För snart 4 veckor sedan köpte jag ett 12 årigt sto, som mig veterligen inte gått på lösdrift innan. Hon är rätt ranghög och testar en hel del. I sitta förra stall blev hon orolig när hästarna i "hennes" flock hanterades olika (fick mat på olika tider, togs in och ut i olika tur etc.), varför jag tänkte att lösdrift skulle passa henne när jag köpte henne. I sitt gamla stall var hon jättelugn och snäll i hanteringen, snarare trög än hispig i ridningen. Nu är problemet att hon kanske trivs "för bra" i sin nya flock och vi har fått stora problem. Jag är trött på att bli skräckslagen eller skadad i princip varje dag jag är hos henne och vet inte vad jag ska göra.
Hon går jättebra ihop med de andra i hagen, dock blir både hon och ledarstoet helt sönderstressade av att separeras. Försöker man ställa upp henne på stallplan eller i stallet själv för att borsta och göra iordning henne går hon bara runt, runt och gnäggar efter sina kompisar. I lördags tog det 2,5 timmar att borsta och sadla henne, inklusive "pauspromenad" och "pauslongering" för att bryta beteendet (vilket tyvärr inte lyckades). Hon har även börjat sparka mot mig i hanteringen. När jag leder henne från stallet går hon nästan över mig och vill bara slita sig loss och springa tillbaka (sitter nu med två söndertrasade axlar, en trasig armbåge och en tillplattad högerfot efter de här veckorna). Att rida ut själv är inte någon idé alls, rider man från stallplan så tvärnitar hon, backar, sparkar, stegrar (högre och högre) och snurrar tills jag sitter av. Självklart leder jag henne alltid framåt efter detta och försöker sitta upp längre fram, men hon blir lika oregerlig när jag sitter upp igen. Att rida ut med sällskap går mycket bättre. Det funkar också mycket bättre om jag leder henne till ridhagen och ger henne en arbetsuppgift, typ koncentrera sig på bommar eller små skutthinder (någon dressyrträning har hon inte fokus till - då fryser hon fast med blicken mot stallet och vrålgnäggar).
Jag försöker att hela tiden vara lugn och bestämd mot henne, men det är helt enkelt ett sto med järnvilja som gärna testar och har funnit att hennes plats är bland kompisarna i hagen. Hon har också hittat farliga metoder för att få av mig från ryggen. Jag har fått hjälp av några i stallet som jag kunnat rida ut med samt som hjälpt mig i hanteringen - men sen jag köpte henne har hon snarare blivit farligare och mer flockbunden ju längre det går. De som hjälpt mig i stallet har sagt om henne att "hon är en testande kärring som jävlas med dig, även om hon också är osäker". Tack för det televerket. Igår flyttades hon till "huvudstallet" för att stå på box ett tag, så att vi med lite tur kan förbättra vår kommunikation och jobba på ledarskapet. Jag hoppas att detta fungerar då jag funderar allvarligt på att göra mig av med henne annars.
Har någon tips eller liknande erfarenheter att dela med sig av?
Hon går jättebra ihop med de andra i hagen, dock blir både hon och ledarstoet helt sönderstressade av att separeras. Försöker man ställa upp henne på stallplan eller i stallet själv för att borsta och göra iordning henne går hon bara runt, runt och gnäggar efter sina kompisar. I lördags tog det 2,5 timmar att borsta och sadla henne, inklusive "pauspromenad" och "pauslongering" för att bryta beteendet (vilket tyvärr inte lyckades). Hon har även börjat sparka mot mig i hanteringen. När jag leder henne från stallet går hon nästan över mig och vill bara slita sig loss och springa tillbaka (sitter nu med två söndertrasade axlar, en trasig armbåge och en tillplattad högerfot efter de här veckorna). Att rida ut själv är inte någon idé alls, rider man från stallplan så tvärnitar hon, backar, sparkar, stegrar (högre och högre) och snurrar tills jag sitter av. Självklart leder jag henne alltid framåt efter detta och försöker sitta upp längre fram, men hon blir lika oregerlig när jag sitter upp igen. Att rida ut med sällskap går mycket bättre. Det funkar också mycket bättre om jag leder henne till ridhagen och ger henne en arbetsuppgift, typ koncentrera sig på bommar eller små skutthinder (någon dressyrträning har hon inte fokus till - då fryser hon fast med blicken mot stallet och vrålgnäggar).
Jag försöker att hela tiden vara lugn och bestämd mot henne, men det är helt enkelt ett sto med järnvilja som gärna testar och har funnit att hennes plats är bland kompisarna i hagen. Hon har också hittat farliga metoder för att få av mig från ryggen. Jag har fått hjälp av några i stallet som jag kunnat rida ut med samt som hjälpt mig i hanteringen - men sen jag köpte henne har hon snarare blivit farligare och mer flockbunden ju längre det går. De som hjälpt mig i stallet har sagt om henne att "hon är en testande kärring som jävlas med dig, även om hon också är osäker". Tack för det televerket. Igår flyttades hon till "huvudstallet" för att stå på box ett tag, så att vi med lite tur kan förbättra vår kommunikation och jobba på ledarskapet. Jag hoppas att detta fungerar då jag funderar allvarligt på att göra mig av med henne annars.
Har någon tips eller liknande erfarenheter att dela med sig av?
