Har en tid tillbaka funderat över det här med psykisk ohälsa hos unga..
Har fler familjer i min närhet som brottas med det och vill ventilera lite här.
Ett tag har jag funderat över några aspekter på det hela. Dels funderar jag om det är ett nytt fenomen att unga skadar sig själva, dels om öppenheten kring självskadebeteenden kan vara negativt, dvs att normen blivit att man ska må dåligt.
Vill verkligen poängtera att jag INTE vill skuldbelägga någon, är enbart intresserad för egen skull.
Gick själv på BUP i min ungdom, dock vet jag inte varför, min diagnos fick jag ca 30 år senare.
Kan det vara skadligt att prata för mycket om psykisk ohälsa, dvs kan det trigga igång beteenden??? Ska man hålla det inom vuxenvärlden, eller ska unga involveras?
Kom gärna med input