Miljon
Trådstartare
Jag har ett problem med min ena ponny...
Har aldrig haft något problem att rida heta hästar. Min andra ponny är väldigt framåt och blir bitvis väldigt het. Rider även en yngre stallkompis ponny ibland för att fostra den lite, den har kommit på att den kan skrämma sin ryttare genom att bocka och dra. Sånt har jag alltså inga problem med och har aldrig haft.
Men till min andra ponny, som är lite för smart för mitt bästa och envis som en åsna
Vi har inga problem i hoppningen, och inga större i dressyren mer än att hon tycker det är trist och tappar bjudning.
Men uteritterna! Hon går verkligen inte fram! Sällskap eller inte spelar ingen större roll, hon går bara och segar sig fram ändå. Rider med dressyrspö för att lättare kunna peta till henne lite, har haft sporrar förr men vill inte sitta och rida med dem till vardags för att få fram henne.
När hon är framme för skänkeln och med i ridningen, så det går att arbeta henne lite, går det oftast att få henne att gå förbi läskiga saker, men när hon inte lyssnar fram så tvärstannar hon och växer fast i marken så fort hon ser något läskigt. Även om det "läskiga" är en brevlåda hon gått förbi femtio gånger Försöker jag pusha henne lite i det läget så börjar hon backa, reser sig lite, vänder etc. Hon vänder inte och drar, och hon reser sig (oftast) inte högt. Det här kan alltså hända både när vi är ensamma och när vi har sällskap. Det är som att hon, när hon inte går fram, nästan "letar" fel, och när något dyker upp så stressar hon upp sig själv så mycket att hon inte kan hantera det.
Jag kan konstatera att det inte går att försöka pusha henne lite, då blir hon bara mer stressad och börjar krångla. Att bli lite förbannad och "ryta i" går inte, hon är känslig och blir stressad.
Stanna och titta försöker jag "lära in", hon stannar och sedan börjar hon backa. Jag vill få henne att iallafall stå still och titta, det kan jag leva med så kan jag sitta där och vänta ut henne. Men hon står alltså oftast inte stilla. De få gånger hon gör det går det fint att driva på efter ett tag, då brukar hon gå (om än spänt) förbi det läskiga.
Hoppa av och gå är sådär, vissa gånger följer hon med direkt, andra gånger finns det inte på kartan att följa med. Då kan vi bli stående en bra stund innan något händer, och då gäller tjat och lockande med ett eller två steg åt gången. Häromdagen tog det 25 min att komma 100 meter
Sedan kan det helt plötsligt släppa och hon traskar på hur fint som helst, och är lika trygg som hon är på hoppbanan. Orädd, säker på foten, trevlig, snäll och lyssnar bra. Reagerar hon på något så stannar hon till, tittar, jag kliar lite på manken och pratar lite med henne och sedan går hon igen.
Någon som har några teorier om vad det kan bero på? Och hur jag ska jobba med det?
Mina egna svar (det är bra att skriva ner problemet och sen läsa det, lättare att se svar och förslag då ) är dels att hoppa av redan innan det blir tjafs och gå en bit, vid de ställen där hon alltid blir spänd, så vi inte behöver bli osams.
Sedan att rida mer dressyr för att få henne mer lyhörd för hjälperna, då är det antagligen lättare att få fram henne och arbeta henne även ute allt eftersom.
Promenera med henne. Det gör jag redan, men kanske göra det i större utsträckning för att avdramatisera världen utanför paddocken mer.
Rida ut med sällskap av en trygg häst. Problemet är som sagt där ändå, oavsett om vi är ensamma eller inte, men om vi rider oftare med en kompis vars ponny är tryggheten själv, kanske hon med tiden inser att den ponnyn bara står och väntar medans hon tramsar, och att det antagligen inte är så farligt som hon tror.
Fler förslag och tankar? Det har blivit mycket bättre, i början stod hon på stallplanen och reste sig rakt upp men nu är det tack och lov allt mer sällan hon reser sig öht, och aldrig högt. Det går att trava bortåt, även om det går långsamt, och det gick inte förr. Hon kastar sig inte runt längre, som hon gjorde första månaderna.
Hon är frisk och kry, har passande utrustning, är helt problemfri i paddocken och rör sig obehindrat i hagen. Så det är med all sannolikhet inte något som är fel så, utan mer att det sitter i huvudet.
Tack om någon orkat läsa ända hit och ännu mer tack för eventuell input!
Har aldrig haft något problem att rida heta hästar. Min andra ponny är väldigt framåt och blir bitvis väldigt het. Rider även en yngre stallkompis ponny ibland för att fostra den lite, den har kommit på att den kan skrämma sin ryttare genom att bocka och dra. Sånt har jag alltså inga problem med och har aldrig haft.
Men till min andra ponny, som är lite för smart för mitt bästa och envis som en åsna
Vi har inga problem i hoppningen, och inga större i dressyren mer än att hon tycker det är trist och tappar bjudning. Men uteritterna! Hon går verkligen inte fram! Sällskap eller inte spelar ingen större roll, hon går bara och segar sig fram ändå. Rider med dressyrspö för att lättare kunna peta till henne lite, har haft sporrar förr men vill inte sitta och rida med dem till vardags för att få fram henne.
När hon är framme för skänkeln och med i ridningen, så det går att arbeta henne lite, går det oftast att få henne att gå förbi läskiga saker, men när hon inte lyssnar fram så tvärstannar hon och växer fast i marken så fort hon ser något läskigt. Även om det "läskiga" är en brevlåda hon gått förbi femtio gånger
Försöker jag pusha henne lite i det läget så börjar hon backa, reser sig lite, vänder etc. Hon vänder inte och drar, och hon reser sig (oftast) inte högt. Det här kan alltså hända både när vi är ensamma och när vi har sällskap. Det är som att hon, när hon inte går fram, nästan "letar" fel, och när något dyker upp så stressar hon upp sig själv så mycket att hon inte kan hantera det.Jag kan konstatera att det inte går att försöka pusha henne lite, då blir hon bara mer stressad och börjar krångla. Att bli lite förbannad och "ryta i" går inte, hon är känslig och blir stressad.
Stanna och titta försöker jag "lära in", hon stannar och sedan börjar hon backa. Jag vill få henne att iallafall stå still och titta, det kan jag leva med så kan jag sitta där och vänta ut henne. Men hon står alltså oftast inte stilla. De få gånger hon gör det går det fint att driva på efter ett tag, då brukar hon gå (om än spänt) förbi det läskiga.
Hoppa av och gå är sådär, vissa gånger följer hon med direkt, andra gånger finns det inte på kartan att följa med. Då kan vi bli stående en bra stund innan något händer, och då gäller tjat och lockande med ett eller två steg åt gången. Häromdagen tog det 25 min att komma 100 meter
Sedan kan det helt plötsligt släppa och hon traskar på hur fint som helst, och är lika trygg som hon är på hoppbanan. Orädd, säker på foten, trevlig, snäll och lyssnar bra. Reagerar hon på något så stannar hon till, tittar, jag kliar lite på manken och pratar lite med henne och sedan går hon igen.
Någon som har några teorier om vad det kan bero på? Och hur jag ska jobba med det?
Mina egna svar (det är bra att skriva ner problemet och sen läsa det, lättare att se svar och förslag då
) är dels att hoppa av redan innan det blir tjafs och gå en bit, vid de ställen där hon alltid blir spänd, så vi inte behöver bli osams.Sedan att rida mer dressyr för att få henne mer lyhörd för hjälperna, då är det antagligen lättare att få fram henne och arbeta henne även ute allt eftersom.
Promenera med henne. Det gör jag redan, men kanske göra det i större utsträckning för att avdramatisera världen utanför paddocken mer.
Rida ut med sällskap av en trygg häst. Problemet är som sagt där ändå, oavsett om vi är ensamma eller inte, men om vi rider oftare med en kompis vars ponny är tryggheten själv, kanske hon med tiden inser att den ponnyn bara står och väntar medans hon tramsar, och att det antagligen inte är så farligt som hon tror.
Fler förslag och tankar? Det har blivit mycket bättre, i början stod hon på stallplanen och reste sig rakt upp
men nu är det tack och lov allt mer sällan hon reser sig öht, och aldrig högt. Det går att trava bortåt, även om det går långsamt, och det gick inte förr. Hon kastar sig inte runt längre, som hon gjorde första månaderna.Hon är frisk och kry, har passande utrustning, är helt problemfri i paddocken och rör sig obehindrat i hagen. Så det är med all sannolikhet inte något som är fel så, utan mer att det sitter i huvudet.
Tack om någon orkat läsa ända hit
och ännu mer tack för eventuell input!
