- Svar: 1
- Visningar: 567
Jag kan inte låta bli att tycka att det är fascinerande hur hjärnan funkar! Jag tittade på TV häromdagen. Det händer inte så jätteofta, men det var nån reklamkanal och i reklamavbrottet visades det nån helt uruselt dålig reklamfilm om ICA (denna:
). Jag hade inte noterat reklamen om det inte hade varit för den lilla trudelutten som avslutade inslaget. Det sa PLING i skallen på mig. Det där kände jag minsann igen! Men från vaddå? Jag hade inte den blekaste aning.
Jag kunde inte släppa det. Jag ville veta varför jag kände igen trudelutten! Vad kunde det vara? Jag var tvungen att leta upp reklamfilmen på nätet och lyssna på trudelutten några gånger. Sen skickade jag en förfrågan till hjärnkontoret: “Vad är detta?” och så satte jag mig ner, lutade mig tillbaks och väntade på svaret.
Det första svaret jag fick kom ganska snabbt.
“Det är signaturmelodin till något TV-program”, meddelade arkivarierna som jobbar på hjärnkontorets minnesarkiv. De gav mig också en ungefärlig tidsålder som var “Du var hyfsat ung”, vilket borde innebära tidigt 1980-tal.
“OK, men vad ÄR det för ett TV-program?”, envisades jag.
“Det här ligger inte direkt överst i arkivet”, gnällde hjärnkontorsarkivarierna, “MÅSTE du verkligen ha fram den här informationen?...”. Och efter att ha övervägt deras fråga så vidhöll jag att jo, det måste jag. Det är en såndär grej som skulle ligga och reta mig tokig annars.
Så jag satte mig återigen ner, slappnade av, blundade och väntade på ett svar. Spelade trudelutten några gånger till, för att skynda på hjärnkontorsarkivarierna lite. De muttrade, men återkom efter en stund:
“Det här är allt vi kan få fram på såhär kort tid”, och så slängde de fram två ansikten.
Ansikten - sjysst! Jag som VERKLIGEN inte spelar i nån toppliga när det gäller att para ihop ansikten med namn...
Efter att ha försökt prova med lite olika namnkombinationer kom jag fram till att det borde kunna vara “Jeja Sundström” och “Johannes Brost” som jag såg ansiktena av. Och nu hade hjärnkontorsarkivarierna stängt luckan. Mer hjälp än såhär verkade jag inte kunna få därifrån. Men nu hade jag i alla fall ett par ledtrådar. OK Google - nu blev det din tur att rycka in…
Jag behövde inte söka jättelänge innan jag hittade svaret. TV-programmet jag sökte hette “Gäster med gester”. Efter att ha googlat lite till hittade jag även en lite längre snutt av signaturmelodin:
DÄR var den!
Tack hjärnkontoret! Ni vet väl att jag gör dethär av ren omtanke för att hålla er alerta va…..
Jag kunde inte släppa det. Jag ville veta varför jag kände igen trudelutten! Vad kunde det vara? Jag var tvungen att leta upp reklamfilmen på nätet och lyssna på trudelutten några gånger. Sen skickade jag en förfrågan till hjärnkontoret: “Vad är detta?” och så satte jag mig ner, lutade mig tillbaks och väntade på svaret.
Det första svaret jag fick kom ganska snabbt.
“Det är signaturmelodin till något TV-program”, meddelade arkivarierna som jobbar på hjärnkontorets minnesarkiv. De gav mig också en ungefärlig tidsålder som var “Du var hyfsat ung”, vilket borde innebära tidigt 1980-tal.
“OK, men vad ÄR det för ett TV-program?”, envisades jag.
“Det här ligger inte direkt överst i arkivet”, gnällde hjärnkontorsarkivarierna, “MÅSTE du verkligen ha fram den här informationen?...”. Och efter att ha övervägt deras fråga så vidhöll jag att jo, det måste jag. Det är en såndär grej som skulle ligga och reta mig tokig annars.
Så jag satte mig återigen ner, slappnade av, blundade och väntade på ett svar. Spelade trudelutten några gånger till, för att skynda på hjärnkontorsarkivarierna lite. De muttrade, men återkom efter en stund:
“Det här är allt vi kan få fram på såhär kort tid”, och så slängde de fram två ansikten.
Ansikten - sjysst! Jag som VERKLIGEN inte spelar i nån toppliga när det gäller att para ihop ansikten med namn...
Efter att ha försökt prova med lite olika namnkombinationer kom jag fram till att det borde kunna vara “Jeja Sundström” och “Johannes Brost” som jag såg ansiktena av. Och nu hade hjärnkontorsarkivarierna stängt luckan. Mer hjälp än såhär verkade jag inte kunna få därifrån. Men nu hade jag i alla fall ett par ledtrådar. OK Google - nu blev det din tur att rycka in…
Jag behövde inte söka jättelänge innan jag hittade svaret. TV-programmet jag sökte hette “Gäster med gester”. Efter att ha googlat lite till hittade jag även en lite längre snutt av signaturmelodin:
Tack hjärnkontoret! Ni vet väl att jag gör dethär av ren omtanke för att hålla er alerta va…..
