Problem att anställa (Utbruten från Medborgarlön)

Eller så är kanske inte företag med 2-3 personer idealet, som vi ska försöka främja genom subventioner. Jag tror det är svårt för så små företag att vara bra arbetsgivare, så det kanske är som det ska vara om företag antingen är enmansföretag, eller har lite fler anställda. Det kanske är företagen med tio anställda man ska subventionera, så de kan anställa femton, istället för att hjälpa fem enmansföretag att anställa en person var.
Då jag är uppvuxen i småföretagarbygd, skulle jag utifrån vad det har visat mig, med entusiasm instämma i vad du skriver här. Maken till usla arbetsgivare! Och att kosta på en massa stöd för deras 1-3 anställda? Det låter som en väldigt dyr och ineffektiv arbetsmarknadsåtgärd för mig. Och med fortsatt risk att arbetsmiljön trots stöd är bristfällig.

Jag ser hellre att vi slipper inkompetenta arbetsgivare än odlar fram fler.
 
Jag ser hellre att vi slipper inkompetenta arbetsgivare än odlar fram fler.

Jag ser hellre att vi odlar fram fler kompetenta arbetsgivare genom att hjälpa dem att bli just det utan att behöva ta sig över onödigt stora trösklar, och utnyttja den potential till livskraftiga arbetstillfällen som finns.

För mig är det märkligt att så fort man nämner ordet företagare så är det enormt viktigt att det finns ett vi och ett dom, ett vi som ska ha bra arbetsvillkor och ett dom som minsann ska stå till svars för det från dag 1 - annars är de usla och inkompetenta. Istället för att vi tillhör ett gemensamt kollektiv där vi hjälper varandra.

Det är väldigt få företag som går vägen från utan anställda till tio anställda utan att gå några steg däremellan. Den mest relevanta invändningen jag sett är att det faktiskt går att köpa in tjänsten - men jag tror inte att uteblivet stöd i olika former till ensamföretagare som ser möjligheter att expandera är bra för vare sig företagare, arbetstagare eller samhälle.
 
Eller så är kanske inte företag med 2-3 personer idealet, som vi ska försöka främja genom subventioner. Jag tror det är svårt för så små företag att vara bra arbetsgivare, så det kanske är som det ska vara om företag antingen är enmansföretag, eller har lite fler anställda. Det kanske är företagen med tio anställda man ska subventionera, så de kan anställa femton, istället för att hjälpa fem enmansföretag att anställa en person var.

Jag tror inte att det går att peka ut någon ideal företagsstorlek. Alla behövs och har sitt existensberättigande. Subventioner är inte min första tanke.
 
Eller så är kanske inte företag med 2-3 personer idealet, som vi ska försöka främja genom subventioner. Jag tror det är svårt för så små företag att vara bra arbetsgivare, så det kanske är som det ska vara om företag antingen är enmansföretag, eller har lite fler anställda. Det kanske är företagen med tio anställda man ska subventionera, så de kan anställa femton, istället för att hjälpa fem enmansföretag att anställa en person var.

Fast många företag startar som enmansföretag, IKEA är ett sådant. Och få helt nystartade av privatpersoner som startar eget har möjlighet att gå från 0 till 10 anställda.


Personligen tror jag snarare att det är tanken på att bli arbetsgivare och att det är krångligt som avskräcker många eller kanske ens inte avskräcker utan att alla är inte intresserad av det. De som blir hjälpta är förmodligen de som ändå skulle ta steget så småningom.
 
Man kan ju också tänka sig att verksamheten måste hållas igång minst 14-16 timmar per dygn för att kunna betala av investeringarna, dvs de fungerar inte så bra att driva som enmansföretag. Tänker man sig att det är en mindre ort kanske inte kundunderlaget räcker till mer än 2-5 anställda, och då blir ju rimligtvis företaget i den storleken om det ska kunna existera överhuvudtaget. Förutsättningar för att skapa jobb och service även utanför storstäderna är i min ögon jätteviktigt!
 
Jag ser hellre att vi odlar fram fler kompetenta arbetsgivare genom att hjälpa dem att bli just det utan att behöva ta sig över onödigt stora trösklar, och utnyttja den potential till livskraftiga arbetstillfällen som finns.

För mig är det märkligt att så fort man nämner ordet företagare så är det enormt viktigt att det finns ett vi och ett dom, ett vi som ska ha bra arbetsvillkor och ett dom som minsann ska stå till svars för det från dag 1 - annars är de usla och inkompetenta. Istället för att vi tillhör ett gemensamt kollektiv där vi hjälper varandra.

Det är väldigt få företag som går vägen från utan anställda till tio anställda utan att gå några steg däremellan. Den mest relevanta invändningen jag sett är att det faktiskt går att köpa in tjänsten - men jag tror inte att uteblivet stöd i olika former till ensamföretagare som ser möjligheter att expandera är bra för vare sig företagare, arbetstagare eller samhälle.
Va? Snarare att arbetsgivare är en roll man lämpligen tar på allvar. Självklart ska man få hjälp med den rollen om man väljer att ta på sig den, men det får man ju redan. Information, utbildning etc finns att tillgå gratis.

Men om nån säger att jag vill gärna vara arbetsgivare, men ansvaret och jobbet det kräver, det kan väl staten bjuda på - det är ju som att säga att jag vill gärna vara läkare, men staten kan väl ta hand om patienterna, så skriver jag journalen och lyfter lönen.

Det har inget med vi och dom att göra, utan om att om man tar på sig ett jobb, så ska man försöka klara det. Oavsett om det jobbet är arbetsgivare, hovslagare eller tandläkare.

Jag har träffat på många företagare som tycker det är ett härke med personalansvar, och väljer att inte ha anställda av den anledningen. Och det är väl ett klokt val - vill man inte ha personalansvar ska man såklart inte ha det. Jag tror inte att lösningen är att ge dem personal som staten tar ansvaret för.

Det finns ju gott om andra entreprenörer som tvärtom tycker att hela tjusningen är just detta med att bygga en fungerande organisation, att se den växa. De verkar ju mer lämpade att leda organisationer än de som egentligen inte vill.
 
Senast ändrad:
Fast många företag startar som enmansföretag, IKEA är ett sådant. Och få helt nystartade av privatpersoner som startar eget har möjlighet att gå från 0 till 10 anställda.


Personligen tror jag snarare att det är tanken på att bli arbetsgivare och att det är krångligt som avskräcker många eller kanske ens inte avskräcker utan att alla är inte intresserad av det. De som blir hjälpta är förmodligen de som ändå skulle ta steget så småningom.
Ja, de har ju rätt i att det är ett ansvar att bli arbetsgivare. Jag tycker det låter vettigt att ha respekt för det, det avskräcker väl med rätta i så fall?

Det är ju som att skaffa häst - det finns väl många som tänkt tanken på att skaffa häst men blir avskräckta eller inte tycker det verkar intressant. Är lösningen då att staten tar ansvar för hästen, så att man kan ha häst utan att behöva känna till hur den ska skötas eller ha ansvar för den? Om man inte vill ha en häst eller anställda, på goda grunder, så är väl det förnuftigt att avstå, tänker jag.
 
Ja, de har ju rätt i att det är ett ansvar att bli arbetsgivare. Jag tycker det låter vettigt att ha respekt för det, det avskräcker väl med rätta i så fall?

Det är ju som att skaffa häst - det finns väl många som tänkt tanken på att skaffa häst men blir avskräckta eller inte tycker det verkar intressant. Är lösningen då att staten tar ansvar för hästen, så att man kan ha häst utan att behöva känna till hur den ska skötas eller ha ansvar för den? Om man inte vill ha en häst eller anställda, på goda grunder, så är väl det förnuftigt att avstå, tänker jag.

Det finns nog inget generellt svar, vissa är för försiktiga och andra dundrar på utan eftertanke och en del tuffar på i lagom takt. Jag ser inget fel i att underlätta men på en rimlig nivå och mest med rådgivning och kanske (om det inte redan finns) en lägre kostnader för den/de första anställda, men det kanske redan finns.
 
Vad som behövs vid en uppstart är ju olika för varje individ och verksamheter. Det är inget krav vid start av AB så det är ingen direkt kostnad för start av bolag. Startar du ex ett IT konsultbolag behöver du många gånger ingenting mer än en dator och telefon, vilket flertalet antagligen redan har. Mao ingen startkostnad.
Ska du starta ett åkeri ser det kanske annorlunda ut...

Ja, det är givetvis olika. Men i många fall krävs startkapital, oavsett om det är enskild firma eller aktiebolag det rör sig om. Jag påstår inte att det skulle vara ett krav. Oavsett så är försvårande av att starta enskild firma verkligen inte rätt väg att gå, vad man än tycker om AB.
 
Självklart kan egenföretagare sätta sig in i det som krävs för att bli arbetsgivare, problemet brukar vara att egenföretagaren kommer på att hen behöver anställa någon när hen jobbar 200 % själv och där och då blir det ett övermäktigt problem att sätta sig in i hur man blir arbetsgivare och väljer att köra på som man alltid har gjort. Ja visst man kan köpa sig fri från mycket arbete men är det då värt det? Istället för att köra på, så ska man anställa en och lägga en massa pengar på att köpa en tjänst, går det ihop i slutändan? Om man inte är tvärsäker på att svaret blir ja så kanske man låter bli.
Sen hur en sån hjälp som @sjoberga efterfrågar skulle se ut, jag vet inte ärligt talat och det är kanske där problemet ligger, olika personer behöver hjälp med olika saker. Men ja det är ofta en hög tröskel att gå från enmansföretag till att anställa.
 
Självklart kan egenföretagare sätta sig in i det som krävs för att bli arbetsgivare, problemet brukar vara att egenföretagaren kommer på att hen behöver anställa någon när hen jobbar 200 % själv och där och då blir det ett övermäktigt problem att sätta sig in i hur man blir arbetsgivare och väljer att köra på som man alltid har gjort. Ja visst man kan köpa sig fri från mycket arbete men är det då värt det? Istället för att köra på, så ska man anställa en och lägga en massa pengar på att köpa en tjänst, går det ihop i slutändan? Om man inte är tvärsäker på att svaret blir ja så kanske man låter bli.
Sen hur en sån hjälp som @sjoberga efterfrågar skulle se ut, jag vet inte ärligt talat och det är kanske där problemet ligger, olika personer behöver hjälp med olika saker. Men ja det är ofta en hög tröskel att gå från enmansföretag till att anställa.
Men det är väl en del i att vara företagare? Vad man ska göra själv och vad som lönar sig bättre att outsourca.

Alla passar kanske inte att driva en organisation, och då är det kanske bättre att fortsätta vara ensamföretagare? Om det blir så att man varken anställer eller lejer ut, utan bara jobbar mer och mer själv istället.

Jag tänker att det med rätta är något annat att driva en organisation mot att vara ensam.

Och jag blir också osäker på vilket stöd det skulle vara? Om det inte är att staten tar jobbet och ansvaret i ens ställe, eller stöd och råd (vilket redan finns)? Det känns som man famlar i mörkret där, någon sorts obestämd hjälp man inte kan sätta fingret på men som löser problemet med att ha anställda.
 
Men det är väl en del i att vara företagare? Vad man ska göra själv och vad som lönar sig bättre att outsourca.

Alla passar kanske inte att driva en organisation, och då är det kanske bättre att fortsätta vara ensamföretagare? Om det blir så att man varken anställer eller lejer ut, utan bara jobbar mer och mer själv istället.

Jag tänker att det med rätta är något annat att driva en organisation mot att vara ensam.

Och jag blir också osäker på vilket stöd det skulle vara? Om det inte är att staten tar jobbet och ansvaret i ens ställe, eller stöd och råd (vilket redan finns)? Det känns som man famlar i mörkret där, någon sorts obestämd hjälp man inte kan sätta fingret på men som löser problemet med att ha anställda.
Ja självklart är det en del av att vara företagande, jag konstatera mest att det kan finnas anledningar till varför det klagas på att det är så komplicerat att gå från egenföretagare till att ha anställda. Är man överhopad av jobb så finns inte tiden till att sätta sig in i vad som faktiskt krävs, det handlar inte om okunskap utan enbart att dygnet bara har 24 timmar och jobbar man redan 18h om dygnet så finns inte tiden.
 
Här tycker jag det vanligaste är att ta in folk med F-skattsedel om ett mindre företag behöver växa. Grannen hade 8 lastbilar innan och alla åkare som körde hade F-skattsedel (eller AF) , var helt enkelt lättare så när fösta skulle tas in och sedan rullade det på.
 
Ja självklart är det en del av att vara företagande, jag konstatera mest att det kan finnas anledningar till varför det klagas på att det är så komplicerat att gå från egenföretagare till att ha anställda. Är man överhopad av jobb så finns inte tiden till att sätta sig in i vad som faktiskt krävs, det handlar inte om okunskap utan enbart att dygnet bara har 24 timmar och jobbar man redan 18h om dygnet så finns inte tiden.
Fast det handlar väl också om att kunna planera, att inte ta på sig mer jobb än man klarar av? Om det är så att pengarna finns, men man inte hinner anlita någon hjälp, så är det väl mest planeringen man behöver ha hjälp med. Att inte tacka ja till uppdrag man inte har tid till. Är det så att företaget inte går runt annat än att man jobbar 70 timmar i veckan med det, och det inte finns pengar att ta hjälp, då är ju problemet ett annat. Då är lönsamheten för dålig, men frågan är ju om statliga subventioner till olönsamma enmansföretag är en bra väg att gå.
 
Här tycker jag det vanligaste är att ta in folk med F-skattsedel om ett mindre företag behöver växa. Grannen hade 8 lastbilar innan och alla åkare som körde hade F-skattsedel (eller AF) , var helt enkelt lättare så när fösta skulle tas in och sedan rullade det på.

Det är här nånstans jag tänker att det inte alls är bästa lösningen för alla arbetstagare, att tvingas anställa sig själva för att det är ett så stort kvantsteg att ta för den som vill anställa att gå från noll till en anställd. Stödet jag efterlyser är alltså att underlätta det steget. Sedan är det inget fel att det finns de som aktivt väljer att anställa sig själva heller, men det är tufft skatterättsligt också om man inte skaffar flera kunder.

Åtgärder som förekommit genom åren som jag sett fungerat positivt är gratis utbildningar i arbetsgivaransvar, redovisning, åtaganden - nätverk som erbjudits enkla, paketerade tjänster av andra specialiserade företag (redovisning, avtalsrätt, HR) som kunnat kopplas ihop genom projektsatsningar i offentlig regi. Projektkoordinatorer som finns för att stödja i processen. Det finns nog ganska mycket mer att göra.

Jag tycker inte som @Mabuse varit inne på att det ska krävas ett specialintresse för HR-frågor och organisationsutveckling för att kunna driva ett småföretag med ett par anställda som har utkomst från det. Det vore kontraproduktivt för alla inblandade.

Eftersom jag jobbat 20 år i och med startups och småföretag med både affärsutvecklingsfrågor och personalfrågor, i nära anknytning till både landsbygdsutveckling och high-tech kopplade till universitetets olika entreprenörsforskning anser jag att jag har relevant erfarenhet, från ett helt annat perspektiv än från de som tillägnat sig kunskapen primärt från utbildning och kanske har levt en komplett karriär offentligt finansierat.

Har man aldrig varit inuti ett småföretag i någon ansvarsroll är det ganska svårt att förstå den verkligheten. Precis som jag har svårt att ha koll på the bleeding edge av organisationsteori för andra företagstyper än de jag verkat i.
 
Fast det handlar väl också om att kunna planera, att inte ta på sig mer jobb än man klarar av? Om det är så att pengarna finns, men man inte hinner anlita någon hjälp, så är det väl mest planeringen man behöver ha hjälp med. Att inte tacka ja till uppdrag man inte har tid till.

Det låter ju mer oproblematiskt än vad det faktiskt kan vara. Vi har inte råd att tacka nej till vissa kunder, för i lugnare tider behövs de kunderna också. Sambon jobbar konstant.

(Nu ska vi dock återanställa en kille som jobbat hos oss tidigare, med start januari)
 
Jag tycker inte som @Mabuse varit inne på att det ska krävas ett specialintresse för HR-frågor och organisationsutveckling för att kunna driva ett småföretag med ett par anställda som har utkomst från det. Det vore kontraproduktivt för alla inblandade.

Jag upplever inte att det är så knepigt att anställa, men å andra sidan har vi haft god hjälp från revisorns bolag. När man väl har kommit in i det är det inte ett bekymmer. Bara fler verifikationer för mig att bokföra. :cautious:
 
Det är här nånstans jag tänker att det inte alls är bästa lösningen för alla arbetstagare, att tvingas anställa sig själva för att det är ett så stort kvantsteg att ta för den som vill anställa att gå från noll till en anställd. Stödet jag efterlyser är alltså att underlätta det steget. Sedan är det inget fel att det finns de som aktivt väljer att anställa sig själva heller, men det är tufft skatterättsligt också om man inte skaffar flera kunder.

Åtgärder som förekommit genom åren som jag sett fungerat positivt är gratis utbildningar i arbetsgivaransvar, redovisning, åtaganden - nätverk som erbjudits enkla, paketerade tjänster av andra specialiserade företag (redovisning, avtalsrätt, HR) som kunnat kopplas ihop genom projektsatsningar i offentlig regi. Projektkoordinatorer som finns för att stödja i processen. Det finns nog ganska mycket mer att göra.

Jag tycker inte som @Mabuse varit inne på att det ska krävas ett specialintresse för HR-frågor och organisationsutveckling för att kunna driva ett småföretag med ett par anställda som har utkomst från det. Det vore kontraproduktivt för alla inblandade.

Eftersom jag jobbat 20 år i och med startups och småföretag med både affärsutvecklingsfrågor och personalfrågor, i nära anknytning till både landsbygdsutveckling och high-tech kopplade till universitetets olika entreprenörsforskning anser jag att jag har relevant erfarenhet, från ett helt annat perspektiv än från de som tillägnat sig kunskapen primärt från utbildning och kanske har levt en komplett karriär offentligt finansierat.

Har man aldrig varit inuti ett småföretag i någon ansvarsroll är det ganska svårt att förstå den verkligheten. Precis som jag har svårt att ha koll på the bleeding edge av organisationsteori för andra företagstyper än de jag verkat i.
Men allt det där finns ju redan? Det är ju ingen ände på alla stödåtgärder som finns för att hjälpa företagare.

Jag förstår att du ser det hela från småföretagarens perspektiv, och då borde man självklart få mer hjälp och stöd och subventioner. Men om man ser det från samhällets sida, eller från arbetstagarnas, så blir det lite mer komplext. Om samhällets enda syfte var att hjälpa företag, så borde naturligtvis alla lagar och allt stöd bara gå till det. Bort med arbetsrätt, arbetsmiljöregler, kollektivavtal och skatter. Det skulle göra livet lättare för företagarna. Men det vore förmodligen rätt dåligt för samhället och för medarbetare och andra intressenter.

Sen vet jag inte riktigt vem du syftar på som skulle ha lärt sig bara från utbildning? Det tror jag ingen förespråkar, men om man nu vill starta företag är det förstås en fördel att skaffa sig kunskap om sådant som hör företagande till. Ungefär som det är en fördel att lära sig baka om man vill försörja sig som bagare.
 
Det låter ju mer oproblematiskt än vad det faktiskt kan vara. Vi har inte råd att tacka nej till vissa kunder, för i lugnare tider behövs de kunderna också. Sambon jobbar konstant.

(Nu ska vi dock återanställa en kille som jobbat hos oss tidigare, med start januari)
Det är ju en anledning till att man väljer att gå ihop i en större organisation, för att ha lite mer svängrum. Eller ha ett nätverk av frilansare man kan ringa när det är en arbetstopp. Så gör man i många branscher där efterfrågan svänger mycket, eller där man jobbar i projekt.

Det ÄR svårt att driva företag med 1-2 anställda. Nätverk kan ju vara en lösning, som sagt, men det beror på hur traditionerna ser ut i er bransch.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp