Sv: påverkan
Som moderator, tycker jag nog att tråden passar bra även här. Så jag tänker inte flytta den.
Som PRIVATPERSON, jag borde kanske logga ur och gå in med ett annat nick...

Men det tänker jag inte göra.
Jag är en ganska mjuk och ödmjuk person, som alltid låtit mig hunsas med.
Varning för OT svammel!!!!. Hoppa över detta om ni inte förstår mitt virriga prat.
Detta trots att jag på ett ganska tidigt stadium, insåg jag en tid att jag inte var så mkt sämre än alla andra på ämnet häst i alla fall, då jag som skötare, fodervärd, medryttare och inridare, har fått goda vitsord från hästägare, grannar, hovslagare, veterinärer, foderleverantörer med mera med mera, på att "Å, är det Ingela, som hjälper dig. Släpp henne aldrig". Eller som när en av Örebro läns strängaste veterinärer, tidigare (?) banveterinär på Örebro-Travet, vid "säljbesiktning" av min älskade 22-åriga sköthäst sen många år, sa "Att jaa... hade det inte varit för dig Ingela, så hade inte hästen varit i så bra form, hull och kondition som hon är nu." Eller som hovslagaren i ett annat stall, som oroligt frågade när jag ringde efter honom. "Är det du eller hästägaren som kommer vara i stallet när jag kommer?" och han drog alltid en lättnadens suck när det var jag... Eller som Örebro Kommunss djurskyddsinspektör upplät sitt kontor under två månaders tid, vid två tillfällen när jag skrev specialarbeten på gymnasie och högskolenivå om "hästens rätt i samhället". Han sa när han fick mina färdigresponderade och godkända arbeten i handen, att han lämnat ut dem runt om till djurskyddsinspektörer runt om i Sverige och att jag kunde ringa honom dygnet runt, om jag behövde hjälp. Jag var under den tiden, nämligen aktiv medlem i SHV (Svenska Hästars Värn) och ute på uppdrag emellanåt.
Här kan ni fortsätta!
Jag har alltid rättat mig efter vad hästägare, ridlärare, hästkompisar och stallmänniskor över huvud taget sagt. De har ju säkert mer rätt än mig, har jag tänkt.
Det hela blev ju inte mkt bättre efter hästolyckan där jag bröt nacken. Då blev jag ödmjuk på allvar, över att jag ändå fick en hästchans till.
Därför suger jag åt mig som en svamp av instruktörer och näromgivning. Och jag tar även åt mig, när folk på nätet utifrån en bild kan se vad det är för fel på mig och min häst, även om det kanske inte alla gånger varit det mest smarta jag gjort.
Så jag har börjat bli väldigt restriktiv i att lägga ut bilder här på bukefalos nu för tiden. Eftersom bland annat jag brukar vara högvilt, när det gäller kritik, där folk glömmer det KONSTRUKTIVA i kritiken.
Att ge kritik är en KONST. Man ska kunna ge KONSTRUKTIV kritik, även om man ser femtioåtta fel, på ett ekipage så att man trampar ner personen i skoskaften, så att den personen bryter ihop. Då bör man som KONSTRUKTIV kritiker ändå ha kunskapen att även hitta åtminstone en enda sak att ge beröm för. Annars kan jag tycka att man ska låta bli tangentbordet. Men det är som sagt, min högst personliga åsikt.