Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Än så länge har han ju uppfyllt mina kriterier. Visst har vi våra diskussioner men jag behöver aldrig tvivla på hans stöd. Men just detta fick mig att känna oro.

Däremot sa han igår när jag tog upp detta, att om jag inte amma är det ju faktiskt en fördel för honom. Han och barnet behöver inte ha samma behov av att ha mig nära hela tiden. Jag frågade faktiskt rätt ut om han skulle tycka att jag va en värdelös kvinna om jag inte kunde amma, fick sen det svaret Jag fattar inget, han ändrade sig uppenbarligen väldigt snabbt. Har han läst mina tankar?

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Hans tidigare förhållande var rätt komplicerat då han inte fick veta förän kort innan förlossningen att han skulle bli pappa. Lång historia, not funny.

Men iaf, han kom till BB och ville vara en del av barnet, givetvis. Dock missade han förlossningen. Hans agg mot barnets mamma driver nog också de dumma kommentarerna, just det han sagt om ammningen. det är en typisk öm punkt som han gärna klämmer på. Frtåga mig inte varför han bryr sig iöht men, ja.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Det tog slut efter att hon tagit med deras barn til en annan kille under en längre tid. Hon kom bara hem en dag och sa att hon hittat en annan. Men det är en historia för sig..

Visst har han sett sig som ett offer, men han är på andra tankar nu. De var ju inte kära, eller älskade varandra iöht utan bodde ihop och ville prova för att se om det gick, just för barnets skull. men det gjorde det inte.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Att han är rädd för förlossningen kan man kanske förstå men är det någon gång i livet som man verkligen vill ha en klippa att luta sig mot så måste det ju vara då och så sviker han. När sviker han nästa gång?

Det är ungefär så jag känner det.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag är faktiskt inte lika säker som du. Jag tror att det finns en möjlighet att han ändrar sig. Men jag kommer att stå fast, vill han inte vara med mig under förlossningen, då blir det ingen förlossning alls.

Någon här sade att nu kommer det bli hans fel att du inte kan amma - och det tror jag med!! Du kommer ha sån presetationsångest så det kan bli svårt att amma, då det kan bli svårare pga stress.

Jag känner mig stressad redan nu Det känns jobbigt som f*n att ahn sa så, men nu verkar det som att han ändrat sig...

Sen undrar jag vad det är mer som kan dyka upp som han inte vill vara med om eller inte gillar? Hur ställer han sig till föräldraledighet, VAB-dagar, vaknätter, bajsblöjor, utdragna nattningar osv. Det skulle jag kollat upp om jag var du innan ni startar någon bebisverkstad!

Lika viktiga saker det att tänka på. Men jag har sett honom ställa upp för son och mamma nu så jag vet att han kommer finnas med mig där. Han är egentligen en varm och ödmjuk person men med hård yta, därunder finns massor av fantastiska och underbara egenskaper som jag inte tvivlar en sekund på. Men iof, kan han häva ur sig sådana här liknande kommentarer finns ju risken att han ändrar sig där med.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

tack för inlägget! Tänkvärda och bra ord!

Tänkte på det du sa om papporna. Jag är helt förundrad över systemet idag. Har en vän som nyligen fick barn, pappan till barnet blev behandlad som en skitstövel under vistelsen på BB. Han får inga papper att läsa och skriva under, såsom mamman får. Han måste erkänna inför okända människor att han är far till barnet, får besvara de mest urkorkade frågor. Ingen frågar honom hur han upplever allt detta, hur förändringen påverkat honom. Han fick inte ens hålla sitt barn när min vän ville vila

 

[Skogstrollet]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Tänk om JAG får problem med min amning?! Jag vill amma, helt klart, det har aldrig varit något att fundera på, men tänk om det ä något som inte fungerar, att det inte går?
Vad gör jag då, tycker han då att jag är en värdelös kvinna?

Jag hoppas han aldrig får problem med potensen, för vad ska du då med en sån värdelös karl till...? *ironi*

Att skaffa barn är för mig det största jag kan göra med en annan människa och känns det inte "100" så gör jag det inte.

Peppar lite nu och hoppas ni reder ut detta så att du kan njuta av upplevelsen sedan istället för att oroa dig för vad karln ska tycka. Får ni ingen direkt ordning på det nu så vänta med att skaffa barn. Är det meningen att ni ska bli föräldrar tillsammans så kan det vänta ett år eller två.

 

[Acses]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Han fick inte ens hålla sitt barn när min vän ville vila

Det där kan jag upplysa dig hör inte till vanligheterna. När sambons dotter kom till världen var sambon den första som fick hålla i barnet. Rutinerna är olika på olika BB'n runt om i landet, därför är det bra att åka och besöka de BB man har i trakten innan man bestämmer sig för vart man vill åka.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Det har du säkerligen rätt i! Jag tyckte det lät helt sjukt!!

 

[Snovind]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag hoppas det var ren otur, dåligt BB eller liknande. Min man upplevde att han var väldigt välkommen och med i förlossningen. Inga konstigheter alls.

 

[Curly]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Förklara för honom att man kan få problem med amningen och fråga om han skulle tycka du var värdelös så får vi se vad han säger.

Det där med att killen ska vara med är nog inget självklart för alla. Min kille har lite skämtsamt sagt att han inte vill vara med och ärligt talat känner jag inte att han måste det. Jag vill inte att han ska se mig så "där nere" och sen bli äcklad av att ha sex (som tyvärr en del män blir). Får se hur jag känner när det börjar närma sig men jag tänker inte tvinga honom. T ex om en kille har ont av att se blod eller har ont av sjukhus. Ärligt talat kan det nog se lika läskigt ut som vid en operation.

 

[chrysler]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag har längtat så enormt mycket tills det är min tur, och gör det fortfarande längst in.
Min sambo är redan en underbar pappa och en underbar sambo på många sätt.

Men så hade vi av någon anledning en diskussion häromdagen. Allt började med att vi pratade om förlossningar. Han säger då att han inte under några omständigheter har tänkt att närvara vid min förlossning när den dagen kommer. Han skulle tycka att det var äckligt och skulle vara rädd att se saker han inte vill se.
Jag å andra sidan kan inte förstå detta utan ser en förlossning som ett fantastiskt ögonblick som man som blivande föräldrar ska ta sig igenom tillsammans, man ska tillsammans ta del av det liv man skapat. Jag vill hålla hans hand och känna att han finns med mig.
Jag blev enormt besviken och vet faktiskt inte vad jag ska göra med den informationen. För mig är det lika viktigt att han närvarar som att förlossningen går bra

När diskussionen sen går vidare så tar han upp amning. Han tidigare fv, mamman till hans son, kunde inte amma. Det kommenterade han med att hon va en värdelös kvinna.
Tänk om JAG får problem med min amning?! Jag vill amma, helt klart, det har aldrig varit något att fundera på, men tänk om det ä något som inte fungerar, att det inte går?
Vad gör jag då, tycker han då att jag är en värdelös kvinna?

Mitt i mitt drömmande om barn blev jag bara så rädd, tänk om allt bara går fel? Jag älskar honom djupt och innerligt men tänk om...

Nej fy, ville bara skriva av mig lite.

Fattar inte att folk ens tänker tanken att skaffa barn med skitstövlar, sen måste du ju stå ut med honom tills barnen är vuxna.
Tänk oxå på vad du väljer för förebild till dina barn, en pappa är inte bara till för avel.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Ja, jag har hört fler klagomål på den BB-avdelningen. Däremot har jag hört om många positiva upplevelser också, dock inte på den avdelningen.

Men pappan blir ändå mer åtsidosatt än mamman, han är ju en minst lika stor del i det hela som hon är, eller? Hur ofta frågar man egentligen hur pappan har det?
Jag har tänkt på det och frågat det här paret vi umgås med, har själv mest frågat henne hur hon har det, om hon vill ha hjälp, om vad som är jobbigt och inte osv. Efter att tanken slog mig frågar jag honom minst lika mkt. Han sa när jag frågade att folk inte alls tänkte på honom på samma sätt som på mamman, men förändringen i livet är ju lika stor.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Honom har jag tänkt att stå ut med under resten av mitt liv. Han är ingen skitstövel, han är underbar på många sätt och vis. Han är dock väldigt klumpig i sina uttalanden ibland.
Jag far illa av att han sa så, visst. Men han är en bra förebild, en bra man och absolut en bra pappa!

 

[chrysler]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Honom har jag tänkt att stå ut med under resten av mitt liv. Han är ingen skitstövel, han är underbar på många sätt och vis. Han är dock väldigt klumpig i sina uttalanden ibland.
Jag far illa av att han sa så, visst. Men han är en bra förebild, en bra man och absolut en bra pappa!

Att han blir en bra pappa(fast jag tvivlar pga hans åikter) betyder inte att han blir en bra man.
Det är sånt kvinnor alltid skyller på, att de inte visste, men här har du ju tydliga varningssignaler att gå på innan det är försent.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Att han är en bra pappa vet jag redan, han har ju en son sen innan.
Att han är en bra man vet jag också, även om det strider lite mot vad jag beskrivit i tråden. Han fällde dessa kommentarerna vilket fick mig att bli ledsen, amningen har jag tagit upp och han hade då ändrat sin åsikt, vilket ju betyder att han begrundat vad han sagt och kommit fram till att han egentligen inte tycker så.
Jag blir mer och mer säker på att han bara va klumpig.

 

[chrysler]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Att han är en bra pappa vet jag redan, han har ju en son sen innan.
Att han är en bra man vet jag också, även om det strider lite mot vad jag beskrivit i tråden. Han fällde dessa kommentarerna vilket fick mig att bli ledsen, amningen har jag tagit upp och han hade då ändrat sin åsikt, vilket ju betyder att han begrundat vad han sagt och kommit fram till att han egentligen inte tycker så.
Jag blir mer och mer säker på att han bara va klumpig.

Nåja, alla får ju ha det som de vill hemma, bara synd om barnen kommer i kläm sen.

 

[scarlettlady]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Som vanligt klampar du på som en elefant och anser att andras män är skit och du är den enda som vet om att de är det. Tur för dig. Nog ska man få avreagera sig på sin man ibland utan att han ska dömas, och nog borde mannen få fälla korkade och elaka kommentarer som han sedan ångrar. Alla är människor och det är mänskligt att fela. Om du tänker efter kanske du upptäcker att du gjort det någon gång också, och titta! Världen finns kvar!

 

[Acses]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Nåja, alla får ju ha det som de vill hemma, bara synd om barnen kommer i kläm sen.

Men skärp dig! Enligt TS har ju karlen i fråga funderat över det och kommit fram till att han haft fel. Det är mänskligt att vara okunnig, det verkar ju som att TS iaf har en kille som är villig att bättra på sina kunskaper och ändra åsikt när han får fundera över saken.

 

[Pettsson]

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Om jag säger att han är en bra pappa och en bra man, vad ger då dig rätten att nervärdera såväl mig som honom då? Att tala om för mig att om jag inte lämnar honom kommer våra barn att komma ikläm?