Asa_S
Trådstartare
Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det här, så då frågar jag er här...
När ska man egentligen "bry sig om" att ens barn kommer i slagsmål med andra barn? Han är 5 år och det händer inte så ofta, men fler gånger än jag gillar. Hemma är han en klyftig kille som oftast samsas bra med sina syskon även om han är snabb till slutsatsen att han är orättvist behandlad. Naturligtvis har vi pratat om det här hemma när det hänt likväl som andra saker som hänt under dagen, bra som dåliga.
Det här med att man inte får vara dum vet han, och har oftast inga problem med hemma, men alla barn har inte med sig samma sak hemifrån, och även om jag kan prata mycket med min kille börjar jag känna att jag inte kan fortsätta längre, det blir som att han får ta ansvar för vad de andra inblandade gjort också, och det tycker jag är lite mycket för en 5-åring (de andra pojkarna är äldre).
Hur ska jag tackla det här? Ska man se det som en del av uppväxten? Skulle vilja ha ett snack med min och den andra pojken som oftast är inblandad och hans föräldrar men misstänker att de inte tycker att det är så farligt alt ändå inte vet vad de ska göra (han är 8 el 9 år). Senast igår var min pojke hemma hos denne och lekte utan problem. Jag är rädd för att detta beteende ska följa med honom upp i skolan och göra att han inte får kompisar där.
Det är jättesvårt för mig att avgöra vad som orsakat detta och hur allvarligt det är. Vissa låter sina barn slåss så hårtestarna ryker medan jag aldrig låter barnen lösa konflikter genom att vara fysiska.
Jag kan ju inte heller avgöra vad som var rätt eller fel i de konflikter som leder till slagsmål, jag var ju inte där. Så hur sjutton ställer jag mig till det här?
När ska man egentligen "bry sig om" att ens barn kommer i slagsmål med andra barn? Han är 5 år och det händer inte så ofta, men fler gånger än jag gillar. Hemma är han en klyftig kille som oftast samsas bra med sina syskon även om han är snabb till slutsatsen att han är orättvist behandlad. Naturligtvis har vi pratat om det här hemma när det hänt likväl som andra saker som hänt under dagen, bra som dåliga.
Det här med att man inte får vara dum vet han, och har oftast inga problem med hemma, men alla barn har inte med sig samma sak hemifrån, och även om jag kan prata mycket med min kille börjar jag känna att jag inte kan fortsätta längre, det blir som att han får ta ansvar för vad de andra inblandade gjort också, och det tycker jag är lite mycket för en 5-åring (de andra pojkarna är äldre).
Hur ska jag tackla det här? Ska man se det som en del av uppväxten? Skulle vilja ha ett snack med min och den andra pojken som oftast är inblandad och hans föräldrar men misstänker att de inte tycker att det är så farligt alt ändå inte vet vad de ska göra (han är 8 el 9 år). Senast igår var min pojke hemma hos denne och lekte utan problem. Jag är rädd för att detta beteende ska följa med honom upp i skolan och göra att han inte får kompisar där.
Det är jättesvårt för mig att avgöra vad som orsakat detta och hur allvarligt det är. Vissa låter sina barn slåss så hårtestarna ryker medan jag aldrig låter barnen lösa konflikter genom att vara fysiska.
Jag kan ju inte heller avgöra vad som var rätt eller fel i de konflikter som leder till slagsmål, jag var ju inte där. Så hur sjutton ställer jag mig till det här?
