Sitter och kollar på vårens hundkurser och känner mig helt velig om vilken inriktning jag ska välja. Jag har en snart tvåårig hane som jag tränat och tävlat lite lydnad med, men platsliggningen som sätter käppar i hjulet för mig/oss. Ibland går det bra, men lika ofta gör det inte det. Han har aldrig rest sig (än...) och han har heller aldrig visat någon tendens att vilja gå till/mot mig. Istället ligger han och kollar på allting runt omkring sig, gnäller och skulle någon annan hund titta åt hans håll så sätter han sig upp. Jag har aldrig gjort någon stor sak av det på träning utan bara lugnt sagt åt honom att vara tyst eller gått tillbaks och lagt om honom. Har alltid "bara" belönat platsen med godis när han fortfarande ligger, aldrig kampat eller kastat bollar så att han ligger och laddar för det. Men det känns som att han inte tycker det är "värt" att ligga och vänta på belöning, utan att det kanske kunde vara lite roligare att se om man kan få en ny kompis istället...
Men nu känner jag mig som sagt VELIG. Både han och jag tycker det är kul att träna (övriga) moment och han är ganska duktig. I somras klarade vi LP1 och nu i höst har vi tränat på momenten i tvåan. Men jag börjar känna mig lite uppgiven inför platsliggningen, även om tvåans platsliggning blir mer lik ettans nästa år. Men är det verkligen värt att slösa så mycket adrenalin under de minuter som momentet varar? Det känns som att det finns risk för att jag smittar honom med min inställning och så blir det en ond cirkel. Ska jag strunta i tävlandet helt och hållet (fast jag tycker det är kul i övrigt)? Eller ska jag vänta något halvår/år för att se om han blir mer stabil med åldern (han blir ganska uppspelt och leklysten när han träffar andra hundar)? Eller ska jag ge upp den "vanliga" lydnaden och satsa på rallylydnad (aldrig testat, men det verkar kul) istället för att komma undan den hemska platsliggningen?
Någon som har/har haft liknande problem och/eller kan komma med tips på hur man kan träna för att komma bort från det? Goda råd mottages tacksamt!
Men nu känner jag mig som sagt VELIG. Både han och jag tycker det är kul att träna (övriga) moment och han är ganska duktig. I somras klarade vi LP1 och nu i höst har vi tränat på momenten i tvåan. Men jag börjar känna mig lite uppgiven inför platsliggningen, även om tvåans platsliggning blir mer lik ettans nästa år. Men är det verkligen värt att slösa så mycket adrenalin under de minuter som momentet varar? Det känns som att det finns risk för att jag smittar honom med min inställning och så blir det en ond cirkel. Ska jag strunta i tävlandet helt och hållet (fast jag tycker det är kul i övrigt)? Eller ska jag vänta något halvår/år för att se om han blir mer stabil med åldern (han blir ganska uppspelt och leklysten när han träffar andra hundar)? Eller ska jag ge upp den "vanliga" lydnaden och satsa på rallylydnad (aldrig testat, men det verkar kul) istället för att komma undan den hemska platsliggningen?
Någon som har/har haft liknande problem och/eller kan komma med tips på hur man kan träna för att komma bort från det? Goda råd mottages tacksamt!