Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

[Vica]

*smyger in från äu*

Fästmannen och jag har pratat om barn och bägge två vill ha små knott men det där med att föda - ja låt oss säga att det inte låter som något för mig. Båda mina systrar och ett av syskonbarnen har varit nära att stryka med vid förlossning.

Paniskt nålrädd, smärträdd och jätteorolig att det skulle hända något gör att jag inte riktigt vågar ens att tala med BM. De måste ju tycka att jag är fjantig..

Någon av er som haft förlossningsrädsla och valt att göra planerade kejsarsnitt?

 

[rubytoo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jag var extremt rädd och ville ha snitt, men efter ca 8 månader vände det och jag valde att föda fram. Jag ångrar det inte faktiskt, det var en upplevelse som jag inte hade velat gå miste om. Men om det skulle bli någon fler vet jag absolut inte hur jag skulle känna det då.

Prata med BM det gjorde jag och min var ett enormt stöd

 

[Calazirya]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

I de flesta landsting så fokuserar man på att bearbeta och ge stöd åt kvinnan i sin rädsla först och främst.

 

[AgentCarter]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Nu är inte jag förlossnings rädd trots förlossningsskadad äldre bror (blev dock erbjuden kejsarsnitt pga min bror). Men nålrädd är jag som bara den!!!
Fyfan för epidural säger jag! Men det finns andra metoder för smärtlindring! Fast jag kanske ändå kommer skrika efter epidural under förlossningen

Sen tror jag smärtmässigt att det är värre med kejsarsnitt, då du slipper förlossningssmärtan (som ofta glöms) så får du istället ha ont lång tid efter.

Jag valde bort att ta planerat kejsarsnitt pga risken att inte kunna få fler barn efteråt, eller bara ett barn till efteråt då jag vill ha tre stycken.
Men det kan fortfarande bli akut kejsarsnitt så jag är inte helt inställd på att det blir vaginalt, men det är sådant som inte går att planera!

Men jag lovar, det kommer inte vara första gången din BM har hört om dessa rädslor! BM och sambon är de du har för att gnälla på om alla krämpor
Om man är rädd är det viktigt att man får prata med de insatser som faktiskt finns! Och dessutom så får man skriva ett s.k förlossningsbrev där man tar upp hur man vill ha förlossningen (i min ska stå att jag inte vill ha värkigångsättande-dropp, kejsarsnitt om något verkar galet och de ska fan se till att jag inte spricker! om det nu är möjligt)

 

[Sar]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jag har fött både med kejsarsnitt (fullgånget värkarbete och sedan akutsnitt) samt vaginalt. Rent smärtmässigt föredrar jag alla gånger vaginal förlossning.

Med planerat kejsarsnitt slipper du ju värkarbetet så där har jag ingen erfarenhet men jag tyckte återhämtningen från kejsarsnittet var väldigt tufft jämfört med den vaginala förlossningen.

 

[lundsbo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jag har fött både med kejsarsnitt (fullgånget värkarbete och sedan akutsnitt) samt vaginalt. Rent smärtmässigt föredrar jag alla gånger vaginal förlossning.

Med planerat kejsarsnitt slipper du ju värkarbetet så där har jag ingen erfarenhet men jag tyckte återhämtningen från kejsarsnittet var väldigt tufft jämfört med den vaginala förlossningen.

Svårt att jämföra planerat o akut snitt. Din kropp lär vär ha varit ganska utmattad innan det akuta snittet vilket är sämsta läge för en stor operation.

 

[Vica]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Finns det några privata kliniker i Sverige där man kan just planera sina förlossningar?

 

[lundsbo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Vid en normal graviditet är riskerna betydligt mindre med en vaginal förlossning. Nu vet jag inte vad dina släktingar råkat ut för, om det är ärftligt eller otur...
Riskerna för komplikationer efter kejsarsnitt är större, inget snack om saken. Jag gjorde planerat snitt och hade tur. Allt gick bra. Inga större problem, tappade en del blod men tackvare mina utmärkta blodvärden gick det bra ändå. Nu snart 3 år efter så har jag en ful hud"flik" på magen efter att de sydde ihop och lite känselbortfall. Det är allt.

Efter snittet (måndag) åkte jag hem dagen efter (tisdag) vilket ansågs som tidigt och jag var riktigt mosad i 2 dygn. Tål smärtlindring dåligt (tog inget) men har en hög smärttröskel...
Släppte ut hästarna själv på torsdagen och mockade på lördagen. Skrittade en sväng på gamlingen på söndagen så jag skrattar mig lyckligt över att allt gick bra.

 

[lundsbo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Fyfan för epidural säger jag! Men det finns andra metoder för smärtlindring!

Ja, ryggmärgsbedövningen gjorde ont. I alla fall min, tur att det är över på några sekunder!

 

[Skogstrollet]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Ja, ryggmärgsbedövningen gjorde ont. I alla fall min, tur att det är över på några sekunder!

Jag kände inte ett smack när jag fick min. Mäjligtvis lokalbedövningens lilla stick då.

TS, jag kan garantera att en barnmorska inte skulle tycka din rädsla är fånig så prata med en sådan tycker jag.

 

[Snyggve]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Svårt att jämföra planerat o akut snitt. Din kropp lär vär ha varit ganska utmattad innan det akuta snittet vilket är sämsta läge för en stor operation.

+1 på den.

Jag har aldrig fött vaginalt, även om jag hemskt gärna hade velat. Däremot ett (vaket) akutsnitt -09 och ett (sovande) halvplanerat -11.

Efter snittet -09 hade jag jäkligt ont, förmodligen pga 30 h värkar innan snittet. Kände mig väldigt handikappad, svårt att knyta an till bebisen och amningen fungerade inte alls.

Det planerade snittet gick bättre, även om de inte lyckades ge ryggbedövningen. De fick med andra ord söva mig så det tog ett tag innan jag fick träffa bebisen. Däremot hade jag inte alls lika ont (tog dock mer smärtstillande andra gången) och amningen fungerade kanon.

Men jag tycker absolut att TS ska ta upp sina farhågor med en bra BM, de har hört allt förut. Med mycket stöd och studiebesök m.m. så kanske du vågar föda vaginalt, det är ju trots allt många innan dig som kommit över sin rädsla och klarat det

 

[Lenis]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Vid en normal graviditet är riskerna betydligt mindre med en vaginal förlossning.

Det där är BS och inget annat. Sånt som gärna framförs av gamla gubbar (som aldrig fött barn..) och andra som vill spara pengar, eller åter andra som tycker att "riktiga" kvinnor föder vaginalt (antagligen samma som säger att "riktiga" kvinnor ammar).. men nu är jag fördomsfull

Senaste större studien som gjordes på KI, den släpptes väl för knappt 2 år sen nånting (jag och tidsuppfattning..) och följde barnen ett bra tag efter förlossningen, om det var två år eller ett låter jag vara osagt. För barnen fanns det när allt var sammantaget inte några "betydligt mindre" risker med vaginal förlossning.

Det som kan ske är att det är större risker vid upprepade framtida graviditeter- så vill man ha fem barn är det inte att rekommendera. Även om det finns en hel del som snittats gång på gång.

 

[Vica]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Det där hörde jag talas om för ett litet tag sedan. Det var inte alls särskilt stora risker om man jämförde en vanlig förlossning vs kejsarsnitt. Största skillnaden var väl mest att ett sår är ett sår - det kan alltid tillkomma komplikationer som vid alla operationer men största risken var infektioner i såret.

Fast nu kanske jag är ute på hal is..

 

[caballus]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Jag valde att be om ett kejsarsnitt eftersom jag nog mycket väl visste hur ungen kommit in i magen, men inte för fem öre kunde visualisera hur samma unge, flera kilo senare, skulle möjligen kunna komma UT ur magen på den naturliga vägen

Ett kejsarsnitt är en operation, och med det finns alltid en ökad risk jämfört med en naturlig förlossning, och även återhämtningstiden är längre, men jag tog det beslutet och upplever det som ett fullgott beslut i alla avseenden - jag ångrar inte att jag kämpade för att få kejsarsnitt.

Det gick fort, enkelt, smärtan råddes på med de mediciner man fick, och några dagar senare var man även på benen ordentligt.
6 veckor senare fullt återställd, och i ridbart skick. Ungen hade heller inget att klaga på, fick nästan full poäng av förlossningsläkaren trots snitt, med dagens bästa på avdelningen.

 

[ameo]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

*smyger in från äu*

Fästmannen och jag har pratat om barn och bägge två vill ha små knott men det där med att föda - ja låt oss säga att det inte låter som något för mig. Båda mina systrar och ett av syskonbarnen har varit nära att stryka med vid förlossning.

Paniskt nålrädd, smärträdd och jätteorolig att det skulle hända något gör att jag inte riktigt vågar ens att tala med BM. De måste ju tycka att jag är fjantig..

Någon av er som haft förlossningsrädsla och valt att göra planerade kejsarsnitt?

Jag är snittad pga förlossningsrädsla när första barnet föddes, de tre följande är också födda med snitt men då av medicinskt skäl pga en komplikation vid första snittet. Jag försökte bearbeta rädslan, men det drog tyvärr ut på tiden så jag hann inte "bli klar" (på långa vägar) innan det var dags.

Jag kan absolut förstå att du känner dig orolig över en kommande förlossning och det är inget som några spridda kommentarer typ "vaginal förlossning är bättre för barnet" och "det gör mycket mer ont efter ett snitt" kommer förändra.

Det som händer när man talar om på MVC att man är jätterädd av en eller annan anledning - där du faktiskt har konkreta skäl att känna oro - är att man erbjuds samtalsstöd. Då träffar man en barnmorska som har specialiserat sig på förlossningsrädda kvinnor och hennes uppgift är att reda ut vad det är som skrämmer dig och hur De kan hjälpa dig för att få en så bra förlossningsupplevelse som möjligt oavsett om det slutar med kejsarsnitt eller vaginal förlossning.
I de allra flesta fallen beror rädslan på okunskap, att kvinnorna helt enkelt inte riktigt har koll på vad som kommer hända på förlossningen. I en hel del av dessa fallen räcker det med utökad kunskap för att kvinnan ska våga föda vaginalt. I andra fall kommer man fram till att ett kejsarsnitt är det bästa.

DIn nålfobi tror jag att du kanske ska försöka hitta hjälp att komma över, för oavsett om du föder vaginalt och ännu mer (typ garanterat nästan) vid snitt, så är risken stor att du kan få en kanyl ditsatt av en eller annan orsak. Vid vaket snitt sticker de i ryggen för att lägga bedövningen. Är din nålfobi stor så skulle jag tro att du bör vara sövd vid ett snitt.

Lycka till!

 

[CillaW]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Ja, ryggmärgsbedövningen gjorde ont. I alla fall min, tur att det är över på några sekunder!

*autopilot*

Det heter RYGGBEDÖVNING.

 

[B070715]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Känner igen mig så väl i din situation. Blev gravid 2006 och feb 2007 föddes vår dotter med ett akut snitt efter 42 timmar lång förlossning. Jag var sjukt rädd innan och ångrar framför allt att jag inte pratade med min BM tidigare. Det tar tid att få hjälp. Jag hann bara med ett samtal hos Aurora som är de som hjälper till vid förlossningsrädsla. Det är bra hjälp men det gäller att få den!!! Skriv också ett förlossningsbrev där du beskriver din rädsla o vad dina önskemål är. Försök få komma till förlossningen innan och hälsa på för att bekanta dig med miljön.

Jag har levt med sviterna efter förlossningen med min underbara dotter i nästan fem år nu och trots det är det i februari dags för barn nr två att komma till världen. Det blir med ett planerat snitt. Attans vad jag har fått tjata och fortfarande tjatar för att få bli sövd. Jag tänker att om man är envis nog så får man som man vill.

Jag tycker du är stark som känner efter att du faktiskt är rädd och tänker på det redan nu. Tänk också på att massor av god hjälp finns att få om man är öppen med det. Så våga skaffa barn. Det är en härlig gåva att få och de flesta glömmer allt som varit jobbigt innan när man väl har det lilla knytet i sina armar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Det för mamman som riskerna finns.
Sammanväxningar, endometrios och andra komplikationer som följer av en buköppning.
Tarmvred kan t.ex. bli ett framtida problem.

Och jag är kvinna och har fött 3 barn vaginalt.
Återhämtningen efter en vaginal komplikationsfri förlossning är några timmar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Om jag hade varit i din situation så hade jag noga velat utreda om där kan finnas ett genetiskt problem.
Och faktiskt valt att ta det säkra för det osäkra och utrett om snitt hade varit ett säkrare val för just mig.
BM kommer inte att tycka att du är fånig alls.
Tvärt om, det är bra att vara förberedd.

 

[Lottch]

Sv: Planerade kejsarsnitt - förlossningsrädsla

Precis vad jag tänkte på också, att kolla om det finns något genetiskt kroppsligt "fel" som gör att man får svårare förlossningar.

*kl*

Jag, smärträdd och nålrädd , åkte in för att föda barn för 1,5 år sedan och det slutade med akutsnitt efter 30h värkarbete och noll krafter kvar från min sida, trots krystvärkar i 6 h låg bebis kvar på exakt samma ställe.

Efter det fick jag röntga mitt bäcken och det visade sig att jag är för trång. Jag kan ev föda barn som väger max 2,5kg enligt min läkare, troligen inte ens det, så min klump på 4,7kg hade inte kommit ut normal väg.

För mig tog det nästan 3 månader innan jag var återställd pga vissa komplikationer. Hade väldigt ont och läkte dåligt, troligen pga mina extremdåliga värden, samt så lyckades jag slita upp stygnen när jag var dum nog att tro att jag kunde röra mig på ett visst sätt, för det hade minsann andra gjort efter ett ks. jag satt upp och åkte häst 4 månader efter snittet, efter 8 månader kunde jag börja jobba dem. Så ett kejsarsnitt behöver inte vara helt okomplicerat, det är en operation som alla andra.

Jag vet att det låter väldigt kliché och påhittat, men när vi åkte in till bb så hade jag ingen tanke på min smärträdsla och nålrädsla, det enda som fanns i huvudet var att "ungen ska ut". Jag förstår att du är rädd dock och att kejsarsnitt känns som en bra lösning i teorin, men jag skulle absolut rekommendera att du försöker bli av med förlossningsrädslan också, även fast du kanske inte väljer att föda vaginalt för det. Jag var ju livrädd över att kanske behöva gå igenom samma sak som vi gjorde igen, så när jag fick beskedet över att jag inte kan föda barn naturlig väg, så var det en stor lättnad, men jag ångrar fortfarande att jag gått med min rädsla så länge utan att ha fått hjälp.