Provocerad av Anna Wahlgren...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Inte_Ung skrev:
Jag skall lägga in en blänkare här när jag "drar igång" på AWs forum.

Sedan det där med dåligt samvete.
Jag har inte dåligt samvete, varför skulle jag ha det.
Om jag gör så gott som jag kan, så är det faktiskt gott nog.
Så det kan ju vara därför som jag gillar i alla fall boken.
Hon kan inte ge mig dåligt samvete, för jag fungerar inte så.

Bra! :)

Nej, hon ger inte mig heller dåligt samvete, men jag kan tänka mig att hon "kan" ge oroliga föräldrar det :smirk:
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Ja, mina barn gillade lite mer brutal vaggning!! Killen skulle man ruska rejält i vagnen från sida till sida, så skulle han vara rejält inbäddad och gärna en filt över ansiket.

Jäntan tyckte om den ryckiga fram och tillbaka och gärna över en tröskel.....
hälsningar gulan fd.gulla
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Bebisar är individer och bör behandlas somdet men vi mår mycket bättre om vi kan anpassa deras tidet och rutiner till våra egna .Med första barnet kan man leva efetr barnet men det går inte med andra ,tredja etc.hur skulle det ha varit om alla mina killar haft egna rutiner oberoende av varandra.Det är mycket det som det går ut på ,man kan lära barnen att komma in i samma rutiner/rytmer om man själv är konsekvent.Jag förkastade dessa metoder när jag fick min första men allt eftersom barnen blev fler insåg jag att min mamma, mormor ,farmor ,svärmor hade rätt . Lyssna på de äldre som har varit med förut speciellt om du har flera barn. Innan jag hade barn visste jag precis att jag absolut inte skulle göra som mina förfäder idag har jag 4 och vet att dehade rätt.
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Orkar inte ens gå in på hennes sida.
Blir bara irriterad.
Inte för att JAG kan allt, men jag tror inte att hon kan det heller, bara för att hon fått 8-9 barn eller vad det är....
Hon är säkerligen jättekunnig MEN jag går inte på det här med att det enbart är EN metod som fungerar rakt över. Tycker att man måste vara lite mer individualliserande när man uppfostrar barn... till viss mån.
Och som du skriver, har man själv hittat en lösning på ett "problem" så "duger" inte MIN lösning, det är bara hennes som är god nog... :smirk:
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Hon har säkert vissa saker som är bra precis som alla som intresserar sig och forskar om barn och som man kan lära sig av. Men vad som gör att jag inte satt mig in särskilt mycket i hennes idéer är hennes åsikter om att när barnen är 18 så skall de ut ur huset och klara sig själva. Vet inte om hon propagerar för det nu men hon gjorde det förr. Det avskräckte mig.
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Så olika man kan tolka saker. Jag tycker Anna Wahlgren bok är suverän och hon vill ju ge föräldrar råg i ryggen att stå på sig.

Funderar lite över er som skrivit att ni känt er så enormt kränkta över vad hon säger. OM det bara skulle vara skit VARFÖR tar ni åt er och funderar så? Om allt är bra med era barn och ni är nöjda med era rutiner så kan ni väl strunta i vad andra säger?

För övrigt så fick vi mycket snabbt långsovare på nätterna genom att jag och barnafadern turades om att i tre (3) nätter barnvagnsvagga dom. Halleluljah säger jag!

/Jane
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Jag personligen, kan ju inte svara för alla andra, blir irriterad på det diktatoriska framställandet, det finns liksom bara ett sätt. Jag har läst och begrundat, tagit till mig av dom bitar jag tycker är intressanta, modifierat andra bitar och applicerat på mig själv och familjen, så har jag även gjort av annat material jag kommit över. Man måste ju som förälder trivas med det man gör också. Vi (jag och min man) kände oss inte mogna att ta någon större strid om läggning innan dottern var 8 mån, men rutiner hade hon för det, gick alltid och la sig samma tid osv, sov länge gjorde hon med. Men vi var hela tiden överrens om hur vi skulle göra.
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Håller mest med Jane här. Visst kan AW vara en dryg besserwisser, men vilka föräldrar är inte det ?

Alltså, jag har läst boken för LÄNGE sen. Men jag tyckte den förmedlade en känsla av att det var OK att stå för sin EGEN föräldramodell även om den gick emot konventionen och 5-minutersmetoder.

Jag håller verkligen inte med om allt och blir mörkrädd när jag tänker på onödigt hon förlorade sin son för att hon inte riktigt var i fas med västerländsk sjukvård tex.

Men det är väl bra med starka förebilder, det har inte funnits så många som vågat sticka ut och uppmana föräldrar att lära sig av sina barn istället för att "gå på" alla myter och traditioner.

Läser man den rätt går man inte på hennes heller ;)

/Tim
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Silverkedjan skrev:
Men det är väl bra med starka förebilder, det har inte funnits så många som vågat sticka ut och uppmana föräldrar att lära sig av sina barn istället för att "gå på" alla myter och traditioner.

Läser man den rätt går man inte på hennes heller ;)

/Tim

Fast nu pratar vi inte riktigt om boken tror jag. Som jag skrev förut har hon många jättebra poänger i sin bok, framförallt när det gäller lite större barn och "trotsåldrar" osv. I verkligheten har hon en helt annan framtoning tyvärr. Jag har ju diskuterat med henne personligen och åkte på både en och två och tre kängor för mina val, eftersom jag tydligen inte ville det bästa för mitt barn... :crazy: Den attityden är skittrist oavsett vem som kommer med den i allmänhet, och kommer den från en auktoritet på det viset tappar vederbörande respekt från mig iaf.
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

"Nej inte mig heller, för jag fungerar inte heller så, men tusen, tusen andra nyblivna och osäkra föräldrar, varav jag mött många på olika föräldraforum på sistone, fungerar så. Tyvärr. De lyssnar hellre på BVC:s ofta helt idiotiska råd om amning och vikt och sömn än på sitt eget barn. Och de lyssnar på de glassiga gravititets- och föräldramagasinen och på Anna Wahlgren, som ju är en stor auktoritet."

Oj vad jag håller med dig här ! Men problemet är NÄR man är osäker, så är det lätt att man frågar om råd och får då dessa idiotiska tips istället för att göra det man själv innerst inne tror är bäst. J

ag har flera skräckexempel på BVC's idioti, eller vad sägs om att VÄCKA barnet var tredje timme på natten för att mata - och då inte amma utan ge tesked med mjölk - är det konstigt att det barnet får sömnproblem ? Vem fan vill vakna av att nån kör in en iskall hård metallsked i truten på en ? Detta enbart för att BVC tyckte att barnet inte gick upp i vikt som h*n skulle enligt kurvan...

Eller min unge som skrek som en gris så fort han inte hade bröstet i munnen, inte för att äta utan för att suga, när jag bad att få en napp till honom fick jag en utskällning - att han minsann inte kunde skilja på nappen och bröstet - jodu, tjena mors, vilken unge som vill ha bröstet spottar INTE ut nappen om man försöker med den istället ? Jag sket i vad kärringarna sa och han sov så gott med napp inne...
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Onnie skrev:
Hej!

Jag är varken småbarnsförälder eller förälder överhuvudtaget men jag blev så nyfiken på hennes s.k. metoder att jag var tvungen att gå in och läsa.

Till min bestörtning fick jag läsa allt hon skrivit om "vagning", där man skulle skjuta iväg barnvagnen och sen med ett knyck dra den tillbaka. Vad är detta? Är det meningen att man ska slå sina barn tills de somnar kan hon väl lika gärna använda ett basebollträ!? :mad: Så gör man inte mot en liten bebis, inte mot något barn! Så det så!

//Karin, icke småbarnsförälder men som ändå har en åsikt :banana:

Låter inte som att du vaggat så många barn till sömns. De flesta av mina syskonbarn skulle man helst köra över en rätt så kraftig tröskel så det skumpade rejält i vagnen; då somnade dom direkt. Ju äldre dom blev desto mindre skak behövde dom.
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Xeline skrev:
Oj vad jag håller med dig här ! Men problemet är NÄR man är osäker, så är det lätt att man frågar om råd och får då dessa idiotiska tips istället för att göra det man själv innerst inne tror är bäst. J

ag har flera skräckexempel på BVC's idioti, eller vad sägs om att VÄCKA barnet var tredje timme på natten för att mata - och då inte amma utan ge tesked med mjölk - är det konstigt att det barnet får sömnproblem ? Vem fan vill vakna av att nån kör in en iskall hård metallsked i truten på en ? Detta enbart för att BVC tyckte att barnet inte gick upp i vikt som h*n skulle enligt kurvan...

Eller min unge som skrek som en gris så fort han inte hade bröstet i munnen, inte för att äta utan för att suga, när jag bad att få en napp till honom fick jag en utskällning - att han minsann inte kunde skilja på nappen och bröstet - jodu, tjena mors, vilken unge som vill ha bröstet spottar INTE ut nappen om man försöker med den istället ? Jag sket i vad kärringarna sa och han sov så gott med napp inne...

Ja det är ju just de där "stensäkra" råden som är så jobbiga. Stöd och fakta och resonerande så att man kan ta ställning till vad som passar en själv, ens barn och ens familj bäst verkar vara undantag.

BVC tjatade på mig att jag skulle väcka min äldste son på natten och amma för att han var så liten. Nu visste jag att både jag och barnafadern var precis lika små och ämliga som spädisar så jag sket i råden. Pojken mådde ju alldeles utmärkt och sov som en gud hela nätterna och var pigg och frisk, varför ska jag då ändra på något?

Just det där med vikt oroar många föräldrar och BVC:s kurvor är inte gjorda på ammade barn. De tillkom efter en studie av ett mycket litet antal barn (från samma stad) nån gång på 70-talet då amningsfrekvensen nådde sitt bottenrekord. De är alltså oftast inte applicerbara på helammade barn! Ett exempel på detta är att föräldrar till helammade barn får höra skräckhistorier på BVC när barnen börjar plana ut i sin viktuppgång. Detta är helt normalt och kallas för amningspuckeln, men är något som BVC alltför ofta inte känner till alls och ger föräldrarna råd om att börja med tillägg eller mat! BVC verkar ofta vara helt fixerade av en viss stegring på viktkurvan och säger ofta att det är för dålig viktuppgång trots att det nte ALLS är dåligt. 100-500 g/v är fullt acceptabelt _över en längre tidsperiod_. Det tjänar alltså inget till att springa och väga flera gånger i veckan så länge barnet kissar ordentligt och har ett bra allmäntillstånd, det leder bara till stress!

Tyvärr är de heller inte alltid (sällan, enligt det jag erfar som amningsintresserad) kunniga inom amning och ger helt felaktiga råd kring det allt som oftast, speciellt när det gäller vikten och mjölkproduktion. Ditt nappexempel är ett sånt där råd som jag bara blir såååå lack på! De skulle ha informerat om att risken för tuttförvirring FINNS men att du kunde prova med fakta om förvirringen i bakhuvudet så att du kunnat avbryta om du märkt någon skillnad om det kändes viktigt för dig att amma. När det gäller flaskmatning är det samma sak. Jag har en lite gosse här bredvid mig som INTE klarar av att skilja mellan napp/flaska och bröst och amningen påverkas negativt, därför undviker vi det. Amningen är viktig för mig och för Viktor, därför prioriterar vi den, men om jag kännt att det var lite hugget som stucket om han skulle bli tuttförvirrad och kanske tom sluta amma så hade jag nog gjort annorlunda för att tex få lite mer total egentid. Det viktiga är att jag fått (ehrm, fått skaffa mig, för inte är det någon som ens nämnt detta för mig :crazy:) riktiga fakta att bygga mina beslut på.

Jag har hört om ett flertal barn som ehlt vägrat bröstet efter att ha fått flaska EN gång. Deras mammor har inte vetat om risken för tuttförvirring och önskar att de aldrig ens provat flaska, för det hade inte varit nödvändigt för dem att göra det...

Ja hu, jag kan skriva om detta hur länge som helst. Attans vad upprörd jag blir! :D
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Det här med tutt-förvirring har jag också hört talas om, ungefär som råttan i pizzan.

Mina tre barn har från 2-månaders ålder alldeles utmärkt klarat av tre olika sorters tuttar... napp, nappflaska och ammning. Men det är ju dom det, det är tydligen olika, men för mig har det varit så otroligt tydligt.

Det löjliga är att med tvillingarna var det helt självklart att de skulle funka att både amma och ge på flaska - ingen ifrågasatte - men med enlingen så var jag inte riktigt klok ansåg BVC och BB med för den delen.

SJälv tycker jag att precis som du säger måste var och en bedömma själv vad som fungerar. Problemet är när man är väldigt osäker, vilket många är när de är förstagångsföräldrar. Jag tror att osäkerheten planterar sig i barnet också. Är man osäker på tex. om man kan ge flaska eller inte så brukar det i regel heller inte fungera.
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Xeline skrev:
Mina tre barn har från 2-månaders ålder alldeles utmärkt klarat av tre olika sorters tuttar... napp, nappflaska och ammning. Men det är ju dom det, det är tydligen olika, men för mig har det varit så otroligt tydligt.

Ja, precis de allra flesta barn klarar av att växla, några, som min Viktor börjar slarva vid bröstet och suger sönder mina bröstvårtor men går att vänja om till bara bröst om man tar bort störningen, och åter andra totalvägrar bröst efter bara en flaskmatning. Grejen är att det aldrig går att tala om i förväg vilket barn som är vilket, därför är det bra att förmedla fakta kring detta men inte överdriva och komma med skräckpropaganda.

Det är ju det som är hela min poäng också, att om man som osäker, nybliven förälder ska kunna sålla ut vad som är bäst för ens barn, en själv och ens familj så måste man få stöd och vägledning. Pushar mot att välja själv med ledning av relevanta fakta, liksom. Kanske beror osäkerheten idag mycket på att vi lever så ålderssegregerat? Vi har inga äldre släktingar att ty oss till att fråga riktigt som en naturlig del i vardagen?
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Jag tror också att ett stort problem är ålderssegregeringen. Och att vi slutat lyssna på oss själva ! Jag kände otroligt starka instinkter när det gällde mina barn när de var nyfödda, det var som om jag visste exakt vad som behövde göras. Men det verkar som om våra instinkter är försvagade generellt sett. Då måste man ju som sagt få vägledning och hjälp. Men vem kan ge en det ? Jag har hittills inte träffat många som jag har förtroende för och som inte kommer med standardlösningar utan verkar villiga att lyssna även på föräldern.



tack och lov att barnen är stora !
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Xeline skrev:
tack och lov att barnen är stora !

Haha och jag säger tack och lov att jag är äldre och visare nu. Nä vem fanken ska ge råd när det ser ut som det gör på många bvc... Ingen aning. :confused: Du och jag, kanske? ;)
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Jippo skrev:
Var inne på A.W´s hemsida och läste litegranna om bl.a sömn och sömnvanor hos bebisar. Hon skriver en hel del tänkvärda saker, men jag känner mig faktiskt lite provocerad och "tillrättavisad" på något sätt av hennes sätt att uttrycka sig ibland :mad:

Jag blev också enormt provocerad av AW idag, men av en helt annan anledning. I dagens metro är hon citerad:
"Jag tycker vad jag tycker. Bara för att Socialstyrelsen säger att barn ska ligga på rygg tycker jag inte det."

Nähä, att plötslig spädbarnsdödligheten har gått ned markant sedan rådet om ryggliggande bebisar kom spelar ingen roll eller? Hur vågar hon råda någon att lägga en bebis på mage? Jag läser på hennes hemsida att hon tycker att de minsta sova på mage med larm. Jag skulle aldrig utsätt ev. bebisar för den ökade risken för andningstopp och lita på ett larm. Larm kan gå sönder.

/Soapbubble
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Soapbubble skrev:
Jag blev också enormt provocerad av AW idag, men av en helt annan anledning. I dagens metro är hon citerad:
"Jag tycker vad jag tycker. Bara för att Socialstyrelsen säger att barn ska ligga på rygg tycker jag inte det."

Nähä, att plötslig spädbarnsdödligheten har gått ned markant sedan rådet om ryggliggande bebisar kom spelar ingen roll eller? Hur vågar hon råda någon att lägga en bebis på mage? Jag läser på hennes hemsida att hon tycker att de minsta sova på mage med larm. Jag skulle aldrig utsätt ev. bebisar för den ökade risken för andningstopp och lita på ett larm. Larm kan gå sönder.

/Soapbubble

:smirk: :smirk: :smirk:

Jag tycker A.W är nån sorts självutnämnd besserwisser på barn och uppfostran. Sen har hon en del bra grejer, men det har jag med, fast jag "bara" är mamma till ett barn och inte till 9 stycken med olika pappor :angel:
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Jag har följt min egen linje helt och fullt.
Ammat när barnet är hungrigt, låtit dem sova när de vill osv.
Mina 3 har varit harmoniska och sovit bra (de gör de fortfarande 10,6 1))Det viktigaste är att följa sin "instinkt" helt, för det mesta vet man vad som skall göras...det gäller bara att lita på sig själv !
/Cetzy
 
Sv: Provocerad av Anna Wahlgren...

Oj vad jag onskar att jag haft dig att prata med nar min forsta dotter foddes!! :bow:
Hon foddes med katastrofsnitt efter hennes hjarta stannat. Det kom igang igen och allt var bra med henne men hon blev anda tvungen att ligga pa barnintensiven forsta natten. Jag fick henne alltsa inte forran drygt 14 timmar efter hon foddes. Da hade personalen pa intensiven redan gett henne sockervatten pa flaska TVA ganger :mad: :crazy:
Vi var bada lite sloa forsta dagen och sov mycket. Nar hon antligen kom igang och ville amma blev hon skitsur nar dar inte fanns nagon mjolk (pga av snittet tar det ju lite langre innan mjolken kommer). Ungen grat och grat och jag kande hur hela kroppen knot ihop sig. Jag ville da ge henne flaska sa att hon inte skulle vara sa ledsen; det var omojligt for mig att slappna av nar hon grat och skrek. Personalen tvarvagrade och sa att det basta var att amma sa mkt som mojligt sa att mjolken kom in och sen skulle allt vara bra. Jo javlar; en halvtimme att forsoka fa en gratande bebis att suga, en halvtimme vid brostpumpen, tillbaks till bebisen, sedan brostpumpen igen :crazy: Jag madde pyton, grat ofta och allt kandes forjavligt. Tyckte jag var varldens vardelosaste mamma; inte nog med att jag nastan hade ihjal ungen for att jag inte kunde foda "vanligt", nu kunde jag inte ge henne mat heller. Personalen pa BB var ingen storre hjalp, ALLT handlade om bebisen och hur jag madde sket de i. :cry:
Jag fick for mig att jag SKULLE amma henne, det var det enda som kunde aterstalla min tro pa mig sjalv. I tre manaders tid sa slet jag med brostpump och en gratande bebis. Varje gang jag gav henne valling sa kande jag mig helt vardelos. Helt fortvivlad ringde jag en morgon en nara van som sjalv hade ammat tva barn och bad om rad. Hon borjade predika om hur livsviktig amningen ar och hur man som mamma bara MASTE amma, det ar det enda som duger. Jag lade pa luren ratt i orat pa henne (har inte pratat med henne sedan dess) och borjade stortgrina.
Nar jag grinat fardigt sa packade jag ihop brostpumpen och tog tillbaks den till sjukan. Jag borjade med valling enbart och har inte angrat det beslutet ett dugg. Bebisen var matt och glad, jag var nojd och glad och alla madde bra. Hon ar nu 11 1/2, stor for sin alder, glad och frisk, ar sallan sjuk.
Nar bebis #2 foddes sa tankte jag amma om det gick. Snitt igen och daligt med mjolk. Med tillagg sa ammade jag tills hon var 8 manader. Det jag alrt mig ar att mammans valmaende ar _minst_ lika viktigt som barnets. Lyssna pa goda rad men folj dina instinkter om dig sjalv och ditt barn. BB-personalen och eftervarden var mkt battre har. De hjalpte mig att inse att jag kan vara en bra mamma aven om jag inte kan foda vaginalt eller amma uteslutande.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp