är en stor variant och förra ägaren (vuxen modell smal 165 cm) har ridit den en del själv och utbildat den, så den är välskolad men egentligen aningen för pigg för mindre ryttare - därav jaktkandaret i munnen på den.
När man söker små ponnyer på annons upptäcker man att de bra exemplaren säljs på nolltid och de mindre bra examplaren beskrivs inte sällan som "bättre barnponnyer än de egentligen är", för att locka köpare. Men när man börjar luska närmare så får man veta att "den kan bitas ibland" eller "den bockar av ryttaren när man galopperar" och liknande.
Shettisar generellt är "mycket häst i behändig förpackning", men därmed inte sagt varken att den nödvändigtvis är särskilt svårhanterad eller att det är så enkelt som att köpa en shettis så är allt frid och fröjd och fläskpannkaka... Det är intelligenta hästar, som möjligen hade varit bättre barnponnyer om de varit lite mer korkade , nu lär de sig dumheter minst lika fort som bra saker och det är viktigt att se till att de inte får chansen att lära sig det mindre bra...