Person säger upp sig efter 30 år, arbetsgivare rycker på axlarna

Ja, villkoret att man jobbar med samma projekt och/eller väldigt liknande uppgifter är en förutsättning vi alltid har med oss.

I princip så, från min 20-åriga erfarenhet från olika ingenjörsflretag, så förordar jag "projektkontor" (alltså flexibelt men på projektbasis där omflyttar sker några gånger om året och egen utrustning finns utan osäkerhet var man ska vara nästa pass). Jag avrekommenderar starkt isolerande egna enpersonersrum, särskilt för dem som starkast önskar dem. Vilket kan vara lite kontroversiellt och lite att jobba med. Det finns undantag nät det gäller rehab och handikappanpassningar, där det går före värdet jag vill uppnå.

Sedan måste det alltid finnas tysta rum att få jobba i tillfälligt och för möten och telefonsamtal plus bra teamytor. Tillräckligt många.

Så för mig är det inte entydigt att en sådan bra lösning är mer yteffektiv/kostnadseffektiv än isolerade rum. Bara entydigt att den fungerar så mycket bättre , enligt min erfarenhet i min bransch.

Intressant att läsa om folks tankar kring kontor. På mitt jobb upplevs de där enpersonsrummen som absolut nödvändiga för att kunna arbeta. Sätter man folk i landskap så skulle ingen komma till jobbet, då skulle folk välja att jobba hemifrån istället för att få vara ifred.

Men det är en ständig kamp med inredningsarkitekterna, som brukar föreslå just sådana där aktivitetsbaserade arbetsplatser. Hos oss har alla ett eget litet bibliotek, som man behöver när man jobbar, så det blir ju väldigt svårt att sitta i nån annans rum. Eller i ett landskap - var ska man då ha sin litteratur?

Sjöberga, vad är det du jobbar med? Blir nyfiken på vilken typ av arbete det faktiskt blir mer effektivt att sitta i landskap.
 
Intressant att läsa om folks tankar kring kontor. På mitt jobb upplevs de där enpersonsrummen som absolut nödvändiga för att kunna arbeta. Sätter man folk i landskap så skulle ingen komma till jobbet, då skulle folk välja att jobba hemifrån istället för att få vara ifred.

Men det är en ständig kamp med inredningsarkitekterna, som brukar föreslå just sådana där aktivitetsbaserade arbetsplatser. Hos oss har alla ett eget litet bibliotek, som man behöver när man jobbar, så det blir ju väldigt svårt att sitta i nån annans rum. Eller i ett landskap - var ska man då ha sin litteratur?

Sjöberga, vad är det du jobbar med? Blir nyfiken på vilken typ av arbete det faktiskt blir mer effektivt att sitta i landskap.

Ingenjörsarbete i projekt, små team 3-5 st i varje. Ingen kommer någonstans på helt egen hand utan hela den gemensamma hjärnan krävs för att nå resultat. Det finns alltså ett extremt beroende av låg tröskel för kommunikation i teamet. Det är teamet och inte enskilda som behöver den där bubblan. Dörrar/väggar emellan fördärvar den helt.

Litteratur brukar lösas genom gemensamt bibliotek. Saker som redan står inpräntat i böcker har vi bara nytta av ibland. Oftast gör vi saker som aldrig någon tänkt på förut.
 
Vi har en situation på jobb just nu och det är väl allmänt missnöje. Igår kommer det fram att en väldigt kompetent medarbetare sagt upp sig efter 30(!) år. Cheferna bemötte det med en ryck på axlarna och "ok", samt bekräftat när sista jobbdagen blir. Jag fann det otroligt märkligt.
Låter lite som mitt jobb, en berättade att när han sa upp sig sa dom "Jaha, det var ju tråkigt.." och sen inte försökt övertala honom att stanna. Å andra sidan är de rätt schyssta och bra i andra sammanhang också.
 
Ingenjörsarbete i projekt, små team 3-5 st i varje. Ingen kommer någonstans på helt egen hand utan hela den gemensamma hjärnan krävs för att nå resultat. Det finns alltså ett extremt beroende av låg tröskel för kommunikation i teamet. Det är teamet och inte enskilda som behöver den där bubblan. Dörrar/väggar emellan fördärvar den helt.

Litteratur brukar lösas genom gemensamt bibliotek. Saker som redan står inpräntat i böcker har vi bara nytta av ibland. Oftast gör vi saker som aldrig någon tänkt på förut.

Gemensamt bibliotek har vi redan, det personliga biblioteket speglar vad just den personen jobbar med, och är det böcker har man köpt dem för egna pengar - knappast att folk skulle vilja donera dem till arbetsplatsen. Byter man jobb tar man med sig sina böcker/artiklar.

Intressant också att du skriver att ni behöver ingen litteratur för ni gör saker ingen har tänkt på. Jag jobbar som forskare, så lite per definition gör vi bara sånt ingen har tänkt på förut. Som vi ser det så behöver vi litteraturen just av den anledningen, för att vara säkra på att vi verkligen kommer med något nytt och inte uppfinner hjulet på nytt. Man måste hålla sig a jour med forskningen i sitt ämne, och då behöver man sin litteratur. Det går inte att skriva annars.
 
Gemensamt bibliotek har vi redan, det personliga biblioteket speglar vad just den personen jobbar med, och är det böcker har man köpt dem för egna pengar - knappast att folk skulle vilja donera dem till arbetsplatsen. Byter man jobb tar man med sig sina böcker/artiklar.

Intressant också att du skriver att ni behöver ingen litteratur för ni gör saker ingen har tänkt på. Jag jobbar som forskare, så lite per definition gör vi bara sånt ingen har tänkt på förut. Som vi ser det så behöver vi litteraturen just av den anledningen, för att vara säkra på att vi verkligen kommer med något nytt och inte uppfinner hjulet på nytt. Man måste hålla sig a jour med forskningen i sitt ämne, och då behöver man sin litteratur. Det går inte att skriva annars.

Nu skriver vi inte vetenskapliga artiklar utan utvecklar produkter. Men vi använder stora mängder litteratur , det är bara ganska ovanligt att använda i tryckt form - dyrt och omständligt. Förvisso är det hyfsat dyrt även med en del av de onlinetjänster vi använder.

Väldigt lite "personligt" , det står företaget för, eftersom alla dessutom behöver dela samma litteratur, vi forskar inte på olika saker .

För oss är det inte i sig viktigt att göra något nytt, som för en forskare. Det viktiga är att lösa problemet och ta sig an nästa.
 
Jag tror att många här skulle bli förvånade över vilka extrema effektivitetssiffror man har påvisat när man går från 1- personerskontor till colocation av projektteam. Den räknas i hundratals procent i vissa studier.

Förutsättningen är återigen att man jobbar i samma projekt , mot samma mål.
 
Jag tror att många här skulle bli förvånade över vilka extrema effektivitetssiffror man har påvisat när man går från 1- personerskontor till colocation av projektteam. Den räknas i hundratals procent i vissa studier.

Förutsättningen är återigen att man jobbar i samma projekt , mot samma mål.

Det verkar inte vara en tillräcklig förutsättning. För vi jobbar enbart i projekt, däremot är en och samma person normalt involverad i flera projekt samtidigt. Så man ingår i flera olika konstellationer.
 
Nu skriver vi inte vetenskapliga artiklar utan utvecklar produkter. Men vi använder stora mängder litteratur , det är bara ganska ovanligt att använda i tryckt form - dyrt och omständligt. Förvisso är det hyfsat dyrt även med en del av de onlinetjänster vi använder.

Väldigt lite "personligt" , det står företaget för, eftersom alla dessutom behöver dela samma litteratur, vi forskar inte på olika saker .

För oss är det inte i sig viktigt att göra något nytt, som för en forskare. Det viktiga är att lösa problemet och ta sig an nästa.

Forskar ni, eller utvecklar ni nya produkter?

Anledningen till att man behöver tryckt material är dels att rätt mycket relevant forskning publiceras i bokform, dels att jag och fler med mig skriver ut artiklar från onlinedatabaserna och sen jobbar utifrån utskrifterna. När man skriver jonglerar man kanske 20-30 artiklar, det går inte att ha allt det i huvudet och kunna vara säker på att referera rätt, så jag brukar läsa igenom artiklarna, och sen skriva en sammanfattning av relevanta poänger för min studie på framsidan. När jag sen skriver jobbar jag utifrån de sammanfattningarna, och om jag återkommer till artikeln ett år senare behöver jag inte läsa den igen, utan kan gå direkt på mina gamla anteckningar.
 
Efter många år i familjeföretaget som hunnit bli väldigt gammalt nu, många har kommit och gått så kan man väl också säga att personalen inte alltid vet allt som sägs, vad som förhandlas och vilka vi rycker i axlarna åt, när de slutar.

Några har givetvis jobbat länge här men i slutet har de inte varit nöjda med det vi vill utveckla (ta ny riktning, omorganisation eller annat som är nödvändigt för marknaden eller för organisationen) eller så har de själva tröttnat på jobbet och det sista året av många börjat slacka, motarbeta eller t.o.m ljuga om sina prestationer vilket i sin tur i många fall inte kan uppvägas av hur många år de jobbat före dess.
Ni skulle bli förvånade och de andra anställda skulle nog faktiskt bli rejält upprörda om de visste det vi vet i några fall.

Detta är ju sådant som inte alla de andra anställda vet om eller som vi vill berätta för dem.

Givetvis har alla fått avgångspresent men några mer än andra. Detta kan givetvis verka oseriöst men här ger alla frivilligt en liten summa och företaget ger lika mycket som det är insamlat så kanske kan det visa på vad folk tyckte, samt att det givetvis också reflekterar hur många anställda det är just nu.
 
Det verkar inte vara en tillräcklig förutsättning. För vi jobbar enbart i projekt, däremot är en och samma person normalt involverad i flera projekt samtidigt. Så man ingår i flera olika konstellationer.

Nej, det finns säkert fler förutsättningar. Å andra sidan är det svårt att dra slutsatser om det man inte provat.
 
Forskar ni, eller utvecklar ni nya produkter?

Anledningen till att man behöver tryckt material är dels att rätt mycket relevant forskning publiceras i bokform, dels att jag och fler med mig skriver ut artiklar från onlinedatabaserna och sen jobbar utifrån utskrifterna. När man skriver jonglerar man kanske 20-30 artiklar, det går inte att ha allt det i huvudet och kunna vara säker på att referera rätt, så jag brukar läsa igenom artiklarna, och sen skriva en sammanfattning av relevanta poänger för min studie på framsidan. När jag sen skriver jobbar jag utifrån de sammanfattningarna, och om jag återkommer till artikeln ett år senare behöver jag inte läsa den igen, utan kan gå direkt på mina gamla anteckningar.

Vi utvecklar nya produkter. Vi producerar inte forskningsresultat. När vi gör nya rön så är det i högsta grad kommersiellt skyddat och inget som ska publiceras. Samtidigt har vi mycket samarbete med universitetet och andra institut över världen, och då kan villkoren se annorlunda ut. Men det är aldrig någonsin artiklar som är målet.

Många jobbar med utskrifter men väldigt lite relevant finns i tryckta böcker inom vårt område. Självklart finns det mängder av dokumentation kring det man gjort tidigare i till exempel anteckningsböcker. Men det är inget man behöver tillgå på 5 sekunder mängder av tillfällen under dagen, utan behöver man gå 1 gång om dagen för att hämta böcker/anteckningar/utrustning är det inget problem.

Jag har jobbat med hyfsat många liknande företag som managementkonsult och sett ungefär samma överallt.
 
Just därför som smarta chefer/företag har riktlinjer och rutiner när folk slutar och följer dem oavsett hemlig kunskap.

Jo, precis. Men, jag vet av erfarenhet att rutinerna inte alltid är uppfattade av personalen trots ständig påminnelse och egentolkning av händelserna.
 
Vi har provat, det slutar med att ingen kommer till jobbet.

Eftersom jag också har ganska omfattande erfarenheter av och kontakt med universitetsvärlden så är jag inte förvånad. Av flera skäl. Och då är frågan om man ska prova för sakens skull. Utan en rejäl analys av vad man kan vinna och en förankring hos personalen verkar det dödfött.

Universitetet är inte en förebild i effektivitet för industrin, om jag ska hålla mig kort. Å andra sidan är jag inte alls säker på att det är något att sträva efter. Drivkrafter, incitament och mål är inte samma.
 
Låter lite som mitt jobb, en berättade att när han sa upp sig sa dom "Jaha, det var ju tråkigt.." och sen inte försökt övertala honom att stanna. Å andra sidan är de rätt schyssta och bra i andra sammanhang också.
Jag känner verkligen helt tvärtom. Jag är i valet och kvalet nu att byta jobb. Det är ett jättesvårt beslut eftersom jag har ett toppenjobb på alla sätt. Men det andra jag blivit erbjuden är garanterat också roligt och innebär mer pengar och mer fritid och ett väldigt enkelt liv. Inget personalansvar och det kan jag inte bestämma mig om det är bra eller dåligt så jag velar verkligen.
Men en sak som jag bävar för är att min nuvarande chef ber mig stanna och lockar med något. Vill VERKLIGEN inte det. Jag vill inte göra hen besviken som tack för allt fantastiskt samarbete och har jag väl tagit beslutet att verkligen sluta så är det en minst ett halvårs bryderier och grubbel och vill då inte riva upp något och börja om för detta är en process likt en skilsmässa med barn i banne mig.
 
Jo, precis. Men, jag vet av erfarenhet att rutinerna inte alltid är uppfattade av personalen trots ständig påminnelse och egentolkning av händelserna.
Såklart. Det går inte att helgardera sig. Sen har ni ett system som kan bidra till osämja, intriger och i sämsta fall mobbning men jag utgår från att ni ser fler fördelar än nackdelar med den varianten ni har.
 
Efter många år i familjeföretaget som hunnit bli väldigt gammalt nu, många har kommit och gått så kan man väl också säga att personalen inte alltid vet allt som sägs, vad som förhandlas och vilka vi rycker i axlarna åt, när de slutar.

Några har givetvis jobbat länge här men i slutet har de inte varit nöjda med det vi vill utveckla (ta ny riktning, omorganisation eller annat som är nödvändigt för marknaden eller för organisationen) eller så har de själva tröttnat på jobbet och det sista året av många börjat slacka, motarbeta eller t.o.m ljuga om sina prestationer vilket i sin tur i många fall inte kan uppvägas av hur många år de jobbat före dess.
Ni skulle bli förvånade och de andra anställda skulle nog faktiskt bli rejält upprörda om de visste det vi vet i några fall.

Detta är ju sådant som inte alla de andra anställda vet om eller som vi vill berätta för dem.

Givetvis har alla fått avgångspresent men några mer än andra. Detta kan givetvis verka oseriöst men här ger alla frivilligt en liten summa och företaget ger lika mycket som det är insamlat så kanske kan det visa på vad folk tyckte, samt att det givetvis också reflekterar hur många anställda det är just nu.
Exakt så. Jag har märkt att en del personer är som gjorda av teflon till kritik från AG. Vi har fel och fattar inte hur det ska vara. Om arbetskamraterna är nöjda och tysta så är de bra på jobbet. Är de uppskattade av kollegorna så är de kanske tom och med toppen. Att sanningen är tvärtom och kollegorna har fel eller kanske till och med rädda att stöta sig med personen eller rangordningen de informellt har tänker de inte på.
Sedan ser jag det på det sättet att man ska göra sitt jobb bra. Sedan ska man också utöva sin roll som anställd på ett bra sätt. Det har med lojalitet och framtoning att göra. Hur man sköter själva anställningen. Att sköta själva jobbet är en annan sak som många blandar ihop med att vara en bra anställd.
Du kan vara fantastisk på att leverera men det räcker inte om du tex mobbar med subtila signaler eller fuskar med sjukskrivning.
 
jag och fler med mig skriver ut artiklar från onlinedatabaserna och sen jobbar utifrån utskrifterna
Det låter både krångligt och slösaktigt. På många ställen i universitetsvärlden (läs: samhäll och humaniora) är de så jäkla efter vad gäller teknik. Som student blev jag ibland vansinnig på allt det efterblivna pappershanterandet. Känns plågsamt bakåtsträvande att t ex göra som du och skriva ut artiklar. Du skulle kunna hantera artiklarna helt digitalt istället. Det är helt och hållet en fråga om vana.
 
Det låter både krångligt och slösaktigt. På många ställen i universitetsvärlden (läs: samhäll och humaniora) är de så jäkla efter vad gäller teknik. Som student blev jag ibland vansinnig på allt det efterblivna pappershanterandet. Känns plågsamt bakåtsträvande att t ex göra som du och skriva ut artiklar. Du skulle kunna hantera artiklarna helt digitalt istället. Det är helt och hållet en fråga om vana.

Hos oss är det väldigt individuellt, vissa har tagit klivet in i den pappers- och boklösa världen och andra skriver ut enorma mängder papper. Men nu när jag fick anledning att tänka efter, så bland de yngre är det alltfler som knappt har brytt sig om att installera skrivardrivrutinen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 31
  • FÅRtråden
  • Bråkande hundar

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp