Prydliga människor

Jag håller med. Det @Vogue (och någon mer, tror jag) beskriver handlar för mig om att dölja sin osäkerhet och vädja om bekräftelse.

Jag är inte särskilt prydlig, men än mindre vädjar jag. Jag fyller lugnt upp min expertroll i flera sammanhang även när jag är lite slarvig och mycket avspänd. Jag vill ju att det är i det avspända och lugna vi möts, även på jobbet.

Fast det kan ju ingen annan än individen veta om det är för att dölja något.

Varför skulle medfödd elegans ha med det att göra överhuvudtaget? Är inte det att förutsätta att man är på ett speciellt sätt bara för att man har svårt att hålla kläderna rynkfria?
 
Jag tycker mig konstatera att det finns människor som alltid lyckas se prydliga ut. Deras kläder skrynklar och påsar sig aldrig. De smutsar inte ned sig. Skorna är helt fria från lera. De ser alltid välborstade ut helt enkelt. Observera att jag inte talar om människor som ser prydliga ut när de har piffat upp sig på morgonen. Nej, jag pratar om människor som tycks ha någon slags inbyggd eller medfödd prydlighet som gör att de däven efter en hel dag på jobbet eller efter en tre timmar lång flygning lyckas se oklanderliga ut. Jag finner det oerhört fascinerande.

Jag kan försöka att göra mitt bästa att se prydlig ut, men utan att lyckas. Efter bara någon timme utanför hemmet så har jag oftast lyckas skvätta upp lera på baksidan av byxbenen, fått håret rufsigt och kläderna skrynklade. Är jag sminkad så har sminket på något lustigt sätt lyckats försvinna.

Jag skulle också vilja se lite prydlig ut ibland. Är du prydlig? Hur gör du i så fall för att bibehålla den där okonstlade prydligheten?
Haha! Jag är precis som du. Lera på byxbenen är standard, lera och grus på skorna, skrynkliga kläder och äter jag lyckas jag alltid spilla så jag har fläckar. Sminket försvinner och mascaran hamnar under ögonen. Håret är en trasslig tuss. Ja vad gör man? Det är som det är. Den inbyggda prydligheten du pratar om jag har jag aldrig sett röken av. :)
 
Haha! Jag är precis som du. Lera på byxbenen är standard, lera och grus på skorna, skrynkliga kläder och äter jag lyckas jag alltid spilla så jag har fläckar. Sminket försvinner och mascaran hamnar under ögonen. Håret är en trasslig tuss. Ja vad gör man? Det är som det är. Den inbyggda prydligheten du pratar om jag har jag aldrig sett röken av. :)
+ 1 på det inlägget :rofl:
 
Fast det kan ju ingen annan än individen veta om det är för att dölja något.

Varför skulle medfödd elegans ha med det att göra överhuvudtaget? Är inte det att förutsätta att man är på ett speciellt sätt bara för att man har svårt att hålla kläderna rynkfria?
Vi tolkar alla varandra. Och oss själva.

Elegans vet jag inget om.
 
Fast det kan ju ingen annan än individen veta om det är för att dölja något.

Varför skulle medfödd elegans ha med det att göra överhuvudtaget? Är inte det att förutsätta att man är på ett speciellt sätt bara för att man har svårt att hålla kläderna rynkfria?
Fast ser man fram emot ett åldrande som botox kommer att fixa så skriker det väl inte direkt självförtroende.
 
Jag håller med. Det @Vogue (och någon mer, tror jag) beskriver handlar för mig om att dölja sin osäkerhet och vädja om bekräftelse.

Jag är inte särskilt prydlig, men än mindre vädjar jag. Jag fyller lugnt upp min expertroll i flera sammanhang även när jag är lite slarvig och mycket avspänd. Jag vill ju att det är i det avspända och lugna vi möts, även på jobbet.

Tolka inte in falska saker i mina inlägg tack. Aldrig någonsin har jag gett råd om att dölja sig eller be om bekräftelse, hualigen!

Däremot hjälper jag människor att bli sina bästa jag och våga synas pga att dom är trygga och äntligen har hittat något de kan vara avslappnade i pga att passform och stil är rätt :)
 
Tolka inte in falska saker i mina inlägg tack. Aldrig någonsin har jag gett råd om att dölja sig eller be om bekräftelse, hualigen!

Däremot hjälper jag människor att bli sina bästa jag och våga synas pga att dom är trygga och äntligen har hittat något de kan vara avslappnade i pga att passform och stil är rätt :)
Det har jag inte sagt att du gett råd om.

Jag tolkade dina resonemang, snarare.
 
Tolka inte in falska saker i mina inlägg tack. Aldrig någonsin har jag gett råd om att dölja sig eller be om bekräftelse, hualigen!

Däremot hjälper jag människor att bli sina bästa jag och våga synas pga att dom är trygga och äntligen har hittat något de kan vara avslappnade i pga att passform och stil är rätt :)
Vad är att vara sitt bästa jag?
 
Fast ser man fram emot ett åldrande som botox kommer att fixa så skriker det väl inte direkt självförtroende.

Mmmm, så kam det nog vara. Frågan är var gränsen går och när det är dags att ha förutfattade meningar? Anse att man är på ett visst sätt menar jag?

Alltså....det blev en fråga efter ditt inlägg egentligen. Jag har inget svar.
När blir det ett förstärkande av dina fördelar och när blir det ett säljande av dina fel?
 
Jag ignorerar smaklöst de olika riktningar tråden hunnit få sedan starten och delar med mig av några saker som underlättar livet som lite fåfäng för mig. Det rör inte kläder, för där är jag nog inte direkt ute efter att se "prydlig" ut, utan som gammal gothare kör jag numera på svarta skinnyjeans, en svart eller randig tröja (alltid figurnära!) tillsammans med Converse. Dvs. ser jag inte så vuxen ut för att vara över 30, vilket nog många ändå strävar efter. Mina tips handlar nog om hur jag själv känner mig "fräsh" Jag är noga med hudvård, speciellt solskydd osv. vilket väl gör sitt till, men de sakerna jag önskar att jag hade koll på för tio år sedan är:
  • Absolut torr en gång i veckan utöver vanlig deo, annars svettas jag som en gris
  • En liten solfjäder med i väskan på sommaren att vifta med när det blir för varmt så att inte sminket glider av!
  • Urban Decays De-Slick Makeup Setting Spray (den vanliga hjälpte inte alls för min del, inte heller någon annan settingspray jag testat) gör att sminket håller sig på plats nästan hela dagen.
  • Liten tub med tandkräm och en minitandborste i väskan.
 
Vad är att vara sitt bästa jag?

Åh, vilken bra filosofisk fråga!

När man är nöjd för dagen? Olika dagar, olika fokus. Så är det för mig iallafall.

Jag är mitt bästa i skogen med militärbrallor och kniv i bältet, inte sminkad, inte kammad me tycker jag ser ut mitt bästa och känner mig som bäst.

Givetvis är det så när jag sminkar mig och klär upp mig också.

Att tillåta sig och må bra i att inte vara sitt bästa när man vill.
 
Och kunna känna sig fin/bra inifrån utan att ha krav på sig att var fin ända ut.

Ja givetvis, jag menar vid alla tillfällen, jag känner mig lika fin i stallet som på fest för att jag mår bra i mig själv och oavsett tillfälle väljer tex kläder då som jag vet passar mig och som gör att jag kan vara bekväm och röra mig oavsett fodral eller ridbyxor :)
 
Jag inser att jag är ett hopplöst fall, troligen pga att jag inte bryr mig tillräckligt. Nu på lunchen upptäckte jag att mina underkläder var utochin. nu igen. ingen aning hur det går till på morgnarna men vanligt förekommande. jaja. inget som syns.
 
Ja givetvis, jag menar vid alla tillfällen, jag känner mig lika fin i stallet som på fest för att jag mår bra i mig själv och oavsett tillfälle väljer tex kläder då som jag vet passar mig och som gör att jag kan vara bekväm och röra mig oavsett fodral eller ridbyxor :)
Du kanske inte menar det, men du framstår som sjukt ytlig och ganska snäv i din syn på vad som är "elegant" eller prydligt. Du har skrivit flera inlägg som tillsammans tyder på att du pratar om att vara snygg enligt viss mall, att dölja eller framhäva saker beroende på om idealen anser dem vara bra eller dåliga och att man behöver göra något åt sin yta för att känna sig bra på insidan.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Kattraser bomba mig med info
  • Målbilder för trubbnosar.

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp