Eukaryot
Trådstartare
En slags spin off på diskussionen om vad som gör en hingst intressant.
Att avla är ju alltid en avvägning där man väljer mellan olika egenskaper, för- och nackdelar, man kan inte få allt. Man måste prioritera, och olika uppfödare har olika ordning på sin priolista.
- Hur prioriterar du/hur skulle du prioritera när/om du skulle ta föl?
- Var går gränsen för vad som är ok att avla på? Ge exempel
Svarar mig själv:
- För mig är prestation och hållbarhet viktigast och går hand i hand. Dvs för mig är det viktigt att kolla så att stostammen tidigare har gett träningsbara hästar som håller. Både stoet och hingsten ska ha så lite (kända) ärftliga svagheter som möjligt, i synnerhet om det skadliga anlaget slår igenom redan i enkel upplaga. Exteriör, benställning osv hänger ihop med hållbarhet och ridbarhet/prestation, så jag skulle helst inte vilja använda hästar med stora exteriöra fel om de inte visat sig vara något alldeles extra.
- För att ta några konkreta exempel så skulle jag nog kunna använda en hingst med WFFS-anlag om stoet inte är bärare, men bara om det inte finns en likvärdig, minst lika bra och passande, WFFS-fri hingst, att välja på. Detta för att det då inte är någon risk att fölet blir sjuk eftersom fölet max kan få anlaget i enkel upplaga.
Däremot skulle jag aldrig avla på t ex en häst med silvergen eftersom den genen ger defekter redan i enkel upplaga (om än mildare än i dubbel upplaga). För mig är det självklart att inte medvetet avla fram ett föl där det är 50% risk att fölet får genen som med hög sannolikhet kommer att ge synfel i vuxen ålder (även med bara ett anlag från ena föräldern).
Att avla är ju alltid en avvägning där man väljer mellan olika egenskaper, för- och nackdelar, man kan inte få allt. Man måste prioritera, och olika uppfödare har olika ordning på sin priolista.
- Hur prioriterar du/hur skulle du prioritera när/om du skulle ta föl?
- Var går gränsen för vad som är ok att avla på? Ge exempel
Svarar mig själv:
- För mig är prestation och hållbarhet viktigast och går hand i hand. Dvs för mig är det viktigt att kolla så att stostammen tidigare har gett träningsbara hästar som håller. Både stoet och hingsten ska ha så lite (kända) ärftliga svagheter som möjligt, i synnerhet om det skadliga anlaget slår igenom redan i enkel upplaga. Exteriör, benställning osv hänger ihop med hållbarhet och ridbarhet/prestation, så jag skulle helst inte vilja använda hästar med stora exteriöra fel om de inte visat sig vara något alldeles extra.
- För att ta några konkreta exempel så skulle jag nog kunna använda en hingst med WFFS-anlag om stoet inte är bärare, men bara om det inte finns en likvärdig, minst lika bra och passande, WFFS-fri hingst, att välja på. Detta för att det då inte är någon risk att fölet blir sjuk eftersom fölet max kan få anlaget i enkel upplaga.
Däremot skulle jag aldrig avla på t ex en häst med silvergen eftersom den genen ger defekter redan i enkel upplaga (om än mildare än i dubbel upplaga). För mig är det självklart att inte medvetet avla fram ett föl där det är 50% risk att fölet får genen som med hög sannolikhet kommer att ge synfel i vuxen ålder (även med bara ett anlag från ena föräldern).