Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

[Pettsson]

Jag har längtat så enormt mycket tills det är min tur, och gör det fortfarande längst in.
Min sambo är redan en underbar pappa och en underbar sambo på många sätt.

Men så hade vi av någon anledning en diskussion häromdagen. Allt började med att vi pratade om förlossningar. Han säger då att han inte under några omständigheter har tänkt att närvara vid min förlossning när den dagen kommer. Han skulle tycka att det var äckligt och skulle vara rädd att se saker han inte vill se.
Jag å andra sidan kan inte förstå detta utan ser en förlossning som ett fantastiskt ögonblick som man som blivande föräldrar ska ta sig igenom tillsammans, man ska tillsammans ta del av det liv man skapat. Jag vill hålla hans hand och känna att han finns med mig.
Jag blev enormt besviken och vet faktiskt inte vad jag ska göra med den informationen. För mig är det lika viktigt att han närvarar som att förlossningen går bra

När diskussionen sen går vidare så tar han upp amning. Han tidigare fv, mamman till hans son, kunde inte amma. Det kommenterade han med att hon va en värdelös kvinna.
Tänk om JAG får problem med min amning?! Jag vill amma, helt klart, det har aldrig varit något att fundera på, men tänk om det ä något som inte fungerar, att det inte går?
Vad gör jag då, tycker han då att jag är en värdelös kvinna?

Mitt i mitt drömmande om barn blev jag bara så rädd, tänk om allt bara går fel? Jag älskar honom djupt och innerligt men tänk om...

Nej fy, ville bara skriva av mig lite.

 

[escodobe]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Vilken djävla arrogant typ! Och den ska du ha barn med? Då förstår jag om du är rädd.

Du kan väl inte hjälpa om du får problem med ammningen? Kan han hoppa 2.10 i höjdhopp? Om inte så måste han ju vara en världelös karl? HAN vill inte vara med om förlossningen? Du *måste* och det är ju du som har ont. Om du inte vill vara med om förlossningen - hur ska han då få sitt barn?

 

[TinyWiny]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Om det här är på riktigt så lämna honom

En sådan person skulle jag inte vilja leva mitt liv med och absolut inte skaffa barn ihop med!

Han verkar ju inte förstå att det är lika viktigt att han är med på förlossningen som att han är/var med när barnet blir till

Han verkar lite omogen/känslig/rädd eller alltihop?!

Du får nog ta upp detta med honom igen och verkligen få honom att förklara sig!

Bara tanken att han inte vill vara med/att han tycker att kvinnan är dålig för att hon inte kan amma gör att jag funderar på om han överhuvudtaget vill ha fler barn?!

Eller tänker han inte på att han kränker dig med när han pratar nedsättande om kvinnor som inte kan/vill amma?

Fy vilken hemsk situation du har hamnat i

Skickar massor av tröstkramar

 

[Beemergirl]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Låter lite som min sambo.... Han vill inte heller under någa omständigheter vara med på förlossningen OM det blir barn i framtiden.... Visst tycker jag det är lite taskigt men samtidigt så kan jag förstå det... Skulle itne heller vilja va med på förlossningen men man är vl så illa tvungen....

Angående ammningen så får du väl försöka förklara för honom att ibland fungerar det inte och då är det bara att gilla läget så att säga.

Kramar och ge inte upp!

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag har inte tänkt så innan, som du skriver så måste ju jag vara med. Utan mig med på förlossningen blir det VÄLDIGT svårt.
Jag tror heller inte att han har sett det så, vilket ger mig ett ypperligt tillfälle att använda mitt (ditt) argument, tack!

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Men jag vill inte lämna honom, han är det bästa jag vet och den jag vill leva och skaffa barn tillsammans med.

Men uppenbarligen är det bara jag som ser den här tillsammans-grejen, han ser bara det "roliga".

Usch, jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag tänker ständigt på detta, jag mår riktigt dåligt över hur han uttryckt sig
Som du säger så kränker han mig när han säger liknande saker. Ja, nu har han till och med fått mig att bli riktigt rädd

 

[Tassetass]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag kan ingenting om sånt här men... Ni kan inte ta upp det här med er BM eller någon annan som ska vara lite proffs på sånt här? Din karl är ju knappast den första i världshistorien som försöker fega ur förlossningen och har åsikter om saker han inte vet något om, det måste finnas hjälp att få.

För det han sagt är ALLVARLIGT, och ni måste ta tag i det så du inte åker på fler obehagliga överraskningar längre fram...

 

[Acses]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag skulle inte vilja leva med en man som säger sådanna saker. Jag skulle aldrig skaffa barn med en man som har de värderingarna. Rädsla för förlossningen kan jag förstå, jag vill inte heller vara med om min förlossning - jag har dock inte mycket att välja på! Men att man är mindervärdig kvinna för att man inte kan amma?

Och även om jag kan FÖRSTÅ rädslan för förlossningen skulle jag inte ha något som hellst överseende om han inte valde att ta tag i den biten för att närvara när VÅRAT barn kommer till världen. Hans jobb i förlossningssalen är minst lika viktigt som mitt.

Skulle min sambo uttrykt sig liknande skulle jag be honom söka hjälp. Var han ovillig skulle jag packa väskan och gå!

 

[Björk]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Mitt i mitt drömmande om barn blev jag bara så rädd, tänk om allt bara går fel? Jag älskar honom djupt och innerligt men tänk om...

Enligt det du beskrivit så tycker jag din sambo låter både omogen, okunnig och egocentrisk. Själv skulle jag nog börja tvivla på att överhuvudtaget vara ihop med en sådan man faktiskt...

 

[No1]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jisses, vilken Taliban

Jag skulle fått så kalla fötter att amputering hade varit enda utvägen.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jo, det är nog allvarligare än jag själv vill tro. Vi har ju faktiskt planer på att skaffa barn. men lyckan över det försvinner helt när sånt här uppdagas...

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Men nu är det så att jag VILL leva med den här mannen. Han är det jag älskar mest i hela världen.

Men att han säger så... det sårar mig. Han tycks inte förstå min situation. Jag hoppas, tror och vill att hans ord grundar sig på rädsla och att han ändrar åsikt när det väl är dags. Jag hoppas verkligen det

 

[Acses]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Har ni pratat om hur du känner för det han sagt? Om inte är det dags att göra det, han måste få din syn på saken också.

Jag skulle inte våga förlita mig på att han ändrar åsikt när det väl är dags... En graviditet kan bli skitjobbig - även om man har sin partners stöd. Din karl verkar tycka att det hårda jobbet ligger i kvinnans ansvar och en sådan syn skulle jag personligen ha mycket svårt att acceptera.

 

[Mammadutt]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

vilket stort jävla rövhål
Snacka om att man inte skulle vilja ha den där mellan bena.

edit: han kanske ska gå till en barnmorska på föräldrautbildning å få saker förklarade för sig... lite empati skulle inte skada....

 

[SomethingCorporate]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Vill första göra klart med att jag har inte barn och har inte på gång.
Jag kommer bara emd tankar.

Din karl har varit ärlig och sagt att han inte vill vara med så tycker jag inte att han blir en skit för det som många vill få det att framstå om.
Han har ju sagt det att så att du vet om det om det är dags.
Du kan då ta ställning till om du klarar det själv eller inte.
Det är ju inte som om han kläcker ur sig det när du redan är gravid.

Tycker ni som tycker han är en taliban och dylikt att en kvinna som inte vill vara med om en förlossning (alltså inte skaffa barn) är en taliban?

Jag förstår din rädsla och tycker att ni ska prata om det, kanske med en proffesionell som tassen föreslog.
Men att börja prata om att han är hemsk och att man skulle ha dumpat honom känns hårt om någonting man har pratat om en gång..

Men en stor fråga tycker jag; varför känner din kille så?

 

[ancan]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Den mannen hade inte jag velat skaffa barn med. Eller ens bo tillsammans med.
Låter otroligt omogen och värsta mansgrisen!

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag antar att vi får diskutera igenom detta ordentligt för att veta var vi står. Nu köper vi gård tillsammans snart och efter det är det liksom...dags. Vi har en tuff tid framför oss så du har rätt, vi måste föra diskussionen på tal igen.

Jag glömmer bort mig själv, jag lyssnar hela tiden på honom och blir ledsen istället för att uttrycka mig och få allt klart från början..

 

[Björk]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Din karl har varit ärlig och sagt att han inte vill vara med så tycker jag inte att han blir en skit för det som många vill få det att framstå om.

Jag tycker nog att det där med amningen var det värsta faktiskt...
Att han inte vill vara med vid förlossningen... tja, om det bara vore det så skulle jag nog anta att TS med hjälp av information och BM kan informera honom om att han behövs som stöd och att det också kan vara en mycket positiv upplevelse även för honom.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Förmodligen är det den biten som saknas.

Han är ju rätt avigt inställd från början eftersom det blev som det blev med hans första barn. Allt av en stor katastrof...
Men det innebär ju inte att det ska behöva gå ut över oss, eller?

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Läs svar nedan. Bla. det tror jag det handlar om.

Jag tycker att han är en skit, samtidigt som jag vill förstå honom. Men det han sa känns som ett stort...hål. Jag är livrädd över att jag inte kommer kunna amma, kommer jag inte kunna det vet jag inte vad jag gör. Måste jag gå igenom förlossningen och ta vårt barn till världen ensam vet jag inte heller vad jag gör. Jag vill så gärna att han är med!