the_connemara
Trådstartare
Jag är totalt outbildad på att rida på skarpa bett eller bett med hävstång öht. Rider en hopphäst åt en kompis lite då och då bland annat de här två söndagarna/helgerna för hon har varit bortrest. Hon rider honom på ett delat pelham med delta o engelsk/ingen nosgrimma hemma vanligtvis, iaf när jag ridit. Hästen är lugn o snäll men kan väl uppenbarligen bli lite för pigg ibland och hon tycker han funkar bra på detta bettet.
När jag rider däremot (han inte ridit med henne eftersom jag rider när hon inte kan
) så tycker jag hela hästen känns såååå stor och lång på ngt vis, svår att påverka. Inte att flytta o böja o så o han lyssnar kanon för sätet. Jag är iofs van vid ponny och han har stooor gång för mig så jag får ju kämpa bara för att bibehålla en normal sits i trav lättridning (nedsittning har jag inte ens vågat testa ). Men ja, han lullar liksom runt med sin megatrav eller sin lite korta studsgalopp (har jättelätt för o byta) men det känns liksom inte som att jag kommer åt honom. Delvis "finns" det liksom inte så mkt att jobba med - allt går för lätt men oxå så känns det som att det är FÖR lätt, för mkt häst osm bara flyter runt på ngt vis.
Sedan red jag med en kompis - Gaaahhh! Jag kunde inte stanna! Bromsen bara försvann när vi travade längs en åker. Hästen bara älgade i väg, lugnt o sansat visserligen men med steg som kändes som att de aldrig tog slut (5 meter lång typ ). Förhållningarna gick inte alls igenom och det slutade med att vi utövade ngn "snygg" rollkür trots att jag försökte tillämpa typ överdriven ridning på bettlöst med total eftergift och lätt kontakt men man fick ju dra en halvmeter i tygeln innan det kändes som att förhållningen tog i munnen på honom, helläskigt! Tur han är så snäll, vi kom till slutet av fältet en bit före kompisen bara
Isf, hästen var lite skum under veckan o skulle bara gå lugnt igår så jag passade på att flytta tygeln från delatan direkt i den stora bettringen för o testa. Vilken skillnad! Jag kunde stanna! Hästen lyssande på mina förhållningar och jag kunde rida honom mer fram mot handen ist för att bara sitta o försöka komma på vad jag gjorde för fel. Jag har uppenbarligen helt fel teknik för att rida på pelham.... Han kändes påverkbar och det kändes som att jag faktiskt fick ngt gjort på den ynka sträckan jag travade
Vet inte riktigt vad jag ville med den här tråden eg, bara skriva av mig lite tror jag... Och kanske visa att man inte måste få en kortare stoppsträcka bara för att man sätter på en stång med kedja. Iaf så fick inte jag det. Sedan vet jag att det är många (och även jag efter att ha hört era argument) som förkastar delade stångbett och tja, efter den här upplevelsen så kan jag ju inte säga att jag har ngt att säga emot :smirk: Men hästen är väldigt lugn i munnen o störs inte av bettet så då låter jag det vara när jag bara rider den så sällan (typ 10 gången på snart 2 år).
När jag rider däremot (han inte ridit med henne eftersom jag rider när hon inte kan
) så tycker jag hela hästen känns såååå stor och lång på ngt vis, svår att påverka. Inte att flytta o böja o så o han lyssnar kanon för sätet. Jag är iofs van vid ponny och han har stooor gång för mig så jag får ju kämpa bara för att bibehålla en normal sits i trav lättridning (nedsittning har jag inte ens vågat testa ). Men ja, han lullar liksom runt med sin megatrav eller sin lite korta studsgalopp (har jättelätt för o byta) men det känns liksom inte som att jag kommer åt honom. Delvis "finns" det liksom inte så mkt att jobba med - allt går för lätt men oxå så känns det som att det är FÖR lätt, för mkt häst osm bara flyter runt på ngt vis.Sedan red jag med en kompis - Gaaahhh! Jag kunde inte stanna! Bromsen bara försvann när vi travade längs en åker. Hästen bara älgade i väg, lugnt o sansat visserligen men med steg som kändes som att de aldrig tog slut (5 meter lång typ
). Förhållningarna gick inte alls igenom och det slutade med att vi utövade ngn "snygg" rollkür trots att jag försökte tillämpa typ överdriven ridning på bettlöst med total eftergift och lätt kontakt men man fick ju dra en halvmeter i tygeln innan det kändes som att förhållningen tog i munnen på honom, helläskigt! Tur han är så snäll, vi kom till slutet av fältet en bit före kompisen bara Isf, hästen var lite skum under veckan o skulle bara gå lugnt igår så jag passade på att flytta tygeln från delatan direkt i den stora bettringen för o testa. Vilken skillnad! Jag kunde stanna! Hästen lyssande på mina förhållningar och jag kunde rida honom mer fram mot handen ist för att bara sitta o försöka komma på vad jag gjorde för fel. Jag har uppenbarligen helt fel teknik för att rida på pelham.... Han kändes påverkbar och det kändes som att jag faktiskt fick ngt gjort på den ynka sträckan jag travade
Vet inte riktigt vad jag ville med den här tråden eg, bara skriva av mig lite tror jag... Och kanske visa att man inte måste få en kortare stoppsträcka bara för att man sätter på en stång med kedja. Iaf så fick inte jag det. Sedan vet jag att det är många (och även jag efter att ha hört era argument) som förkastar delade stångbett och tja, efter den här upplevelsen så kan jag ju inte säga att jag har ngt att säga emot :smirk: Men hästen är väldigt lugn i munnen o störs inte av bettet så då låter jag det vara när jag bara rider den så sällan (typ 10 gången på snart 2 år).
