Jag håller med. Det @Vogue (och någon mer, tror jag) beskriver handlar för mig om att dölja sin osäkerhet och vädja om bekräftelse.
Jag är inte särskilt prydlig, men än mindre vädjar jag. Jag fyller lugnt upp min expertroll i flera sammanhang även när jag är lite slarvig och mycket avspänd. Jag vill ju att det är i det avspända och lugna vi möts, även på jobbet.
Fast det kan ju ingen annan än individen veta om det är för att dölja något.
Varför skulle medfödd elegans ha med det att göra överhuvudtaget? Är inte det att förutsätta att man är på ett speciellt sätt bara för att man har svårt att hålla kläderna rynkfria?