påverkan

[Hyacinth]

blev lite nyfiken...

Framför allt vad gäller bildtrådar och liknande.
Ibland ( ) framförs ju mer eller mindre konstruktiv kritik i dessa.
Hästar är magra, feta, omusklade, halta, galet utrustade med mera.
Men hur mycket tar man åt sig?
Känner man sig som den uslaste häst/hund/kattägaren i världen, och försöker genast åtgärda allt som olika användare påpekat, eller struntar man helt i det?
Följer man till punkt och pricka en foderstat någon ställt upp efter att ha sett en hagbild på kusen?
Byter man alla sina väääärdelösa prylar mot bättre?

Själv är jag en fegis, och lägger aldrig ut bilder på mig själv eller mina djur, men många gör ju det.

Alltså: Hur mycket låter ni bukefolkets åsikter påverka er vardag?

 

[PonnyBus]

Sv: påverkan

Har bara vart med några månader men jag skulle nog inte lägga ut en bild.. Även fast man skriver att man vet att oj, där satt jag frmåtlutad och min häst har lite dålig bakkärra så får man ju höra det tusen gånger ändå.. ^^ Alltså blir det igna bilder för min del!

 

[Ganesco]

Sv: påverkan

Saken är den att de flesta, i alla fall de som 'varit med ett tag' här på Buke nog känner till att man kan bli ganska rejält dissad om man vågar sig på att visa upp sig och eller hästen för allmän beskådan.
Många gånger får man ju trevliga kommentarer och konstruktiv kritik, men så finns det en del andra som gärna vill anmärka.
Jag skulle noga överväga innan jag la upp t ex en ridbild med mig själv, och inte ta den då jag satt som hemskast...

 

[IngelaH]

Sv: påverkan

Som moderator, tycker jag nog att tråden passar bra även här. Så jag tänker inte flytta den.

Som PRIVATPERSON, jag borde kanske logga ur och gå in med ett annat nick... Men det tänker jag inte göra.

Jag är en ganska mjuk och ödmjuk person, som alltid låtit mig hunsas med.

Varning för OT svammel!!!!. Hoppa över detta om ni inte förstår mitt virriga prat.

Detta trots att jag på ett ganska tidigt stadium, insåg jag en tid att jag inte var så mkt sämre än alla andra på ämnet häst i alla fall, då jag som skötare, fodervärd, medryttare och inridare, har fått goda vitsord från hästägare, grannar, hovslagare, veterinärer, foderleverantörer med mera med mera, på att "Å, är det Ingela, som hjälper dig. Släpp henne aldrig". Eller som när en av Örebro läns strängaste veterinärer, tidigare (?) banveterinär på Örebro-Travet, vid "säljbesiktning" av min älskade 22-åriga sköthäst sen många år, sa "Att jaa... hade det inte varit för dig Ingela, så hade inte hästen varit i så bra form, hull och kondition som hon är nu." Eller som hovslagaren i ett annat stall, som oroligt frågade när jag ringde efter honom. "Är det du eller hästägaren som kommer vara i stallet när jag kommer?" och han drog alltid en lättnadens suck när det var jag... Eller som Örebro Kommunss djurskyddsinspektör upplät sitt kontor under två månaders tid, vid två tillfällen när jag skrev specialarbeten på gymnasie och högskolenivå om "hästens rätt i samhället". Han sa när han fick mina färdigresponderade och godkända arbeten i handen, att han lämnat ut dem runt om till djurskyddsinspektörer runt om i Sverige och att jag kunde ringa honom dygnet runt, om jag behövde hjälp. Jag var under den tiden, nämligen aktiv medlem i SHV (Svenska Hästars Värn) och ute på uppdrag emellanåt.

Här kan ni fortsätta!

Jag har alltid rättat mig efter vad hästägare, ridlärare, hästkompisar och stallmänniskor över huvud taget sagt. De har ju säkert mer rätt än mig, har jag tänkt.

Det hela blev ju inte mkt bättre efter hästolyckan där jag bröt nacken. Då blev jag ödmjuk på allvar, över att jag ändå fick en hästchans till.

Därför suger jag åt mig som en svamp av instruktörer och näromgivning. Och jag tar även åt mig, när folk på nätet utifrån en bild kan se vad det är för fel på mig och min häst, även om det kanske inte alla gånger varit det mest smarta jag gjort.

Så jag har börjat bli väldigt restriktiv i att lägga ut bilder här på bukefalos nu för tiden. Eftersom bland annat jag brukar vara högvilt, när det gäller kritik, där folk glömmer det KONSTRUKTIVA i kritiken.

Att ge kritik är en KONST. Man ska kunna ge KONSTRUKTIV kritik, även om man ser femtioåtta fel, på ett ekipage så att man trampar ner personen i skoskaften, så att den personen bryter ihop. Då bör man som KONSTRUKTIV kritiker ändå ha kunskapen att även hitta åtminstone en enda sak att ge beröm för. Annars kan jag tycka att man ska låta bli tangentbordet. Men det är som sagt, min högst personliga åsikt.

 

[Shenzi]

Sv: påverkan

Att ge kritik är en KONST. Man ska kunna ge KONSTRUKTIV kritik, även om man ser femtioåtta fel, på ett ekipage så att man trampar ner personen i skoskaften, så att den personen bryter ihop. Då bör man som KONSTRUKTIV kritiker ändå ha kunskapen att även hitta åtminstone en enda sak att ge beröm för. Annars kan jag tycka att man ska låta bli tangentbordet. Men det är som sagt, min högst personliga åsikt.

tycker jag var klokt och bra sagt!

Jag undviker att lämna ut bilder, för jag vill inte bli totalt sågad som jag sett en del andra bli. för ska de vara kritik så ska de vara konstruktiv sådan =)

 

[PonnyBus]

Sv: påverkan

Inget svammel här inte!
Mycket tänkvärt. Men det skulle vara skönt att lägga ut en bidl och få lite beröm, inte bara kritik så som du skriver.. Ska vi försöka oss på det, eller kommer alla bukemännsikor ändå gå i samma gamla fotspår?

 

[IngelaH]

Sv: påverkan

Inget svammel här inte!
Mycket tänkvärt. Men det skulle vara skönt att lägga ut en bidl och få lite beröm, inte bara kritik så som du skriver.. Ska vi försöka oss på det, eller kommer alla bukemännsikor ändå gå i samma gamla fotspår?

Jag lägger faktiskt inte ut bilder för att få ridkritik, på det sättet, som en del vill.

Utan jag har lagt ut bilder under årens lopp, av samma anledning som jag skrivit nätdagbok sen augusti 1999, då mitt liv förändrades av en hungrig hästs viftning med huvudet.

Jag har lagt ut dagbok och bilder, för att åtminstone få en bekräftelse på att min återkomst "till livet", gått över förväntan. Efter att ha gått med bruten nacke/krossad nackkota, vinglat runt med rollator och krycka, men envist fortsatt vara i ridskolestallet och hjälpa folk sadla och tränsa trots hästförbud. Att jag hade hästförbud, talade jag givetvis inte om för ridskolepersonalen...

Till att operera bort den skadade nackkotan, få en plugg från höften instoppad i halskotpelaren och sen träna som en gnu, på rehab. Till den dag jag träffade neurokirurgen för sista gången 2001 och talade om för honom att jag skulle köpa häst ett halvår senare. Han skakade på huvudet och sa... Jaja, men ge 17 i att ramla av och hoppa.

Nu fem år senare, har jag bara ramlat av tre gånger och hoppat polkagrisrandiga travbommar i full galopp, som en tvåmetersmur. Men annars sköter jag mig hyfsat... (korsar fingrarna bakom ryggen) och håller mig till hopknycklad långsam och förböjd AR-dressyr, där jag kniper mig fast med knäna, sadlar för långt fram, har en långtåad häst, med tunn och muskelfattig rygg... som ändå ska ha en sadel med vid bomvidd. Där med basta!

 

[PonnyBus]

Sv: påverkan

Sounds great!

Men visst har alla problem med sina hästar på ett eller annat sätt. Fast på den här sidan är alla proffs.. Speciellt på att "rida från läktaren"

 

[Gisburne]

Sv: påverkan

Jag irriterar mig inte så mycket på kritiken om den är beforgad, till exempel när folk anmärker på saker som sitter HELT FEL och om människan som lagt in bilden inte verkar bry sig. (Av okunskap eller vad det nu må vara.) Då kan det ibland behövas att flera användare påpekar samma sak.

Det jag däremot stör mig på är folk som kommer med totalt onödiga kommentarer om "icke-matchande lindor/schabrak" eller "den där jackan skulle inte jag vilja bli sedd med ute" och så vidare. Det är helt klart bara osäkra människor som skriver sånt, som bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker - och för att bekräfta för sig själva att de är "duktiga" och "gör rätt som aldrig har lindor och schabrak i olika färg" så måste de racka ner på alla andra som gör såna "misstag". Sånt retar VERKLIGEN gallfeber på mig, inte minst när jag själv får så urbota idiotiska kommentarer, i stil med "jag skulle aldrig, aldrig, ALDRIG ha ett svart träns på en fux" och liknande.

 

[lillsnorre]

Sv: påverkan

Jag lägger faktiskt inte ut bilder för att få ridkritik, på det sättet, som en del vill.

Utan jag har lagt ut bilder under årens lopp, av samma anledning som jag skrivit nätdagbok sen augusti 1999, då mitt liv förändrades av en hungrig hästs viftning med huvudet.

Jag har lagt ut dagbok och bilder, för att åtminstone få en bekräftelse på att min återkomst "till livet", gått över förväntan. Efter att ha gått med bruten nacke/krossad nackkota, vinglat runt med rollator och krycka, men envist fortsatt vara i ridskolestallet och hjälpa folk sadla och tränsa trots hästförbud. Att jag hade hästförbud, talade jag givetvis inte om för ridskolepersonalen...

Till att operera bort den skadade nackkotan, få en plugg från höften instoppad i halskotpelaren och sen träna som en gnu, på rehab. Till den dag jag träffade neurokirurgen för sista gången 2001 och talade om för honom att jag skulle köpa häst ett halvår senare. Han skakade på huvudet och sa... Jaja, men ge 17 i att ramla av och hoppa.

Nu fem år senare, har jag bara ramlat av tre gånger och hoppat polkagrisrandiga travbommar i full galopp, som en tvåmetersmur. Men annars sköter jag mig hyfsat... (korsar fingrarna bakom ryggen) och håller mig till hopknycklad långsam och förböjd AR-dressyr, där jag kniper mig fast med knäna, sadlar för långt fram, har en långtåad häst, med tunn och muskelfattig rygg... som ändå ska ha en sadel med vid bomvidd. Där med basta!

Har inte med tråden att göra men men...HERREGUD,vad var det som hände när du skadade dig så svårt? Det låter som om du har ett MOD och en KÄMPAR GLÖD som är enorm.Vad hände och hur "kom du vidare" ?

 

[venkan]

Sv: påverkan

Jag lägger faktiskt inte ut bilder för att få ridkritik, på det sättet, som en del vill.

Utan jag har lagt ut bilder under årens lopp, av samma anledning som jag skrivit nätdagbok sen augusti 1999, då mitt liv förändrades av en hungrig hästs viftning med huvudet.

Jag har lagt ut dagbok och bilder, för att åtminstone få en bekräftelse på att min återkomst "till livet", gått över förväntan. Efter att ha gått med bruten nacke/krossad nackkota, vinglat runt med rollator och krycka, men envist fortsatt vara i ridskolestallet och hjälpa folk sadla och tränsa trots hästförbud. Att jag hade hästförbud, talade jag givetvis inte om för ridskolepersonalen...

Till att operera bort den skadade nackkotan, få en plugg från höften instoppad i halskotpelaren och sen träna som en gnu, på rehab. Till den dag jag träffade neurokirurgen för sista gången 2001 och talade om för honom att jag skulle köpa häst ett halvår senare. Han skakade på huvudet och sa... Jaja, men ge 17 i att ramla av och hoppa.

Nu fem år senare, har jag bara ramlat av tre gånger och hoppat polkagrisrandiga travbommar i full galopp, som en tvåmetersmur. Men annars sköter jag mig hyfsat... (korsar fingrarna bakom ryggen) och håller mig till hopknycklad långsam och förböjd AR-dressyr, där jag kniper mig fast med knäna, sadlar för långt fram, har en långtåad häst, med tunn och muskelfattig rygg... som ändå ska ha en sadel med vid bomvidd. Där med basta!

Helt underbart skrivet!!!

 

[Tussilago]

Sv: påverkan

Personligen skulle jag lyssna på det som skrevs ang ev bild jag lagt ut. Jag skulle se efter om det finns andra bevis på att det den personen sagt var sant. Och om fallet var sådant, att exvis bettet var för långt så skulle jag överväga att byta. Men jag skulle inte lyssna blint utan göra det jag skulle tycka kännas ok. Rörigt vart det.. nåja, ni förstår förhoppningsvis!

 

[remmis]

Sv: påverkan

Jag lägger faktiskt inte ut bilder för att få ridkritik, på det sättet, som en del vill.

Utan jag har lagt ut bilder under årens lopp, av samma anledning som jag skrivit nätdagbok sen augusti 1999, då mitt liv förändrades av en hungrig hästs viftning med huvudet.

Jag har lagt ut dagbok och bilder, för att åtminstone få en bekräftelse på att min återkomst "till livet", gått över förväntan. Efter att ha gått med bruten nacke/krossad nackkota, vinglat runt med rollator och krycka, men envist fortsatt vara i ridskolestallet och hjälpa folk sadla och tränsa trots hästförbud. Att jag hade hästförbud, talade jag givetvis inte om för ridskolepersonalen...

Till att operera bort den skadade nackkotan, få en plugg från höften instoppad i halskotpelaren och sen träna som en gnu, på rehab. Till den dag jag träffade neurokirurgen för sista gången 2001 och talade om för honom att jag skulle köpa häst ett halvår senare. Han skakade på huvudet och sa... Jaja, men ge 17 i att ramla av och hoppa.

Nu fem år senare, har jag bara ramlat av tre gånger och hoppat polkagrisrandiga travbommar i full galopp, som en tvåmetersmur. Men annars sköter jag mig hyfsat... (korsar fingrarna bakom ryggen) och håller mig till hopknycklad långsam och förböjd AR-dressyr, där jag kniper mig fast med knäna, sadlar för långt fram, har en långtåad häst, med tunn och muskelfattig rygg... som ändå ska ha en sadel med vid bomvidd. Där med basta!

 

[Lazio]

Sv: påverkan

Jag bryr mig vad vissa säger. Beror på vilka det är.
Sen beror det på vad man frågar efter.
Jag skulle aldrig lägga ut ridbilder här, aldrig!