Men det är ingen av "oss" (Ägare till sådana raser) som säger att dom inte kan slåss. Vad alla här försöker säga är att dom slåss inte oftare än någon annan hundras. Alla hundägare ska vara medvetna om att deras hund någon gång kan hamna i ett slagsmål, antingen genom att starta ett eller bli påhoppad. Alla hundar kommer förmodligen att hamna i något också, eftersom många hundar helt enkelt inte går ihop. Hur man sen går vidare därifrån definierar också hur man är som ägare enligt mig.
Jag exempelvis, har en Amstaff som fortfarande är valp. Han älskar precis allt och alla än så länge, eftersom han inte har några dåliga erfarenheter. Det kan lika gärna sitta i för resten av hans liv om jag har tur, eller så kan han bli hanhundsilsk om några månader. Jag försöker att bara ge honom goda erfarenheter av andra hundar, och han får träffa kompisar av alla storlekar, raser, åldrar och kön som uppför sig korrekt.
Men, jag har en hund som är en terrier ända ut i klospetsarna! Han är inte ett dugg rädd eller underlägsen i onödan och han ser ingen anledning att ge sig hur som helst. Vill han något, så kan han kämpa i många timmar för att få det. Oavsett om det inbegriper hans leksaker, eller att försöka få igång en annan hund till lek. Han har en väldigt hög kamplust, och en hel del gameness i sitt lilla valphuvud. Han är förarvek, men inte särskilt förig. Han skakar av sig obehag, vad det än må vara, på några sekunder. Han är dominant både med andra hundar och människor om han kan, och testar nya konstant.
Denna lilla söta pojke kan bli ett monster vid 1 års ålder om man tillåter honom att göra vad han vill. Men, eftersom jag har kunskapen och erfarenheten som jag har, så vet jag också hur jag ska hantera honom för att han ska fortsätta att vara den positiva hund han är.
Och alla andra Amstaffägare jag vet om, tänker i princip likadant som mig.
