Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

[AgentCarter]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jag tror också det är viktigt att du pratar med dina systrar om varför de höll på att strycka med under förlossningarna.
Det kan vara helt olika orsaker och kanske du inte har någon risk för att det skulle bli så vid din förlossning.
Jag tror du ska börja i den änden, om det är liknande orsaker eller att tex en av dina systrar har ett trångt bäcken så tycker jag du ska ringa en MVC och rådfråga dem. Du har ändå en anledning till rädsla enligt mig

 

[Inte_Ung]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Det jag vet är att jag har haft 3 förlossningar där jag har varit helt okej redan några timmar efteråt.
Ingen hade kunnat påstå att ett snitt på något enda vis hade varit bättre för mig.
Och jag har många medsystrar som också "kläcker" lätt.

De som får problem däremot hade nog mått bättre av ett snitt.
Och det gäller ju då att identifiera dem som har disposition för att få problem.
Ingen skall ju behöva försöka att föda vaginalt med ett för trångt bäcken, längre än så måste vi ju se till att komma.
Mina förlossningar har gått fort och lätt och jag tycker inte att man skall framhärda med en vaginal förlossningen när tiden bara går och ingenting händer.
JAg som blir galen om jag inte får sova skulle aldrig klarat av en förlossning som drog ut över 12 timmar, mina var samtliga under 7 timmar totalt.

 

[Tscabo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Nej det är inte komplikationsfritt.
Och.
Nej det är inte särskilt vanligt alls.
Men det ger inge bestående men.
Underliv sys lätt ihop till bra funktion och utseende.
Jag sprack litet olyckligt och det blev värre för varje barn.
Men det är nu prydligt återställt av sjukvården.

Säg det till kvinnorna som ser ut som köttfärs därnere. Långt ifrån alla får hjälp att bli "prydligt återställda".

 

[Inte_Ung]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Då så får man se till att söka hjälp tills att man får den.
Underlivsplastik är oerhört framgångsrikt.
Det finns mycket material att arbeta med och det läker fantastiskt bra.

Det är mycket sämre att gräva i buken på folk bland bukhinnor och inre organ.

 

[vindvissla]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jag maste halla med Inte_Ung dar, det ar otroligt manga kvinnor som aldrig soker hjalp for sitt kottfarsunderliv eller sina inkontinensproblem.

 

[Vica]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Säg det till kvinnorna som ser ut som köttfärs därnere. Långt ifrån alla får hjälp att bli "prydligt återställda".

Hej ångest!

 

[cirkus]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jag tycker det är dumt att skriva sånt som ... det du just kommenterade(alltså inte din kommentar..). Det spär bara på onödig ångest. Det är också sorgligt att den största skräcken för många tycks vara att underlivet inte ser ut som innan. Det MÅSTE finnas hjälp att bearbeta denna rädsla innan graviditet om det nu bara är det kosmetiska underlivet som det handlar om.

 

[Thera]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Man ska inte lyssna på alla skrämselhistorier, för ingen är ju den andra lik.

Jag födde min första för 6 veckor sen. Han vägde 4310 gram och hade dessutom stort huvud. Jag hade krystvärkar i 20 minuter innan han var ute, klippte ingenting, fick sy ett stygn på grund av ett skrapsår. Var uppe efter en halvtimme. Hade hästen varit igång hade jag ridit för länge sen. Ingen inkontinens heller.

Mitt underliv ser ut och känns precis som innan.

Sen finns det de som har ett helsike trots liten bebis. Det är så himla olika så det går aldrig att anta nånting på förhand.

 

[Vica]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jag tycker det är dumt att skriva sånt som ... det du just kommenterade(alltså inte din kommentar..). Det spär bara på onödig ångest. Det är också sorgligt att den största skräcken för många tycks vara att underlivet inte ser ut som innan. Det MÅSTE finnas hjälp att bearbeta denna rädsla innan graviditet om det nu bara är det kosmetiska underlivet som det handlar om.

Jo men lite så eller?

Kl

Vaginalt - fan heller släng dej i väggen. Ska det bli barn ska det bli med surrogat eller helt nedsövd och snittad!

 

[cirkus]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Ja, eller så får du hjälp, inte för att alla nödvändigtvis måste föda vaginalt, men jag tror att rädslor rent generellt inte är bra att bära på.

Sen är ju varje rädsla personlig och rent subjektiv, men de flesta människor kan ju faktiskt ta in information och förvandla irrationella rädslor till något vettigt

 

[Lenis]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Ja, eller så får du hjälp, inte för att alla nödvändigtvis måste föda vaginalt, men jag tror att rädslor rent generellt inte är bra att bära på.

Sen är ju varje rädsla personlig och rent subjektiv, men de flesta människor kan ju faktiskt ta in information och förvandla irrationella rädslor till något vettigt

Det beror väl också på hur man värderar "irrationell" rädsla. Att vara rädd för att vara på ett torg eller att se en liten spindel man vet är ofarlig, det kan man väl kalla en till största delen irrationell rädsla. Men när det gäller en händelse som verkligen är farlig för både mamma och barn, låt vara väldigt mycket mer säker här än i de flesta delar av världen? Och något som i pricip alltid gör jävligt ont? Är det att vara irrationell? Jag vet inte om jag skulle kalla det det. Olika saker kan verka olika jobbiga för olika människor och tex smärta är en sådan.

Vad gäller säkerheten mamma/barn så var det det första de bankade in i skallen på oss på förlossningsplaceringen, att "oftast går det bra men det är fortfarande farligt att föda, både för mamma och barn". Nu är det ju så att de flesta tycker att det är värt det, men att kalla rädsla för det hela för irrationellt tycker jag är att förminska det hela. Och att förminska en rädsla tror jag inte är rätt väg att gå för att bearbeta den. Precis som att kommentaren "Det är inget att vara rädd för" eller "Skärp till dig" inte brukar göra någon nytta när en person är rädd. Utöver det har man visat att mammor som är mycket negativa till att föda vaginalt oftare får komplikationer och problem under förlossningen än de som inte varit rädda (finns en bok i ämnet). (Med det inte sagt att snitt är riskfritt, se tidigare inlägg. Narkos är inte hundraprocentigt säkert det heller, men att gå bort i sömnen kan verka mindre skrämmande för en del.. vi är alla olika.) Nu lät jag väldigt negativ här men självklart går det bra för de allra flesta!!

Med det sagt så givetvis går det oftast bra och jag tycker tipsen om att försöka kontakta någon att prata med innan man är gravid låter bra, liksom att tidigt lyfta problematiken när/om man blir gravid och att försöka tänka positivt och på målet, att få en liten bebis

 

[cirkus]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Det var en generalisering och inte direkt överfört till just förlossning.

Utan just ett konstaterande att det är dumt att bära på rädslor öht, det skapar inre stress.
Irrationella rädslor kanske är lättare att få bukt med, men jag tror att med adekvat hjälp så kommer man långt oavsett vilken typ av rädlsa de handlar. (och jo lite irrationellt tycker jag att det är när underlivskosmetiken är det man är mest rädd för)

 

[rubytoo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Säg det till kvinnorna som ser ut som köttfärs därnere. Långt ifrån alla får hjälp att bli "prydligt återställda".

Som jag då!

Två rupturer och ett klipp. Tycker fortfarande det inte var så farligt. Förlorade 2 l blod och fick op 4 timmar efter förlossningen då hela moderkakan inte kom ut och orsakade blödningen.

Men jag ångrar inget, tyckte det var häftigt att föda barn!

Tävlade hoppning 6 veckor efter med stygn och hela kittet

 

[rubytoo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jo men lite så eller?

Kl

Vaginalt - fan heller släng dej i väggen. Ska det bli barn ska det bli med surrogat eller helt nedsövd och snittad!

Kände precis som du, innan jag fick barn

 

[Vica]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Som jag då!

Två rupturer och ett klipp. Tycker fortfarande det inte var så farligt. Förlorade 2 l blod och fick op 4 timmar efter förlossningen då hela moderkakan inte kom ut och orsakade blödningen.

Men jag ångrar inget, tyckte det var häftigt att föda barn!

Tävlade hoppning 6 veckor efter med stygn och hela kittet

Alltså, jag förstår att du försöker, med några andra, hjälpa till att "förminska" problemen jag anser vara stora. Men tyvärr är just sådana kommentarer bensin för min rädsla..
Kalla mej självisk men jag vill inte stryka med bara för att få föda fram ett barn. Ett barn som dessutom riskerar få växa upp utan mor.

 

[rubytoo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Alltså, jag förstår att du försöker, med några andra, hjälpa till att "förminska" problemen jag anser vara stora. Men tyvärr är just sådana kommentarer bensin för min rädsla..

Stryka med?? Nejdå långt ifrån.

Det verkar lite som du tror att vi andra som fött barn och faktiskt överlevt är unika??

Långt ifrån, jag väntade ända tills jag var runt 40 innan jag skaffade barn så att du anser att du har större problem med förlossningsrädsla än vad jag hade stämmer inte med verkligheten. Höll på att svimma när vi fick se den "fina" förlossningsfilmen som man får på bm möte

Var livrädd i hela 8 månader!!!

Personligen så var själva graviditeten betydligt värre än att föda fram ett barn

Gömmer du dig för andras åsikter blir det bara jobbigare för dig själv, läs på så mycket du kan och gå och samtala med någon.

 

[cirkus]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Du har ju en historia med avseende på dina systrar så din rädsla är ju inte helt bara tagen ur det blå, du är ju rädd att du ska stryka med ! Det är väl något värre än ett inte så snyggt underliv som rättar till sig.

Först och främst så ska du ju kolla vad som gjorde att systrarna hade det svårt, är bäckena för trånga är det ju absolut en bra sak att kolla det allra först. Då får du ju direkt svart på vitt om du öht *kan* föda barn.

 

[Magritte]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Hej,

känner att jag måste svara. Självklart kan du redan nu påbörja din resa mot ett planerat KS, trots att du ännu inte är gravid. Jag vet inte var du bor, men olika landsting är definitivt olika välvilligt inställda till att bevilja KS där det inte finns ngn medicinsk indikation. Men det är definitivt inte omöjligt. I steg 1 bör du hitta en barnmorska som stöttar dig, jag rekommenderar dig att i första hand söka en privat sådan alternativt går på rekommendation, hennes inställning till KS kommer vara en hjälp på vägen.

Du ska heller inte tveka att söka dig vidare om den barnmorska du kontaktar inte tycks vilja stödja dig. Ju tidigare det i din journal står noterat precis det du berättar här och ju mer påläst du själv är om risker/fördelar med KS vs. risker/fördelar vaginalt - desto lättare kommer du få ditt snitt. OBS - vissa landsting/sjukhus föreslår jag att du inte väljer att föda hos då det faktiskt idag finns ställen som nekar alla KS de kan, i princip oavsett individens föreliggande problem. Jag skulle säga att statistiken (googla) över antal kejsarsnitt i % kommer vägleda dig var det kommer vara lättare för dig att få ett kejsarsnitt.

Din barnmorska kommer inte kunna bevilja dig snittet, det görs av överläkaren på det sjukhus (mer specifikt överläkaren på den förlossningsklinik) du valt att föda vid, och möjligheten finns som sagt att få detta före en graviditet, då det faktiskt är så att du inte ens kan tänka dig att bli gravid om du inte får ditt KS.

Påbörja denna resa redan nu, vägen kanske kommer vara lite krokig, men stå på dig. Ingen ska hindras från att skaffa barn för något som är så enkelt avhjälpt som med ett planerat snitt.

 

[Vica]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Hej,

känner att jag måste svara. Självklart kan du redan nu påbörja din resa mot ett planerat KS, trots att du ännu inte är gravid. Jag vet inte var du bor, men olika landsting är definitivt olika välvilligt inställda till att bevilja KS där det inte finns ngn medicinsk indikation. Men det är definitivt inte omöjligt. I steg 1 bör du hitta en barnmorska som stöttar dig, jag rekommenderar dig att i första hand söka en privat sådan alternativt går på rekommendation, hennes inställning till KS kommer vara en hjälp på vägen.

Du ska heller inte tveka att söka dig vidare om den barnmorska du kontaktar inte tycks vilja stödja dig. Ju tidigare det i din journal står noterat precis det du berättar här och ju mer påläst du själv är om risker/fördelar med KS vs. risker/fördelar vaginalt - desto lättare kommer du få ditt snitt. OBS - vissa landsting/sjukhus föreslår jag att du inte väljer att föda hos då det faktiskt idag finns ställen som nekar alla KS de kan, i princip oavsett individens föreliggande problem. Jag skulle säga att statistiken (googla) över antal kejsarsnitt i % kommer vägleda dig var det kommer vara lättare för dig att få ett kejsarsnitt.

Din barnmorska kommer inte kunna bevilja dig snittet, det görs av överläkaren på det sjukhus (mer specifikt överläkaren på den förlossningsklinik) du valt att föda vid, och möjligheten finns som sagt att få detta före en graviditet, då det faktiskt är så att du inte ens kan tänka dig att bli gravid om du inte får ditt KS.

Påbörja denna resa redan nu, vägen kanske kommer vara lite krokig, men stå på dig. Ingen ska hindras från att skaffa barn för något som är så enkelt avhjälpt som med ett planerat snitt.

Tack!

 

[Swat]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

KL

Min lille är nu snart 16 månader och min "resa" mot att bli mamma startade lååååångt innan jag blev gravid!

Jag har haft förlossningsskräck så länge jag kan minnas!
Jag har ett STORT kontrollbehov och när jag och mannen började prata om barn så började jag till exempel få mardrömmar, hemska mardrömmar!
För mej så var det inte smärtan eller nålarna eller något av det "konkreta" som skrämde mej, utan risken att jag inte skulle ha full kontroll ( )

Efter flera missfall blev jag väl var gravid och insåg att jag måste ta fatt i mina "hjärnspöken"!
Här i Uppsalalän finns de fantastiska Auror-sköterskorna!!!
Jag fick träffa en helt underbar äldre kvinna, för henne berättade jag om alla min rädslor, mina drömma, detaljer om vad jag var rädd skulle hända och även vad jag önskade skulle hända. Vi träffades ett par gånger, jag fick en privat visning av förlossningsavdelningen, jag kände mej HELT trygg med hennes resonemang och med den massiva information jag fick.

När jag kände mej nöjd och lugn så träffades vi slutligen en sista gång och då skrev vi ner exakt hur jag ville ha det och vad som var extra viktigt för mej vid själva förlossningen - En Aurora-Journal!
Denna fick jag både med mej hem + att den fanns i min vanlig journal och där markerades den med en "rosa flagga" så att all personal som skulle träffa mej direkt skulle se att jag hade specifika "önskemål".

Utöver detta så pratade jag och min man massor om just vad som var viktig för att jag skulle känna mej lugn/trygg/bekväm och hans uppgift under förlossningen var att föra min talan enligt det vi kommit överens om

All denna förberedelse och min härliga aurora-sköterska gjorde att förlossningen gick alldeles utmärkt! Jag fick en underbar manlig förlossningsläkare som förklarade allt in i minsta detalj - som jag önskade - flera team av fantastiska barnmorskor och sjuksköterskor som följde alla mina önskemål till fullo osv. När min lille föddes så var han lite påverkad av den långa förlossningen, men trots att min man och en läkare direkt tog bäbyn och "sprang", så fanns "min" förlossningsläkare vid min sida inom 60 sekunder och informerade mej om allt som hände.

Så... Mitt råd blir! Ta det lugnt! Varken graviditet eller förlossning är något som vi NÅGONSIN kan förbereda oss på fullt ut, men vi kan göra det bästa av alltsammans.
Kolla upp om det finns något motsvarande Aurora-sköterskor i ditt landsting!
Prata med din vanliga barnmorska om dina rädslor redan nu och förklara att de sätter käppar i hjulen för din önskan att försöka skaffa barn!

/Swat